Typiskt!

Vendel är ju högt och lågt hela tiden. I lördags var vi på stan och handlade.. Någonstans på vägen försvann såklart hans favoritmössa från Lindex med "Bisten mappiin o Pistonpuppen" på och mössan är givetvis slut här i sta'n! Tyyypiskt!! Hans mössa var namnad så vi hoppas ju att någon ska ringa och säga att de hittat den, annars får vi leta efter en ny i Stockholm nästa vecka..

Julmarknad och gråväder.

Dagarna går så oerhört fort med en liten bebis i huset, jag hinner inte med! Idag blev han 18 dagar, den lille, och vi firade genom att åka ut till Bläse på julmarknad. Det var lite av en besvikelse för mig för där fanns varken lussekatter, julmust, knäck eller marsipan.. :-( Vendel däremot var glad för han fick en godispåse av någon (han knatade runt ensam på gårdsplanen när jag var och handlade och pappan kollade smide i smedjan så vi vet inte vem som gav honom påsen!!) Vemund fick ett par mjuka skinnvantar med ullfoder, hur söta som helst. När Vendel var liten köpte jag skinntofflor åt honom i Bläse så det här var en fortsättning på en fin tradition.. ;-)

Hemma igen somnade jag med Vemund i min säng medan Vendel fortsatte julfirandet med Shreks julfilm. Det där med adventsljusstakar och sånt får vi ta en annan dag.. Min bästis ringde och vi pratade bort en bra stund. Längtar till de kommer på besök, hon och hennes man!

Imorgon ska vi boka fastlandsresan med Vemund. *note to myself* Måste ladda över bilder från kameran imorgon också så ni får se hur han växer, lille Vemund. Nu har allt i 50 plockats undan och några plyschbyxor från Lindex i strl. 62 sitter riktigt bra. :-o ;-)

Nähä.. Läggdags för mig och minivalpen!

Jag visste det!

Vår jäkla skitunge (Vendel 3,5 år) bråkar alltid med den där jäkla skithunden (Bamse 10 år) och jag lackar ur på deras ständiga strider!! *arg min* Emellanåt är de världens bästa vänner, men så kan inte Vendel hejda sig utan slår eller biter hunden. Gaah! Det hjälper ju inte vad vi säger, gör eller hotar med! Hunden kan ju inte vara ifrån honom ens en minut heller, man kan tro att de är siamesiska tvillingar..

Igår satt vi och fikade. Vendel tappade något på golvet som hunden snabbt snodde åt sig. Vendel försökte ta tillbaka godbiten med våld och hunden markerade genom att hugga! Resultat: Ett präktigt jack i överläppen på Vendel, några timmar på akuten och en tejpremsa som måste sitta kvar på hans läpp.. (Har ni försökt få en treåring att låta bli att pilla på något som sitter i vägen och kliar på deras mun??) Jag blir galen! Dessutom kan jag inte släppa tanken på var hugget kunde ha tagit istället. Ansiktet är ju ganska känsligt trots allt.

Idag åkte maken hem med hunden till sin mor så att både hund och barn kan få lite ro. Framförallt är det skönt för oss föräldrar att slippa gå och passa på de båda hela dagarna!

Fotografering och bvc-besök.

Igår den 22 november firade maken och jag 6-årig bröllopsdag. Det har varit 6 stormiga år och många ups and downs, men nu har vi nog slipat av våra vassaste kanter mot varandra tror jag! Vi har fått en liten nytändning i och med Vemund och jag hoppas att den håller i sig. Eftersom vi har två småttingar nu så blev det inget stort firande utan vi åt god mat hemma i soffan här - fläskfilégryta med bananer och så en ask Paradis till efterrätt - det får räcka den här gången. Nästa år kanske vi kan lägga lite mer krut på det där med firande!?

Idag var Vendel, Vemund och jag på öppna förskolan redan vid 9.30 eftersom det var fotografering där. Jag tänkte få till några fina syskonbilder att ge mormor/gudmödrar i julklapp. ;-) Vendel ville först inte ha Vemund i famnen så vi tog några individuella bilder på honom. Lagom när fotografen fått honom att tina upp och vilja hålla lillebror så tappade Vendel balansen och ramlade baklänges från bänken han satt på. Han slog i huvudet stackaren, men fotografen lyckades trösta honom rätt fort. (Jag höll Vemund och kunde bara med hjärtat i halsgropen beskåda hela händelseförloppet..) Vemund fick vara ensam på några bilder innan Vendel motsträvigt gick med på att hålla lillebror på någon bild också. *hoppas hoppas att nån blev tillräckligt bra*

På eftermiddagen var vi hos min favoritsköterska på bvc. Jag brukar säga att jag är kär i henne och det är nästan sant! Om jag vore lagd åt det hållet skulle jag nog lagt in en stöt.. ;-) Hon är den gulligaste människa jag känner till och man får alltid känslan av att ens egna barn är de finaste och mest speciella hon någonsin träffat! Vemund fick godkänt på vikt och längd. Han har lagt på sig exakt 300 g och 1 cm sedan förra måndagen, så aktuella mått nu är 4445 g och 54 cm. Way to go lillsork!

När vi kom hem hittade vi fint paket med kläder till Vemund från min mamma, ett kort och lite pengar från min mormor och ett grattiskort från Vendels bvc-gruppskompis med familj! Dessutom hade ett paket med två filtar och ett barnvagnshjärta från GOBLIgobli anlänt - hurra!

Nu ska jag mata Vemund och ta på honom en torr blöja och hoppas att den förblir torr en stund så jag kan få sova. Det har varit en lång dag..

Ett bra julklappstips..

Till mor- och farföräldrar kanske, eller varför inte till partnern?

http://lokatts-smycken.blogspot.com/

Snygga och välgjorda! Själv skulle jag gärna ha ett fotosmycke med bild på alla 4 barnen!

Gudmor och Gudfar utsedda.

Nu är de utsedda, Vemunds gudföräldrar! Eller ja, det har ju egentligen varit bestämt sedan länge. Min lillasyster stod verkligen på tur att bli gudmor nu, eftersom min bästis gick före i gräddfilen förra gången. Gången dessförinnan var det pappans kusin och första barnet har min dåvarande bästis som gudmor..

Anledningen till att min lillasyster inte blev gudmor de första gångerna var hennes ringa ålder (15 och 17 år) men nu är det alltså äntligen hennes tur! Hon har uppnått den aktningsvärda åldern av 30 år och eftersom hon har två egna barn tror vi att hon ska klara ansvaret som nu läggs på hennes späda axlar.. (Jag skojar lite, jag tror att hon blir en fantastisk gudmor i vilket fall som helst!)

Till gudfar har vi valt min bästis make. Min man fick skicka ett litet bildspel med en förfrågan från Vemund om killen ville vara hans gudfar och han ringde oss och tackade ja, så nu är allt klart. Nu återstår bara att boka kyrka, präst och lokal att hålla dopkaffet i. Många gäster blir det att bjuda med släkt och vänner spridda över landet och då är det stora problemet var de ska logeras, men det får lösa sig.

Nu är det en hungrig liten minivalp som ligger bredvid och ropar efter mat. Natti natti!

