tisdag 29 december 2009

Julfirande i Stockholm...


Tillräckligt med klappar under granen...


Mozartkulor och Rocky Road!



Nu är vi hemma från fastlandet och tillhörande julfirande.. Eller ja, vi har ju varit hemma redan sedan juldagen, men det är först nu jag fått ro att sätta mig vid datorn.





Tomten kom!!


Syrran hade ordnat en riktigt traditionell jul, så som jag vill ha den. Massor av mat, julgodis, Kalle Anka kl. 15 (trots att hon själv inte gillar det) en TOMTE med julklappssäck och så risgrynsgröt med mandel, äppelbit och peng i på kvällen. Vendel lekte med sina kusiner och hade jättekul, även om det var lite svårt att låta bli att ge lillkusinen några små tjuvnyp då och då. Nåja, inga värre skador uppstod och vi vuxna fick äta och prata relativt ostört. Vendel blev inte rädd för Tomten och han var nöjd med sina julklappar - frid och fröjd. Vemund ägnade det mesta av Julaftonen åt att ÄTA! Herregud, tänk om man skulle råka svälta ihjäl på självaste Julafton verkade han tänka.. ;-)









Det stackars barnet som tror att han ska svälta ihjäl i pappans famn..





Syskonkärlek i juletid...





På juldagen var vi på Naturhistoriska riksmuseet och beskådade dinosaurieskelett och uppstoppade djur i Sveriges natur. Lyckat! Vendel gillade såklart dinosarna och jag försökte få några bra bilder av vargar eftersom Vemund heter Varg i andranamn. Ekorrar (Vendels andranamn) har vi ju redan bilder på.







Vemund (Varg) framför en ilsken varg på Naturhistoriska.. 25/12 2009







Nykläckt Vendelsaurie 25/12 2009

onsdag 23 december 2009

God jul önskar vi er alla!


God Jul 2009 önskar vi vår släkt, vänner och bekanta!

söndag 20 december 2009

Julgodis och bokningar.

Så, julen närmar sig med stormsteg och jag har nästan inga julkänslor alls. Usch, betyder det att jag börjar bli vuxen? Hoppas inte.. Jag skyller nog istället på att vi har haft så mycket med Vemund och hans födelse och läkarbesök att fundera på så att vi inte hunnit ta in att det snart är jul också.

Jag bakade pepparkakor med Vendel igår. Han var ju bara måttligt road. EN liten pepparkaka tryckte han ut och sedan åt han upp resten av degen.. Precis som jag brukar göra, men nu fick jag ju leka vuxen åtminstone. Hela 14 pepparkakor räknade jag att vi bakade, en plåt bara. Desto mer deg finns det kvar i kylen. Mums!

Idag har jag kokat mer knäck till jul och så gjorde jag Mozartkulor också, utan sprit! Dem ska jag försöka komma ihåg att ta med till julfirandet med. Nu sover Vemund, så jag passar på att uppdatera mig på nätet, men snart ska jag försöka koka lite kola också, som syrran bett mig om.

Till avdelningen vuxenpoäng hör att jag nu äntligen har bokat resan till fastlandet (3 dagar kvar tills vi åker!) och gjort mig fattig på det. Nästan 1200 kronor för att få besöka sina släktingar till jul - hutlöst!! Tin åkte till sin pappa idag, den biljetten gick på 42:- så det gjorde inte så ont i plånboken.

Ännu en sak jag bokat är Vemunds dop! Det kommer att ske i Visby Domkyrka den 6 februari. Hans pappa ville så gärna att åtminstone ett av hans barn ska döpas i domkyrkan, så det får man ju respektera. Själv tycker jag att den är för stor och hade gärna haft dopet i t.ex. Visborgskyrkan men jag har redan fått ett barn döpt i en liten och mysig kyrka så varför inte lite pampigare inramning den här gången..? :-)

Nu ska jag hålla en tumme för att Vemund sover en stund till så jag kan bli klar med julgodisfixandet.

torsdag 17 december 2009

Bvc, trevlig gemenskap och telefonerande..

