tisdag 20 december 2011

Bihåleinflammation, jag tackar!

Vinterkräksjuka - check!
Förkylningar - check!
Bihåleinflammation - check!

Jamendåså! Då är det väl som det ska vara i juletid. :-) Eller, tja.. Jag har aldrig haft bihåleinflammation förut, det var en ny .. sensation! Fy tusan vad ont det gör och snorig är jag. Blä. Kände när jag var på jobbet i söndags och skulle hjälpa en boende på med skorna att det inte var en bra idé att böja sig framåt. Trots mängder av nässpray och Ibumetin ville det inte ge med sig, så efter att sorkarna varit på bvc igår ringde jag vårdcentralen och fick en läkartid till mig själv. Med mig hem fick jag recept på Nasonex och Rinexin. Tjo! Trodde att det skulle släppa, och kanske var det det som hände, men idag har jag dubbelt så ont uppe i pannan och runt vänster öga. *suck*

Kämpar på och slår in några julklappar till bästisen i alla fall. Det paketet ska iväg idag. Hade hoppats på att få hem ytterligare några klappar som jag beställt över nätet, men det var visst lång leveranstid, så det får bli försenade gåvor in på det nya året istället. :-)

Nä, nu ska jag lägga mig bredvid en sovande Viljar en stund och se om jag är piggare om någon timme då det är dags att hämta Vemund. Ha en frisk jul allihop!

tisdag 13 december 2011

Ingen lusselelle för oss..

Idag är det den 13 december, Lucia och man ska stå ute på dagis gård, okristligt tidigt och frysa häcken av sig medan de söta små barnen sjunger falskt, fel och så vackert för rödnästa, snoriga föräldrar och sedan låta sig värmas av deras kaffe/te/varma choklad samman med deras "hembakta" (dagisbakta) pepparkakor och lussebullar..

Mhm, i vanliga fall gillar jag inte att stå där tidigt på morgonen och frysa och gäspa. I år hade jag gett mycket för att få göra det! Vendel blev nämligen magsjuk igår och fick därmed inte vara med i luciatåget i år. SOM han har sett fram emot att få vara med och vara pepparkaka!! Han har pratat om det i veckor. Han som annars inte engagerar sig nämnvärt i saker och absolut inte i något som innefattar sång.

Inte kunde vi vara med och titta på Vemunds lussetåg igår heller, lagom när det var dags att gå somnade Vemund och sov sig igenom hela stunden det skulle ha varat.

Jag får en liten tår i ögat när jag ser hur ledsen Vendel är nu. När maken berättade att han missat firandet på dagis ställde sig Vendel lutad in i sin garderob och drog igen dörren om sig.. *snyft* Vi får nog ta och köpa en burk pepparkakor och några lussekatter, tända lite ljus och ha ett eget lussefirande här hemma istället. Ja! Så gör vi.. :-)

söndag 11 december 2011

Mycket med det jordiska..

Ja, här går dagarna i ett utan att man hänger med riktigt i svängarna. Snart är det jul och jag har bara köpt några klappar till bästisen, mina små söner och ska nu beställa en till mig själv. Lillasyrran, syskonbarnen och maken ska ju också få något var det tänkt. ;-) Undrar när jag ska få tid att shoppa till dem? Mamma och mormor brukar ju också få något litet..

I vilket fall som helst har jag nu varit på introduktion på det som är tänkt att bli mitt nya jobb, ett äldreboende en kvarts promenad hemifrån. :-) Jag fick en otroligt rolig och trevlig kvinna som handledare, så jag hoppas att hennes arbetskamrater vill vara lediga lite då och då så jag kan få hoppa in och jobba med henne! Ja, de andra var väldigt trevliga också, så jag hoppas att jag ska trivas på jobbet och att ryggen håller. Många intryck blev det och det är mycket som snurrar i huvudet, men bara jag landar lite i det så blir det nog väldans bra. Än så länge är julaftons eftermiddag inbokad och eventuellt ett pass på söndag om en vecka. :-) *ser fram emot*

Viljar var hemma med sin pappa de två dagarna jag gick introduktionen (7,5 timme ena dagen och 8,5 den andra) och det hade gått ganska bra faktiskt! Jag "tokmatade" honom innan jag gick iväg båda dagarna och hade även pumpat ur lite mjölk till både kyl och frys. Maken provade istället att ge honom gröt och det hade funkat tillräckligt bra för att Viljar skulle vara nöjd och till och med sova lite när jag var iväg. Skönt! I fortsättningen hoppas jag att passen inte blir så långa bara, men samtidigt är det ju skönt med lite pengar.

På tal om det ska vi skicka nytt intyg till a-kassan om att min man visst är hemma med barnen (utan ersättning förvisso) när jag söker jobb eller som nu, jobbar! Att det ska vara så svårt att förstå att det faktiskt finns människor i Sverige idag som står helt utanför systemet och inte har ersättning från något endaste håll alls! Det ska väl inte vara så, men i vårt läge är det det. Maken är nu i fas 3 (eller förbi till och med) och får alltså ingen ersättning från a-kassa, men eftersom vi bor hyfsat billigt och jag får in iaf en "normal" månadsinkomst (OM jag kunde få min a-kassa nångång!!!) så får han inget ekonomiskt bistånd från socialen. Han måste dessutom sälja bilen först innan det kan bli aktuellt och sälja bilen vill vi ju, men inte för att leva upp pengarna utan för att kunna köpa en större så att alla tre sorkarna kan åka bakåtvänt ett tag till. :-)

Nästa lördag ska vi ha en liten bjudning här hemma, adventsfika för några kompisar och deras barn, som en liten social grej bara. Jag ska baka lite mer och köpa julmust och glögg, men framförallt måste vi städa klart! Vi håller på att möblera om i vardagsrummet, för att kunna sitta där om kvällarna och se teve, så att barnen vet att vi finns nära, men det tar tid att få ordning på allt småplock och möbler hit och dit, så nu vet vi vad vi har att göra i veckan. :-)

Nej, nu ska jag surfa in på Lindex hemsida och klicka hem några julklappar till mig själv. Glad 3:e advent!

onsdag 30 november 2011

Men lyft på hatten för tusan!

Ibland blir jag verkligen tokig på min karl! Vad är det med karlar och att inte se saker som ligger "in plain sight"!? Jag lånade en mössa av honom för några dagar sedan och nu har han tjatat på mig att han behöver den, för han fryser om öronen ute i snålblåsten. Jag har sagt att antingen ligger den i bilen eller på en av trådhyllorna i hallen.

Nu ska han ut till Kungsgården på något viktigt möte och de får inte komma in i byggnaderna utan måste vara utomhus och där är ett riktigt blåshål. I vilket fall som helst, maken frågar om den där mössan igen och jag svarar igen; antingen i bilen eller på någon av hyllorna i hallen. Maken går ut till bilen och letar utan resultat och kommer sedan in och säger något om att han får åka och köpa en ny mössa före mötet.

Eftersom jag känner honom klär jag på mig för att gå ut till bilen och leta, men innan jag går ut kollar jag på en av hyllorna i hallen, för något svart sticker fram där. Jag frågar igen om han kollat hyllorna i hallen. Ja, flera gånger, blir svaret. Hmm, märkligt att du inte hittat den då eftersom den låg där, ganska väl synlig, med bara lite av en barntröja över sig!!

Vad fasen! Ibland blir det lite lager av saker i hyllorna, LYFT på saker när du letar för tusan! Gaaaahhhh! Det här är inte första (och säkerligen inte sista) gången han letar och sedan ger upp utan att ha hittat det han söker, medan jag går direkt till stället, lyfter på saker och hittar det eftersökta.

PS. Jag älskar honom ändå!! DS.
PS2. Ja, det finns säkert massor av saker hos mig som han stör sig på! ;-) DS2.

tisdag 29 november 2011

Viljar 5 månader 29 november 2011!

Idag blir min minsta lilla pyreplutt hela 5 månader.
Det är inte klokt så fort tiden går.

Stort grattis på månadsdagen Viljar!

måndag 28 november 2011

Viljars äventyr.

Ja, vi har ju varit förkylda som sagt, och vi har tänkt att det är bra att vara förkyld som liten så byggs immunförsvaret upp (som pappa så klokt påtalade också.) Men, när vi skulle gå och lägga oss igår kväll vid 22:30 kändes det inte alls bra att somna med Viljar. Han rosslade och det pep värre än någonsin i luftrören. Han fick knappt luft och såklart gav det honom panik, vilket gjorde att han hade ännu svårare att andas. När han skrek i panik och blev blå om läpparna fick jag panik och ringde akuten och hörde om vi fick komma ner. Självklart var vi välkomna.

Jag klädde på mig igen, packade skötväskan och byltade på Viljar. När han satt bak i bilen blev han plötsligt helt tyst och jag kan ju tillstå att jag bröt en eller annan hastighetsbegränsning där på vägen ner till lasarettet. Som tur var var inga andra bilister eller fotgängare ute vid den tiden. Vi kom in vid 22:50 och fick sitta i väntrummet till strax före midnatt. Då blev vi visade till ett akutrum av en sköterska som varnade oss för att det skulle ta tid eftersom de hade en väldigt hektisk kväll på akuten. Jaha, typiskt..

Vi hade bara en smal brits (max. 70 cm bred) att ligga på och sköterskan föreslog att jag skulle lägga mig och sova där, med Viljar på bröstet. Eller hur!? Inte kan man somna med sitt lilla barn på bröstet så, då är ju risken att man tappar honom när man somnar. I alla fall är jag livrädd för det. Jag vågar inte ens somna med mina barn på bröstet i vår dubbelsäng hemma! Nej, jag halvsatt på britsen med Viljar halvsittande mellan mina ben. Han hostade, rosslade, snorade och grät om vartannat, men till slut somnade han och sov faktiskt ganska gott en stund. Jag kunde ju inte sova, men som tur var hade jag telefonen med mig så jag kunde spela lite wordfeud och uppdatera min status på Fejjan. Det gav lite tröst i alla fall.

Runt 01:35 kom äntligen en läkare för att titta till Viljar, precis när jag hade börjat mata honom. Är det inte typiskt? Läkaren vände i dörren och sa att han skulle titta in snart igen. Tiden gick, Viljar åt klart, men ingen läkare.. Framåt tretiden tänkte jag att har ingen kommit kl. 03:00 så ringer jag på klockan. Sagt och gjort. Det visade sig att läkaren fått ett akutärende, men nästa på tur var absolut vi. Kvart över tre kom han in och lyssnade på Viljars andning, lungor och min historia om vår förkylning. På min anmodan tittade han även i svalget och öronen på Viljar. Det var rött på vänster öra och i svalget och i högra kunde han inte se klokt. Nu vet jag i alla fall varför Viljar blev så ledsen när han låg ner och när han försökte äta.

Läkaren gick iväg igen för att höra om vi kunde få bli inlagda på barnavdelningen över natten. Först runt 4 var han tillbaka och äntligen fick vi - efter 5 timmar - lämna akuten och komma till ett rum på barnavdelningen. (Sal 1.) Där fick vi träffa några jättegulliga sköterskor som tog hand om både mig och Viljar och såg till att vi hade det bra. De passade Viljar medan jag gick ut och flyttade bilen för att undvika parkeringsböter uppå allt annat. Först var tanken att Viljar skulle få sova i en egen säng, med upphöjd huvudända, men hur vi än la honom med kuddar och filtar så kröp han ihop som en räka och rullade över lite snyggt in i gallret.. Han fick ligga i min säng intill väggen istället. ;-)

Först vid halv 6 nån gång somnade jag helt utslagen av sömnbrist. Då hade Viljar fått inhalera lite koksaltlösning några gånger och nog tyckte jag att det kändes som att han fick lättare att hosta upp slemmet då. Jag vaknade igen redan runt 8 och då var personal inne och tittade på Viljar och lät honom inhalera igen. Jag var så trött att jag inte visste om jag var vaken eller drömde. Strax före 9 fick jag in en bricka med frukost; några mackor, ett glas apelsinjuice och det värsta kaffe jag smakat.. Huuh! Efter frukosten åt Viljar lite och sedan somnade vi båda om.

