Glömde ni..? Ja, men det gör iiinget alls..

Jag ringde ju lånegivare och hörde mig för om räntan och en av dem kunde faktiskt tänka sig att sänka räntan 1 %. Tackar, allt är bättre än inget. :-) Det andra bolaget kunde inte göra något åt räntan, men däremot förlänga lånetiden, men det är ju inget alternativ när jag försöker betala av för att bli av med skulderna. (Jag gick ju med på räntan när vi la upp lånet, så det säger jag eg. inget om. Det jag surar lite över är att om jag varit med i Lyxfällan eller liknande så hade de säkert varit mer tillmötesgående.)

Sedan upptäckte jag att jag inte fått föräldrapenningen från FK. Jag ringde dem, fick sitta 20 minuter i kö och fick sedan reda på att de glömt att betala ut min fp!! Glömt?! Ursäkta mig.. Om jag "glömmer" att betala in vad jag är skyldig dem så får jag påminnelsebrev med påminnelseavgifter och f*n och hans moster pålagda, men om de .. glömmer så ska jag bara bli glad och tacksam att de betalar ut när de blir påminda, eller? Nämnde jag att jag söker jobb?

Jag begärde ut ett utdrag ur belastningsregistret. Något blev visst fel, för jag fick helt fel utdrag - inget som jag kan visa upp för arbetsgivare för att bevisa att jag inte är straffad - men det var ju kul att se att det inte finns något på mig i registret åtminstone. Nu ska jag bara försöka förstå vilken blankett jag ska fylla i för att få rätt papper så att även arbetsgivaren blir nöjd. Nämnde jag att jag söker jobb?

Dessutom måste jag fylla i ansökan om a-kassan. Jag har ju bara varit f-ledig på halvtid nu eftersom maken ändå är hemma och kan ta hand om barnen de övriga dagarna. Då vill de såklart också ha ett intyg, men eftersom maken är helt utförsäkrad och alltså inte har ersättning från någon arbetsgivare så får de helt enkelt lita på vårt ord. Undrar hur det ska gå i det här samhället klarar de det?! ;-) Intyg är skrivet och ska skickas snarast. Nämnde jag att jag söker jobb?

Aaaandas!

Idag var jag verkligen tvungen att ta ett gäng djupa andetag och betvinga telefonskräcken och oviljan att prata. Helst har jag bara lust att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och låta allt rasa omkring mig, men det är ju ingen bra strategi - allra minst när man har barn - så det var bara att sätta igång.

Till att börja med var jag lite sur för att Vendel och Vemund - som vanligt - sprang runt och skrek och slogs på morgonen och sedan kom in till mig och väckte Viljar. När jag motvilligt masat mig upp slog jag, som av en händelse, en blick i almanackan och såg att vi skulle på utvecklingssamtal på Vendels förskola idag vid 9! Himla tur att ungarna fått upp mig då. ;)

Vi blev "bara" 10 minuter försenade efter allt strul och bråk på morgonen och personalen är väldigt förstående, så det gick bra. Vi pratade lite om Vendels utveckling och är rörande överens om att han utvecklats massor, både socialt och språkligt, men han är ju ändå långt efter de jämnåriga. Som tur är så verkar han inte alls vara så våldsam och utåtagerande på förskolan, som han är hemma mot Vemund. Jag tog upp frågan om försenad skolstart eller alternativ som kan fungera för Vendel. En av pedagogerna föreslog en specialklass på en skola här i närheten, så det ska jag kolla upp när jag har tillfälle.

Efter mötet åkte vi vidare till FK och begärde ut intyg på att maken och jag fått utbetalt föräldrapenning i somras. Tyvärr var det fel papper insåg jag efter att jag kommit hem och ringt a-kassan och fått tala med inte mindre än tre olika handläggare. Nytt samtal till FK och sedan gjorde jag ett försök att sanera ekonomin lite genom att ringa två av de långivare jag har, ja nu när jag ändå var igång och pratade i telefon liksom. ;) *börjar bli varm i kläderna* De samtalen var väl kanske inte så uppmuntrande, men jag fick råden att skicka mail/brev och förklara situationen för att kanske få lite förståelse. När jag ändå mailade slängde jag iväg ett (nytt) mail till Arga snickaren och bad om hjälp också! ;)

NU ska jag släppa allt strul med myndigheter och funderingar över skola och istället sätta mig och pyssla ihop några tackkort från dopet, innan det är dags att hämta Vemund från hans förskola.

