onsdag 30 november 2011

Men lyft på hatten för tusan!

Ibland blir jag verkligen tokig på min karl! Vad är det med karlar och att inte se saker som ligger "in plain sight"!? Jag lånade en mössa av honom för några dagar sedan och nu har han tjatat på mig att han behöver den, för han fryser om öronen ute i snålblåsten. Jag har sagt att antingen ligger den i bilen eller på en av trådhyllorna i hallen.

Nu ska han ut till Kungsgården på något viktigt möte och de får inte komma in i byggnaderna utan måste vara utomhus och där är ett riktigt blåshål. I vilket fall som helst, maken frågar om den där mössan igen och jag svarar igen; antingen i bilen eller på någon av hyllorna i hallen. Maken går ut till bilen och letar utan resultat och kommer sedan in och säger något om att han får åka och köpa en ny mössa före mötet.

Eftersom jag känner honom klär jag på mig för att gå ut till bilen och leta, men innan jag går ut kollar jag på en av hyllorna i hallen, för något svart sticker fram där. Jag frågar igen om han kollat hyllorna i hallen. Ja, flera gånger, blir svaret. Hmm, märkligt att du inte hittat den då eftersom den låg där, ganska väl synlig, med bara lite av en barntröja över sig!!

Vad fasen! Ibland blir det lite lager av saker i hyllorna, LYFT på saker när du letar för tusan! Gaaaahhhh! Det här är inte första (och säkerligen inte sista) gången han letar och sedan ger upp utan att ha hittat det han söker, medan jag går direkt till stället, lyfter på saker och hittar det eftersökta.

PS. Jag älskar honom ändå!! DS.
PS2. Ja, det finns säkert massor av saker hos mig som han stör sig på! ;-) DS2.

tisdag 29 november 2011

Viljar 5 månader 29 november 2011!

Idag blir min minsta lilla pyreplutt hela 5 månader.
Det är inte klokt så fort tiden går.

Stort grattis på månadsdagen Viljar!

måndag 28 november 2011

Viljars äventyr.

Ja, vi har ju varit förkylda som sagt, och vi har tänkt att det är bra att vara förkyld som liten så byggs immunförsvaret upp (som pappa så klokt påtalade också.) Men, när vi skulle gå och lägga oss igår kväll vid 22:30 kändes det inte alls bra att somna med Viljar. Han rosslade och det pep värre än någonsin i luftrören. Han fick knappt luft och såklart gav det honom panik, vilket gjorde att han hade ännu svårare att andas. När han skrek i panik och blev blå om läpparna fick jag panik och ringde akuten och hörde om vi fick komma ner. Självklart var vi välkomna.

Jag klädde på mig igen, packade skötväskan och byltade på Viljar. När han satt bak i bilen blev han plötsligt helt tyst och jag kan ju tillstå att jag bröt en eller annan hastighetsbegränsning där på vägen ner till lasarettet. Som tur var var inga andra bilister eller fotgängare ute vid den tiden. Vi kom in vid 22:50 och fick sitta i väntrummet till strax före midnatt. Då blev vi visade till ett akutrum av en sköterska som varnade oss för att det skulle ta tid eftersom de hade en väldigt hektisk kväll på akuten. Jaha, typiskt..

Vi hade bara en smal brits (max. 70 cm bred) att ligga på och sköterskan föreslog att jag skulle lägga mig och sova där, med Viljar på bröstet. Eller hur!? Inte kan man somna med sitt lilla barn på bröstet så, då är ju risken att man tappar honom när man somnar. I alla fall är jag livrädd för det. Jag vågar inte ens somna med mina barn på bröstet i vår dubbelsäng hemma! Nej, jag halvsatt på britsen med Viljar halvsittande mellan mina ben. Han hostade, rosslade, snorade och grät om vartannat, men till slut somnade han och sov faktiskt ganska gott en stund. Jag kunde ju inte sova, men som tur var hade jag telefonen med mig så jag kunde spela lite wordfeud och uppdatera min status på Fejjan. Det gav lite tröst i alla fall.

Runt 01:35 kom äntligen en läkare för att titta till Viljar, precis när jag hade börjat mata honom. Är det inte typiskt? Läkaren vände i dörren och sa att han skulle titta in snart igen. Tiden gick, Viljar åt klart, men ingen läkare.. Framåt tretiden tänkte jag att har ingen kommit kl. 03:00 så ringer jag på klockan. Sagt och gjort. Det visade sig att läkaren fått ett akutärende, men nästa på tur var absolut vi. Kvart över tre kom han in och lyssnade på Viljars andning, lungor och min historia om vår förkylning. På min anmodan tittade han även i svalget och öronen på Viljar. Det var rött på vänster öra och i svalget och i högra kunde han inte se klokt. Nu vet jag i alla fall varför Viljar blev så ledsen när han låg ner och när han försökte äta.

Läkaren gick iväg igen för att höra om vi kunde få bli inlagda på barnavdelningen över natten. Först runt 4 var han tillbaka och äntligen fick vi - efter 5 timmar - lämna akuten och komma till ett rum på barnavdelningen. (Sal 1.) Där fick vi träffa några jättegulliga sköterskor som tog hand om både mig och Viljar och såg till att vi hade det bra. De passade Viljar medan jag gick ut och flyttade bilen för att undvika parkeringsböter uppå allt annat. Först var tanken att Viljar skulle få sova i en egen säng, med upphöjd huvudända, men hur vi än la honom med kuddar och filtar så kröp han ihop som en räka och rullade över lite snyggt in i gallret.. Han fick ligga i min säng intill väggen istället. ;-)

Först vid halv 6 nån gång somnade jag helt utslagen av sömnbrist. Då hade Viljar fått inhalera lite koksaltlösning några gånger och nog tyckte jag att det kändes som att han fick lättare att hosta upp slemmet då. Jag vaknade igen redan runt 8 och då var personal inne och tittade på Viljar och lät honom inhalera igen. Jag var så trött att jag inte visste om jag var vaken eller drömde. Strax före 9 fick jag in en bricka med frukost; några mackor, ett glas apelsinjuice och det värsta kaffe jag smakat.. Huuh! Efter frukosten åt Viljar lite och sedan somnade vi båda om.