Det dröjde dock inte så länge innan en trevlig läkare dök upp och ville undersöka Viljar. Han tyckte att det lät bra, om än lite rossligt och i örat såg han bara rodnad vid "hammarskaftet" så det ska inte vara någon fara. Hans första tanke var att vi skulle få stanna kvar till eftermiddagen och då åka hem på "permis" och komma tillbaka till kvällen. Efter lunch (som jag köpte i matsalen; pannbiff med gröna bönor, mums!!) pratade jag med läkaren igen och efter lite dividerande fram och tillbaka tyckte han att vi kunde "gå hem" och komma tillbaka för en liten kontroll på barnmottagningen imorgon istället. Det lät som en bra idé tyckte jag, jag längtade ju hem till de andra grabbarna och de längtade såklart efter mamma och lillebrorsan.

Så, strax före kl. 14 matade jag Viljar, bytte blöja och klädde på honom och så gav vi oss ut i blåsten för att komma hem till vår familj. På vägen stannade jag och köpte några semlor och macroner (så icke-LCHF, men det fick det vara värt) för att fira att Viljar inte behövde stanna på sjukhuset!

Nu på eftermiddagen har han mest ätit och sovit, och visst rosslar han än, men det känns inte lika läskigt nu när jag vet att han klarar att hosta upp det själv och framförallt att han inte får panik.

Ja, det var lite om Viljars äventyr en helt vanlig dag i november 2011.

fredag 25 november 2011

Förkylt..

Nu är alla här hemma förkylda. Till och med lille Viljar hostar och rosslar och piper. Stackars liten, han kan ju inte få medicin heller.. Det var ju inte otippat ändå, med alla som hostar och nyser runt honom och det är ju inte så att Vendel och Vemund håller för när de nyser framför Viljar. (FastJagSagtÅtDemTypTusenGånger!!)

Maken tog Vemund (som nog är piggast) och åkte iväg till stugan för att hämta hem lite saker inför vintern. Vendel ser på film - han är hemma från förskolan idag - och jag går runt och småplockar lite. Jag har dammsugit hallen och trappen, tvättar en del av "berget" och funderar på om jag ska baka lite mer till Vemund kanske. Vi får se om orken räcker.

Nu har Viljar somnat, så jag ska smyga ut i köket och dricka lite te och njuta av lugnet en stund!

torsdag 24 november 2011

En liten tjuvtitt..

Vi var ju och fotograferade grabbarna på öppna förskolan den 18 nov. Igår ringde de från Knäpparen och sa att det saknades namn på talongen, så de kunde inte lägga in rätt bilder till rätt kund. Jag ordnade såklart det på en gång och idag fick jag ett mail med inloggningsuppgifter för att förgranska bilderna på nätet. De blev riktigt bra tycker jag. Nu ska vi bara välja vilka vi ska beställa. :-) Vemund, Viljar och Vendel 2011-11-18
Vemund, Viljar och Vendel - i färg!

onsdag 23 november 2011

Such a night..

..som han sjunger. Eller det är väl flera som sjunger det, men jag tänkte främst på Elvis. Eller kanske Kurt Russells tolkning, den gillar jag..

Men, en tuff natt var det. Ja, nu är vi sjuka här allihop, tror jag. Igår ringde de från dagis och bad oss hämta Vendel vid lunchen. Han hade feber och hostade. Ja, hostar gör vi allihop mer eller mindre, men feber är det bara Vendel som fått än. *peppar peppar*

Inättras satt maken och jag uppe och såg teve och försökte ha lite "vuxentid" så gott det nu går, men en liten stund i tevesoffan är väl bättre än inget alls. Det blev rätt sent, men jag hade precis hunnit somna så vaknade Viljar och ville ha mat. Jag somnade nästan om, då vaknade Vemund och grät.. När det var lugnt igen kom plötsligt Vendel tassande! Han brukar aldrig komma upp och lägga sig hos mig/oss på natten!

Han var varm som en liten kamin, men verkade inte ha ont eller vara ledsen, så han fick bara krypa ner under mitt täcke. Tyvärr så var han lite halvpigg och rastlös, så han låg och lekte med någon drakboll och klappade mig på ryggen och viskade att han ville upp och ... aaahhh, klockan var runt 2 när han kom in och vid 5 var vi fortfarande vakna! Lagom när Vendel gav upp vaknade Viljar och sen när han ätit klart vaknade Vemund. *frustration*

Det var bara Vemund som gick till dagis idag, så det blev lite "sovmorgon" för oss andra nattröjare men Vendel var uppe rätt tidigt ändå, runt 9 tror jag. Jag sov nog till 11 med Viljar.

Trots nattens sömnstörningar och lång sovmorgon har jag iaf fått lite gjort och bl.a. äntligen börjat måla köksluckorna. Det är bara kanterna som ska målas, sen sätter vi tapet på dem också. Nu känner jag att jag måste ta tag i målningen av Viljars spjälsäng också. *dåligt samvete*

När köket är klart ska vi börja måla i sovrummet, eller ja taket ska alltså målas, sedan listerna vid tak och dörrfoder, fönsterkarmar och ramar, "genvägen" ska upp på alla väggar och så ska vi ha en fondvägg med tapet längst in och färg på de andra tre väggarna. Jag hade hoppats på att få ersättning från a-kassan, eftersom jag bara tagit halv fp och sedan varit inskriven på Af/sökt jobb på halvtid, men de har inte ens börjat behandla mitt ärende.. :-( *suck* Nåja, hoppet är det sista som överger människan sägs det.

Om två veckor ska jag gå introduktion på mitt nya jobb! :-) *längtar*

Nu är det mat..

tisdag 22 november 2011

Du Är Min Man



Ja, han är min man, sedan 8 år tillbaka! Idag firar alltså maken och jag vår 8:e bröllopsdag! Vem hade kunnat ana det när vi hamnade i samma studiegrupp där i skolan, hösten 2003. Nu sitter vi här 9 år senare, med tre gemensamma barn och ett härligt, kaotiskt, jobbigt, roligt, rörigt och helt enkelt helt underbart liv tillsammans!

Just i detta nu tillagar maken lite festmat (fläskfilégryta med bananer) och i köket står en vacker bukett rosor som jag fick tidigare idag. Själv har jag faktiskt inte hunnit köpa något, men han vet att jag älskar honom ändå! ;-)

söndag 20 november 2011

Inget snack, men snacks.. (eller snask.)

Igår kunde jag inte prata alls. Jag skrev till och med meddelanden på mobilen till maken när det var saker han inte förstod på mitt något hemsnickrade teckenspråk. Så fort jag ens försökte viska blev det bara en hostattack.

Idag var rösten tillbaka, men hostan är kvar. Det blir till att knapra halstabletter, för givetvis läste jag lite noggrannare på bipacksedeln till Bisolvon och inte heller det är okej när man ammar.. *suck*

Nåja, eftersom så gott som hela gårdagen sovs bort så har jag försökt vara lite duktigare idag istället. Jag har tagit av och tvättat klädseln till Vendels gamla bilbarnstol, som vi antingen ska sälja eller använda till Viljar och så en omgång tvättlappar/tygblöjor är nu på tork.

I ett "bullmamma-ryck" så rullade jag lite chokladbollar med barnen också. Eller rättare, de fick varsin klump chokladbollssmet, en skål med strössel eller kokos och "fria händer". :-) Kladdigt, men mysigt och gott sa de. :-) Lite av kladdbehovet tillfredsställt + pysseltid + lite kvalitetstid med mamman = bara fördelar. Vi har ju faktiskt både diskmaskin och tvättmaskin.

Imorgon ska jag försöka mig på lite julpyssel med Vemund och så ska jag leta rätt på några julgardiner, försöka putsa fönstren i vardagsrummet och få upp adventsljusstakarna. Nu ska här bli julstämning i renoveringskaoset.

Jag fick nämligen ett litet infall och bjöd in några tjejer (med familjer) som jag umgås med lite sporadiskt på en opretentiös adventsfika om ett par veckor. Jag tänkte bjuda på glögg, julmust, pepparkakor, kaffe/te och kanske lite knäck och saffransbröd av något slag. Något som lyser upp lite i vintermörkret liksom. Det behövs, tycker jag! :-)

lördag 19 november 2011

Lite perspektiv..

Igår på Myllan började jag prata så smått med en tjej som hade med sig sin lille som är ungefär en månad yngre än Viljar. Jag frågade om hon brukar gå till Myllan och hon berättade då att hon går på gruppen för unga föräldrar.

Jag undrade hur gammal hon var och när hon svarade 17 dök två tankar upp i huvudet; dels att jag själv var 17 när jag fick mitt första barn (och då tyckte att någon som var 34 var urgammal!!) och dels att min förstfödde nu är 17 - ja, snart i alla fall.

Alltså hade jag kunnat sitta där med Viljar i famnen och ett barnbarn bredvid mig. Nu är det ju inte så, som tur är får jag väl tillägga, men skulle det hända sig att någon av mina tonåringar kommer och berättar att jag ska bli farmor/mormor så får vi lösa det praktiska då. I min värld är alla barn välkomna, men det vore ju bra om mina egna barn gick ut skolan, jobbade lite och "levde livet" som alla sa åt mig att göra innan jag skaffade barn.

Intet är nytt under solen!

fredag 18 november 2011

Woohoo!

När vi var på sta'n glömde jag att ställa om mobilen från ljudlös, så medan vi åt lunch missade jag ett samtal från ett nummer jag inte kände igen. Jag väntade tills vi kommit hem och det var lugnt innan jag ringde upp mobilsvar för att lyssna på meddelandet. Det var en tjej från Attendo (där jag sökte timvikariat) som hade ringt och som bad mig att ringa upp. Jag samlade mod en liten stund och sedan ringde jag upp henne. Det visade sig att de vill ha mig där som timvikarie och nästa vecka ska jag dit och skriva på anställningskontrakt och få lite tider för introduktion! Lönen blir lite sämre än jag är van vid, men i nuläget är all inkomst väldigt välkommen så det är bara att tacka och ta emot. Dessutom behöver jag de sociala kontakterna och att få komma hemifrån en liten stund då och då - utan barn!

Nu håller vi tummarna för att maken ska klara av att sköta om barnen (alla tre samtidigt alltså) de stunder jag ska jobba - och varför skulle han inte klara det egentligen? Jag har ju varit ensam med alla tre några timmar en helg ibland. Det är ju inte så att jag kräver att de ska vara färgmatchade och kliniskt rena. Bara han ser till att de får mat och inte har ihjäl varandra så är jag nöjd. *flinar*

Jag ska börja pumpa ur nu och se om Viljar vill ta flaska. Städning och allt så'nt får ju såklart komma ganska långt ner på priolistan om vi ska ro iland det här. Kanske att jag kan jobba någon dagtur också och då ha båda stora på dagis, så att bara Viljar är hemma. Jaja, vi får se hur det går, men håll tummarna är ni snälla för det här behöver jag verkligen!

Fint foto och busiga barn.

Idag när jag vaknade mådde jag nästan sämre än igår, det var ett tryck över bröstet, svårt att andas och gjorde ont i både hals och huvud. Efter att jag masat mig upp och fått kaffe och lite frukost lättade det värsta. Vi fick på barnen kläderna de skulle ha och åkte iväg till Myllan och fotografen.

Vi behövde inte vänta så länge på vår tur. Lite för kort stund faktiskt, för jag hade behövt mer tid att få ordning på Vendels frisyr. ;-) Nåja, det får bli som det blir. Alla barnen satt fint på bänken som fotografen ställde fram. Jag trodde att Vemund skulle krångla, men han lyssnade snällt och när fotografen sa åt honom att lägga armen om Viljar så gjorde han det. Sen lutade han sig mot Viljar och gav honom en kram och puss medan han sa "kaaama"! Gullunge! Vendel satt stilla och snällt han också och gjorde precis som han blev tillsagd. *stolt mamma* Det kan nog bli riktigt bra bilder. Bara de nu inte har snor på kinden (som Vendel hade på dagisfotot förra året!) eller något annat som stör för mycket så..

