Vendel.. och allt omkring.

Vendel var ju på Hab för en tid sedan och gjorde en liten utredning hos en specialpedagog. Hon tyckte att han var en duktig kille, som klarade de flesta uppgifterna galant, utifrån sin fysiska ålder. Jag tycker också att han var duktig, men jag ser ju honom i helt andra sammanhang, både hemma och borta och han var ju väldigt mycket mer koncentrerad och fokuserad på hab än han någonsin är i vanliga fall. En knapp timme inne i ett litet, ostört rum med bara en person att koncentrera sig på är ju inte applicerbart på ett klassrum med kanske 15-20 elever och massor av stimuli.

Nästa onsdag ska vi ha ett möte med förskolan, Vendels (blivande?) skola och pedagogen för att gå igenom vilka svårigheter och färdigheter som finns och hur man kan göra skolgången så bra och anpassad till Vendel som det går. Det ser jag fram emot, men samtidigt är jag lite rädd att alla ska tycka att han är så duktig att han inte behöver något extra stöd. Nåja, jag ska inte ta ut någon oro i förväg nu, men det är svårt att inte fundera över hur det ska gå.

Imorgon kommer en handläggare från LSS-enheten och pratar också om en framtida avlastningsplacering för Vendel. Just nu är det väldigt efterlängtat kan jag säga. Han kommer in så gott som varje morgon, minst en timme innan klockan ringer och väcker allt och alla genom att skrika att det är morgon. (Bara för att det är ljust ute. Lagom kul i sommar när solen går upp 4..) Nu hoppas vi att hon ska ha ett bra erbjudande till oss som både Vendel och vi är nöjda med. På torsdag ska Vendel till BUP för att vägas, mätas och så ska vi prata medicinering och doser. På fredag ska han till vanliga läkaren eftersom vi redan nu vet att han inte gått upp i vikt på väldigt länge. Visst kan det bero på medicinen, men vi vill utesluta att det handlar om något annat, som exempelvis laktos-/glutenintolerans eller annan fysisk problematik.

Wheeeeiiii!

Wohoo! Äntligen! Efter nästan 5 månaders väntan och ett antal påstötningar ringde de äntligen från LSS-enheten och berättade att vi har fått en handläggare tilldelad vårt "fall". Yay! Hon hade tyvärr inte tid att träffa oss förrän den 7 mars, det vill säga om ganska exakt en månad, men det är så skönt att ha kommit så långt i alla fall. Hon kommer att göra ett hembesök och träffa Vendel (och oss) för att se vilka vi är och vad vi har för behov och sedan kommer allt att göras upp utifrån det. *pheeew* En stor sten föll från mina axlar! Så glad!

Jag blir så frustrerad..

Ja, vad ska jag göra? Vemund är ju full av bitmärken - 3 stycken på höger arm - och han kan omöjligt ha tillfogat sig dem själv eftersom de sitter på utsidan liksom.. Vendel erkänner glatt att han bitit Vemund, fast han "vet" att man inte får bitas och fast han "vet" att det gör ont, men lika fort som han erkänt har han sedan "glömt" och biter lika snabbt igen nästa gång han blir arg/sur/trött på Vemund. Det går verkligen inte att ha dem båda i samma rum (utan övervakning) mer än ett par minuter - max - sedan är det någon av dem som vrålar eller gråter.

Igår hade Vemund ramlat in i Vendels sänggavel, om han fick hjälp ska jag låta vara osagt, och spräckt läppen så blodet rann. Han var mest ledsen och störd över att det gjorde ont när han åt senare, men det var liksom inte första gången han ramlat över sängen och slagit sig. Konstigt att det inte händer när han leker ensam inne på rummet.. Själv tyckte jag såklart synd om Vemund som fick ont, men det var lite trist också eftersom jag tänkte gå till fotografen och ta syskonbild på alla tre nu på fredag.. Han är såklart söt ändå, men ja.. Ni fattar!

Nu måste jag ringa LSS-handläggarna igen och höra hur det ligger till med vårt ärende om avlastning. *djup suck*