En trött mammas funderingar

Jag har funderat på det där med hur ens toleransnivå för diverse "snusk" förändras när man får barn. Innan man har egna barn är nog snor, bajs och allmänt kladd det värsta man kan tänka sig. Andras snoriga ungar som kommer och torkar av sig på ens kläder, eller för all del, bara befinner sig inom en radie av 100 meter från dig - iuuuhhh!! Så får man egna barn, och vad händer? Jo, man blir transformerad! Jag lovar, det är sant!

Förut bytte man sängkläder en gång i veckan, oavsett om man faktiskt befunnit sig i sängen alls eller ej. Nu byter man blöja på lill*n i sängen, h*n kissar och man tänker att; "Äsch, kiss är ju sterilt, och visst är h*n söt när h*n kissar!" Jag byter sängkläder sen.. senare.. nångång!

Förut bytte man tröja varje dag när man kom hem från jobbet. Nu tycker man att en tröja är "ny" om man inte har haft den på sig sen i förrgår. Den lilla älsklingen kräks/dreglar/snorar på den och man tänker; "Äsch, det är inget som inte går att fixa med en tvättlapp och lite ljummet vatten!"

Förut tvättade man håret minst varannan dag. Nu känns det som lyx att tvätta håret en gång i veckan. Ett nöje väl värt att vänta på, eller hur?

Förut slängde man på sig myskläder när man kom hem från jobbet.. Nu byter man om från myskläder till något någorlunda hyfsat om man vågar sig utanför dörren.

Förut såg man andras barn plocka upp saker från marken och stoppa i munnen och tänkte; "Vilka slappa föräldrar som inte tar ifrån barnet det där äckliga h*n just hittade!" Nu plockar ens eget barn saker från marken och golvet på stormarknaden och man tänker; "Ja, lite skit rensar magen. Det är ju så ungar bygger upp sitt immunförsvar.."

Nu ska jag inte skrämma er som inte har barn sedan tidigare, för det mesta är ganska överdrivet, men det finns en gnutta sanning där, tyvärr.. ;-)

Första barnvagnspromenaden och mer syskonkärlek...

Vi har ju ett helt gäng retrovagnar införskaffade för att köra runt vår lilla minivalp i och då måste vi ju sätta fart så han hinner ligga i alla innan han växer ur dem.. ;-) Först ut blev makens Simo från tidigt 70-tal. Vemund somnade gott i vagnen och sover där än - tre timmar senare! :-o

Vendel är en mycket stolt och kärleksfull storebror! När Vemund gnäller är Vendel genast där och tröstar; "Det är ingen fara bebben, jag är här!" (Notera Vendels alla blåmärken efter hans flygturer, han är en röd drake som kan flyga och spruta eld! Tyvärr funkar inte landningarna lika bra som själva flygandet! Den röda näsan fick han när han skulle dricka vatten ur kranen som pappa gör, men fick överslag och for in i kranen med nosen före.. :-( Tur att det går över..)

Första badet!

I söndags fick Vemund sitt vikingabad, det första badet! I det ska finnas stål, salt och glödande kol, allt för att hålla troll och annat oknytt borta. Det ska även bringa hälsa till barnet. :-)

Bilder på nytillskottet!

Det är väl bäst att jag lägger ut några bilder med så ni får se hur han ser ut! :-)

Första gången i pappas famn! 11 november 2009

Bröderna Brothers! Vendel och Vemund 15 november 2009

En liten färsking på BB 11 november 2009

Första besökaren och andra läkarbesöket.

Söndagen var en riktig vilodag. Vi vaknade sent igen och låg och gosade i sängen. Vemund har lite avig dygnsrytm och är gärna vaken halva natten men sover gott både för- och eftermiddag. *gäsp* Det får vi göra något åt snarast. En av mina f.d. arbetskamrater ringde och hörde om hon fick komma och hälsa på - det fick hon gärna! Hon hade med sig världens sötaste mössa till Vemund, grå och ullig och med söta öron på! Maken bara älskar sådana mössor till bebisar, så han blev jätteglad! Jag blev också glad förstås. Förutom mössan fick Vemund matchande ulliga tossor, en söt grå body med lamm på och en ljusblå nalle! (Hans första tror jag, förutom fulnallen då.)

Vi fikade (ja, min supergoa kompis hade såklart med sig både äppelkaka och vaniljsås!!) och pratade ett par timmar. Jag hoppas att hon inte tog illa upp när jag bad henne att tvätta och sprita händerna innan hon höll Vemund.. ;-) *smitträdd*

Idag (måndag) var det dags för läkarbesök. Vi hade inget dagis till Vendel, men som "tur" var så var Tin sjuk, så han var hemma från skolan. Problem solved! Vi skulle vara hos läkaren vid 9 och kom dit ett par minuter över, tidsoptimister som vi är. Ändå fick vi sitta och vänta till 9.25 innan vi fick komma in. Väl inne fick vi vänta ytterligare 20 minuter innan läkaren kom och undersökte Vemund. Självklart fick han godkänt och han hade gått upp 175 gram sedan i fredags och är nu uppe på stadiga 4145 g!! Undra på det som han vräker i sig. ;-)

Efter läkarkontrollen var vi och fotograferade oss för tidningen. Det är ju ett kul sätt att visa upp sitt lilla underverk för dem på ön som man inte träffar så ofta. Man får även köpa ett bildpaket med bilden i några olika storlekar. Bra som julklapp kanske? :-)

Eftersom Vemund sover så bra på dagarna fick jag pumpa ur lite mjölk mitt på dagen. Utan minsta ansträngning fick jag ut 50 ml. Det bådar gott! Nu ska jag bara få min amningshjärna att komma ihåg allt annat som ska göras också, som att kontakta Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, BVC och MVC och .. hmm, det var nåt mer! :-S

Ikväll har vi sett Independence day och ätit ugnsstekt fläskkarré! Mums! Jag blir bortskämd av min underbare make. Det kommer att bli tufft att vara ensam med bebis i lägenheten sen. Ännu värre om Vendel är med. Jag har upptäckt att han förvisso älskar sin lillebror, men det kan ju bli lite missriktat. Han matar gärna Vemund med konstiga saker han hittar på golvet och klapparna kan bli lite väl hårdhänta.. Syskonkärlek tror jag att det kallas. Nu kallar sängen på mig!

Första dygnet hemma!

Vi kom i säng ganska sent men lyckades få båda sorkarna att somna relativt fort. Enda problemet var att så fort Vemund ätit sig mätt och somnat och jag försökte flytta honom till vaggan så vaknade han till.. Det var bara att ta upp honom till mig igen och börja om hela proceduren. Vendel låg på min andra sida, mellan mig och min man, så det blev ganska trångt. Nån gång mitt i natten flyttade maken i alla fall över Vendel till hans säng, så jag fick lite mera svängrum. Jag tror att vi sov ett par timmar i stöten i varje fall, men jag blev lite chockad när jag vaknade till på allvar och såg att klockan var nästan 11!

Vi åt en mysig helgfrukost tillsammans, alla utom tonåringen. Vemund satt snällt i babysittern och filosoferade. Vendel åt en hel macka! Det händer nästan aldrig i vanliga fall. :-) Jag tycker mig märka att jag blöder mindre än efter de andra barnen. Jag vet inte om det beror på allt hallonbladste jag druckit eller den sena avnavlingen, eller kanske en kombination, men för säkerhets skull bryggde jag en kanna med te som jag planerade att få i mig under dagen.