Jag hittade ju jättesöta matchande skjortor till Vendel och Vemund på Cubus igår och så en body till Viljar, som skulle gå ton i ton med skjortorna. När Vemund också dök upp med sin far som smakråd visade han väldigt tydligt att han hellre ville ha en body, så det blev till att leta fram en body i hans storlek i samma färg som den Viljar skulle ha. Hade jag hittat en tröja till Vendel i samma nyans hade det varit perfekt, men nu blev det alltså skjorta istället. (Nästa år skulle jag vilja ha exakt likadana kläder på alla tre, bara för att..) Ingenstans fanns dock kläder som var likadana i storlek 74 till 116. Nästa år blir det lite enklare för då har ju Viljar storlek som finns på samma avdelning som för de andra brorsorna. ;-)

När fotograferingen var avslutad stannade Vemund, Viljar och jag kvar och fikade lite och Vemund lekte med allt spännande som finns på Myllan. Vid 12 hämtade maken upp oss och vi åkte ner på sta'n och gjorde lite ärenden. Jag köpte bl.a. ett par "värmeljus" med batterier i att ha i ljusstakarna som vi har i sovrummet. (Julklapp från bästisen med make förra året!) Där känns det ju inte alls bra med riktiga ljus, men ändå vill jag ha ljusstakarna framme och använda dem!

En sväng på Apoteket för att köpa nässpray och halstabletter blev det också, innan vi gick vidare till Max för lunch. Där läste jag på bipacksedeln till mina halstabletter (Mucoangin) och såg att man inte får ta dem när man ammar.. Efter maten gick vi tillbaka till Apoteket och lämnade in medicinen igen. Tyvärr hade de inget alternativ som passade mig, men när jag stod och pratade med en expedit insåg jag att det nog är Bricanyl jag behöver och det måste man ju ha recept till. Jag får ringa läkaren på måndag och be om nytt recept på det, för jag tog en puff när vi kom ut igen och ganska snart släppte trycket över bröstet och det gick lättare att andas. :-) *smart*

Hemma igen försökte jag vila lite med Viljar medan Vemund såg på sin älskade Pippi-film. Jag tror att den går 10 gånger om dagen här hemma just nu! Jag minns den från när Tin var liten och kan nog alla repliker utantill. :-D

När Vendel också kom hem blev det full fart här och slut på friden. De stora har redan rykt ihop några gånger och inte får Vemund se Pippi heller.. Nej, nu är det Kalle och chokladfabriken som rullar, men ingen av dem är på rummet och tittar, de är fullt upptagna med att räda kyl och skafferi och leta saker de inte får ha att stjäla med sig in till Vendels rum. *skruttungar* Maken har varit och handlat, snart blir det kvällsmat och seeen blir det lugnt, hoppas jag. ;-) Då ska vi se vuxenfilm (nä, inget så'nt, jag hörde vad du tänkte Erica!) och lite rödvin nere i gillestugan. *ser fram emot*

torsdag 17 november 2011

Vad hetsar vi för?

Jag gillar ordlekar. Idag när jag var på sta'n såg jag en skylt där det stod skönhets produkter. Ja, det var särskrivet. Som skylten var utformad såg jag bara ordet "hets" efter skönhet.

Så känns det ibland. Man hetsar för att nå fram till det där idealet; smala kroppen, markerade kindbenen, knallblå ögonen, tjocka glänsande håret (håret är visst det enda som får vara tjockt på en tjej) stora brösten.. etc. Många mår så dåligt för att de inte klarar att leva upp till kraven på hur man ska se ut och vara. Själv har jag också varit där i många år. Idag, 34 år gammal, kan jag visst få "fetångest" (med betoning på fet) och känna att jag är för tjock, för gammal, för trött.. Ja, allt det där som reklammakarna vill att man ska må dåligt över.

Men nu har jag bestämt mig, jag ska inte ta åt mig! Jag ska vara glad över den jag är, min underbara familj, mina fina vänner och allt annat som finns att glädjas åt. Min ålder kan jag ju inte göra så mycket åt, men jag ska göra mitt bästa för att äta rätt, röra på mig, glädjas i vardagen och vara nöjd helt enkelt. Visst kommer jag att trilla ner i de där svarta hålen emellanåt, men då ska jag kravla mig upp, borsta av mig och fortsätta vidare på rätt spår!

Ha en fin kväll! Nu blir det tevesoffan och mys med Viljar!

Ont I Huvudet!

Det hjälpte inte med frisk luft och motion (även om det var skönt att komma ut en liten sväng också förstås.) Huvudvärken är kvar och blir värre och värre. Jag skulle egentligen ha hjälpt en kompis att packa lite saker inför hennes flytt, men jag orkar knappt röra på mig, eller jag vill inte röra mig rättare sagt, eftersom det gör så ont. Jag har tagit 2 Alvedon - jag som aldrig tar tabletter - och druckit både kaffe och vatten. Maken masserade nacken och axlarna lite, men huvudvärken är lik förbaskat kvar. :-( Trist!

På sta'n hittade jag inget matchande till Viljar, så det slutade med att jag köpte varsitt nytt plagg till alla tre sorkarna istället. Vemund och Viljar fick likadana bodies och Vendel fick en skjorta i åtminstone nästan samma nyans. Egentligen hade jag tänkt att både Vendel och Vemund skulle ha skjorta, men Vemund fick följa med in i affären och han ville bra mycket hellre ha bodyn än skjortan och när han har bestämt sig för något så är det så!

Vi handlade lite på COOP också. De hade fläskkarré i bit för 29.90:-/kg och det tackar man ju inte nej till. Nu blir det snart kvällsmat på ovan nämnda karré med lite hemgjord salsa till. Förhoppningsvis är allt lugnt sedan, så jag kan gå och lägga mig tidigt med Viljar och sova bort huvudvärken.

Imorgon är det dags för syskonfotografering på Myllan mellan 9 och 11. Vi hade tänkt vara där ganska tidigt så att Vendel kan gå iväg till dagis sen, och jag kan stanna kvar på Myllan och låta Vemund leka lite där. Jag hoppas verkligen att huvudvärken är borta till dess!

Nähä, en tur på sta'n och lite frisk luft kanske?

Bläh, när jag vaknade idag var det tjockt i halsen och jag kände mig febrig och hade huvudvärk. Det värsta gick över när jag hade pratat en stund i telefon med BUP och fått igång rösten ordentligt och en Alvedon tog bort värsta huvudvärken.

Nu ska Viljar och jag ner på sta'n och se om vi hittar något han kan ha på sig på syskonfotograferingen imorgon och så ska jag in på Apoteket och köpa lite vitaminer till Vendel och lite annat smått och gott. :-) Kanske att jag orkar ta mig ner till Babyproffsen och kolla om de har något bra (läs bilstol) på rea att köpa i julklapp till mig. Lekstugan (leksaksbutiken) ligger ju bredvid, så kanske att barnen får något i Tomtens säck också. ;-) Inte leksaker, för det har de så det räcker och blir över, men jag tänkte se om jag hittar några roliga och *prettovarning* pedagogiska spel och pussel som de små sötisarna kan öva koordination, turtagande och logiskt tänkande med. :-)

Ha en fin dag i höstkylan!

onsdag 16 november 2011

Nytt eller "nytt"?

Haha, nu är det bevisat, vi köper alldeles för mycket begagnade kläder till Vendel!

Vi var på "frukost" på hans dagis i onsdags. De bjuder in alla föräldrar att äta frukost med sina barn på dagiset och det brukar vara mysigt och trevligt, så vi klämde in det före Vemunds fotografering på hans dagis.

Vi hade plockat åt oss lite godbitar och något att dricka och satt vid ett bord inne på Vendels avdelning och pratade med ett annat föräldrapar. Vid bordet bredvid sitter Vendel med en av fröknarna. (Ja, de kallar sig själva fröknar, faktiskt!) Jag kan inte låta bli att tjuvlyssna lite på deras konversation:

Fröken: Vilken jättefin skjorta du har idag Vendel.
Vendel: Ja, den är ny.
F: Jag ser det, jättefin!
V: Den är helt ny, det är ingen annan som har haft den!

Jag höll på att sätta teet i halsen av min skrattattack. Så himla gulligt av Vendel. Jag vet att han inte har något emot begagnade kläder, han brukar glatt välja ut det han vill ha när vi handlar på loppisar och marknader, men nu var han så otroligt stolt och glad över sin alldeles nya skjorta! Min fine grabb!

tisdag 15 november 2011

Äggstra jobbiga barn..

Viljar låg och sov så sött bredvid mig här i babysittern, och de stora satt tysta och snälla på Vendels rum, så jag tänkte ta mig tid att läsa igenom några av mina vänners senaste blogginlägg.. Plötsligt hör jag ett tassande och tasslande bakom ryggen och jag anar att Vendel säger åt Vemund att göra något ute i köket. Tass, tass, tass tillbaka till Vendels rum.

Jag ser att Vemund har något i famnen och Vendel säger att det är ägg. Jag frågar då om det är riktiga ägg (de har ett gäng "chokladäggskapslar" som de brukar leka med och ha i äggkartonger). När Vendel svarar nej så återgår jag till bloggläsning och kaffedrickande. När maken kommer hem hör jag ett upprört utrop och så kommer han ut från köket med Vemund vid handen. Där hade den lille vandalen - med betoning på lille - öppnat svalen och tömt äggkartongen! Ett ägg låg krossat på golvet i köket och sex andra ägg låg krossade över hela Vendels golv, ett gammalt plastgolv från 1960, med en otrolig struktur i..

Ibland blir jag bara så trött. Det var inga snälla saker jag ömsom muttrade, ömsom halvt vrålade fram medan jag försökte skura golvet rent från äggula, men det gick ut på att ungarna varken får ha leksaker, teve eller godis på ett okänt antal år framöver.. ;-)

Viljar vänder sig!

Jo, det höll jag ju på att glömma.. Nä, det är inte som med första barnet då man skrev ner minsta framsteg i boken på en gång! Igår vände Viljar på sig helt medvetet för första gången. Han låg i min säng och fast det var lite uppförsbacke där jag lagt en kudde under madrassen för att han inte ska rulla ur, så lyckades han kämpa sig runt hela vägen från rygg till mage. (Åt höger, om nu det skulle ha någon betydelse.) Den högra armen kom förstås i kläm och han kämpade länge och väl för att få loss den, utan framgång. Till slut fick han lite hjälp av sin pappa, men då var han röd om både armen och ansiktet av ansträngningen. :-)

Idag gjorde han om konsstycket, men inte heller idag ville armen vara med helt, så jag fick hjälpa honom. Sedan låg han en lång stund på mage och umgicks med sina vilda brorsor. :-)

När man tänker på att Vendel var hela 7 månader innan han ens var intresserad av att vända sig så känns ju 4,5 månad rätt tidigt, men säkert helt inom normalspannet. :-)

Vardagsglädje.

Idag tog Viljar och jag oss ut på en liten promenad i det vackra höstvädret. Vi tog oss ner till ÖoB och köpte lite julklappar till Vendel och Vemund och så hade de bra pris på tvättmedel och toapapper, och eftersom jag hade syskonvagnen så..

Än var det inte kallare än att jag klarade mig med en långärmad undertröja och en tjock sweatshirt utanpå. Jag minns på den tiden då jag var som mest frusen, då hade det varit långkalsonger under jeansen, dubbla sockor och minst en extra undertröja + mössa och jacka och vantar som gällt idag. Jag vet inte hur det kommer sig att jag är varmare nu, men jag klagar verkligen inte!

Jag orkade dessutom hela vägen (nåja, långt är det inte) utan att bli trött eller få alltför ont i fogarna. För bara ett halvår sedan hade en sån tur varit en omöjlighet. Tänk vad man uppskattar de små sakerna i livet när man fått lite perspektiv!