Det dröjde dock inte så länge innan en trevlig läkare dök upp och ville undersöka Viljar. Han tyckte att det lät bra, om än lite rossligt och i örat såg han bara rodnad vid "hammarskaftet" så det ska inte vara någon fara. Hans första tanke var att vi skulle få stanna kvar till eftermiddagen och då åka hem på "permis" och komma tillbaka till kvällen. Efter lunch (som jag köpte i matsalen; pannbiff med gröna bönor, mums!!) pratade jag med läkaren igen och efter lite dividerande fram och tillbaka tyckte han att vi kunde "gå hem" och komma tillbaka för en liten kontroll på barnmottagningen imorgon istället. Det lät som en bra idé tyckte jag, jag längtade ju hem till de andra grabbarna och de längtade såklart efter mamma och lillebrorsan.

Så, strax före kl. 14 matade jag Viljar, bytte blöja och klädde på honom och så gav vi oss ut i blåsten för att komma hem till vår familj. På vägen stannade jag och köpte några semlor och macroner (så icke-LCHF, men det fick det vara värt) för att fira att Viljar inte behövde stanna på sjukhuset!

Nu på eftermiddagen har han mest ätit och sovit, och visst rosslar han än, men det känns inte lika läskigt nu när jag vet att han klarar att hosta upp det själv och framförallt att han inte får panik.

Ja, det var lite om Viljars äventyr en helt vanlig dag i november 2011.

fredag 25 november 2011

Förkylt..

Nu är alla här hemma förkylda. Till och med lille Viljar hostar och rosslar och piper. Stackars liten, han kan ju inte få medicin heller.. Det var ju inte otippat ändå, med alla som hostar och nyser runt honom och det är ju inte så att Vendel och Vemund håller för när de nyser framför Viljar. (FastJagSagtÅtDemTypTusenGånger!!)

Maken tog Vemund (som nog är piggast) och åkte iväg till stugan för att hämta hem lite saker inför vintern. Vendel ser på film - han är hemma från förskolan idag - och jag går runt och småplockar lite. Jag har dammsugit hallen och trappen, tvättar en del av "berget" och funderar på om jag ska baka lite mer till Vemund kanske. Vi får se om orken räcker.

Nu har Viljar somnat, så jag ska smyga ut i köket och dricka lite te och njuta av lugnet en stund!

torsdag 24 november 2011

En liten tjuvtitt..

Vi var ju och fotograferade grabbarna på öppna förskolan den 18 nov. Igår ringde de från Knäpparen och sa att det saknades namn på talongen, så de kunde inte lägga in rätt bilder till rätt kund. Jag ordnade såklart det på en gång och idag fick jag ett mail med inloggningsuppgifter för att förgranska bilderna på nätet. De blev riktigt bra tycker jag. Nu ska vi bara välja vilka vi ska beställa. :-) Vemund, Viljar och Vendel 2011-11-18
Vemund, Viljar och Vendel - i färg!

onsdag 23 november 2011

Such a night..

..som han sjunger. Eller det är väl flera som sjunger det, men jag tänkte främst på Elvis. Eller kanske Kurt Russells tolkning, den gillar jag..

Men, en tuff natt var det. Ja, nu är vi sjuka här allihop, tror jag. Igår ringde de från dagis och bad oss hämta Vendel vid lunchen. Han hade feber och hostade. Ja, hostar gör vi allihop mer eller mindre, men feber är det bara Vendel som fått än. *peppar peppar*

Inättras satt maken och jag uppe och såg teve och försökte ha lite "vuxentid" så gott det nu går, men en liten stund i tevesoffan är väl bättre än inget alls. Det blev rätt sent, men jag hade precis hunnit somna så vaknade Viljar och ville ha mat. Jag somnade nästan om, då vaknade Vemund och grät.. När det var lugnt igen kom plötsligt Vendel tassande! Han brukar aldrig komma upp och lägga sig hos mig/oss på natten!

Han var varm som en liten kamin, men verkade inte ha ont eller vara ledsen, så han fick bara krypa ner under mitt täcke. Tyvärr så var han lite halvpigg och rastlös, så han låg och lekte med någon drakboll och klappade mig på ryggen och viskade att han ville upp och ... aaahhh, klockan var runt 2 när han kom in och vid 5 var vi fortfarande vakna! Lagom när Vendel gav upp vaknade Viljar och sen när han ätit klart vaknade Vemund. *frustration*

Det var bara Vemund som gick till dagis idag, så det blev lite "sovmorgon" för oss andra nattröjare men Vendel var uppe rätt tidigt ändå, runt 9 tror jag. Jag sov nog till 11 med Viljar.

Trots nattens sömnstörningar och lång sovmorgon har jag iaf fått lite gjort och bl.a. äntligen börjat måla köksluckorna. Det är bara kanterna som ska målas, sen sätter vi tapet på dem också. Nu känner jag att jag måste ta tag i målningen av Viljars spjälsäng också. *dåligt samvete*

När köket är klart ska vi börja måla i sovrummet, eller ja taket ska alltså målas, sedan listerna vid tak och dörrfoder, fönsterkarmar och ramar, "genvägen" ska upp på alla väggar och så ska vi ha en fondvägg med tapet längst in och färg på de andra tre väggarna. Jag hade hoppats på att få ersättning från a-kassan, eftersom jag bara tagit halv fp och sedan varit inskriven på Af/sökt jobb på halvtid, men de har inte ens börjat behandla mitt ärende.. :-( *suck* Nåja, hoppet är det sista som överger människan sägs det.