Runt kl. 14 var både Vemund och jag trötta så vi gick och lade oss och vaknade inte förrän vid 16-tiden!! Välbehövliga timmar sömn! Mina bröst har ställt in sig på Mjölkproduktion med stort M så nu kan jag lätt konkurrera med Dolly! ;-) Inte för att mina bröst är särskilt små i vanliga fall heller, men nu är det ju skrattretande..

På eftermiddagen ringde min bästis och vi pratade en liten stund. Skönt att andra orkar ta sociala initiativ när man själv bara går runt i en bebisdimma. Maken fixade lite pasta och köttfärssås när vi klev upp och Vemund satt än en gång snällt i sittern medan vi åt. När jag skulle ta lite saffransbulle och hallonbladste till efterrätt ringde mamma också, så jag pratade med henne och syrran en stund. Mamma har skickat ett grattiskort till Vemund. Först vågade hon inte skicka det kortet, för bebisen på bilden ligger med händerna på täcket och hon tyckte att det var så hemskt att den bebisen hade 10 fingrar nu när inte Vemund har det.. Hmmm, saker och ting blir vad man gör det till. Hade hon inte sagt det om bebisen på bilden hade jag aldrig tänkt på det!

Maken och jag tog en sväng till affären (igen) medan Vendel och Tin var hemma och såg teve och städade. Vemund somnade så fort jag satte honom i babyskyddet och sov sedan ett par timmar där medan vi handlade, hämtade blöjor och bebiskläder i min lägenhet och sedan medan jag lade hans nerkräkta kläder i tvätten. Åh, jag hade nästan glömt hur ljuvligt bebiskräks luktar! :-D Han luktar så gott hela han förresten, sådär lite sött och mjölksurt.. Mmmm!

Ikväll åt vi tacos som vanligt och så såg vi Toy Story. Det är en Pixar-film Vendel ännu inte hade sett. Han verkade lagom impad, men kanske han uppskattar den mer nästa gång vi ser den. Nu är det dags för blöjbyte på Vemund och en sista slurk innan nattningen. Han slumrar förvisso redan i sängen med sin pappa, men jag ska kolla nätet, borsta tänderna och göra mig i ordning för natten nu, jag också.

Dysmeli..

Dysmeli är det nya ordet för mig att lägga till mitt vardagliga vokabulär. Det betyder ungefär "onormal lem".. Vem kunde ana att ett så litet ord kan ställa till så mycket besvär. Vi ska till en läkare här i Visby den 7 december och redan den 9 december kan det vara så att vi får åka till Stockholm och träffa Dysmeliteamet på KI (Karolinska Institutet) och Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Vemunds hand kommer att undersökas av specialister, vi kommer att få kontakt med läkare, sjukgymnast/arbetsterapeut och om vi känner att det behövs får vi även kontakt med kurator/psykolog. I nuläget känns det sistnämnda inte särskilt aktuellt. Vemund äter, sover och verkar må fint, och det är ju det viktiga! Kanske kan man förlänga hans underarm i framtiden och kanske kan man göra något åt fingrarna, men för min del känns det inte roligt att tänka att de ska in och karva i mitt lilla barns arm, så jag lägger de tankarna åt sidan tills jag hört vad de i Stockholm har att säga om saken!!

Tills vidare surfar jag runt och kollar lite på sidor som handlar om dysmeli och ser till min glädje att de flesta lever ett fullgott liv och kan göra vad de själva vill, utan att låta sig begränsas av det där lilla ordet - dysmeli...

Fredag den 13:e - en bra dag!

Min lille älskling sov sött nästan hela natten, vilket man inte kan säga om rumskamratens lillsork. Han gallskrek från 2 till 4.30, nonstop! Jag led både med mamman och mig själv, jag behövde verkligen sova. När hennes son äntligen tystnade, eller det var väl för att hon gick ut ur rummet med honom, vaknade Vemund och var hungrig. Gääääsp!

Vid 6.30 gav jag upp mina försök att sova och gick ut och satte mig och såg morgonteve med Vemund medan jag matade honom. Barnläkarronden kommer redan vid 8 på fredagar så det kändes inte lönt att försöka sova innan dess. Läkaren, Anders Lindfors, kontrollerade att allt såg bra ut och gav ett OK i rumpan.. ;-) Det betyder att det är okej att åka hem idag.

När läkarkontrollen var klar gick jag ut och åt frukost och sedan passade jag på att lägga mig och vila en stund. Jag tror att Vemund känner sådant på sig, för om han så har sovit en eller tre timmar så nog vaknar han och vill ha mat när jag vill sova. Jag försökte ringa min mamma och gratulera henne på födelsedagen, men hon var på möte och kunde inte svara. Jag slumrade till ett par timmar i alla fall och Vemund sov sött i sin balja. Strax före lunch kom en sköterska och undrade om vi var klara för PKU-provet. Jag ammade Vemund och sedan gick vi och gjorde provet. Sköterskan stack honom i handryggen, men det kom inget blod alls, hur hon än grävde. Jag hatar verkligen nålar och hade svårt att titta, men försökte vara lugn för Vemunds skull. Till slut gav hon upp och drog ut nålen och då kom det tillräckligt med blod för att kunna ta testet. Skönt!

Till lunch var det sparrissoppa och pannkaka med sylt. När jag födde min dotter för 13 år sedan blev jag lovad sparrissoppa under förlossningen, men jag fick aldrig någon, så det har liksom saknats en portion sparrissoppa i mitt liv sedan dess. Det kändes som en liten kompensation att få det på bb innan jag åkte hem idag. ;-)

Efter lunch pratade jag med mamma och sedan packade jag ihop alla våra saker och så letade jag upp en sköterska för att göra hörselscreeningen. Den gick utmärkt, det var bara lite svårt att få proben att sitta kvar i örat medan jag ammade för att få honom lugn och stilla. Känslig maskin det där..

Vid 15.30 kom pappa Peter och hämtade oss. Det kändes lite konstigt att ta med sig sitt barn och sin packning och lämna den varma och trygga bb-miljön, men samtidigt är det ju skönt att vara hemma hos sig själv och få lära känna sin bebis på hemmaplan. Vi fick skriva på papper att vi hade rätt barn med oss och så fick vi en remiss till barnläkaren angående dysmelin 7 dec och en tid nu på måndag för en vanlig läkarundersökning eftersom vi gick hem före 72 timmars ålder på Vemund.

Vi åkte direkt till affären och handlade lite godis, julmust och annat fredagsmysigt och sedan var det äntligen dags att åka hem och visa upp lillebror på riktigt. Vendel var riktigt uppspelt, men han var inte alls så "på" sin bror som jag befarat. Hunden Bamse däremot var tvungen att göra en grundlig check och genomnosning innan han godkände den nya valpen. Storebror Tin låg och klappade sin lillebror en lång stund, han blev lite kär han också! Vem blir inte det förresten..? Nykläckta bebisar är väl det mysigaste som finns att gosa med!

Vemund och jag lade oss och hade mat-/mysstund medan maten blev klar och jag sov nog lite drygt en timme tror jag. Nu har vi ätit pasta och köttfärssås, sett film (6:e dagen med Arnold S.) och ätit godis. Vendel kunde inte låta bli att hoppa bara liiite i soffan när Vemund låg där, men annars var han stor och duktig kille och han springer och hämtar saker åt mamma och bebisen hela tiden. *älskar*

Nu ska vi göra natt och hoppas att det blir lugnt så vi får sova ikapp lite. Vemund har ju i princip sovit sedan igår eftermiddag, bara med undantag för blöjbyten och lite mat emellanåt, men min sömn behöver absolut en "re-start"!! Wish me luck!