Trevlig höstdag/kväll på er!

Jag blir så frustrerad..

Ja, vad ska jag göra? Vemund är ju full av bitmärken - 3 stycken på höger arm - och han kan omöjligt ha tillfogat sig dem själv eftersom de sitter på utsidan liksom.. Vendel erkänner glatt att han bitit Vemund, fast han "vet" att man inte får bitas och fast han "vet" att det gör ont, men lika fort som han erkänt har han sedan "glömt" och biter lika snabbt igen nästa gång han blir arg/sur/trött på Vemund. Det går verkligen inte att ha dem båda i samma rum (utan övervakning) mer än ett par minuter - max - sedan är det någon av dem som vrålar eller gråter.

Igår hade Vemund ramlat in i Vendels sänggavel, om han fick hjälp ska jag låta vara osagt, och spräckt läppen så blodet rann. Han var mest ledsen och störd över att det gjorde ont när han åt senare, men det var liksom inte första gången han ramlat över sängen och slagit sig. Konstigt att det inte händer när han leker ensam inne på rummet.. Själv tyckte jag såklart synd om Vemund som fick ont, men det var lite trist också eftersom jag tänkte gå till fotografen och ta syskonbild på alla tre nu på fredag.. Han är såklart söt ändå, men ja.. Ni fattar!

Nu måste jag ringa LSS-handläggarna igen och höra hur det ligger till med vårt ärende om avlastning. *djup suck*

Vendel på disco!

I helgen (på sin mormors 65-årsdag/Fars Dag) var Vendel bjuden till en dagiskompis på kalas/disco! Jag var med eftersom det är lite "speciellt" ibland när det kommer till sociala relationer. Allt gick bra ändå, tycker jag, Vendel var duktig och snäll och han lekte glatt med sin bästa tjejkompis "V" som också var bjuden. De dansade, åt popcorn, korv och glass och hade trevligt. Som avslutning fick de varsin godispåse med godis och en reflex + en liten discokula i! Tyvärr glömde jag kameran hemma och de bilder jag tog med mobilen blev så mörka att man inte ens ser att det är något på bilderna..

Vemund fick vara hemma med pappa under tiden och för att det inte skulle bli alltför orättvist köpte vi en godispåse till honom också på väg hem från discot. :-) På kvällen fick Vemund också lite glass efter maten - Vendel ville inte ha, han var mätt på godsaker!! :-o

Jag har planer på att ordna ett litet kalas/adventsfika med kompisar som har barn i Vendel och Vemunds ålder, men det känns inte så kul när huset ser ut som en byggarbetsplats och saker ligger travade överallt. Hur ska man då få plats till adventsmys? Nå, vi får se om vi kan lösa det, köket börjar åtminstone bli klart nu! :-) *pust*

Anställningsintervju!

I torsdags, den 10 november alltså, var jag på anställningsintervju! Det är inte så seriöst som det kanske låter. Ett vårdbolag i närheten behöver timvikarier och jag söker ju lite olika timvikariat (både för att få en extra slant i plånboken och för att få komma ut lite och öva upp mina sociala förmågor igen) så jag skickade en ansökan till dem och fick komma på intervju.

Det kändes lite nervöst, men samtidigt bra. Det var en trevlig kvinna jag fick prata med och hon frågade lite vad som gjorde att jag ville jobba hos dem och vilka mina starka sidor är och så'nt där som arbetsgivare vill veta. Tyvärr var det lite svårt för mig att lämna referenser, eftersom det var så länge sedan jag hade ett jobb, men om det blir allvar här får jag försöka få tag i någon som kan lägga ett gott ord för mig.

Rekryteraren skulle höra av sig nu idag eller på onsdag. Egentligen har jag väl inga stora förväntningar, men det vore skoj med ett jobb faktiskt! :-) Håll tummarna!

måndag 14 november 2011

Dagens boktips!

Vi har haft lite väl mycket konfliker hemma på sistone, och nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och lånat hem en bok; Problemskapande beteenden vid utvecklingsmässiga funktionshinder, från bibblan. Den rekommenderas starkt av föräldrar till barn med ADHD/autism och andra NPF, så det är med stor entusiasm jag tar mig an den nu! Faktum är att den verkar så bra, att jag redan bestämt mig för att köpa den. Jag har även funderingar på att köpa en annan inom samma ämne: Barn med överlappande diagnoser. Vi får se vad Tomten har i säcken i år. :-)

fredag 11 november 2011

Vemund 2 år 2011-11-11

Idag 11-11-11 fyller finaste, snällaste, goaste,

coolaste, bästaste, duktigaste Vemund 2 år!

Hipp hipp hurra på din födelsedag älsklingssorken!

Eller "pippi ra!" som du själv säger! <3

måndag 7 november 2011

Piercing och resa?

Min lilla tös vill pierca naveln.. Egentligen tycker jag att det är lite tidigt och något hon kunde vänta med några år, men jag förstår att grupptrycket är hårt på en tonåring nu. Jag hoppas i alla fall att jag kan få ihop lite pengar till en resa över till fastlandet för att vara med när hon ska göra det. Att jag ska betala själva piercingen har jag ju redan lovat henne, det får bli en försenad 15-årspresent. Om jag kommer över tänkte jag att vi (jag?) kan passa på att ta en runda på IKEA samtidigt och kanske köpa lite julklappar och så.. Jag har faktiskt aldrig varit på IKEA i Kalmar, så det vore en trevlig dagsutflykt.

Skolval..

Förra veckan var vi och hälsade på lärarna i en specialklass där vi eventuellt ska ha Vendel. Den ligger verkligen i andra änden av sta'n, men det är bara långt mätt i Gotlandsmått. I själva verket är det väl bara några kilometer dit, men jämfört med max 500 m till närmaste skola annars, så..

Den här klassen är någon form av samarbete mellan vanliga skolan och särskolan för elever från förskoleklass upp till 2:an där man utreder om de kan klara av att gå i vanliga skolan eller om de ska slussas vidare till särskolan när de ska gå vidare. Det vi vet redan nu är ju att Vendel inte kommer att klara av en vanlig klass med många elever och få vuxna i personalen. Därifrån till att behöva särskola är ju ett ganska långt kliv, men vi får se vad utredningen på Hab visar.

Vi har pratat med personalen på Vendels förskola och alternativet de kan erbjuda är att han får gå kvar där ett år till (då de jämnåriga går i förskoleklass eller "nollan" som det kallas nuförtiden.) Därefter kan han få börja i en specialklass på den skola som ligger närmast här istället. Där är det lite blandat med elever som "bara" har NPF och de som har större handikapp, även fysiska (CP, "utvecklingsstörningar" - heter det fortfarande så? - etc.) Där har man ett nära samarbete med "vanliga" skolan och ibland kan elever slussas över om det visar sig att de utvecklas bra i specialklassen.

Än har vi inte bestämt hur vi ska göra, men det första nu är ju att invänta Habs utvecklingsbedömning som ska göras i början av december där de tittar på Vendels kognitiva förmågor, språkförståelse, allmänna utveckling och begåvningsnivå. Vi vet ju att han är smart, men det innebär ju inte att man klarar av att lära sig saker i samma takt som andra för det. Dessutom misstänker vi att hans begåvningsnivå är väldigt ojämn. Ja, det ska bli spännande att se vad de kommer fram till och efter det kan vi ta ställning till vilken skolform som kan bli aktuell.

I alla fall.. det jag skulle säga var ju att det var väldigt mysiga lokaler och personalen verkade bra också. Det fanns tydliga bildscheman i hela byggnaden - även på toaletterna - och mycket annat som jag tror är jättebra för Vendels förståelse och utveckling. Vi ska be Hab om hjälp att ta fram sådana bilder (pictogram) att använda även här hemma. Struktur är ju grunden för allt som har med Vendel att göra, men tyvärr är vi andra i familjen lite dåliga på det just nu. Det är ju ytterligare en anledning till att jag vill få färdigt all renovering här, så att det är lätt att hålla ordning och få undan saker så att inte Vendel störs mentalt. :-)

Nu ska jag ta en kopp gräddlatte och mysa lite med Viljar. Vemund sitter och ser Pippi på egen begäran. :-) Den första (och hittills enda) film han ber om att få se. Egentligen är han inte så intresserad av teven, mest när Vendel är hemma i så fall, men idag sa han "titta veve, Pippi". Då är det klart att han ska få se Pippi!

söndag 6 november 2011

Wait for it..

Snart börjar vi få ordning, åtminstone i köket. Häromdagen "tvingade" maken med mig till RUSTA och överlät allt tapetansvar på mig. Han vill att jag ska vara nöjd, sedan bryr han sig inte så mycket om vilken tapet det blir. *modigt*

Okej, efter mycket funderande fram och tillbaka (jag ville ju att vi skulle ha en fondvägg egentligen) beslutade jag mig till sist för en mönstrad tapet som får sitta på alla väggarna! Idag har maken slipat det sista på väggarna, så förhoppningsvis ska vi få upp den ikväll när alla barnen sover. Lite mysig man-hustru-aktivitet sådär en söndagkväll. ;-)

Maken har även börjat dra loss all vävtapet i sovrummet.. Jag, som tjatat om det i typ 9 år, men bara mötts av frasen "nä, den tar vi inte ner, vi spacklar och målar över bara.." höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag intet ont anandes gick tillbaka till sovrummet efter frukosten. Ja, så kan det bli. Nu får vi nog köpa en rejäl rulle "genvägen" och sätta igång och kladda ner väggarna med lim där också. Spännande!

Nästa gång jag får pengar blir det en tur till RUSTA igen för inköp av färg till sovrumsväggarna! Tapeter till fondväggen därinne har vi redan..

Vemund hos handkirurgen...

Vemund och jag var ju nere hos handkirurgen häromdagen. Vi kom precis i tid, men fick istället vänta på läkaren cirka en kvart. Vemund var jätteduktig i väntrummet, även om han försökte få upp en burk med kakor som någon placerat lite lagom olämpligt där. (De var ju förstås inte glutenfria!)

När vi fick komma in var Vemund på sitt bästa humör, om än lite blyg. Han gjorde precis vad läkaren bad om och tog emot och lämnade ifrån sig saker med båda händerna, flyttade saker mellan händerna och ritade och stod i. Läkaren klämde och kände, vred och bände.. Vemund klagade inte en enda gång. Egentligen är han ganska försiktig med sin lilla hand och gillar absolut inte när man tar i den för att undersöka, men nu var han så medgörlig och duktig man bara kan vara.

Hon (läkaren) var lite oroad över att hans hand börjat dra utåt mot den sida där det saknas ben i handleden och jag fick lite dåligt samvete över att han inte haft skenan sedan försommaren. Å andra sidan skulle vi ha blivit kallade till dysmeliteamet på Astrid Lindgrens i våras eller till läkaren här i Visby, men det hände ju inte, så därför var det ju inte enbart vårt fel. Huvudsaken är ju att han kom dit nu och att han ska få en ny skena.

Det behövdes en avgjutning för nya skenan och Vemund satt nästan stilla i mitt knä hela tiden. Han gillar som sagt inte att man håller på med hans hand och arm, men lät dem ändå lägga på vadd och gipsa armen för att få en form att utgå ifrån när de ska gjuta nya skenan. Ja, han försökte dra av vadden en gång, men det räknas inte tycker jag.

När vi var klara tyckte läkaren att han hade varit så duktig så han fick både måttbandet som de använt för att se hur hans motorik var och en pin med en elefant på ur "belöningslådan". Vemund (som ändå inte tänkt lämna tillbaka måttbandet) var märkbart lättad när vi gick därifrån och vinkade glatt "heddå" medan han drog sig mot ytterdörren, ivrig att hinna ut innan de kom på fler saker att undersöka.

Hemma igen fick han stolt visa upp måttbandet och om en vecka eller två ska vi få hämta ut nya skenan och se till att den används flitigt.

torsdag 3 november 2011

Dags att sälja av lite!