Om två veckor ska jag gå introduktion på mitt nya jobb! :-) *längtar*

Nu är det mat..

tisdag 22 november 2011

Du Är Min Man



Ja, han är min man, sedan 8 år tillbaka! Idag firar alltså maken och jag vår 8:e bröllopsdag! Vem hade kunnat ana det när vi hamnade i samma studiegrupp där i skolan, hösten 2003. Nu sitter vi här 9 år senare, med tre gemensamma barn och ett härligt, kaotiskt, jobbigt, roligt, rörigt och helt enkelt helt underbart liv tillsammans!

Just i detta nu tillagar maken lite festmat (fläskfilégryta med bananer) och i köket står en vacker bukett rosor som jag fick tidigare idag. Själv har jag faktiskt inte hunnit köpa något, men han vet att jag älskar honom ändå! ;-)

söndag 20 november 2011

Inget snack, men snacks.. (eller snask.)

Igår kunde jag inte prata alls. Jag skrev till och med meddelanden på mobilen till maken när det var saker han inte förstod på mitt något hemsnickrade teckenspråk. Så fort jag ens försökte viska blev det bara en hostattack.

Idag var rösten tillbaka, men hostan är kvar. Det blir till att knapra halstabletter, för givetvis läste jag lite noggrannare på bipacksedeln till Bisolvon och inte heller det är okej när man ammar.. *suck*

Nåja, eftersom så gott som hela gårdagen sovs bort så har jag försökt vara lite duktigare idag istället. Jag har tagit av och tvättat klädseln till Vendels gamla bilbarnstol, som vi antingen ska sälja eller använda till Viljar och så en omgång tvättlappar/tygblöjor är nu på tork.

I ett "bullmamma-ryck" så rullade jag lite chokladbollar med barnen också. Eller rättare, de fick varsin klump chokladbollssmet, en skål med strössel eller kokos och "fria händer". :-) Kladdigt, men mysigt och gott sa de. :-) Lite av kladdbehovet tillfredsställt + pysseltid + lite kvalitetstid med mamman = bara fördelar. Vi har ju faktiskt både diskmaskin och tvättmaskin.

Imorgon ska jag försöka mig på lite julpyssel med Vemund och så ska jag leta rätt på några julgardiner, försöka putsa fönstren i vardagsrummet och få upp adventsljusstakarna. Nu ska här bli julstämning i renoveringskaoset.

Jag fick nämligen ett litet infall och bjöd in några tjejer (med familjer) som jag umgås med lite sporadiskt på en opretentiös adventsfika om ett par veckor. Jag tänkte bjuda på glögg, julmust, pepparkakor, kaffe/te och kanske lite knäck och saffransbröd av något slag. Något som lyser upp lite i vintermörkret liksom. Det behövs, tycker jag! :-)

lördag 19 november 2011

Lite perspektiv..

Igår på Myllan började jag prata så smått med en tjej som hade med sig sin lille som är ungefär en månad yngre än Viljar. Jag frågade om hon brukar gå till Myllan och hon berättade då att hon går på gruppen för unga föräldrar.

Jag undrade hur gammal hon var och när hon svarade 17 dök två tankar upp i huvudet; dels att jag själv var 17 när jag fick mitt första barn (och då tyckte att någon som var 34 var urgammal!!) och dels att min förstfödde nu är 17 - ja, snart i alla fall.

Alltså hade jag kunnat sitta där med Viljar i famnen och ett barnbarn bredvid mig. Nu är det ju inte så, som tur är får jag väl tillägga, men skulle det hända sig att någon av mina tonåringar kommer och berättar att jag ska bli farmor/mormor så får vi lösa det praktiska då. I min värld är alla barn välkomna, men det vore ju bra om mina egna barn gick ut skolan, jobbade lite och "levde livet" som alla sa åt mig att göra innan jag skaffade barn.

Intet är nytt under solen!

fredag 18 november 2011

Woohoo!

När vi var på sta'n glömde jag att ställa om mobilen från ljudlös, så medan vi åt lunch missade jag ett samtal från ett nummer jag inte kände igen. Jag väntade tills vi kommit hem och det var lugnt innan jag ringde upp mobilsvar för att lyssna på meddelandet. Det var en tjej från Attendo (där jag sökte timvikariat) som hade ringt och som bad mig att ringa upp. Jag samlade mod en liten stund och sedan ringde jag upp henne. Det visade sig att de vill ha mig där som timvikarie och nästa vecka ska jag dit och skriva på anställningskontrakt och få lite tider för introduktion! Lönen blir lite sämre än jag är van vid, men i nuläget är all inkomst väldigt välkommen så det är bara att tacka och ta emot. Dessutom behöver jag de sociala kontakterna och att få komma hemifrån en liten stund då och då - utan barn!

Nu håller vi tummarna för att maken ska klara av att sköta om barnen (alla tre samtidigt alltså) de stunder jag ska jobba - och varför skulle han inte klara det egentligen? Jag har ju varit ensam med alla tre några timmar en helg ibland. Det är ju inte så att jag kräver att de ska vara färgmatchade och kliniskt rena. Bara han ser till att de får mat och inte har ihjäl varandra så är jag nöjd. *flinar*

Jag ska börja pumpa ur nu och se om Viljar vill ta flaska. Städning och allt så'nt får ju såklart komma ganska långt ner på priolistan om vi ska ro iland det här. Kanske att jag kan jobba någon dagtur också och då ha båda stora på dagis, så att bara Viljar är hemma. Jaja, vi får se hur det går, men håll tummarna är ni snälla för det här behöver jag verkligen!

Fint foto och busiga barn.

Idag när jag vaknade mådde jag nästan sämre än igår, det var ett tryck över bröstet, svårt att andas och gjorde ont i både hals och huvud. Efter att jag masat mig upp och fått kaffe och lite frukost lättade det värsta. Vi fick på barnen kläderna de skulle ha och åkte iväg till Myllan och fotografen.