Lite sömn - mycket gos!

Efter en ganska sömnlös natt slumrade vi till några timmar framåt morgonsidan, Minivalpen och jag. Strax före 8 kommer någon och kikar in genom dörren, men vänder igen. Jag har redan vaknat så det är lika bra att gå upp och klä på sig, frukosten serveras ju mellan 8 och 9. När jag är i badrummet hör jag någon ropa mitt namn. Det visar sig att vi fått en ultraljudstid direkt på morgonen, så det var bara att ta med sig en blöja, ignorera magens kurrande och ta med sig baljan upp till nästa våningsplan där röntgen- och ultraljudsavdelningen ligger.

Vi fick träffa en väldigt trevlig läkare som med mjuk och varsam hand hanterade vår lilla valp. Det blev en grundlig undersökning av hjärtat och buken med njurar och mjälte. Allt såg fint ut! Ductus hade inte slutit sig, men det är inte helt ovanligt så här tidigt efter födseln.

Pappan kom en stund efter att vi kommit tillbaka från ultraljudet så det missade han, men däremot fick han träffa barnläkaren som ska hjälpa oss med kontakterna med Karolinska..

Under dagen fick jag en rumskompis, så jag befarar att nattsömnen inte kommer att bli den bästa inatt heller, men å andra sidan fick jag sova ett par timmar på eftermiddagen. Vemund (som det känns mer och mer rätt att kalla honom) har sovit från klockan 14 till nu vid 21 med några avbrott för mat och blöjbyten. Jag misstänker att han börjar bli hungrig igen. Hans pappa var och hälsade på oss ett par timmar så då passade jag på att ta en välbehövlig dusch och sedan har jag haft utskrivningssamtal med en barnmorska.

Vi kommer förmodligen att få en remiss upp till specialisterna i Stockholm och få komma dit i början av december. Det känns bra att få expertråd, men sedan hoppas jag att det mesta som rör träning och sådant sker här på Gotland.

Nu ska jag mata mitt lilla matvrak och sedan är det nog dags att göra natt om man (läs: jag) ska få en chans att vila och ha en chans att känna sig som en riktig människa alls imorgon. Då blir det barnrond (med läkaren) hörselscreening och PKU-prov, sedan ska vi förhoppningsvis få åka hem till alla väntande sorkar därhemma! Jag längtar!

Teknikens under..

Det är inte alla gånger man kunnat uppdatera hela världen om ens barns födelse bara några timmar efter det stora Miraklet, men i it-åldern, med bärbara datorer och mobilt bredband är det inga problem. Det märkliga är att min blogg påstår att det är tisdag den 10 november idag, det håller jag inte riktigt med om.. ;-)

Vår "lille" son, som troligtvis ska få namnet Vemund, har varit ett absolut A-barn idag. Han har ätit och sovit och ätit lite till innan han somnat igen. När han är hungrig gnyr han lite och samma sak när det är obehagligt i blöjan. Däremellan är han bara alldeles ljuvlig! Jag är kär!

De stolta storebröderna Tin och Vendel har fått beskåda lillebror genom fönstret här på bb - det råder ju besöksförbud - och sedan har de varit hemma ensamma en stund medan nyblivne fadern kom med Cola och clementiner till mamman! Återstår att se vad bebisens mage tycker om saken.. ;-)

Jag har "Eftervärkarna from Hell" men massor av Alvedon räddar mycket! Barnläkaren har undersökt Vemund och tagit bilder som ska skickas till specialister i Stockholm. Tids nog ska vi åka dit och få hjälp med träning av handens funktioner. Imorgon ska vi på ett ultraljud för att se att vår lillsork inte har någon form av inre missbildning. *håller tummarna*

Nu ska jag mata klart det lila matvraket, byta på honom och göra mig själv klar för natten. Sömnen har varit minst sagt sporadisk för min del idag.. Wish me luck så att valpen också är trött nu!

Vår son är här!

Jag är väldigt glad åt att jag sov några timmar mitt på dagen igår, de visade sig vara välbehövliga! Vi gick och lade oss vid 22-tiden igår kväll, men vid 23 kände jag hur det blev mindre angenämt i trosorna, jag är glad att det låg en binda i.. Jag gick på toa och då såg jag att vattnet i bindan var blodblandat, men jag tänkte att det säkert berodde på en liten blödning i livmodertappen. För säkerhets skull la jag i en ny binda och satte på mig TENS-apparaten. Maken förstod nog inte riktigt vad som hände och jag ville inte säga för mycket om det var falsklarm igen.

Efter en halvtimme satte värkarna igång. De kom tätt, med 5-6 minuters mellanrum redan från början, men de höll bara i sig mellan 30 och 45 sekunder. Vid 02.15 ringde jag förlossningen för att höra om jag skulle komma in på koll eller om jag skulle avvakta. Bm tyckte att jag kunde stanna hemma så länge jag kände mig bekväm med det. En kvart senare kändes det inte alls bekvämt! Värkarna kom med ett par minuters mellanrum, men var fortfarande bara 30-45 sekunder långa och började nu göra ont! Maken ringde och vi var välkomna ner.

Som vanligt ville de köra en ctg-kurva och det var okej bara jag fick lustgasen. Den fick jag omgående! Bm ville känna efter och sa att vattnet inte hade gått..? Däremot var bebisens hjärtslag lite stressade så bm ville sätta en skalpelektrod. Hon varnade för att det kunde göra att allt avstannade en stund. Lugnt tyckte jag, bara jag får andas lite. När hon kände efter var jag öppen 5 cm. Efter att hon tog hål på hinnorna gick allt i en rasande fart. Efter en liten stund sa hon att jag var fullt öppen och jag kände att jag hade krystvärkar. Maken påpekade att jag gärna ville föda knästående och jag hörde genom lustgasdimman att bm sa att huvudet redan var ute!! Jag hade aldrig i livet lyckats ställa mig på knä i det läget och bara någon minut senare kom nästa krystvärk och så var bebisen helt ute! Klockan var då 03.19 och mitt fjärde barn fick se dagens ljus för första gången. Nåja, lite dämpad nattbelysning var det ju, men ändå.. Makens och mitt andra gemensamma barn, skapat av KÄRLEK!

Vi hade ju bett om sen avnavling och bm respekterade vår önskan, så när navelsträngen hade slutat pulsera helt fick jag klippa av den! Medan jag väntade på att så skulle ske inspekterade jag mitt fjärde barn. En son, precis som vi visste, men vad vi inte visste var att han saknar 3 fingrar på vänsterhanden.. Han har bara pek-och långfingret. Underarmen är också något förkortad. För oss gör det inget, men det som stör i sammanhanget är att vi gjorde ett 3D-ultraljud på Tittut i Stockholm och i protokollet där står att han har 5 fingrar på varje hand.. Hmm!

Direkt efter förlossningen gick jag och duschade medan lillen fick bekanta sig med sin far. Jag började skaka tänder i duschen och frös som aldrig förr, antagligen en liten chockreaktion. Sonen fick i alla fall ligga på mitt bröst och åt så fort han fick chansen. Vi blev lämnade i fred i nästan en timme och sedan kom de in med en fantastisk frukostbricka och en liten flagga. Under tiden åt lillsorken två gånger till och sedan fick han ligga i min säng och sova en stund. Därefter var det dags för en liten check. Det mesta såg fint ut, förutom handen då, och en grop i ryggen, precis ovanför rumpan. Vikt: 4120 gram, längd 53 cm, precis som jag hade gissat!!! Huvudomfång 36 cm och temp 37,3. När jag skulle på toa fick han ligga i sin fars famn igen och där sov han gott.