En bloggkompis tipsade mig om att lägga ut lite till försäljning i bloggen. Det är sant, det sparar man ju in annonskostnaden på. ;-) Just nu har jag mest helt nya kläder och där vill jag ju gärna ha något i närheten av vad jag betalade förstås, men framöver ska jag lägga ut en del beg. också och det lovar jag att försöka ge ett väldigt bra pris på, för vi har inte plats för mer kläder här nu! ;-) Ny oanvänd FIX-jacka 3-i-1, strl. 92. Prisidé 400:- + ev. frakt.
Ny, oanvänd FIX-overall strl. 68. Prisidé 350:- + ev. frakt.

Begagnad FIX-overall strl. 104 (pyttelite nött på ena knät.) Prisidé 150:- + frakt.


Helt ny oanvänd FIX-overall strl. 92. Prisidé 400:- + ev. frakt.


Helt ny oanvänd bävernylonoverall från Åhléns strl. 92. Prisidé 400:- + frakt.

Snart dags för kalas!

Om drygt en vecka fyller Vemund hela 2 år! Mammas lille pluttskrutt! Redan igår damp det ner ett paket från finaste Gudfar Johan med fru, men det får ligga och vänta tills den Stora Dagen infinner sig. Då ska ni få se vad det var i paketet också. :-)

Vi har väl inget stort kalas, för just nu ser hela vårt hem ut som en byggarbetsplats, men det vore ju kul att bjuda några småkompisar på lite fika och kanske en påse godis i alla fall. Vi får se hur vi gör.

Fullbokat..

I måndags var jag på föräldramöte på Vemunds dagis. Det var riktigt mysigt, de hade tänt ljus och så fikade vi och pratade lite. Jag började prata ganska mycket med en av de andra mammorna och det visade sig att hon har ett barn med samma diagnos som Vendel! Henne måste jag prata mer med! :-) En sköterska från bvc var med och informerade om löss, höstblåsor och diverse andra åkommor som kan drabba förskolebarn. Jag tror att hon är lite dåligt uppdaterad, eller så hade hon bara en dålig dag.. Några felaktigheter lyckades hon förmedla i alla fall..

Igår var jag på Af och pratade med min handledare. De förmedlar ju inga arbeten längre, men han skrev ut lite tips på tjänster jag kan söka. De flesta var hos FK.. Hmm, myndigheten som arbetar mot diskriminering, men ändå inte anställer gravida? Ja, just det. Vi får se, jag ska slänga iväg en ansökan ändå, bara för att vara duktig!

Efter mötet (där Viljar var med och sov sött hela tiden) gick jag till Max och åt lunch med maken. Han körde mig sedan till psykologen där jag fick en timmes "egentid". :-)

När jag kom hem igen var jag ganska tom i skallen, och när barnen lekte och maken lagade mat somnade jag med Viljar. Usch så jobbigt att alltid vara så trött!

Idag försov vi oss när vi skulle till dagis. Jag vaknade kvart i 9 av att det var så .. tyst! Det är aldrig tyst i vårt hus efter 07:30! Just idag, när Vendel har skogsdag, var det såklart jätteskönt att sova för alla barnen.. Hmm.. Jo, men upp med Vendel, på med kläder, medicin i munnen, macka i handen och iväg till dagis. Han hann! Vemund fick vara kvar hemma och äta i lugn och ro, så han kom lite för sent till sin samling, men det kan väl inte vara hela världen?

I eftermiddag ska Vemund till handkirurgen och förhoppningsvis få höra att han inte behöver skenan på natten (eftersom vi inte haft på den på flera månader *harkel*) eller så gjuter de en ny åt oss. :-)

Nu ska jag dricka kaffe och försöka lägga upp lite annonser på kläder vi måste bli av med före vintern. :-)

Vilken syn..?

Jag trodde att jag drabbats av någon märklig form av synrubbningar.. Små svarta prickar rörde sig irrationellt och ryckigt i mitt synfält. Jag försökte fokusera, blinka och sedan titta igen, men nej, prickarna fanns kvar. Strax förstod jag varför. Jag hade råkat röra upp ett moln av bananflugor från pappersinsamlingen där ungarna (ja, de är duktiga) deponerat ett gammalt bananskal! Nu pågår Operation Utrota! I dagsläget är det bara ungefär sisådär cirka 3 miljoner flugor kvar, men det ska vi väl klara.

söndag 30 oktober 2011

Viljar 4 månader 29 oktober 2011.



Igår blev Viljar 4 månader!

Min söte lille gullplutt vad tiden går fort ibland.

Grattis i efterskott!

Korvstoppning!

Här har flera veckor förflutit utan nämnvärda "happenings" i almanackan. Så vaknar jag till liv lite och vad händer då? Jo, alla möten och viktiga händelser äger rum samtidigt! Nästa vecka ska jag t.ex. till Arbetsförmedlingen på förmiddagen och efter en timmes "rast"är det dags att ta sig till psykologen. När jag läste tidningen igår såg jag att Af hade ett intressant "seminarium" i samarbete med Socialförvaltningen om jobb inom min sektor, men det är precis samma tid som psykologen och det vill jag inte avboka, speciellt inte eftersom jag ju redan har en tid på Af samma dag..

Joråmensåatt.. här va're tryck i nöjeslivet, som moster säger.

lördag 29 oktober 2011

En halvliter..

..tvål luktar väldigt gott och brukar räcka väldigt länge här hemma. Eller ja, brukade ska jag väl säga. Nu har Vemund kommit på både hur man pumpar ur den och hur man skruvar av locket med själva pumpen på. Man kan ju inte tro att han är den i familjen som saknar fingrar, för han är nog den mest fingerfärdiga unge jag träffat på.

Det finns ingenting som han inte kan skruva isär eller montera i småbitar på nolltid och det senaste "projektet" var då alltså vår tvålbehållare. Maken hade just bytt till rena sängkläder i sin säng och naturligtvis passade då Vemund på att tömma ut nämnda halvliter tvål på golvet i Vendels rum, dra ner pappas nya lakan och täcke i det och dessutom marinera några leksaker och tidningar i sörjan också.

Gott luktade det förvisso!

Matvrak och takvrak..

Igår var det nästan färdigt inne i Vendels rum. Vad gör Vendel då? Jo, han tar en leksak och smäller upp i taket så att det går hål i takpappen - igen! Idag tröttnade maken på att försöka laga, så han rev ner hela pappen. Nu har Vendel ett väldigt chict brädtak..

Själv har jag tillbringat mycket av dagen med att mata Viljar, jag tror att han har en tillväxtfas av något slag, för det är inte långa stunder han är nöjd utan mat i munnen. Vi har iaf hunnit med en liten runda till lekparken, på Vendels initiativ och så har maken röjt i köket och - tro det eller ej - jag fick faktiskt ner lapparna som satt i sovrumstaket. En gick det lite fel med, så den får jag göra om, men de andra blev bra.

Den vägg som maken bredspacklade förut visade sig vara så ojämn att det inte var lönt att spackla mer, så där rev han ner vävtapeten istället. En intressant (hrmm, tråkgrå) 60-talstapet uppenbarade sig, så nu har jag utsikt över en halvt nedriven tapet vid fotändan och ett gäng tidningslappar i taket.

Tur att jag har en söt liten son på varsin sida om mig i sängen att titta på istället, och så förstås min fina huvudgavel där all kvällslitteratur står. :-)

fredag 28 oktober 2011

Glömde ni..? Ja, men det gör iiinget alls..

Jag ringde ju lånegivare och hörde mig för om räntan och en av dem kunde faktiskt tänka sig att sänka räntan 1 %. Tackar, allt är bättre än inget. :-) Det andra bolaget kunde inte göra något åt räntan, men däremot förlänga lånetiden, men det är ju inget alternativ när jag försöker betala av för att bli av med skulderna. (Jag gick ju med på räntan när vi la upp lånet, så det säger jag eg. inget om. Det jag surar lite över är att om jag varit med i Lyxfällan eller liknande så hade de säkert varit mer tillmötesgående.)

Sedan upptäckte jag att jag inte fått föräldrapenningen från FK. Jag ringde dem, fick sitta 20 minuter i kö och fick sedan reda på att de glömt att betala ut min fp!! Glömt?! Ursäkta mig.. Om jag "glömmer" att betala in vad jag är skyldig dem så får jag påminnelsebrev med påminnelseavgifter och f*n och hans moster pålagda, men om de .. glömmer så ska jag bara bli glad och tacksam att de betalar ut när de blir påminda, eller? Nämnde jag att jag söker jobb?

Jag begärde ut ett utdrag ur belastningsregistret. Något blev visst fel, för jag fick helt fel utdrag - inget som jag kan visa upp för arbetsgivare för att bevisa att jag inte är straffad - men det var ju kul att se att det inte finns något på mig i registret åtminstone. Nu ska jag bara försöka förstå vilken blankett jag ska fylla i för att få rätt papper så att även arbetsgivaren blir nöjd. Nämnde jag att jag söker jobb?

Dessutom måste jag fylla i ansökan om a-kassan. Jag har ju bara varit f-ledig på halvtid nu eftersom maken ändå är hemma och kan ta hand om barnen de övriga dagarna. Då vill de såklart också ha ett intyg, men eftersom maken är helt utförsäkrad och alltså inte har ersättning från någon arbetsgivare så får de helt enkelt lita på vårt ord. Undrar hur det ska gå i det här samhället klarar de det?! ;-) Intyg är skrivet och ska skickas snarast. Nämnde jag att jag söker jobb?

Många möten..

I måndags var jag hos psykologen. Oj, så skönt det var att bara få vräka ur sig lite av den frustration och sorg som finns inom mig just nu. Han var lugn och kändes bra, så jag hoppas att jag kan få gå dit några gånger till och prata lite innan de hittar en ersättare för honom. Han har ju egentligen gått i pension, så han är bara inne och "frilansar" lite nu.

Jag fick i läxa av honom att ringa LSS-handläggarna på kommunen och höra hur det går med avlastning så det gjorde jag faktiskt i måndags eftermiddag. Tyvärr har vårt ärende inte ens fördelats på någon handläggare än, men kanske att de kan öka lite om man ligger på och hör av sig..? Vi får se hur det går. Jag passade även på att ringa rektorn för en specialklass här. Vendel kommer ju förmodligen inte att klara "vanliga" skolan till att börja med. Rektorn där hänvisade mig vidare till en annan rektor inom särskolan istället och idag ringde hon och sa att vi kan få komma och titta hur lokalerna ser ut för en klass där man gör utredningar på barnen när de är 6 år - istället för vanlig förskoleklass - för att därefter bestämma om de ska gå i särskola eller vanliga grundskolan, ev. med lite extra stöd.

Hab har också börjat på en utredning för att ta reda på Vendels utvecklingsnivå och hur hans begåvningsprofil ser ut. Vi ska dit i början av december.

Vemund har en tid inbokad hos handkirurgen nu, Viljar ska till BVC och så ska alltså Vendel till hab. Det är mycket att hålla reda på nu, så jag är glad över min almanacka, för just nu klarar jag inte att hålla någonting i huvudet - allt bara försvinner!

Det värsta är att jag även förlagt mina kontokort och ICA-kortet. Jag vet att jag la dem ifrån mig, men jag har inte en aning om var. Så, om det finns någon synsk människa som läser det här så tar jag tacksamt emot hjälp att hitta mina kort igen. ;-)

Papper i taket..

Nu är det fullt upp med "renovering" här hemma. Vi försöker måla och fixa i taken, riva tapeter och spackla väggar. När vi får mer pengar ska vi köpa "genvägen" så vi slipper bredspackla vävtapeterna och sen blir det några burkar färg och tapetklister också. Just nu håller maken på att fräscha upp färgen i taken. Vendels rum var nästan klart, då gjorde Vendel nya hål i spännpappen. *suckar djupt* Det gör ju inte att det går fortare precis. Imorgon ska jag försöka riva bort lapparna som sitter i taket i vårt sovrum och hoppas att det lyckas bättre. Vill gärna bli klar med så mycket som möjligt innan julen är här, för då ska det vara fint, inget slipdamm och tapetbitar liggandes över hela golvet. Wish us luck! :-)

torsdag 20 oktober 2011

Aaaandas!