Vi behövde inte vänta så länge på vår tur. Lite för kort stund faktiskt, för jag hade behövt mer tid att få ordning på Vendels frisyr. ;-) Nåja, det får bli som det blir. Alla barnen satt fint på bänken som fotografen ställde fram. Jag trodde att Vemund skulle krångla, men han lyssnade snällt och när fotografen sa åt honom att lägga armen om Viljar så gjorde han det. Sen lutade han sig mot Viljar och gav honom en kram och puss medan han sa "kaaama"! Gullunge! Vendel satt stilla och snällt han också och gjorde precis som han blev tillsagd. *stolt mamma* Det kan nog bli riktigt bra bilder. Bara de nu inte har snor på kinden (som Vendel hade på dagisfotot förra året!) eller något annat som stör för mycket så..

Jag hittade ju jättesöta matchande skjortor till Vendel och Vemund på Cubus igår och så en body till Viljar, som skulle gå ton i ton med skjortorna. När Vemund också dök upp med sin far som smakråd visade han väldigt tydligt att han hellre ville ha en body, så det blev till att leta fram en body i hans storlek i samma färg som den Viljar skulle ha. Hade jag hittat en tröja till Vendel i samma nyans hade det varit perfekt, men nu blev det alltså skjorta istället. (Nästa år skulle jag vilja ha exakt likadana kläder på alla tre, bara för att..) Ingenstans fanns dock kläder som var likadana i storlek 74 till 116. Nästa år blir det lite enklare för då har ju Viljar storlek som finns på samma avdelning som för de andra brorsorna. ;-)

När fotograferingen var avslutad stannade Vemund, Viljar och jag kvar och fikade lite och Vemund lekte med allt spännande som finns på Myllan. Vid 12 hämtade maken upp oss och vi åkte ner på sta'n och gjorde lite ärenden. Jag köpte bl.a. ett par "värmeljus" med batterier i att ha i ljusstakarna som vi har i sovrummet. (Julklapp från bästisen med make förra året!) Där känns det ju inte alls bra med riktiga ljus, men ändå vill jag ha ljusstakarna framme och använda dem!

En sväng på Apoteket för att köpa nässpray och halstabletter blev det också, innan vi gick vidare till Max för lunch. Där läste jag på bipacksedeln till mina halstabletter (Mucoangin) och såg att man inte får ta dem när man ammar.. Efter maten gick vi tillbaka till Apoteket och lämnade in medicinen igen. Tyvärr hade de inget alternativ som passade mig, men när jag stod och pratade med en expedit insåg jag att det nog är Bricanyl jag behöver och det måste man ju ha recept till. Jag får ringa läkaren på måndag och be om nytt recept på det, för jag tog en puff när vi kom ut igen och ganska snart släppte trycket över bröstet och det gick lättare att andas. :-) *smart*

Hemma igen försökte jag vila lite med Viljar medan Vemund såg på sin älskade Pippi-film. Jag tror att den går 10 gånger om dagen här hemma just nu! Jag minns den från när Tin var liten och kan nog alla repliker utantill. :-D

När Vendel också kom hem blev det full fart här och slut på friden. De stora har redan rykt ihop några gånger och inte får Vemund se Pippi heller.. Nej, nu är det Kalle och chokladfabriken som rullar, men ingen av dem är på rummet och tittar, de är fullt upptagna med att räda kyl och skafferi och leta saker de inte får ha att stjäla med sig in till Vendels rum. *skruttungar* Maken har varit och handlat, snart blir det kvällsmat och seeen blir det lugnt, hoppas jag. ;-) Då ska vi se vuxenfilm (nä, inget så'nt, jag hörde vad du tänkte Erica!) och lite rödvin nere i gillestugan. *ser fram emot*

torsdag 17 november 2011

Vad hetsar vi för?

Jag gillar ordlekar. Idag när jag var på sta'n såg jag en skylt där det stod skönhets produkter. Ja, det var särskrivet. Som skylten var utformad såg jag bara ordet "hets" efter skönhet.

Så känns det ibland. Man hetsar för att nå fram till det där idealet; smala kroppen, markerade kindbenen, knallblå ögonen, tjocka glänsande håret (håret är visst det enda som får vara tjockt på en tjej) stora brösten.. etc. Många mår så dåligt för att de inte klarar att leva upp till kraven på hur man ska se ut och vara. Själv har jag också varit där i många år. Idag, 34 år gammal, kan jag visst få "fetångest" (med betoning på fet) och känna att jag är för tjock, för gammal, för trött.. Ja, allt det där som reklammakarna vill att man ska må dåligt över.

Men nu har jag bestämt mig, jag ska inte ta åt mig! Jag ska vara glad över den jag är, min underbara familj, mina fina vänner och allt annat som finns att glädjas åt. Min ålder kan jag ju inte göra så mycket åt, men jag ska göra mitt bästa för att äta rätt, röra på mig, glädjas i vardagen och vara nöjd helt enkelt. Visst kommer jag att trilla ner i de där svarta hålen emellanåt, men då ska jag kravla mig upp, borsta av mig och fortsätta vidare på rätt spår!

Ha en fin kväll! Nu blir det tevesoffan och mys med Viljar!

Ont I Huvudet!

Det hjälpte inte med frisk luft och motion (även om det var skönt att komma ut en liten sväng också förstås.) Huvudvärken är kvar och blir värre och värre. Jag skulle egentligen ha hjälpt en kompis att packa lite saker inför hennes flytt, men jag orkar knappt röra på mig, eller jag vill inte röra mig rättare sagt, eftersom det gör så ont. Jag har tagit 2 Alvedon - jag som aldrig tar tabletter - och druckit både kaffe och vatten. Maken masserade nacken och axlarna lite, men huvudvärken är lik förbaskat kvar. :-( Trist!