Idag var det återigen dags för ett besök hos vår underbara sköterska på bvc. Hon får en alltid att känna att man har världens sötaste och duktigaste barn ju. Idag kommenterade hon t.ex. att Vemund var så stadig i nacken för att bara vara 5 veckor och så var hon imponerad över att han följde föremål med blicken och gav henne riktiga svarsleenden när hon pratade med honom. Som mamma blev man ju såklart extra stolt då. (Maken säger förstås att det är alla Vemunds extrahakor som gör honom så stadig i nacken! ;-)) Sedan vi var hos bvc förra gången (för 15 dagar sedan, dvs den 2/12) hade Vemund lagt på sig drygt ett kilo! Längden hade inte ökat så mycket, men han följer sin egen kurva fint där. Vikten har tagit ett skutt upp på två kurvor över "medel". Aktuell vikt: 6130 g, längd: 57,5 cm och huvudomfång: 39 cm. Min söta lilla knubbkorv! Jag kom ihåg att fråga om ett eventuellt navelbråck på Vemund som oroat mig lite, men det skulle växa bort med tiden, så då var det ännu en sak att släppa tankarna på.

Efter bvc-besöket fick Vemund en extra påfyllning och sedan satte vi oss i cafeterian på Korpen så att jag också fick lite ätbart i mig. (Min viktkurva tänker jag inte redovisa än på ett tag!) När jag ändå var så nära min "gamla" arbetsplats hörde jag av mig och frågade om de ville träffa Vemund irl. Det ville hon som jobbade, så vi pulsade dit genom snön. Det är max 200 meter att gå dit, om ens det, men det kändes som en kilometer i den här snön och blåsten. Mina tankar på att promenera hem med vagnen försvann alldeles. Det var jättekul att träffa min "gamla" arbetskamrat och prata bort en liten stund. Visserligen har vi kontakt på facebook och via sms men det är ju alltid roligare att ses öga mot öga och prata än via datorn. :-) *saknar arbetskamraterna, men kanske inte arbetet i sig*

Maken fick komma och hämta oss med bilen när han hade hämtat Vendel på dagis. Han (maken) hade ägnat hela tiden åt att bära in ved som han köpte igår. Det var nästan 2 kubik så han fick jobba sig varm innan allt var inne. När vi kom hem körde han tillbaka med släpet han lånat till Boge medan Vendel såg film och Vemund och jag slappade i sängen. För en gångs skull somnade jag inte när jag la mig, men det är ju lite enklare att hålla sig vaken när man vet att man har ensamt ansvar för en väldigt påhittig 3-åring i huset. :-o

Ikväll hade jag tänkt ringa mamma och syrran för att kolla det sista inför julen så vi äntligen kan boka vår resa, men så såg vi film (julfilmen Polarexpressen) och som vanligt blev klockan för mycket.. *suck* Ja ja, det är bara att hoppas att jag kommer ihåg att ringa i tid imorgon istället. Jag kom däremot ihåg att ringa Försäkringskassan och fråga varför jag inte fått barnbidrag för Vemund. De skulle kolla upp det och återkomma.. Ja tack!

Nu ska jag mata det stackars spädbarnet som inte fått mat på säkert 10 minuter nu och lägga mig och sooova! Imorgon blir det mer knäckkokande hoppas jag, för Vendel har hjälpt till att äta det jag inte lagt i burk. Ska försöka komma ihåg att köpa ingredienser till en rocky road också. *slurrrp*

onsdag 16 december 2009

Julbak!

Nu finns det lussekatter och dito bullar i frysen och igår fick jag äntligen ändan ur vagnen och gjorde en pepparkaksdeg! Idag ska vi baka! De här formarna valde Vendel ut på IKEA:

Pepparkaksformar med djurmotiv! Vendel valde dem såklart för ekorren.