Idag var jag verkligen tvungen att ta ett gäng djupa andetag och betvinga telefonskräcken och oviljan att prata. Helst har jag bara lust att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och låta allt rasa omkring mig, men det är ju ingen bra strategi - allra minst när man har barn - så det var bara att sätta igång.

Till att börja med var jag lite sur för att Vendel och Vemund - som vanligt - sprang runt och skrek och slogs på morgonen och sedan kom in till mig och väckte Viljar. När jag motvilligt masat mig upp slog jag, som av en händelse, en blick i almanackan och såg att vi skulle på utvecklingssamtal på Vendels förskola idag vid 9! Himla tur att ungarna fått upp mig då. ;)

Vi blev "bara" 10 minuter försenade efter allt strul och bråk på morgonen och personalen är väldigt förstående, så det gick bra. Vi pratade lite om Vendels utveckling och är rörande överens om att han utvecklats massor, både socialt och språkligt, men han är ju ändå långt efter de jämnåriga. Som tur är så verkar han inte alls vara så våldsam och utåtagerande på förskolan, som han är hemma mot Vemund. Jag tog upp frågan om försenad skolstart eller alternativ som kan fungera för Vendel. En av pedagogerna föreslog en specialklass på en skola här i närheten, så det ska jag kolla upp när jag har tillfälle.

Efter mötet åkte vi vidare till FK och begärde ut intyg på att maken och jag fått utbetalt föräldrapenning i somras. Tyvärr var det fel papper insåg jag efter att jag kommit hem och ringt a-kassan och fått tala med inte mindre än tre olika handläggare. Nytt samtal till FK och sedan gjorde jag ett försök att sanera ekonomin lite genom att ringa två av de långivare jag har, ja nu när jag ändå var igång och pratade i telefon liksom. ;) *börjar bli varm i kläderna* De samtalen var väl kanske inte så uppmuntrande, men jag fick råden att skicka mail/brev och förklara situationen för att kanske få lite förståelse. När jag ändå mailade slängde jag iväg ett (nytt) mail till Arga snickaren och bad om hjälp också! ;)

NU ska jag släppa allt strul med myndigheter och funderingar över skola och istället sätta mig och pyssla ihop några tackkort från dopet, innan det är dags att hämta Vemund från hans förskola.

onsdag 19 oktober 2011

Psykologkontakt, bättre än banankontakt.. :P

Idag ringde den där psykologen som är knuten till mvc och bvc, fast det var sagt att jag skulle kontakta honom själv. Desto bättre! Jag ska få komma till honom redan nu på måndag den 24 oktober. Det känns skönt, för just nu är det väldigt mycket som snurrar i huvudet och jag känner att allt bara rinner mellan fingrarna på mig. Oerhört frustrerande och många tårar blir det. Nu får vi hoppas att Herr Psykolog ska kunna få lite ordning på snurrandet även i mitt huvud. :)

En bra investering.

Förra veckan var jag på Clas Ohlson och investerade i en väldigt smart liten mojäng; öronproppar! Äntligen kan jag få lite ro vid matbordet, utan att störas av tjoande barn, gnisslande bestick och fläktar och radioapparater som står och går i bakgrunden. Enda nackdelen är att jag nu hör när jag själv tuggar och mina egna andetag, men av två onda ting så..

Jahaaaa... på så sätt!

När jag ringde chefen för äldreboendet häromdagen så sa hon att det redan var 5-6 personer som sökt vikariat hos dem. Jag tyckte att det var lite märkligt att "alla" kommit på samma idé som jag, samtidigt. Idag när jag var på Arbetsförmedlingen och kollade Platsbanken så förstod jag varför. De har en annons ute där de söker timvikarier!! Jahaaa... Jag som tyckte att jag var smart som ringde direkt till chefen för att höra om de kunde erbjuda extrajobb. Hon måste ju tro att jag är värsta knasbollen! *skrattar lite för mig själv*

måndag 17 oktober 2011

Håller tassarna...

Iiihh, idag betvingade jag min nypåkomna "telefonskräck" och ringde till en av enhetscheferna för ett äldreboende här i sta'n och frågade om de har behov av vikarier på kvällar och helger. Jag tänkte att det kan vara bra, dels för att jag får komma ut och träna upp mina sociala förmågor igen och dels för att vi kan behöva en liten extra slant nu när vi kommit igång med renovering och allt. :) Jag blev sedan uppringd och ombedd att lämna in ett CV, så det ska jag sätta mig och ta itu med när barnen somnat ikväll. :) *glad*

Den lille konstnären!



Häromkvällen när vi satt och åt kvällsmat började Vendel rita på fönsterrutan som immat igen av värmen. Först blev vi vuxna (som vanligt, tråkiga vi) sura och bad honom att sluta kladda ner fönstret. Sedan tittade vi lite närmare - när vi hörde att han sa att han gjort ett "A" - och mycket riktigt, ett fint och symmetriskt "A" var det! Han fortsatte och ritade ett "a" och ett "o" också. Vi blev så otroligt glada och stolta, vem hade trott det här för bara några månader sedan? Vendel har ju varit totalt ointresserad av bokstäver och siffror när vi försökt läsa och leka med honom, men så har Vemund och han tittat på "Fem myror.." om och om igen och till slut gick alltså något av det in!!

Igår kväll vid maten sa Vendel att han såg en trollslända. Nja, en liten mygga var det ju. Tyvärr fick den gå till de sälla jaktmarkerna (eller dit döda myggor nu går, flyger..?) eftersom Vendel är så överkänslig och det var liiite svårt att fånga myggan för att släppa ut den. En stund senare säger Vendel; "Där är en trollslända till!" Jag letade såklart efter fler myggor, men till slut såg jag att han stod och pekade på slippappret som maken använde när han slipade spackel i sovrummet. Det var verkligen en trollslända på det, om än i tryckt form!! :)

I morse blev jag väckt av Vendel som stolt visade upp sin teckning han nyss gjort. Motivet var såklart en trollslända och jag var tvungen att fälla en tår av glädje och stolthet. Det syntes väldigt väl att det var just en trollslända och han behövde inte förklara. Annars kan det vara minst sagt svårt att tolka hans "abstrakta skildringar av sin samtid".. ;) Mammahjärtat sväller av stolthet!

torsdag 13 oktober 2011

Sjuka barn och rädd mamma...

Vemund och Viljar turades om att hålla mig vaken hela natten - igen. De måste ha snackat ihop sig innan läggdags eller något, för det var otroligt så vältajmade de var i sina väckningsförsök. Först gnällde Vemund och hade tappat nappen och verkade ha lite ont. Lagom när han hade somnat om och jag precis höll på att somna så vaknade Viljar och ville ha mat. När han hade ätit klart och jag la mig tillrätta igen så vaknade Vemund, verkade ha ont och letade efter nappen. Jag hjälpte honom, la mig ner och höll på att somna, då ville Viljar ha påfyllning.. Så höll de på fram till 7, då vi alla slocknade av utmattning.

Vid 8 vaknade Vemund och ville upp, så Viljar och jag fick lite ro och sov till 9.20. Hurra! Jag kände mig rätt vissen och har sedan tillbringat största delen av dagen i sängen under täcket och med Viljar och en bra bok som sällskap. :) Strax före 13 somnade jag och vaknade först när maken kom hem med både Vendel och Vemund. Det var välbehövlig sammanhängande sömn, tack käre make!

Vemund hade varit gnällig på dagis och eftersom han inte hade ätit frukost kändes det inte så bra att han bara ätit en halv macka där.. Personalen gissade på höstblåsor! Hmm, är inte det väldigt smittsamt? Inte kul om Viljar skulle bli smittad då.. (bortsett från att det förstås är väldigt synd om Vemund.)

Jag har upptäckt att jag blir mer och mer osocial och dessutom verkar jag - jag!! - ha drabbats av telefonfobi. Förut älskade jag att både svara i telefon och att ringa vänner och bekanta. Nu lyfter jag inte luren om det inte är absolut nödvändigt. Jag antar att jag måste ringa a-kassan och ta ett samtal med dem om min ersättning, men då måste jag ringa FK först också och tja.. det tar emot väldigt. Dessutom måste jag nog anmäla mig och därmed aktivera mig på Af också.

I morse lyckades jag i alla fall ringa min fina bvc-sköterska och höra om hon visste något mer om psykologen jag ska träffa. Avtalet var att han skulle ringa mig, men helt plötsligt - utan min vetskap - hade det ändrats och de som vill ha hjälp ska nu själva kontakta honom. Eh, jaha.. Tur att jag (ivrigt påhejad av maken) vågade ringa bvc i morse då.

Min "sociala fobi" yttrar sig även i att jag inte varit inne på mitt älskade effell på flera månader och Fb kollar jag som hastigast i mobilen. Bloggen har ju, som ni sett, även den blivit lidande. Det värsta är att jag inte är det minsta mer social i verkliga livet. Inga samtal, inga möten, inga aktiviteter. Jag går inte ens på sta'n, fast jag egentligen tycker att det är väldigt roligt och mysigt. Jag behöver nog den där psykologkontakten - nyss!

söndag 9 oktober 2011

Renovering av hus, men jag då?

Vi kom iväg till loppisen hela familjen och hade ett par trevliga timmar på Myllan där ungarna lekte med några andra barn i lekrummet och jag fick prata med mina kompisar och kolla på kläder i makligt tempo. Jag hittade massor av kläder till Viljar (vilket eg. känns lite surt eftersom jag vet att vi har kläder i hans storlek nerpackade någonstans, men var?) och några plagg till Vemund också. I deras "gratislåda" hittade jag en tröja till mig och ytterligare någon body till Viljar. Vemund fick en bil, likadan som en Vendel redan har, och en boll för totalt 10:- helt okej pris. :)

Idag har maken och jag frostat av frysen och möblerat om lite mellan frysskåp och frysbox, så att vi nu har t.ex. Vemunds frukostbröd lättillgängligt i köket och vi slipper stappla nerför trappen till frysboxen varje morgon. Jag vet inte varför vi inte gjort det förut, men vissa saker blir helt enkelt inte av, av en eller annan anledning. Andra, nu pågående, projekt är att måla klart Viljars spjälsäng så att han får egen säng och jag och maken kan dela säng igen, måla en tavla (bara för att.. jag behöver få vara kreativ!) Sedan måste jag brodera in Viljars namn och födelsedatum på släktens dopklänning och göra tackkort till dem som gav honom dopgåvor. Vi ska fortsätta att tapetsera i köket samt måla om och tapetsera i sovrummet. Där måste även taket lagas och målas innan vi kan fixa väggarna. Bara en sån sak kan göra att hela projektet går i stå, eftersom det är så tråååkigt! Ja, och så var det fönsterkarmarna också ja..

Det som hindrar oss i nuläget är ekonomin, men även orken är rätt låg just nu. Mycket energi går åt till att hålla ordning på Vendel (och på hans rum, gud vi måste rensa och organisera där igen). Bara idag har vi räddat Vemund från skador ett tiotal gånger och när vi bad dem att inte vara i köket under tiden som vi frostade av frysen (det är ganska trångt precis vid frysen och två vuxna där var mer än nog) så vrålade Vendel av ilska att han skulle döda oss allihop! Inte kul att höra och framförallt inte från sin söta lilla femåring. Jag antar att det är något han snappat upp från lekarna på dagis eller någon film han sett (vilken isf?) men det var som sagt ändå inte roligt att höra! Hallå, BUP? Hjälp! Eller ännu hellre, LSS och avlastning!