På sta'n hittade jag inget matchande till Viljar, så det slutade med att jag köpte varsitt nytt plagg till alla tre sorkarna istället. Vemund och Viljar fick likadana bodies och Vendel fick en skjorta i åtminstone nästan samma nyans. Egentligen hade jag tänkt att både Vendel och Vemund skulle ha skjorta, men Vemund fick följa med in i affären och han ville bra mycket hellre ha bodyn än skjortan och när han har bestämt sig för något så är det så!

Vi handlade lite på COOP också. De hade fläskkarré i bit för 29.90:-/kg och det tackar man ju inte nej till. Nu blir det snart kvällsmat på ovan nämnda karré med lite hemgjord salsa till. Förhoppningsvis är allt lugnt sedan, så jag kan gå och lägga mig tidigt med Viljar och sova bort huvudvärken.

Imorgon är det dags för syskonfotografering på Myllan mellan 9 och 11. Vi hade tänkt vara där ganska tidigt så att Vendel kan gå iväg till dagis sen, och jag kan stanna kvar på Myllan och låta Vemund leka lite där. Jag hoppas verkligen att huvudvärken är borta till dess!

Nähä, en tur på sta'n och lite frisk luft kanske?

Bläh, när jag vaknade idag var det tjockt i halsen och jag kände mig febrig och hade huvudvärk. Det värsta gick över när jag hade pratat en stund i telefon med BUP och fått igång rösten ordentligt och en Alvedon tog bort värsta huvudvärken.

Nu ska Viljar och jag ner på sta'n och se om vi hittar något han kan ha på sig på syskonfotograferingen imorgon och så ska jag in på Apoteket och köpa lite vitaminer till Vendel och lite annat smått och gott. :-) Kanske att jag orkar ta mig ner till Babyproffsen och kolla om de har något bra (läs bilstol) på rea att köpa i julklapp till mig. Lekstugan (leksaksbutiken) ligger ju bredvid, så kanske att barnen får något i Tomtens säck också. ;-) Inte leksaker, för det har de så det räcker och blir över, men jag tänkte se om jag hittar några roliga och *prettovarning* pedagogiska spel och pussel som de små sötisarna kan öva koordination, turtagande och logiskt tänkande med. :-)

Ha en fin dag i höstkylan!

onsdag 16 november 2011

Nytt eller "nytt"?

Haha, nu är det bevisat, vi köper alldeles för mycket begagnade kläder till Vendel!

Vi var på "frukost" på hans dagis i onsdags. De bjuder in alla föräldrar att äta frukost med sina barn på dagiset och det brukar vara mysigt och trevligt, så vi klämde in det före Vemunds fotografering på hans dagis.

Vi hade plockat åt oss lite godbitar och något att dricka och satt vid ett bord inne på Vendels avdelning och pratade med ett annat föräldrapar. Vid bordet bredvid sitter Vendel med en av fröknarna. (Ja, de kallar sig själva fröknar, faktiskt!) Jag kan inte låta bli att tjuvlyssna lite på deras konversation:

Fröken: Vilken jättefin skjorta du har idag Vendel.
Vendel: Ja, den är ny.
F: Jag ser det, jättefin!
V: Den är helt ny, det är ingen annan som har haft den!

Jag höll på att sätta teet i halsen av min skrattattack. Så himla gulligt av Vendel. Jag vet att han inte har något emot begagnade kläder, han brukar glatt välja ut det han vill ha när vi handlar på loppisar och marknader, men nu var han så otroligt stolt och glad över sin alldeles nya skjorta! Min fine grabb!

tisdag 15 november 2011

Äggstra jobbiga barn..

Viljar låg och sov så sött bredvid mig här i babysittern, och de stora satt tysta och snälla på Vendels rum, så jag tänkte ta mig tid att läsa igenom några av mina vänners senaste blogginlägg.. Plötsligt hör jag ett tassande och tasslande bakom ryggen och jag anar att Vendel säger åt Vemund att göra något ute i köket. Tass, tass, tass tillbaka till Vendels rum.

Jag ser att Vemund har något i famnen och Vendel säger att det är ägg. Jag frågar då om det är riktiga ägg (de har ett gäng "chokladäggskapslar" som de brukar leka med och ha i äggkartonger). När Vendel svarar nej så återgår jag till bloggläsning och kaffedrickande. När maken kommer hem hör jag ett upprört utrop och så kommer han ut från köket med Vemund vid handen. Där hade den lille vandalen - med betoning på lille - öppnat svalen och tömt äggkartongen! Ett ägg låg krossat på golvet i köket och sex andra ägg låg krossade över hela Vendels golv, ett gammalt plastgolv från 1960, med en otrolig struktur i..

Ibland blir jag bara så trött. Det var inga snälla saker jag ömsom muttrade, ömsom halvt vrålade fram medan jag försökte skura golvet rent från äggula, men det gick ut på att ungarna varken får ha leksaker, teve eller godis på ett okänt antal år framöver.. ;-)

Viljar vänder sig!

Jo, det höll jag ju på att glömma.. Nä, det är inte som med första barnet då man skrev ner minsta framsteg i boken på en gång! Igår vände Viljar på sig helt medvetet för första gången. Han låg i min säng och fast det var lite uppförsbacke där jag lagt en kudde under madrassen för att han inte ska rulla ur, så lyckades han kämpa sig runt hela vägen från rygg till mage. (Åt höger, om nu det skulle ha någon betydelse.) Den högra armen kom förstås i kläm och han kämpade länge och väl för att få loss den, utan framgång. Till slut fick han lite hjälp av sin pappa, men då var han röd om både armen och ansiktet av ansträngningen. :-)

Idag gjorde han om konsstycket, men inte heller idag ville armen vara med helt, så jag fick hjälpa honom. Sedan låg han en lång stund på mage och umgicks med sina vilda brorsor. :-)

När man tänker på att Vendel var hela 7 månader innan han ens var intresserad av att vända sig så känns ju 4,5 månad rätt tidigt, men säkert helt inom normalspannet. :-)

Vardagsglädje.