(Bild från www.ikea.com)


(Receptet till pepparkaksdegen fick jag av en arbetskamrat i Värnamo. Hon var en riktigt bitchig häxa när jag började jobba där, men med tiden tinade hon upp och vi lärde oss uppskatta varandra. Hon rökte och jag tjatade alltid på henne att hon skulle sluta, men hon sa att hon hade så bra kondition och alla värden på hälsokollen var alltid bra. För ett par år sedan fick jag höra att hon hade gått bort i strupcancer - orsakad av rökningen. *sorgligt* Nu hedrar jag henne genom att varje år baka pepparkakor efter hennes recept!)


Idag kokade jag knäck också, för känner jag min lillasyster rätt gör inte hon det. Hon gillar inte knäck, hur man nu inte kan gilla det godaste julgodiset som finns!! Jag vägrar att fira jul utan knäck, så nu har jag gjort en insats för att rädda julen! ;-)

söndag 13 december 2009

Luciadagen 2009

Vemund i tygblöja från IKEA 13/12 -09

Syskonkärlek igen! 12/12 -09

Lussebulle! 13/12 -09

Idag vaknade vi någorlunda pigga och utvilade redan vid 10-tiden. Jag undrar om det kan ha att göra med att en viss ung sork faktiskt sover mer än 1,5 timme i sträck nattetid numera? Skönt var det i alla fall att sova ostört en längre stund.
Vemund och jag var nere på ÖoB och Rusta och köpte de sista (?) julklapparna, lite mer julklappspapper och några påsar saffran. Han var snäll och go' och sov det mesta av tiden så att mamman fick shoppa i lugn och ro. Nu ikväll har jag bakat lussekatter och släta saffransbullar - igen! Jaha, nu vaknade lillsorken. Lagom till det här inlägget var färdigskrivet. Bra tajming!

lördag 12 december 2009

Fler bilder...

Snorig men glad Vendel i soffan 11/12 -09
Vemund på 1-månadsdagen 11/12 -09

Sötisarna i soffan 11/12 -09



Lite bilder...

Några av de plagg vi köpt i "julklapp" till Vemund från hans mormor.
Nallen ska han också få. Det är en nalle som man kan köpa hos
Barncancerfonden och då ger man 125:- till deras forskning!!
Vemunds gudmor har köpt fina kläder!! (Strl. 86)



Vendel fick en kalender av ssk Eva Hellenäs för

att han var så duktig när vi var där på samtal.


Vemund provligger släktvaggan hos mormor 2009-12-09



Vendel och pappa utanför neuropediatriska mottagningen

(Astrid Lindgrens barnsjukhus 2009-12-09)



Vendel och pappa klappar en säl på Fågelvägen

(Astrid Lindgrens barnsjukhus 2009-12-09)



Vemund gungades till sömns av vågorna...


Vendel älskar att åka båt!

fredag 11 december 2009

Hem ljuva hem!

Nu har vi återvänt till lugnet på den lilla ön i sjön efter ett par ganska hektiska dagar i storstaden. Vi fick en hytt på båten (snälla kommunen betalade eftersom det var en "sjukresa") och där sov Vemund gott i sin vagn som vaggades i takt med vågskvalpet och Vendel kunde härja fritt med alla sina leksaker. Väl framme hos mamma, dit vi hittade nästan helt utan gps, fick vi pasta och köttfärssås som hennes goa sambo lagat till och sedan fick vi nycklarna till hans lägenhet dit vi sedan begav oss. Det var sent när vi kom fram, men ändå höll både Vemund och Vendel igång en god stund efter att vi lagt oss. Att de bara orkar - våra sorkar! ;-)

Dagen efter (onsdag 9 dec. alltså) klev vi upp tidigt och försökte få i oss och Vendel lite frukost. Vi skulle vara på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid 11 och träffa arbetsterapeuten, men jag ville vara där redan i "Babbie-tid" som vi kallar det efter min kära mor som gärna kommer alldeles för tidigt, hellre än för sent, så vi åkte iväg redan runt halv 10. Vi hittade en parkeringsplats i p-garaget och lyckades snirkla oss in i själva byggnaden, hitta rätt våning och rätt avdelning utan alltför mycket krångel. Vi anmälde oss i receptionen och satte oss i det hemtrevliga väntrummet där det fanns böcker, leksaker och teve att fördriva tiden med. Arbetsterapeuten var lite försenad, men det gjorde inte så mycket, vi hade ju ingen brådska någonstans. Vi fick kanske inte veta så mycket nytt från henne eftersom vi läst på mycket på nätet om Vemunds tillstånd, men det var trevligt att träffa henne och prata lite om några funderingar vi haft.