Pappan åkte hem vid halv sju för att ta hand om livet där hemma. Vendel ska fotograferas på dagis idag och jag vill verkligen att han är med, och stackars tonåringen som varit barnvakt sedan 2.20 inättras ska till tandläkaren, men skolan kan han få slippa tycker vi. Nu ska jag försöka sova en stund medan bebisen gör detsamma! *lyckliga fyrbarnsmamman*

Sömn och bakning.

Vi sov superdåligt inättras, både maken, Vendel och jag. Vendel vaknade gråtandes mitt i natten och var rädd för bilar. Han somnade om i sin säng men vaknade efter en stund igen och då fick han ligga i min säng. Trångt och varmt, men ganska mysigt ändå. På morgonen orkade vi knappt ta oss upp, men man får ju leka vuxen och masa sig upp i alla fall. När Vendel var iväg på dagis gick vi och la oss igen och jag sov mellan 10.30 och 14!! :-o *skönt*

Maken har (nästan) trimmat klar hunden nu, han är åtminstone såpass lurvfri att man kan se att han är en schnauzer. ;-) Under tiden bakade Vendel och jag äntligen den där kakan jag har lovat honom i flera dagar nu. Det blev en helt vanlig sockerkaka, snabbt och enkelt att röra ihop, även för en treåring. När den var klar såg vi andra avsnittet av "Ullared" från kanal 5 tillsammans. Inte utan att jag blir lite sugen på att åka och shoppa där igen. Bästisen hörde av sig och vi sms:ade lite fram och tillbaka. Usch, har dåligt samvete att jag inte orkar prata med någon nu, men det blir nog bättre bara bebisen kommer. *önskar*

Ännu en av novembermammorna har fått sin lill* bebis, men hon var också på övertid så det var henne väl unt! Grattis "Wingtear"!

Nu väntar jag på att maten ska bli klar och sedan ska vi se Jurassic Park 3 (vi såg 2:an igår) och så får vi försöka komma tidigt i säng, för imorgon ska Vendel vara på dagis 8.45 och fotograferas. :-) Jag vill verkligen att han ska vara pigg och glad och komma till sin rätt då, för det är ju de bilderna man använder till julklappar åt släkten! ;-)

Tänk inte på det, så...

Ja.. Så vaddå? Det är visst det generella rådet man får, oavsett vad det gäller. Tänk inte på att ni så gärna vill ha barn, det kommer att ta sig bara du slutar tänka på det. Tänk inte på att du gått över tiden, det är bara jobbigt för dig. Tänk inte på att du har tandvärk, då blir den bara värre.. Eh, va? Visst, jag är medveten om att psyket spelar stor roll i våra liv, mycket större än vi säkert föreställer oss, men att man inte blir med barn bara för att man så gärna vill, eller att bebisen stannar kvar i magen för att man vill ha ut den tror jag inte på. Om det är så att man kan påverka saker med tanken borde bebisen tvärtom ha kommit ut för längesedan!

Lugn dag, men med roliga inslag.

Vi somnade runt midnatt både maken och jag. Första gången jag vaknade var klockan runt 5 och då orkade jag inte hasa mig upp, men jag hade alltså fått sova 5 timmar i sträck! :-D Nästa gång jag vaknade var klockan 7 och då klev jag upp för att kolla att äldste sonen var vaken och naturligtvis ta en sväng på toa. ;-) Jag la mig och somnade om direkt och när jag vaknade igen var klockan nästan 11! Härligt! Lillsorken vaknade också då och gosade en stund i sängen innan han gick upp och började bråka med hunden istället. *suck* Vid frukosten var det i alla fall full fart i magen - så skönt!

Dagen har förflutit lugnt. Såg att jag hade missade sms och samtal från syrran och bästisen.. Sorry tjejer, orkar inte vara social, ens i telefon just nu. Jag kollade in på Vendels rum och insåg att det var dags att ta ett ordentligt städryck där. Sagt och gjort! I smyg hoppades jag förstås att förlossningen skulle komma igång, men inte då.. Å andra sidan är det himla skönt att ha ett nystädat barnrum att skicka in sonen att leka på. Det är lättare att både komma igång och leka och att hitta sina saker när allt är där det ska vara, eller hur!? Vid 15 blev det sen lunch, Vendel och jag delade en färdig portion lövbit. Gott, tyckte både han och jag.

Efter maten tittade jag på hunden och sa till maken att vi måste göra något åt hans långhårighet. En bra idé kan man tycka när man faktiskt kan hantera både sax och trimmer, så i samråd bestämde vi oss för att förverkliga planen. Allt hade säkert gått bra om inte trimmern lagt av mitt i det hela. Nu har vi en hund som ser väldigt lustig ut.. ;-)

När hunden är färdigtrimmad (maken åkte iväg för att kolla om ÖoB eller Rusta möjligen har hundtrimmers) funderar jag på att baka en sockerkaka med Vendel. Varje kväll läser vi "Totte bakar" men vi har bytt ut det mot "Vendel bakar" så att det ska bli lite mer spännande. Numera behöver jag inte läsa texten för Vendel berättar själv vad han behöver när han ska baka och vilka tillbehör han ska ta fram. ;-)

Hmm, Vendel behöver nog ett bad också när jag tittar närmre på sorken. Det är ju dagisdag imorgon och då måste man vara hel och ren. Nja, hel är han väl inte precis, han hoppar och klättrar överallt, så hela han är full av blåmärken - inklusive ett på kinden - och sår överallt, men ren kan han ju vara åtminstone. Jag hoppas att blåmärket på kinden ska försvinna innan dagisfotograferingen på onsdag. Nej, nu ska jag sätta igång "Pettson o Findus" åt Vendel så jag kan surfa ikapp på FL och Facebook en stund. ;-)

Lugn kväll...

När vi blev hemskickade från förlossningen sa barnmorskan till mig att äta ordentligt och vila som uppladdning för det kommande arbetet och det har jag gjort. Väl hemma åt vi en stadig lunch och sedan la jag mig i badet i över en timme. Skönt med lite spa-lyx för sig själv. När maken hade vilat klart gick jag och la mig istället och jag tror faktiskt att jag sov i över en timme.

Nu ikväll har vi ätit fiskpinnar (både maken och jag blev sugna på det) och till och med lillsorken åt riktigt bra, han tog om flera gånger av både fiskpinnarna och spenaten! Till efterrätt hade äldste sonen gjort pannacotta, det enda Fars Dags-firandet som blev av idag, och så såg vi Jurassic Park. Vissa scener fick vi såklart censurera för Vendel, men annars var han storligen fascinerad av alla "saurer" på teven. Det enda han blev lite rädd för var att de ska komma hit och ha sönder vårt hus. För en 3-åring är ju allt han ser på riktigt.

Hmm, jag är ganska trött nu, men det vete spörs om jag kommer att våga somna. Jag får väl hålla maken i handen och hoppas på att min kropp vet vad den gör. Det är ju trots allt fjärde barnet. Nu ikväll har jag haft lite ondare sammandragningar, men fortfarande inget som tyder på att förlossningen skulle vara igång. Sååå tröttsamt.