Idag tog Viljar och jag oss ut på en liten promenad i det vackra höstvädret. Vi tog oss ner till ÖoB och köpte lite julklappar till Vendel och Vemund och så hade de bra pris på tvättmedel och toapapper, och eftersom jag hade syskonvagnen så..

Än var det inte kallare än att jag klarade mig med en långärmad undertröja och en tjock sweatshirt utanpå. Jag minns på den tiden då jag var som mest frusen, då hade det varit långkalsonger under jeansen, dubbla sockor och minst en extra undertröja + mössa och jacka och vantar som gällt idag. Jag vet inte hur det kommer sig att jag är varmare nu, men jag klagar verkligen inte!

Jag orkade dessutom hela vägen (nåja, långt är det inte) utan att bli trött eller få alltför ont i fogarna. För bara ett halvår sedan hade en sån tur varit en omöjlighet. Tänk vad man uppskattar de små sakerna i livet när man fått lite perspektiv!

Trevlig höstdag/kväll på er!

Jag blir så frustrerad..

Ja, vad ska jag göra? Vemund är ju full av bitmärken - 3 stycken på höger arm - och han kan omöjligt ha tillfogat sig dem själv eftersom de sitter på utsidan liksom.. Vendel erkänner glatt att han bitit Vemund, fast han "vet" att man inte får bitas och fast han "vet" att det gör ont, men lika fort som han erkänt har han sedan "glömt" och biter lika snabbt igen nästa gång han blir arg/sur/trött på Vemund. Det går verkligen inte att ha dem båda i samma rum (utan övervakning) mer än ett par minuter - max - sedan är det någon av dem som vrålar eller gråter.

Igår hade Vemund ramlat in i Vendels sänggavel, om han fick hjälp ska jag låta vara osagt, och spräckt läppen så blodet rann. Han var mest ledsen och störd över att det gjorde ont när han åt senare, men det var liksom inte första gången han ramlat över sängen och slagit sig. Konstigt att det inte händer när han leker ensam inne på rummet.. Själv tyckte jag såklart synd om Vemund som fick ont, men det var lite trist också eftersom jag tänkte gå till fotografen och ta syskonbild på alla tre nu på fredag.. Han är såklart söt ändå, men ja.. Ni fattar!

Nu måste jag ringa LSS-handläggarna igen och höra hur det ligger till med vårt ärende om avlastning. *djup suck*

Vendel på disco!

I helgen (på sin mormors 65-årsdag/Fars Dag) var Vendel bjuden till en dagiskompis på kalas/disco! Jag var med eftersom det är lite "speciellt" ibland när det kommer till sociala relationer. Allt gick bra ändå, tycker jag, Vendel var duktig och snäll och han lekte glatt med sin bästa tjejkompis "V" som också var bjuden. De dansade, åt popcorn, korv och glass och hade trevligt. Som avslutning fick de varsin godispåse med godis och en reflex + en liten discokula i! Tyvärr glömde jag kameran hemma och de bilder jag tog med mobilen blev så mörka att man inte ens ser att det är något på bilderna..

Vemund fick vara hemma med pappa under tiden och för att det inte skulle bli alltför orättvist köpte vi en godispåse till honom också på väg hem från discot. :-) På kvällen fick Vemund också lite glass efter maten - Vendel ville inte ha, han var mätt på godsaker!! :-o

Jag har planer på att ordna ett litet kalas/adventsfika med kompisar som har barn i Vendel och Vemunds ålder, men det känns inte så kul när huset ser ut som en byggarbetsplats och saker ligger travade överallt. Hur ska man då få plats till adventsmys? Nå, vi får se om vi kan lösa det, köket börjar åtminstone bli klart nu! :-) *pust*

Anställningsintervju!

I torsdags, den 10 november alltså, var jag på anställningsintervju! Det är inte så seriöst som det kanske låter. Ett vårdbolag i närheten behöver timvikarier och jag söker ju lite olika timvikariat (både för att få en extra slant i plånboken och för att få komma ut lite och öva upp mina sociala förmågor igen) så jag skickade en ansökan till dem och fick komma på intervju.

Det kändes lite nervöst, men samtidigt bra. Det var en trevlig kvinna jag fick prata med och hon frågade lite vad som gjorde att jag ville jobba hos dem och vilka mina starka sidor är och så'nt där som arbetsgivare vill veta. Tyvärr var det lite svårt för mig att lämna referenser, eftersom det var så länge sedan jag hade ett jobb, men om det blir allvar här får jag försöka få tag i någon som kan lägga ett gott ord för mig.

Rekryteraren skulle höra av sig nu idag eller på onsdag. Egentligen har jag väl inga stora förväntningar, men det vore skoj med ett jobb faktiskt! :-) Håll tummarna!

måndag 14 november 2011

Dagens boktips!

Vi har haft lite väl mycket konfliker hemma på sistone, och nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och lånat hem en bok; Problemskapande beteenden vid utvecklingsmässiga funktionshinder, från bibblan. Den rekommenderas starkt av föräldrar till barn med ADHD/autism och andra NPF, så det är med stor entusiasm jag tar mig an den nu! Faktum är att den verkar så bra, att jag redan bestämt mig för att köpa den. Jag har även funderingar på att köpa en annan inom samma ämne: Barn med överlappande diagnoser. Vi får se vad Tomten har i säcken i år. :-)

fredag 11 november 2011

Vemund 2 år 2011-11-11

Idag 11-11-11 fyller finaste, snällaste, goaste,

coolaste, bästaste, duktigaste Vemund 2 år!

Hipp hipp hurra på din födelsedag älsklingssorken!

Eller "pippi ra!" som du själv säger! <3

måndag 7 november 2011

Piercing och resa?

