Funderar..

Jag har sett massor av människor som har födelsemärken/leverfläckar i varierande grad. Alla jag vet, inklusive min man och jag, har dem hyfsat jämnt fördelade över hela kroppen.. Nu har jag funderat över om det alltid är så, vilket förstås är det rimliga och varför de inte enbart skulle sitta på ena eller andra sidan.

Vendel har ett flertal födelsemärken. Han har dem enbart på vänster sida av kroppen! Han har ett på överläppen, ett vid örat, ett på halsen, några stycken på ryggen, ett på armen och ett på benet - på vänster sida! Varför? Varför har han bara på vänster sida och inte på höger? Han är verkligen speciell den ungen, i flera bemärkelser.

Saker man funderar på när man inte har annat att fundera över.. typ!

Mötet!

Just det, mötet ja. Det gick bra! Det känns som att vi har personalen på förskolan med oss i våra önskemål om assistent till Vendel i skolan. Om det låter sig göras eller om vi får kämpa på med andra medel är en annan fråga. Just nu måste vi fundera över om Vendel ska gå i den skola vi tillhör (som jag tycker är för stor och rörig och som det är risk att han inte får assistent i) eller skolan som faktiskt ligger närmare vår bostad och där de har specialklasser för barn med särskilda behov och en erkänt skicklig specialpedagog. Dessa beslut...

Lite perspektiv..

Igår på Myllan började jag prata så smått med en tjej som hade med sig sin lille som är ungefär en månad yngre än Viljar. Jag frågade om hon brukar gå till Myllan och hon berättade då att hon går på gruppen för unga föräldrar.

Jag undrade hur gammal hon var och när hon svarade 17 dök två tankar upp i huvudet; dels att jag själv var 17 när jag fick mitt första barn (och då tyckte att någon som var 34 var urgammal!!) och dels att min förstfödde nu är 17 - ja, snart i alla fall.

Alltså hade jag kunnat sitta där med Viljar i famnen och ett barnbarn bredvid mig. Nu är det ju inte så, som tur är får jag väl tillägga, men skulle det hända sig att någon av mina tonåringar kommer och berättar att jag ska bli farmor/mormor så får vi lösa det praktiska då. I min värld är alla barn välkomna, men det vore ju bra om mina egna barn gick ut skolan, jobbade lite och "levde livet" som alla sa åt mig att göra innan jag skaffade barn.

Intet är nytt under solen!