Min gulliga arbetskompis hade läst här i bloggen och skrivit ett inlägg till mig på Facebook. Det värmde! Det är flera som har sagt att de inte kan kommentera här i bloggen. Jag måste kolla upp vad det är för fel, men det får bli en annan dag, nu måste jag lägga mig.. Håll tummarna att jag får sova gott!

Usch och fy!

Jag hade ju ganska regelbundna sammandragningar med allt mellan 10 och 20 minuters mellanrum när jag gick och la mig. Vid 01.15 tog jag 2 Alvedon och satte igång TENSen för att få lite vila. Klockan 5 vaknade jag med ett ryck! Magen var stenhård, inte minsta antydan till värkar och bebisen rörde sig inte hur mycket jag än buffade på magen och drack iskallt vatten! Med tårar i ögonen och halvt hysterisk väckte jag maken och sa att jag inte kände nåt i magen. Han vaknade till fort och väckte min äldste son som fick komma upp och passa sin lillebror medan vi (maken) ringde förlossningen. När den gulliga barnmorskan bad att få prata med mig fick jag knappt fram orden, jag var så rädd och ledsen. Självklart var vi välkomna ner för en koll.

Vi var där strax före halv 6 och det första barnmorskan gjorde var att lyssna efter hjärtljuden och sedan sätta en CTG-kurva. Där hördes hans hjärtljud så fint över hela rummet, ett av de vackraste ljud jag hört. Vilken lättnad!! Trots att jag hörde hjärtljuden dröjde det en timme innan jag kände några som helst rörelser från bebisen. Bm trodde att han var riktigt trött. Jamen, om förlossningen har börjat och så somnar bebisen och värkarna försvinner.. hur smart är det av naturen?

Vi fick stanna kvar för observation fram till klockan 13. Då hann vi med ytterligare en ctg-kurva, bb-frukost, åtskilliga toabesök, läkarundersökning med ultraljud för att kontrollera mängden fostervatten och en gynundersökning för att se om värkarna gjort nytta. Knappt.. Jag var öppen för ett finger och förlossningskanalen var rätt lång, som hon sa. Däremot kände hon att huvudet stod väldigt långt ner, så hon förstod att jag tycker att det trycker på. På toa kommer massor av slem när jag torkar mig, så nog är det på gång trots allt.

Hemma igen blev 14-åringen lättad att få lite avlastning och 3-åringen blev glad att mamma och pappa var hemma igen. Maken och jag åt lunch och nu ligger han och vilar, medan jag uppdaterar mitt virtuella liv. Han fick ju inte sova något nere på förlossningen, men jag hade lyckats slumra till en timme nästan.

Nu ska jag ta en dusch och byta kläder. Jag måste bara koppla loss mig från alla sladdar som hänger överallt först. ;-) *fortsättning följer*

Lördagsmys!

Jaha, jag hann ju inte med hälften av vad jag hade tänkt göra. Visst kom jag iväg till Tyglagret, men klämmorna hade inte kommit, så jag investerade i några meter fina band istället. Därefter åkte maken och jag till ÖoB och gick runt och inventerade deras utbud gällande julklappar till lillsorken. Struntade i att åka hem till mig och sy.

Hemma i huset igen bakade jag en äppelkaka, men den blev inte bra. Jag misstänker att det har att göra med att jag använde syltsocker med pektin i, istället för vanligt strösocker. *noterar att jag inte ska göra om det misstaget igen* Kakan blev god ändå, så den blev huvudattraktionen vid eftermiddagsfikat.

Vid 16-tiden var jag så trött så jag sa att jag skulle gå och lägga mig en stund. Maken och grabbarna åkte iväg till affären och jag somnade och sov en halvtimme. Kände av några sammandragningar, som faktiskt börjar kännas mer och mer som värkar, men som sagt, det kan dröja många dagar än innan bebis behagar komma till oss.

På kvällen åt vi tacos och såg "Abyss", nån skum film om undervattensfenomen på en borrstation.. Roligare än det låter. Tyvärr råkade jag bita sönder min tand, mindre roligt! Min tandläkare har inte haft besök av mig sedan jag blev gravid, för hon vill inte att jag ska röntgas så länge jag har bebis i magen. *suck* Nästa gång jag ska dit kommer att bli kostsam, för sedan jag blev gravid har jag bitit sönder två tänder och lagningen på ytterligare en har släppt. *suckar igen*

Nu är klockan 22.20 och de små värkarna har faktiskt hållt i sig, så jag vågar nästan hoppas på bebis imorgon, men bara för att jag säger det så kommer väl allt att stanna av när jag lägger mig. Bebisen är livlig och trycker och bökar runt i magen i alla fall och det känns ju bra! Nu ska vi lägga oss och hoppas på att antingen få sova gott hela natten, eller att få åka in och föda bebis inatt. :-)

Bf + 4 och här sitter jag...

Inättras somnade jag runt 1 och var uppe kanske 3 gånger för att kissa. Herregud vad otymplig jag är! Maken och jag bytte sida i sängen för att jag ska ligga bredvid 3-åringen. Det är mig han vill till om han vaknar på natten, så vi tyckte att det här var bästa lösningen. Tyvärr hamnar jag då i "mitten" av sängarna och måste sätta mig upp och hasa ner mot sängkanten för att komma ut. Om ni har sett en valross ta sig fram på torra land vet ni ungefär hur det ser ut när jag måste på toa om nätterna..

Tacknämligt nog fick vi alla sova till 10 idag. Jag är glad att ha barn som följer min dygnsrytm! Ja, lillsorken sov nog ännu längre till och med. Skönt med lediga dagar. Ingen bebis i sikte, så jag funderar på att åka på en loppis (vad jag/vi nu ska med ännu mer prylar till) och sen ska jag nog ta mig hem till lägenheten och sy lite. Kom på en massa roliga projekt när jag vaknade idag. Vi får se om de kan förverkligas, jag syr kanske hellre än bra, men kul är det ju. Kanske att jag ska ge mig på att baka lite med Vendelsorken också, vi får se hur det känns.

En till i vänta-barn-tråden på FL har åkt in till bb nu. Hon hade inte bf förrän 14 november, vilket fusk!! Själv har jag små sammandragningar, men de kommer med timmars mellanrum och gör inte ont, så jag fäster ingen större vikt vid dem. Man kan ju bara hoppas att de gör liiite nytta i alla fall, så att de inte bara är till irritation. Nu ska jag klä på mig och åka till Tyglagret och se om mina klämmor till napphållarna har kommit.

*trummar förstrött med fingrarna*

Hum-di-dum-di-dum.. Ingen bebis i sikte och den 13 november närmar sig med stormsteg. Det är en skräck! Jag vägrar föda min bebis den 13 november!! Min kompis man har skojat om det i flera månader för han fyller själv år då. Om det bara var han vore det inte så illa, men min mamma fyller också år då och jag tänker inte föda barn på barnets mormors födelsedag. Dessutom är det 11 dagar över tiden och så länge tänker jag inte gå!! Hear me!