Kronofogden kräver klirr ur (min) kassa...

Häromdagen fick jag ett brev med tjusigt emblem på framsidan. Det var såklart Kronofogden som ville göra min bekantskap efter ett tips från CSN om att jag inte gav dem de pengar de ville ha. ;) Jag har försökt prata med CSN och förklara att 7-8000:- på ett bräde kan jag inte slänga upp, men om de har lite tålamod så kan jag betala av en summa varje månad, men icke! Nu gick halva skulden vidare till KF istället alltså. Idag medan Vemund sov middag, fick jag äntligen ändan ur vagnen och ringde dem för att höra om de kan tänka sig att lägga upp en avbetalningsplan så att den där skulden kommer ur världen någon gång. Den väldigt trevliga kvinnan jag fick tala med efter bara 6 minuter i telefonkö upplyste mig om att man inte kan få någon avbetalningsplan. Däremot fick jag ett postgironummer där jag kan göra små inbetalningar när förmågan finns. Är inte det lite samma sak? undrar jag bara. Nja, inte riktigt, fick jag veta. Det kan hända att jag blir uppringd av Kronofogdemyndigheten (och jag som i min enfald trodde att jag hade en av deras representanter i luren redan) och att de då kunde komma att göra en liten visit här hemma för att se om jag har något av ekonomiskt värde som de kan få med sig. Nå, vi får väl hoppas att de är nöjda med mina inbetalningar istället, för det enda jag äger, som är någorlunda värdefullt är väl bilen (läs: skrothögen) som det är tänkt att Tin ska få när han börjar gymnasiet. (Han ska ju gå Fordon & transport och kan behöva en egen bil att meka lite med.) Den är väl värd ungefär vad min skuld är minus någon tusenlapp och nog har Tin större nytta av den än KF har..? :)

Hur tänkte de då?

Hur tänkte de som sagt? När jag var hos tandläkaren sa jag att jag inte har råd att betala något den här månaden och för att alls få tandvård måste jag betala minst hälften av summan som min tandläkare räknat ut att det kommer att kosta att fixa mina tänder (det mest akuta). Tandläkaren själv försökte vara lite positiv och menade att det kanske inte blir så många julklappar köpta. Damn right, det blir inte en enda julklapp, ingen resa, ingen julmat, ingen f*cking jul alls om jag ska betala de pengar som behövs!

Totalsumman landade på dryga 11 000:- men man får någon form av rabatt, så slutligen blir det "bara" runt 8000:- Det innebär i vilket fall som helst att jag måste betala minst 4000:- innan han ens kollar i min mun igen. Som sagt, jag sa att jag har inte råd nu, med strulande a-kassa (varför strular de alltid?? Jag orkar inte!!) ingen fp (Försäkringskassan har börjat strula de också!) och resande och julklappsinköp. Nähä, säger tandsköterskan och sätter upp en tid i januari istället - som ska betalas senast 12 januari = med de pengar jag (inte) får in nu i december!! Hallåååå?!?! När får de lön egentligen? Vi vanliga dödliga brukar få det i slutet av månaden, inte före den 12 i varje fall. *sur*

Nu fick jag dessutom brev från a-kassan som saknar intyg för perioden 9-28 november, fast jag skickade med ett intyg specifikt för den perioden i min ansökan! *gaaaah*

Nästa brev var från Försäkringskassan som kommit på att de inte kan ge mig ersättning för just den perioden eftersom jag inte har SGI-dagar kvar. Näää, det var just därför jag begärde att få ut mina lägsta-nivå-dagar för den perioden istället!!! *spunk*

Åh, jag får panik på alla kantiga och byråkratiska personer som inte kan vara lite flexibla i sin yrkesutövning. Dessutom är det fredag idag, så jag har inte möjlighet att rätta till någonting förrän på måndag och känner jag a-kassan rätt lär det inte hjälpa ändå. Baaaajs!!

Nej, jag får lugna ner mig och acceptera att jag inget kan göra just nu. *suuuck*