Min lilla tös vill pierca naveln.. Egentligen tycker jag att det är lite tidigt och något hon kunde vänta med några år, men jag förstår att grupptrycket är hårt på en tonåring nu. Jag hoppas i alla fall att jag kan få ihop lite pengar till en resa över till fastlandet för att vara med när hon ska göra det. Att jag ska betala själva piercingen har jag ju redan lovat henne, det får bli en försenad 15-årspresent. Om jag kommer över tänkte jag att vi (jag?) kan passa på att ta en runda på IKEA samtidigt och kanske köpa lite julklappar och så.. Jag har faktiskt aldrig varit på IKEA i Kalmar, så det vore en trevlig dagsutflykt.

Skolval..

Förra veckan var vi och hälsade på lärarna i en specialklass där vi eventuellt ska ha Vendel. Den ligger verkligen i andra änden av sta'n, men det är bara långt mätt i Gotlandsmått. I själva verket är det väl bara några kilometer dit, men jämfört med max 500 m till närmaste skola annars, så..

Den här klassen är någon form av samarbete mellan vanliga skolan och särskolan för elever från förskoleklass upp till 2:an där man utreder om de kan klara av att gå i vanliga skolan eller om de ska slussas vidare till särskolan när de ska gå vidare. Det vi vet redan nu är ju att Vendel inte kommer att klara av en vanlig klass med många elever och få vuxna i personalen. Därifrån till att behöva särskola är ju ett ganska långt kliv, men vi får se vad utredningen på Hab visar.

Vi har pratat med personalen på Vendels förskola och alternativet de kan erbjuda är att han får gå kvar där ett år till (då de jämnåriga går i förskoleklass eller "nollan" som det kallas nuförtiden.) Därefter kan han få börja i en specialklass på den skola som ligger närmast här istället. Där är det lite blandat med elever som "bara" har NPF och de som har större handikapp, även fysiska (CP, "utvecklingsstörningar" - heter det fortfarande så? - etc.) Där har man ett nära samarbete med "vanliga" skolan och ibland kan elever slussas över om det visar sig att de utvecklas bra i specialklassen.

Än har vi inte bestämt hur vi ska göra, men det första nu är ju att invänta Habs utvecklingsbedömning som ska göras i början av december där de tittar på Vendels kognitiva förmågor, språkförståelse, allmänna utveckling och begåvningsnivå. Vi vet ju att han är smart, men det innebär ju inte att man klarar av att lära sig saker i samma takt som andra för det. Dessutom misstänker vi att hans begåvningsnivå är väldigt ojämn. Ja, det ska bli spännande att se vad de kommer fram till och efter det kan vi ta ställning till vilken skolform som kan bli aktuell.

I alla fall.. det jag skulle säga var ju att det var väldigt mysiga lokaler och personalen verkade bra också. Det fanns tydliga bildscheman i hela byggnaden - även på toaletterna - och mycket annat som jag tror är jättebra för Vendels förståelse och utveckling. Vi ska be Hab om hjälp att ta fram sådana bilder (pictogram) att använda även här hemma. Struktur är ju grunden för allt som har med Vendel att göra, men tyvärr är vi andra i familjen lite dåliga på det just nu. Det är ju ytterligare en anledning till att jag vill få färdigt all renovering här, så att det är lätt att hålla ordning och få undan saker så att inte Vendel störs mentalt. :-)

Nu ska jag ta en kopp gräddlatte och mysa lite med Viljar. Vemund sitter och ser Pippi på egen begäran. :-) Den första (och hittills enda) film han ber om att få se. Egentligen är han inte så intresserad av teven, mest när Vendel är hemma i så fall, men idag sa han "titta veve, Pippi". Då är det klart att han ska få se Pippi!

söndag 6 november 2011

Wait for it..

Snart börjar vi få ordning, åtminstone i köket. Häromdagen "tvingade" maken med mig till RUSTA och överlät allt tapetansvar på mig. Han vill att jag ska vara nöjd, sedan bryr han sig inte så mycket om vilken tapet det blir. *modigt*

Okej, efter mycket funderande fram och tillbaka (jag ville ju att vi skulle ha en fondvägg egentligen) beslutade jag mig till sist för en mönstrad tapet som får sitta på alla väggarna! Idag har maken slipat det sista på väggarna, så förhoppningsvis ska vi få upp den ikväll när alla barnen sover. Lite mysig man-hustru-aktivitet sådär en söndagkväll. ;-)

Maken har även börjat dra loss all vävtapet i sovrummet.. Jag, som tjatat om det i typ 9 år, men bara mötts av frasen "nä, den tar vi inte ner, vi spacklar och målar över bara.." höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag intet ont anandes gick tillbaka till sovrummet efter frukosten. Ja, så kan det bli. Nu får vi nog köpa en rejäl rulle "genvägen" och sätta igång och kladda ner väggarna med lim där också. Spännande!

Nästa gång jag får pengar blir det en tur till RUSTA igen för inköp av färg till sovrumsväggarna! Tapeter till fondväggen därinne har vi redan..

Vemund hos handkirurgen...

Vemund och jag var ju nere hos handkirurgen häromdagen. Vi kom precis i tid, men fick istället vänta på läkaren cirka en kvart. Vemund var jätteduktig i väntrummet, även om han försökte få upp en burk med kakor som någon placerat lite lagom olämpligt där. (De var ju förstås inte glutenfria!)

När vi fick komma in var Vemund på sitt bästa humör, om än lite blyg. Han gjorde precis vad läkaren bad om och tog emot och lämnade ifrån sig saker med båda händerna, flyttade saker mellan händerna och ritade och stod i. Läkaren klämde och kände, vred och bände.. Vemund klagade inte en enda gång. Egentligen är han ganska försiktig med sin lilla hand och gillar absolut inte när man tar i den för att undersöka, men nu var han så medgörlig och duktig man bara kan vara.