Jag har varit ganska låg en tid nu och det är delvis därför jag inte bloggat.. Dels har det varit mycket kring de stora barnen och Tins flytt och dels är det alltså Vendel som är inne i någon väldigt destruktiv och utåtagerande "period" och det blir förstås inte bättre av att Vemund kopierar hans beteende och att jag i tillägg till det ska ta hand om en liten bebis som inte kan hjälpa att han är hungrig mitt i natten när jag vill och behöver sova. På dagarna är det ganska osynkat med barnens mat och sömn, och nu verkar det som om Vemund tänker hoppa över middagsluren. Gärna det, bara han sover på natten istället, men det tar lite tid att ställa in sig på förändringar i vanorna. Jag vet inte riktigt när jag ska få sova ikapp, men jag hoppas att det löser sig snarast.

Nu sover alla tre småsorkarna sedan en timme tillbaka, så jag ska ta en dusch när maken duschat klart och sedan ska jag krypa ner och försöka slappna av och sova så länge jag får. Trötta hälsningar!

fredag 7 oktober 2011

Pizza till kvällsmat...

Idag var det en sån där seg dag igen. Det var inga problem att komma upp på morgonen. Vi åt frukost och fick sedan skjuts av maken upp till Myllan, Viljar, Vemund och jag. Där lekte Vemund lite för sig själv, åkte rutschkana och åt lite frukt. Jag pratade med några andra mammor jag känner medan Viljar sov i vagnen. När vi skulle hem var vädret så fint, så jag tänkte att vi lika gärna kunde promenera. Kanske att jag kunde få Vemund att sova också. Nä, icke! Viljar somnade sött, men Vemund höll sig vaken hela vägen, fast han såg ganska trött ut.

När vi kom hem kände jag att huvudvärken var tillbaka, men den här gången på höger sida. Det stramade i nackmuskeln och pulserade på högra sidan av huvudet, en sån där äcklig skärande smärta. Jag försökte kurera det med en kopp kaffe, men det hjälpte inte, så jag la mig och Viljar att sova en stund. Vemund busade runt lite, men blev snart placerad i spjälsängen av sin pappa. Sedan sov vi alla tre ett par timmar. Vemund vaknade när Vendel varit hemma en stund och ville leka med honom. Jag och Viljar sov vidare.

Jag vaknade sent på eftermiddagen och huvudvärken var kvar. Maken var också trött så det blev hämtpizza idag. Inte världens nyttigaste kvällsmat, men ibland orkar man bara inte. Det var iaf prisvärda pizzor från Tigris (även om de la på 10:- mot listan på hemsidan) så två bitar räckte för att jag skulle bli mätt. Det blir lunch av "resterna" imorgon. :) En Alvedon till det så mår jag faktiskt ganska bra nu.

Imorgon är det loppis i Myllans lokaler också, några kompisar ska sälja lite barnkläder och leksaker, typ. Jag ska försöka ta mig dit med ett eller flera barn, bara huvudvärken givit med sig till dess. Nu är klockan 20 och de två "stora" små ska i säng, jag vet inte om jag också ska lägga mig eller om jag ska försöka hålla mig vaken och ha lite fredagsmys med maken, vi får se vem som somnar först, ungarna eller jag. ;) Natti natti!

torsdag 6 oktober 2011

Pastasallad..



Idag hade Viljar och jag besök av en av mina kompisar med hennes lillplutt. Hennes son är 6 veckor äldre än Viljar, men egentligen skulle det bara varit 2 veckor. Jag fick hålla i den lille godingen och han kräktes snällt på Tant Madeleine och hennes nytvättade jeans. Hmm, ja det var ju det där med att ha rena kläder som småbarnsmamma. Nu var det inte ens min egen unge som spydde ner mig! *haha* Min kompis sa att han kräks på alla han gillar, så jag får ju se det som en klar komplimang. ;)

Vi hade bestämt att vi skulle träffas idag och fika, men jag kände för att samla lite vuxenpoäng, så jag bjöd på hemlagad pastasallad och varma (ej hembakta) baguetter istället. Det var rätt skönt att inte sitta och slafsa i sig en massa sötsaker utan att faktiskt äta "nyttigt" för en gångs skull. Det var riktigt gott och så härligt med lite social samvaro med en jättego tjej. :) Det får vi göra om fler gånger.

Imorgon ska jag försöka ta mig till Myllan med Vemund och Viljar, om natten är bra så jag orkar upp när klockan ringer. Nu blir det en kopp kaffe och lite medlande i den ständigt pågående konflikten mellan Vendel och Vemund. Palestina/Israel kan slänga sig i väggen! ;)

onsdag 5 oktober 2011

Bara en bild...


Det var ju evigheter sedan jag la in bilder och det kommer, jag lovar.. Måste bara redigera dem lite så de "får plats" här. :) Så länge kan jag bjuda på den här av Viljar och mig, 22 september 2011. Så här ser jag (nästan) ut i håret nu. Jag har tonat det ännu rödare och så försöker jag orka styla det lite om dagarna med en gnutta vax. Så, nu vet ni det. ;)

Testa onlinespel?

Jag blev just kontaktad av en kvinna som undrade om vi vill vara med och testa lite Disney online-spel för barn. Det är ju inte något vi ägnat mer än en tanke på för Vendels del tidigare, men så funderade jag igen.. Kanske är det precis vad han skulle behöva? Datorkunskap tidigt i livet sägs ju vara viktigt nuförtiden och när jag läser mina facebook-vänners loggar så verkar det vara mer regel än undantag att deras 2-åringar har full koll på hur iPaden och iPhonen kan användas att spela spel på. Själv skulle jag inte våga låta varken Vendel eller Vemund göra något med min mobil, eftersom jag använder den för att hålla kontakt med omvärlden, men datorn skulle jag kunna låta Vendel spela lite på i alla fall.

Vemund är säkert bättre än sin storebror, men för Vendel blir det bra träning, nu inför skolstarten och allt. Maken sa häromdagen (när Vemund för sjuttielfte gången lyckats ändra inställningar, öppna nya sidor, öppna nya program och börjat packa upp filer på hans dator) att han kommer att övertala Vemund till att börja läsa datorprogrammering när han blir äldre, en sån talang bör inte få gå till spillo! ;) Så liten han är så har han redan full koll på hur man låser upp skärmlåset till både min och makens mobiler.. Det var nästan så att jag inte kunde det själv till en början, men för Vemund är det "piece of cake". :) "Dagens ungdomar.."

Kläder namnade - kläder ska säljas...

Nu har jag betat av högen med onamnade kläder. Jag är evigt tacksam till den som uppfann påstrykningsbara märklappar! Istället för att sittta och sy i namnlapparna för hand (som min mamma, och tidigare även jag, gjorde) kan man nu istället ta fram strykjärn och bräda och börja namna på löpande band. Snabbt och smidigt. Nåja, smidigt är ju ett relativt begrepp. Vemund ville vara med och hjälpa till och var farligt nära att bränna sig några gånger, fast jag förklarade att han inte fick vara nära när jag strök och fast jag försökte locka honom genom att sätta igång en film åt båda sorkarna inne på Vendels rum.

Ja ja, nu är det gjort iaf. Nu är det bara resten av tvätten som ska vikas och tryckas in i lådor och garderober. Vi skickade ett mail till "Arga snickaren" och bad om hjälp med att fixa bättre förvaring, men inte har han svarat inte. Vi tvättar minst 7 maskiner tvätt i veckan och ändå känns det som att kläderna inte räcker till, men de få gånger jag lyckas tvätta ikapp är det överfyllda skåp, så nog har barnen kläder så de klarar sig alltid! :)

Många loppisfynd, framförallt kläder, har det ju blivit på sistone, men nu ska jag faktiskt försöka göra mig av med lite också. Min kompis Anci ska öppna en liten butik ute i Roma där man kan köpa och sälja allt möjligt! Det ska bli kul att se om det fungerar. Jag har sagt att jag kan hjälpa till att sälja där ibland för att komma ut och vara lite social, även utanför cybervärlden. Vi får se hur det blir. Om inte annat skulle jag verkligen behöva ett "riktigt" jobb och få in lite pengar (vilket jag alltså inte kommer att få i Roma, bara för det jag säljer av mina egna saker). Det är så tråkigt att ha en massa idéer om hur vi kan fixa här hemma, men inte ha råd att förverkliga drömmarna!!

Nu är det matdags för Viljar och sedan ska jag läsa lite i de böcker jag och Vendel var och lånade på bibblan igår. Bland annat fick jag tag i Christopher Gillbergs "Ett barn i varje klass" om ADHD och DAMP, men upplagan från 1996!! Det märks att den upplagan jag hittade är gammal, för mycket har förändrats inom psykiatrin sedan det skrevs, men jag hoppas på att hitta lite matnyttigt i den ändå. :) Om jag orkar ska jag leta upp den nyare upplagan också senare. Just idag kanske det iofs blir en av deckarna jag hittade, men ändå. Ha en fin dag!

måndag 3 oktober 2011

Sista besöket hos specialisttandläkaren!

Ni som känner mig känner även till min tandläkarångest.. Det spelar ingen roll hur noga jag borstar, tandtrådar, sköljer och har mig - jag får hål ändå och fort går det. Eftersom ekonomin är som den är och jag som sagt är väldigt rädd går det lätt lång tid mellan besöken och det är ju ganska korkat, men vem sa att rädslor är rationella?

På senare tid har jag iaf gått nere på Mun- och käkcentrum på Visby lasarett hos en tandläkare som är specialiserad på tandläkarrädda och vilken skillnad! Han är lugn och metodisk, berättar vad han ska göra och varför och har tålamod att vänta ut mig när jag inte riktigt vågar öppna munnen. Visserligen är det en aning dyrare än hos "vanliga tandläkaren", men vad gör man inte för att få ordning i munnen!?

Idag var jag där igen, förhoppningsvis för sista gången, och slutförde min rotfyllning! Jag tror aldrig att jag har gått hos en tandläkare som slutfört en rotfyllning på mig förut. De har satt i provisoriska fyllningar och "glömt" bort mig, dvs glömt att kalla mig på nytt, sen har fyllningarna släppt och jag har ignorerat det hela tills det blivit akut osv. Nu hoppas jag innerligt att den här fyllningen håller och att mina tänder gör detsamma. (Fåfäng förhoppning, men ändå..)

Jag tror faktiskt att han lyckats "bota" min rädsla såpass att jag vågar gå tillbaka till tandläkarpraktiken där jag gick innan, även om det nu är en ny tandläkare där. Jag blev kallad dit imorgon, men det känns ju som lite överkurs kanske. ;)

Vemund sitter och tittar på "Fem myror.." men han somnar nog snart, Viljar myser med sin pappa och Vendel är på förskolan.. Jag ska sätta mig och slappa med en kopp kaffe och fira att tänderna - för stunden - är hela och sedan ska jag försöka ta tag i den enorma högen med kläder som ska namnas. Ha en bra dag!

lördag 1 oktober 2011

Lite om vad som hänt sedan senast.. :)

Ja, nu klarar jag inte att stå emot längre, dags att uppdatera lite. :)

Vi har haft en väldigt fin, om än något stressande sommar. Vi har inte hunnit med allt vi velat göra, men samtidigt har vi hunnit så mycket annat som varit lika värdefullt. Det blev till exempel inte många timmar på stranden, eftersom jag inte fick bada och det är inte så kul att sitta uppe i skuggorna med en liten bebis medan alla andra springer runt och badar, solar och bygger sandslott, men en dag på stranden fick vi åtminstone. Vi var där en ganska lugn och lagom varm dag i augusti, barnen lekte i sanden, doppade tårna (Vemund doppade hela sig med kläder, blöja och allt) kollade in lekplatsen och åt medhavd matsäck. Ett sommarminne som räcker långt, även om det som sagt bara var vid ett enda tillfälle.