När det lilla mötet var avklarat gick vi ner till cafeterian och åt lunch. Vendel hade tröttnat lite på att vara duktig så han trotsade hela måltiden igenom. Till slut hade han i alla fall ätit upp alla köttbullar på sin tallrik och fick en utlovad glass som efterrätt. Tillbaka på mottagningen igen fick vi veta att vi fått en tid för röntgen av Vemunds armar och händer så det var bara att hasta upp dit och ordna några snygga bilder med en föga medgörlig bebis som medverkande. Det kändes så hemskt att stå och hålla fast honom och vrida och vända på hans små armar och händer.. Personalen var jättegullig, men man måste ju få bra bilder! Jag bad om en liten matpaus för honom och efter det var han betydligt nöjdare.

Vid 14.55 fick vi så äntligen träffa dysmeliteamet med läkare, handkirurg, sjukgymnast och något mer som jag inte uppfattade. Inte kommer jag ihåg ett enda namn heller, det blev lite mastigt där.. Tur att vi fick med oss broschyrer med information! Teamet bestod av väldigt trevliga och omtänksamma människor som lät oss ställa frågor, berättade ingående om vad man kan och bör göra med Vemund nu och vad som kommer att hända längre fram. Dem ska vi träffa igen om ungefär ett år. Det kändes lite surrealistiskt att sitta där med så många människor som samlats för "vår" skull. :-) De klämde och kände på Vemund, mätte hans arm och kollade fingrarnas rörlighet. De visade även röntgenbilderna och gick igenom dem noga med oss. Vi fick veta att det var som vi trodde med ett av hans fingrar på vänsterhanden. Det finns ben till två fingrar där, men inte fullt utvecklat. Hans vänstra underarm har även ett förkortat ben vilket kan innebära en risk att handen blir snedställd, men det ska kollas upp och i så fall korrigeras. Tills vidare ska han få en skena utprovad som håller handen rak och förhoppningsvis rätar ut hans fingrar så att de inte blir så krokiga som de är nu.

När vi var klara med sjukhuset för dagen åkte vi hem till mamma igen. Återigen fick vi supergod mat och som en extra bonus var min lillasyster (Vemunds gudmor) med familj där så Vendel fick leka av sig lite med sina kusiner, syrran fick äntligen hålla sin gudson och vi fick prata och umgås öga mot öga istället för över telefon som det vanligtvis blir när man bor så långt ifrån varann.

Det blev rätt sent innan vi kom i säng den kvällen med och hur Vendel orkade hålla igång hela dagen (och halva natten) är för oss vuxna en gåta. Själva höll vi ju på att svimma av trötthet många gånger om.

På torsdagen tog vi sovmorgon och packade sedan ihop våra saker, städade upp lite i lägenheten och for sedan till IKEA! Även dit hittade vi utan gps. Wow, det är nästan så man börjar känna sig lite hemtam i sin uppväxtstad. ;-) På IKEA lämnade vi in Vendel på Småland och det enda problemet visade sig vara att få honom därifrån sedan. Jag shoppade lite julklappar, mest till barnen, men även till syrran och bästisen. :-) En rejäl lunch på IKEA är nästan den största behållningen, gott, mycket mat och billigt! Passar bra för mitt halvsmåländska hjärta. Vemund sov nästan hela tiden, med undantag för några matpauser och Vendel busade runt som vanligt - på Småland får man ju bara vara en timme.. Hrmm.. På väg ner till båten sedan sov båda småsorkarna, men Vendel vaknade när vi skulle äta kvällsmat i Nynäshamn. Sedan var det full fart på honom in på halva natten igen. Vi kom in med båten vid 0.20 och sedan dröjde det till en stund efter 1 innan han somnade.