Hon (läkaren) var lite oroad över att hans hand börjat dra utåt mot den sida där det saknas ben i handleden och jag fick lite dåligt samvete över att han inte haft skenan sedan försommaren. Å andra sidan skulle vi ha blivit kallade till dysmeliteamet på Astrid Lindgrens i våras eller till läkaren här i Visby, men det hände ju inte, så därför var det ju inte enbart vårt fel. Huvudsaken är ju att han kom dit nu och att han ska få en ny skena.

Det behövdes en avgjutning för nya skenan och Vemund satt nästan stilla i mitt knä hela tiden. Han gillar som sagt inte att man håller på med hans hand och arm, men lät dem ändå lägga på vadd och gipsa armen för att få en form att utgå ifrån när de ska gjuta nya skenan. Ja, han försökte dra av vadden en gång, men det räknas inte tycker jag.

När vi var klara tyckte läkaren att han hade varit så duktig så han fick både måttbandet som de använt för att se hur hans motorik var och en pin med en elefant på ur "belöningslådan". Vemund (som ändå inte tänkt lämna tillbaka måttbandet) var märkbart lättad när vi gick därifrån och vinkade glatt "heddå" medan han drog sig mot ytterdörren, ivrig att hinna ut innan de kom på fler saker att undersöka.

Hemma igen fick han stolt visa upp måttbandet och om en vecka eller två ska vi få hämta ut nya skenan och se till att den används flitigt.

torsdag 3 november 2011

Dags att sälja av lite!

En bloggkompis tipsade mig om att lägga ut lite till försäljning i bloggen. Det är sant, det sparar man ju in annonskostnaden på. ;-) Just nu har jag mest helt nya kläder och där vill jag ju gärna ha något i närheten av vad jag betalade förstås, men framöver ska jag lägga ut en del beg. också och det lovar jag att försöka ge ett väldigt bra pris på, för vi har inte plats för mer kläder här nu! ;-) Ny oanvänd FIX-jacka 3-i-1, strl. 92. Prisidé 400:- + ev. frakt.
Ny, oanvänd FIX-overall strl. 68. Prisidé 350:- + ev. frakt.

Begagnad FIX-overall strl. 104 (pyttelite nött på ena knät.) Prisidé 150:- + frakt.


Helt ny oanvänd FIX-overall strl. 92. Prisidé 400:- + ev. frakt.


Helt ny oanvänd bävernylonoverall från Åhléns strl. 92. Prisidé 400:- + frakt.

Snart dags för kalas!

Om drygt en vecka fyller Vemund hela 2 år! Mammas lille pluttskrutt! Redan igår damp det ner ett paket från finaste Gudfar Johan med fru, men det får ligga och vänta tills den Stora Dagen infinner sig. Då ska ni få se vad det var i paketet också. :-)

Vi har väl inget stort kalas, för just nu ser hela vårt hem ut som en byggarbetsplats, men det vore ju kul att bjuda några småkompisar på lite fika och kanske en påse godis i alla fall. Vi får se hur vi gör.

Fullbokat..

I måndags var jag på föräldramöte på Vemunds dagis. Det var riktigt mysigt, de hade tänt ljus och så fikade vi och pratade lite. Jag började prata ganska mycket med en av de andra mammorna och det visade sig att hon har ett barn med samma diagnos som Vendel! Henne måste jag prata mer med! :-) En sköterska från bvc var med och informerade om löss, höstblåsor och diverse andra åkommor som kan drabba förskolebarn. Jag tror att hon är lite dåligt uppdaterad, eller så hade hon bara en dålig dag.. Några felaktigheter lyckades hon förmedla i alla fall..

Igår var jag på Af och pratade med min handledare. De förmedlar ju inga arbeten längre, men han skrev ut lite tips på tjänster jag kan söka. De flesta var hos FK.. Hmm, myndigheten som arbetar mot diskriminering, men ändå inte anställer gravida? Ja, just det. Vi får se, jag ska slänga iväg en ansökan ändå, bara för att vara duktig!

Efter mötet (där Viljar var med och sov sött hela tiden) gick jag till Max och åt lunch med maken. Han körde mig sedan till psykologen där jag fick en timmes "egentid". :-)

När jag kom hem igen var jag ganska tom i skallen, och när barnen lekte och maken lagade mat somnade jag med Viljar. Usch så jobbigt att alltid vara så trött!

Idag försov vi oss när vi skulle till dagis. Jag vaknade kvart i 9 av att det var så .. tyst! Det är aldrig tyst i vårt hus efter 07:30! Just idag, när Vendel har skogsdag, var det såklart jätteskönt att sova för alla barnen.. Hmm.. Jo, men upp med Vendel, på med kläder, medicin i munnen, macka i handen och iväg till dagis. Han hann! Vemund fick vara kvar hemma och äta i lugn och ro, så han kom lite för sent till sin samling, men det kan väl inte vara hela världen?

I eftermiddag ska Vemund till handkirurgen och förhoppningsvis få höra att han inte behöver skenan på natten (eftersom vi inte haft på den på flera månader *harkel*) eller så gjuter de en ny åt oss. :-)

Nu ska jag dricka kaffe och försöka lägga upp lite annonser på kläder vi måste bli av med före vintern. :-)

Vilken syn..?

Jag trodde att jag drabbats av någon märklig form av synrubbningar.. Små svarta prickar rörde sig irrationellt och ryckigt i mitt synfält. Jag försökte fokusera, blinka och sedan titta igen, men nej, prickarna fanns kvar. Strax förstod jag varför. Jag hade råkat röra upp ett moln av bananflugor från pappersinsamlingen där ungarna (ja, de är duktiga) deponerat ett gammalt bananskal! Nu pågår Operation Utrota! I dagsläget är det bara ungefär sisådär cirka 3 miljoner flugor kvar, men det ska vi väl klara.