Idag har vi tagit det lugnt, jag har varit ovanligt trött och seg, fast jag fick sova gott nästan hela natten. På eftermiddagen åkte vi till Maxi och jag köpte 3 flaskor julmust och mer pepparkaksdeg + 3 saffransbullar. Mums! Nu ikväll åt vi kryddstark köttfärssås med pasta, godis och så saffransbulle förstås. Allt nedsköljt med julmust framför filmen True Lies med Jamie Lee Curtis och Arnold Schwarznegger. :-)

Damn, jag visste att jag inte skulle ha duschat, gjort hårinpackning (på huvudet) och rakat bort håret (under armarna och på benen) igår. Nu kommer det att dröja ännu längre tills bebisen kommer.. Jag skulle ju köra på min "sunk-metod"! *snyft*

Falskt alarm!

Trots kryddstark mat och mycket vila har jag ännu inte klämt ur mig någon Minivalp. Vi gick ju och la oss runt 23. Jag läste en stund för Vendel (ja, vi är dåååliga föräldrar som inte lägger sonen vid 19 för att få egentid/gemensam vuxentid!) och sedan somnade vi alla sött. Mina förvärkar försvann i sömndimmorna och tunnades ut till intet. Jag har vaknat kanske 3 gånger inättras och varit på toa, men inte minsta känning. Hallå! Ska inte förlossningen sätta igång när mamman vilar? Tydligen inte.. Jag vaknade hursomhelst klockan 11!! Jag har alltså sovit nästan 11 timmar. :-) Najjs!

Äckelvarning! Nu gör jag det offentligt, jag är effell-skadad! När jag var på toa kom det en ganska stor del av slemproppen, och jag övervägde på fullt allvar att ta en bild av den!! :-o Förstår ni hur sjukt det är?

Vid frukosten nu kände jag några små sammandragningar igen, men inga som gjorde särskilt ont. Det är väl bara att hoppas på att de etablerar sig snart så jag blir av med den här enorma badbollen som sitter mitt fram på min kropp och får en söt liten bebis att gosa med istället. :-)

Är det möjligt..?

Idag vaknade jag ju supertidigt och kunde inte somna om. Typiskt när man faktiskt behöver ladda inför det där, det som ska hända snart, kanske, eventuellt, om det vill sig.. Maken lyckades locka ut mig vid 13-tiden för en hamburgerlunch på Max. Jag gillar inte Max egentligen och min nya strategi för att få ut bebisen är att gå så sunkig, ofräsch och trist som möjligt, så jag hade verkligen inte lust att åka iväg nånstans. Jag menar, nog händer det att man måste iväg när man känner sig som ofräschast? ;-) Visst, jag duschade faktiskt igår, men jag hade inte tvättat håret på 3 dagar och jag gick och slafsade i mysbrallor och nersölad t-shirt, osminkad.. Så'n är jag.. Tur (?) att min man älskar mig ändå!

Nåväl, jag klädde mig anständigt, drog på lite mascara och snodde ihop en nödtofs. Hamburgaren var rätt okej och när vi hade ätit åkte vi och hämtade lillsorken på dagis. Han följde faktiskt med frivilligt, men skulle promt med mig till min lägenhet. Det kändes inte riktigt som läge för det så vi åkte till huset och fikade istället. Efter fikat la jag mig i sängen och fick sova över en timme! Halleluja!

På kvällen åkte vi en sväng till lägenheten och matade/gosade katt, såg Hitta Nemo och jag fick sy en liten aktivitetskudde till min bästis systerdotter. Passade även på att namna några av de byxor vi köpte till Vendel på loppis häromsistens och så sydde jag några fler napphållare också, vad jag nu ska med dem till..? När jag satt och sydde kände jag att det gjorde lite småont nere i bäckenet. Det kom även några småvärkar som drog ihop hela magen.. När maken kom och hämtade oss fick jag ännu fler och starkare värkar i bilen. Kan det verkligen vara på gång?

Nu ett par timmar senare har inget mer hänt, inga värkar, ingenting, men jag har i alla fall duschat, om vi nu skulle behöva åka in (var det inte det jag skulle låta bli med?) och så har jag packat ner passet och lite godis i bb-väskan också. Jag har råkat förlägga mitt körkort, så jag går runt med passet som leg. istället och känner mig lite fjortis. ;-) Maken bjöd på starkt kryddad thaimat i förhoppning att det ska sätta fart på bebis och om det funkar är det nog bäst att jag kryper till kojs nu. Klockan är ju snart 23. Jag tar nog med min bärbara dator till förlossningen, så om bebis beslutar sig för att komma så uppdaterar jag så snart som möjligt.

Första snön har fallit - och försvunnit.

I morse snöade det för fullt när jag gick upp och satte mig i köket. Först var det kalla, hårda flingor, sedan efter en stund blev de sådär mjuka och blöta så man som barn tänker; Hurra! Nu kan vi bygga snökoja och som vuxen tänker man; Tusan också! Det här blir jobbigt att skrapa av från bilen/uppfarten/trappen etc. ;-) Det positiva med den blöta snön var att den blev ännu blötare för att sedan övergå i regn och försvinna. Synd om barnen, men skönt för oss vuxna.

Vi har ännu inga vinterdäck på bilen och det kan ju vara skoj att kunna ta sig någorlunda säkert till förlossningen när (om?) det nu blir dags. Min bil har förvisso vinterdäck, men själva bilen har körförbud sedan typ ett år tillbaka och står nu och skräpar på makens garageuppfart sedan lika lång tid tillbaka. Jag borde ha ställt av den för att spara på skatt och försäkring, men maken har lovat i ungefär ett års tid att åka ner på en "stand-by-tid" och få min bil besiktigad så jag kan köra med den. (Jag hatar att åka och besiktiga bilen, jag blir alltid lipfärdig när de ger mig anmärkning på något som behöver åtgärdas. Avdelning; minuspoäng i vuxenpoängssamlandet!) Men, den som väntar på något gott... Någon dag den här månaden kanske han faktiskt gör det också.

När bebisen är ute måste han dock ha gjort det, för jag vill inte vara beroende av honom eller kollektivtrafiken (som det iofs inte är något fel med) för att ta mig på sta'n eller hem till kompisar, till öppna förskolan eller liknande. Det blir inga vuxenpoäng av att tigga skjuts av sin make jämt och ständigt. Nu som gravid har jag en ursäkt, jag har ont som tusan i fogarna och orkar inte gå många meter, och jag kommer faktiskt inte ens in bakom ratten i min bil, men när bebisen är ute ska jag i alla fall kunna ta mig fram på egen hand, så det så.

Sitter med en kopp kaffe och ett glas julmust att trösta mig med nu när jag är uttråkad och bara väntar på bebis. Pepparkaksdegen börjar ta slut, så jag kanske skulle fjäska för min trötte make och be honom köra mig till Maxi? Fast först ska jag äta typ ett kilo godis, må lite illa och hoppas att värkarna startar av det. ;-) Om de inte kommer igång idag ska jag försöka vara lite pedagogisk och baka kaka med Vendel (den trotsiga treåringen.) Nä, godis var det..

Inget är som väntans tider...