Idag var jag på Myllan (öppna förskolan) med småttingarna en timme. Vendel ville så gärna dit och jag orkar inte ens tänka på tjatet om han inte hade fått gå dit idag.. Nästa gång ska vi dock försöka ta oss dit lite tidigare så han hinner leka av sig ordentligt. Nu ikväll har vi ätit mat, sett film och ätit lite fredagsgodis. Imorgon blir det en tur till sta'n hoppas jag, jag måste nämligen shoppa lite nya bodies till Vemund, för de i strl. 56 stramar så i halslinningen. ;-) Ja, jag är glad att han växer och frodas, men klädkontot som sagt.. Mamma gav mig pengar till julklappar åt barnen, så nya snygga överdelar får bli mammas julklapp till honom!

Nu ska jag krypa ner hos alla mina grabbar (utom äldste sonen då) och gosa och sedan soooova!

tisdag 8 december 2009

Mot storstaden...

Idag bär det äntligen av till Den Kungliga Hufvudstaden! Det ska bli kul att komma iväg lite med båda småsorkarna och så är vi väldigt spända på vad specialistteamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus/Karolinska har att säga om Vemund och hans arm/hand. Vi har fått veta att det mest är en presentation nu första träffen och att vi ska lära känna läkare, sjukgymnaster och vad som nu ingår i teamet och de vill ju gärna träffa Vemund och lära känna honom också.

Igår var vi hos läkaren på barnmottagningen här i Visby och visade upp Vemund. Det är ju meningen att vi ska ha en kontakt på sjukhuset här också för att slippa försöka få tag i någon i Stockholm för de vardagliga funderingarna. Vi passade på att ta en vikt på skruttisen också, plus 340 g sedan förra mätningen för 5 dagar sedan. Aktuell vikt: 5455 g!!

Jag var hos tandläkaren på en snabbkoll/tandstensborttagning idag. (Ajjj!) Innan jag åkte proppade jag Vemund full med mat och la honom på min säng. Tydligen somnade han gott för när jag kom hem sov han och han sover än, nästan 1,5 timme senare. Maken är iväg och hämtar vagnen som ska med till Stockholm i min lägenhet. Jag vill så gärna ha med Panoraman den här gången. :-)

Ikväll ska vi äta en snabb supé hemma hos mamma, innan vi åker vidare till lägenheten vi ska sova i. Imorgon blir det sjukhusbesök hela dagen och på kvällen ska vi äta middag med mamma, hennes sambo och min syrra. *ser fram emot* På torsdag blir det IKEA nästan hela dagen, innan det är dags att styra färden hemåt igen.

Nu ska Vendel och jag gå och äta något nyttigt innan vi packar klart det sista inför resan.

söndag 6 december 2009

Lyxmiddag...

...blev det då rakt inte hemma hos oss idag! Först åt vi fredagkvällens rester (köttfärssås) med (nykokta) makaroner. Därefter fick vi ett städryck, maken och jag och eftersom Vemund snällt låg och sov - eller kikade på den nyuppsatta mobilen i taket i vårt sovrum - kunde vi vika all tvätt som låg på och i tvättkorgarna. Det är fasligt så mycket kläder jag hade hemma hos maken, vem hade anat!

När vi var färdiga med tvätten var vi hungriga igen, så maken stekte några ägg och så drack vi lite svalt rödvin till det.. Lite vardagslyx måste man ju unna sig - även om det råkar vara söndag!

På begäran...

Man har förvånansvärt lite tid över till det förut så viktiga och vardagligt "måstiga" när man har en liten bebis i huset. Maken och hans facebook-kompis var rörande överens om att det på något kosmiskt vis försvunnit timmar från dygnet efter att bebisen anlänt. Själv minns jag ju det hela från tidigare småbarnsperioder, men karlar kanske inte har samma minne för sådant som rör spädisar? ;-)

I vilket fall som helst så lovade jag min lillasyster, tillika Vemunds gudmor, att uppdatera min blogg, så då gör jag det.