Annars har dagarna gått till husvisningar - som vi nu släppt, vi bor kvar till nästa vår iaf - plocka och fixa rent allmänt, det där som behövs för att få vardagen att gå runt; städa, tvätta och laga mat ni vet. Dessutom vet alla som haft bebisar hur otroligt mycket energi de tar, fast de knappt gör något väsen av sig. När lille Viljar (som vuxit rejält och nu vägde över 7 kg på sin tremånadersdag) vilat har jag passat på att vila, skönt eftersom nätterna blivit lite si och så. Vemund har sovit oroligt och har han sovit gott någon natt har antingen Viljar eller Vendel gjort sitt bästa för att hålla sina föräldrar vakna.

Nu i mitten av september lämnade vi vardagen och åkte på en liten road trip till fastlandet. Vi passade på att hälsa på min pappa och titta på hans utställning av tavlor som han hade och där sov vi över en natt. Sorkarna skötte sig över förväntan och de tyckte att det var väldigt roligt att få träffa sin morfar! Dagen efter åkte vi till IKEA, bara det är ett äventyr i sig för barnen. Vendel fick leka i deras lekrum och Viljar och Vemund fick hänga med och titta på hyllor, sänggavlar och annat skoj innan det var dags för kvällsmat i restaurangen.

När vi "shoppat" klart (mitt billigaste IKEA-besök någonsin!!) åkte vi till det hotell i Skärholmen som vi bokat rum på. Egentligen stod det "vandrarhem" men det var då hotellstandard i mina ögon! Vi fick en familjesvit med en dubbelsäng till maken och mig och varsin säng till alla tre småsorkarna! Vemund fick dock sova i resesängen som vi hade med och Viljar sov i sin vagn, men ändå. Dessutom hade vi vuxna ett eget badrum med dusch och toa i vårt rum och barnen hade ett eget i sitt rum. (Det var öppet mellan rummen.) Vi såg på teve, åt godis och njöt av lugnet som kom av att inte vara hemma i vardagens stök. ;) På morgonen sov alla barnen fortfarande vid 8.50!! De brukar aldrig sova längre än till 7 någon av dem, så vi fick väcka dem för att hinna njuta av den fina frukostbuffén som dukats upp i matsalen. Det är sånt som gör det värt att sova på hotell ibland. ;)

Efter frukosten åkte vi till Junibacken på Djurgården i Stockholm. Det var ett äventyr i sig att ta sig dit, men med lite hjälp av GPS:en och en gammal hederlig bilatlas löste vi det ändå. Vemund och Vendel blev saliga över att få springa omkring och klättra överallt, även om Vendel var lite rädd att Mulle Mecks rymdraket skulle åka iväg.. Han bad Vemund att kliva in i den först, för att testa om den verkligen skulle stå kvar på marken. ;) Det är väl det man har småbrorsor till, eller hur? Viljar var tvungen att sitta i sjalen och till skillnad från sina två storebröder är han inte ett sjalbarn! Han blev varm, svettig och vrålilsk! Han skrek och grät sig genom det mesta av besöket tills jag tog ur honom ur sjalen och bara bar honom i famnen. *pheew* Han är ganska tung, så liten han är.

Man får nämligen inte ha vagnar inne på Junibacken.. En klar nackdel även när det kom till maten. Vi åt en svindyr lunch/fika där och fick turas om att ha Viljar i knät. Inte så lätt att njuta och försöka hålla koll på alla barn då, men gott var det! ;) Vemund hade blåbärssylt över heeeela sig och jag trodde aldrig att hans body skulle bli ren igen, men tro det eller ej, för en gångs skull funkade Vanish. ;) Vendel visade att han är stor kille (eller bara totalt ointresserad av vårt sällskap?) och gick iväg och lekte för sig själv medan vi åt klart. Det funkade bra, tur bara att han inte kom på att man kan gå ut från stället utan större bekymmer. :)

Jag ska se om det går att ladda ner några bilder från resan till min dator. Den är såååå seg och i makens dator är det lite för fullt för att kunna föra över något nu. Jag vill inte riskera varken datorn eller bilderna.

Nu ska jag gå och äta kvällsmat, men i nästa inlägg ska jag försöka skriva några rader om Viljars dop. Hang tuned.. :)

söndag 31 juli 2011

Mama's little helper...

Ja, nu när inte Tin bor här längre så har jag istället hjälp av Vemund. Speciellt när det gäller Viljars skötsel. När jag tar upp Viljar ur sängen eller babysittern är Vemund genast där och hjälper till att plocka upp "gosekatten" och nappen också. Dem får Viljar inte vara utan - vad som än händer. ;) När jag byter blöja på Viljar kommer Vemund med en egen tvättlapp och försöker nå upp till skötbordet för att tvätta Viljar i rumpan, han också. Han går till och med ut i badrummet och blöter tvättlappen först! När bytet är avklarat slänger Vemund tvättlappen i den speciella hinken vi har till det och sedan slänger han blöjan i blöjhinken!

Ute i köket har vi god hjälp av Vemund också. Han hjälper till att plocka undan efter sig när han har ätit. Papper slänger han i pappersinsamlingen och matrester tar han med sig när vi lyfter ur honom ur stolen och sedan slänger han dem i slasken, trots att han knappt når upp dit. :) När vi tömmer diskmaskinen brukar han ta hand om besticklådan och se till att alla bestick hamnar på rätt plats. Även kastrullerna har han tagit som sitt ansvar och dem ställer han så fint i kastrullskåpet.

Det är lätt att kommunicera med Vemund, han förstår väldigt mycket av det vi säger och resten verkar han gissa sig till. ;) Det är väldigt sällan det blir fel när vi ger honom instruktioner. Sen är det klart att han inte alltid vill göra som vi säger, men då märker man att han gör fel på rent trots. Han börjar prata mer och mer själv också. De senaste orden är koo (skor) prumpa (strumpa) bl'ja (blöja) Ilja (Viljar) och acka (macka). När han blir smutsig vid matbordet ber han om "pappae". Nu kan han klart och tydligt säga "ja" och "najj" också. ;) Förvånansvärt ofta blir det i rätt kontext, även om vi inte är säkra på att han förstår vad vi frågar.

Han har faktiskt fått till några tvåordsmeningar, så liten han är. De finaste är "älsa di" (jag älskar dig) och "mammas koo" (mammas skor). ;) På något vis har han snappat upp att man kan skåla vid matbordet också, så det går inte en måltid utan att han slänger upp sin flaska och ser uppfordrande på en medan han trugar; "koul! koul!" tills man skålar med honom. Då är han nöjd en stund, tills det är dags för nästa runda. ;)

I övrigt är Vemund tydlig med sitt kroppsspråk och gester och hjälper inte det så blir han mer handgriplig. När han vill att vi ska gå ut går han och hämtar både sina och mammas skor och vill gärna hjälpa till att klä på en skorna. När Vendel kommer från dagis hjälper Vemund honom att klä av sig och hänga upp jackan på kroken och ställa skorna på hyllan. Jättegulligt, men inte så praktiskt är att han gärna vill hjälpa till när någon är på toan också, då tar han en liten bit papper och ska hjälpa till att torka! Oftast lyckas jag avstyra det, men hjälp att dra upp byxorna är ju aldrig fel, eller? ;)

Vendel har börjat titta på "Fem myror är fler än fyra elefanter", ett gammalt barnprogram från min barndom där de lär ut bokstäver och siffror. Vendel tycker bara det är kul (eller möjligen meditativt) att sitta framför teven och se på det om och om igen. Vemund däremot sitter bredvid och upprepar vad som sägs på teven! Senast stod han i sin säng (han hade just sovit middag) och ljudade "öööööö", hur stolt som helst. Sedan Viljar föddes har både Vemund och maken flyttat in sina sängar till Vendels rum, så Viljar och jag sover ensamma i "stora" sovrummet.

Ja, Vendel har ju fått in teven på sitt rum nu - tvärtemot mina principer - men det är faktiskt rätt skönt att ha alla samlade på samma plan och kunna ha koll på barnen och vad de ser på teve. Nackdelen är att även Vemund kan bli sittande framför teven, men å andra sidan är han ganska aktiv ändå, så det kanske inte är någon fara. Vi fick ju ut försäkringspengar för teven som Vendel repade sönder (och som han nu alltså har på rummet) och för bara en liten slant extra kunde vi köpa en större teve än den vi hade! Teknikutvecklingen går fort.. Så, nu har vi en ny teve i gillestugan, till makens barnsliga förtjusning!

Juli försvann visst...

Ja, här har det gått nästan en månad sedan jag skrev. Det är ju skandal! ;) Tiden har rusat iväg och fast jag har formulerat små blogginlägg för mig själv i huvudet har de inte kommit på pränt här.

Jag har helt enkelt haft fullt upp med livet som nybliven småbarnsmamma och mamma till 3 som behöver hjälp - samtidigt. Förut har vi ju haft Tin som hjälp med att passa Vendel när vi ska iväg en kortare sväng, handla eller så. Nu har han flyttat till sin pappa och syster på fastlandet. Visst saknar vi honom, men det är roligt att han äntligen får bo hos sin pappa också. Dock kan det ibland bli svårt att räcka till när man är 2 vuxna och har 3 barn som kallar på uppmärksamheten, nu genast och samtidigt. De är dock ganska duktiga på att förstå att man ibland är lite upptagen och både Vendel och Vemund kan vänta en liten stund åtminstone.

Tin och Saga var faktiskt här i veckan som gick och hälsade på, tillsammans med en av Sagas kompisar. :) Det var roligt att ha hela huset fullt av barn, 3 små och 3 tonåringar! De stora skötte sig ju i princip själva och var ute på diverse äventyr, bl.a. var de på Kneippbyn en dag och annars var de nere i källaren och såg film eller tog sig in till Visby och gick runt i butikerna där. Det blev i alla fall väldigt tyst när de åkte igen..

Lille Viljar har hunnit bli en hel månad och han växer så det knakar - åtminstone i kläderna. ;) Senaste bvc-besöket hade han gått upp 530 g på 9 dagar, så det går inte någon nöd på honom inte, även om man kan tro det som han vrålar efter mat ibland. ;) Sedan födseln har han lagt på sig 1325 g och 3,5 cm. Inte konstigt att kläderna hans känns små och att jag fick justera bältena i bilbarnsstolen.

Jag har försökt få tag i någon i Svenska Kyrkan för att boka tid för dop också. Det vore ju fint att få det avklarat innan han växer ur dopklänningen! Som det ser ut nu siktar vi mot sista helgen i september. Då är han 3 månader och jag hoppas verkligen att klänningen går igen i ryggen då. Vendel och Vemund var ungefär 2 månader vardera när de döptes och med Vemund var det precis att vi fick in hans knubbiga små armar i ärmarna och att vi kunde knyta banden bak.. ;)

Nu vill Viljar ha mat -igen - så jag får försöka komma ihåg vad jag skulle skriva mer och återvända till datorn när han är mätt. :)

onsdag 6 juli 2011

Välkommen till världen Viljar 29 juni 2011!!!

En CTG-kurva innan jag fick den fina vita rocken på mig.
Efter ganska exakt 5 timmar fick vi en liten bebis!
Som vi önskat fick vi även denna gång sen avnavling!

Han var väl inte odelat glad över att komma ut i kylan..

Med lite kläder på blev han betydligt nöjdare.

Liten bebis i stor balja...

Nöjd på mammas bröst. (1 juli 2011.)


Ja, äntligen är han här, vår "lille" Viljar. Han föddes för exakt en vecka sedan, onsdagen den 29 juni 2011, klockan 17.03 och vägde då modiga 3995 gram till sina ståtliga 53 cm. Ändå var en av mina första tankar; "Vad liten han är, är det något fel på honom?" Barnmorskan lugnade mig genom att istället säga att det var en stor grabb. ;) Vi hann vara inne på förlossningen i hela 5 timmar den här gången. För mig som klarat av det hela på under 40 minuter förut var det en evighet. Som tur var hade jag möjlighet att lyssna på musik och maken var ju förstås med som sällskap. En längre och mer utförlig berättelse kommer jag att lägga upp i loggen när jag orkar/hinner skriva ner den. :) Allt har i alla fall gått bra och vi mår bra hela familjen. :)