Blä, nu är jag riktigt less. Jag vet att man inte ska stirra sig blind på bf-datumet, men jag kände ju när jag blev gravid (typ) och jag plussade starkt 5 dagar före bim (= beräknad inte mens). När vi gjorde könsultraljud i Stockholm trodde de att jag skulle föda 28/10, men jag tror att det bara var så att sorken var lite större än normalt för tiden. Oavsett vilket så gör ju det här sammantaget att jag i alla fall hoppades på att få föda lite tidigare än bf. Nu har jag gått över 2 dagar, eller mer än en vecka om man går på TittUts uträkning. *suck*

Mina hormoner leker "hela havet stormar" och jag vill bara gråta, sova, kräkas, gråta lite till och vara sur om vartannat. Stackars 3-åringen har nu en gråtmild och sur mamma och en trött och arg pappa. Pappan sover som en kratta om nätterna just nu och han vaknar av minsta pip från antingen hunden eller sonen. När sonen väckte oss vid 5-tiden i morse (för typ 10:e gången den här natten) och ville ligga i min säng blev pappan jättearg och skrek att sonen skulle sova i sin säng eller gå och lägga sig i sitt rum. Då började jag gråta för jag hatar när vuxna blir så arga på barn, barnen kan ju inte hjälpa att de kommer i perioder av trots, sömnlöshet, matvägran eller vad det nu kan vara.. (Jag blir ju själv lika arg ibland och får så dåligt samvete för det.) Det slutade i alla fall med att pappan la sig i sonens rum och sonen fick ligga i min säng - vilket han hade fått från början för min del.

Tyvärr kunde jag inte somna om, så nu sitter jag och gäspar framför datorn medan jag kollar Facebook, familjeliv och min blogg. Hoppas att jag kan sova en stund under dagen, ifall den här lille segisen möjligen skulle vilja masa sig ut till oss i den stora världen just idag.. Like if.. (Å andra sidan är båda mina äldsta födda den 3:e i respektive månad, 3-åringen och jag är födda den 4:e och pappan den 5:e så det vore ju passande om den här kom den 5:e också så blir det jämnt fördelat i familjen.)

Ingen bebis idag heller, bf + 1!

Jaha ja.. Om bebisen inte ville komma den 2 november så hade jag ju hoppats stort på den 3:e. Tji fick jag!! Min gulliga bästis på fastlandet ringde och vi pratade bort en och en halv timme, men det var väl det enda roliga som hände på hela dagen.

På eftermiddagen var jag hemma i min lägenhet och slappade lite framför förlossningskliniken på teve (gud vad de är snabba med avnavling i USA! :-o) och sedan var det tänkt att jag skulle sy, men jag orkade inte. Istället gick jag och la mig i min underbart sköna säng och sov ett par timmar. När jag vaknade hade jag så fruktansvärt ont på höger sida i magen, precis som rejält håll, och det höll i sig säkert 5 minuter. Jag kunde inte andas och fick nästan panik. Ringde maken som kom över på en gång och sedan ringde jag ner till förlossningen och de sa att vi var välkomna in på en kontroll. Vi kom dit 17.45 och jag fick ligga ner och bli undersökt av en supergullig barnmorska och så tog de en ctg-kurva. Den visade att allt såg bra ut med bebisen, men jag hade några små och ganska regelbundna värkar. Läkaren var förbi och kollade kurvan och kände på min mage också, men han tyckte att allt verkade bra, så det var bara att åka hem om vi ville. Det ville vi!

Hemma igen åt vi fläskkarré med pasta (måste ju ladda lite) och till efterrätt blev det marängsuisse. Mums! Jag hade fler värkar under kvällen, men inga som verkade göra nytta. På natten vaknade jag flera gånger och var på toa, men annars var allt lugnt.

Idag klev jag upp 10.40! Tyvärr, visade det sig, hade jag en bm-tid vid 10 som jag hade glömt. Jag trodde att jag skulle vara där vid 14. Jag som hade tänkt be om en liten gynkoll idag. Nåja, bebisen kommer ju när den kommer ändå. Efter mvc åkte vi till Café Norrgatt och åt semlor och Vendel fick en bit prinsesstårta (som jag fick äta upp till slut.) När vi satt där kände jag fler småvärkar och nu ikväll har jag haft lite ont och tryck nedåt, men jag ropar inte hej för det. *luttrad* Nu väntar vi på att maken ska komma hem och fixa lite mat. Håll tummarna att det sätter igång inatt!

Bf 2 november 2009!

Idag är jag i vecka 39+6 och för somliga räknas det som bf. Jag hoppas såklart att det stämmer. Men, det vore lite coolt om bebisen kom den 3:e istället, för mina förstfödda är båda födda den 3:e men olika månader och år. Lillsorken var på väg att födas den 3:e men segade lite och föddes den 4:e istället. Inatt är det fullmåne och det sägs kunna inverka när det gäller förlossningar, så jag sätter min lit till månen. Jag har ju haft förvärkar flera dagar, utan märkbart resultat, men man kan ju hoppas att det gjort något till åtminstone.

Äldste sonen är vidtalad och införstådd med att han får ta hand om lillebror när det blir dags för bb-färd, i alla fall om det är en dag då vi inte har dagistid. Tonåring som han är hoppas han att det ska sätta igång på natten så att han får stanna hemma från skolan en hel dag. ;-) Blir det som jag hoppas så får han som han vill. :-)

Julmust och en underbar make!

Jag älskar julen, men mest av allt älskar jag nog allt gott som finns att stoppa i munnen i juletid! Favoriten big time är JULMUST men sedan kommer saffransbullar, knäck, marsipangodis, Paradischoklad (jag veet, det finns året om, men det är till julen den är bäst) clementiner och pepparkakor - helst i degform - i tät följd!

Som gravid är jag mer sugen än vanligt, på allting! Nu vid 21.30 frågade jag maken hur gravid jag är. - Tillräckligt! svarade han. - Tillräckligt för att du ska åka och köpa julmust åt mig? frågade jag med bedjande stämma. - Självklart! Du har inte varit krävande alls den här graviditeten, så det har du verkligen förtjänat.. sa min underbare make. Så nu sitter jag här och väntar på att han ska komma hem med lite mer julmust att skölja ner saffransgifflarna och pepparkaksdegen med. ;-)

Lillsorken i magen trycker och knölar så jag tror att han är på väg ut och den näst yngste springer runt i huset i någon sorts övertrötthetsspeed och skriker rakt ut. Gaaah! Äldste ser film för sig själv.. Idag har jag haft fler förvärkar, men inte tror jag att det kommer bebis för det.. *suckar lätt* Åh, nu är maken hemma med musten! *lycka*

Sen avnavling!

Efter att ha läst mycket om sen avnavling på min favvosajt http://www.familjeliv.se/ har jag i samråd med maken bestämt att vi ska kräva sen avnavling på vår son (som gärna får födas idag!) Barnmorskan här i Visby säger att det tillämpas sen avnavling på lasarettet där vi ska föda, men det är nog en sanning med modifikation. Jag vill att barnet ska läggas upp på mitt bröst direkt efter födseln och sedan ska han och jag få "bonda" i fred minst 5 minuter innan personalen går in och stör, såvida det inte är akutläge förstås.. Jag vill inte att de klampar av navelsträngen, varken med händer eller klämmor och tar blodprover. Först när navelsträngen slutat pulsera och börjar bli grå och slapp får de klippa av den. Praxis här verkar vara att hålla barnet under placentanivå i 30 sekunder och "mjölka" navelsträngen, för att sedan klampa med fingrarna och ta blodprov, vilket alltså inte är det optimala.. Låt mitt barn få ha sitt blod i fred!

För en riktigt bra text om sen avnavling, kolla här: http://anaiah.blogg.se/2009/october/sen-avnavling-barnets-fodsloratt.html