Igår var maken, Vemund och jag på sta'n och jag fick ändan ur vagnen och köpte några julklappar. Det blev en till Vendels gudmor + Vemunds gudfar, två till Vendel och en till min mamma "med sällskap". Sedan hittade jag äntligen en liten nalle som jag tänkte köpa till Vemund redan i april i år, det var en söt skridskoåkare från Bukowskis, men när jag skulle köpa den på Arlanda när jag kom hem från Tunisien var den butiken såklart stängd. Igår hittade jag en sådan nalle i en butik här i Visby. :-) *glad*



Vemunds nya nalle, den skridskoåkande Madeleine från Bukowski nallar.



Eftersom det närmar sig jul fick jag äntligen fart och bakade saffransbullar också. Jag vågade mig på att göra dubbel sats av degen, men det var inte så smart visade det sig sen eftersom hushållsassistenten står nere i källaren och ingen av oss orkade hämta den. Det är tungt att få till en smidig deg av 1 liter degvätska och nästan 3 liter mjöl för hand! Det blev i alla fall närmare 40 bullar, 20 släta bullar och 10 lussekatter till slut. Mmm, jag älskar saffransbröd! Någon dag ska jag ge mig på att göra pepparkaksdeg också..

Lussebröd! (bild lånad från www.arla.se)

Idag hade jag en kompis på besök. Hon fick hålla Vemund utan knorr från varesig honom eller hunden. Det är ett gott betyg. I vanliga fall får inte ens min man hålla Vemund utan att Bamse står och gnyr och/eller morrar i närheten. Om jag inte är nära vill hunden gärna hämta mig för att se till att jag tar hand om valpen/bebisen..

På tal om vår bebis så sover han i min säng just nu och jag får äntligen tid att föra över bilder från kameran och kan dricka varmt kaffe utan att vänta tills det är fisljummet. Vilka små petitesser man lär sig uppskatta när man fått barn!

torsdag 3 december 2009

Fina presenter och kort till Vemund!

Fina presenter från min moster med familj!

Några av de fina gratulationskort vi fått till Vemund!


Kläder i strl. 62 ( = lagom!) från min mamma.

Kolla vilket gulligt set ( strl. 68) från min kompis Ina!

onsdag 2 december 2009

BVC, julklappsinköp och upphittad mössa!

Idag var det dags för bvc igen. Vemund hade lagt på sig 670 (sexhundrasjuttio!) gram sedan förra besöket för 9 dagar sedan och längden hade ökat med 2 cm! Det är inte så konstigt att hans kläder känns för små nästan genast.. Nu har vi beslutat oss för att hoppa över strl. 56 och gå direkt på 62! Det är ju lika så bra. Aktuell vikt: 5115 g och längd: 56 cm. Huvudmått 37,8 cm.

Efter bvc-besöket tog jag en promenad från Korpen in till Östercentrum. Jag tittade in på Kapp-Ahl och frågade om de möjligen fått in Vendels mössa och se på attan - det hade de! Nu har sorken två mössor med Blixten McQueen, eftersom jag kände mig tvungen att köpa en annan mössa till honom på Maxi. Han har säkert 10 mössor, men det är ju Blixten som är favoriten, och dessutom är de andra mössorna lite tunna.. *ursäktar mitt tvångsshoppande av mössor och filtar inför mig själv*

Jag kollade på bröstmjölksersättning inne på Coop, eftersom jag kan bli lite trött på att vara mjölkmaskin ibland, men när jag såg vad den innehåller kände jag att jag kan stå ut ett tag till.. Vi smet in på Systembolaget en sväng också, jag kände att jag måste prova deras alkoholfria öl (Jever Fun) och så köpte jag en flaska vin som jag tänkte dela med maken vid något festligt tillfälle. När jag kom till kassan ställde jag flaskorna på bandet och tog upp mitt VISA-kort. "Kan jag få be om legitimation också!?" sa tjejen i kassan. Jag bara tittade på henne och hon såg helt allvarlig ut, så jag log stort, slängde fram mitt pass och tackade för komplimangen! ;-)

Igår var vi på ÖoB och Rusta och spanade in julskyltningen där. Jag hittade faktiskt lite smått och gott som ska bli julklappar! Nu måste jag dock sätta mig ner och skriva listor på vad jag ska köpa, var jag ska köpa det och framförallt till vem jag ska köpa! :-) Det svåraste är att komma på något till bästisen och syrran, det enklaste är till mamma, mormor, mina egna barn och syskonbarnen.

måndag 30 november 2009

Typiskt!


Vendel är ju högt och lågt hela tiden. I lördags var vi på stan och handlade.. Någonstans på vägen försvann såklart hans favoritmössa från Lindex med "Bisten mappiin o Pistonpuppen" på och mössan är givetvis slut här i sta'n! Tyyypiskt!! Hans mössa var namnad så vi hoppas ju att någon ska ringa och säga att de hittat den, annars får vi leta efter en ny i Stockholm nästa vecka..

söndag 29 november 2009

Julmarknad och gråväder.

Dagarna går så oerhört fort med en liten bebis i huset, jag hinner inte med! Idag blev han 18 dagar, den lille, och vi firade genom att åka ut till Bläse på julmarknad. Det var lite av en besvikelse för mig för där fanns varken lussekatter, julmust, knäck eller marsipan.. :-( Vendel däremot var glad för han fick en godispåse av någon (han knatade runt ensam på gårdsplanen när jag var och handlade och pappan kollade smide i smedjan så vi vet inte vem som gav honom påsen!!) Vemund fick ett par mjuka skinnvantar med ullfoder, hur söta som helst. När Vendel var liten köpte jag skinntofflor åt honom i Bläse så det här var en fortsättning på en fin tradition.. ;-)

Hemma igen somnade jag med Vemund i min säng medan Vendel fortsatte julfirandet med Shreks julfilm. Det där med adventsljusstakar och sånt får vi ta en annan dag.. Min bästis ringde och vi pratade bort en bra stund. Längtar till de kommer på besök, hon och hennes man!

Imorgon ska vi boka fastlandsresan med Vemund. *note to myself* Måste ladda över bilder från kameran imorgon också så ni får se hur han växer, lille Vemund. Nu har allt i 50 plockats undan och några plyschbyxor från Lindex i strl. 62 sitter riktigt bra. :-o ;-)

Nähä.. Läggdags för mig och minivalpen!

onsdag 25 november 2009

Jag visste det!

Vår jäkla skitunge (Vendel 3,5 år) bråkar alltid med den där jäkla skithunden (Bamse 10 år) och jag lackar ur på deras ständiga strider!! *arg min* Emellanåt är de världens bästa vänner, men så kan inte Vendel hejda sig utan slår eller biter hunden. Gaah! Det hjälper ju inte vad vi säger, gör eller hotar med! Hunden kan ju inte vara ifrån honom ens en minut heller, man kan tro att de är siamesiska tvillingar..

Igår satt vi och fikade. Vendel tappade något på golvet som hunden snabbt snodde åt sig. Vendel försökte ta tillbaka godbiten med våld och hunden markerade genom att hugga! Resultat: Ett präktigt jack i överläppen på Vendel, några timmar på akuten och en tejpremsa som måste sitta kvar på hans läpp.. (Har ni försökt få en treåring att låta bli att pilla på något som sitter i vägen och kliar på deras mun??) Jag blir galen! Dessutom kan jag inte släppa tanken på var hugget kunde ha tagit istället. Ansiktet är ju ganska känsligt trots allt.

Idag åkte maken hem med hunden till sin mor så att både hund och barn kan få lite ro. Framförallt är det skönt för oss föräldrar att slippa gå och passa på de båda hela dagarna!

måndag 23 november 2009

Fotografering och bvc-besök.

Igår den 22 november firade maken och jag 6-årig bröllopsdag. Det har varit 6 stormiga år och många ups and downs, men nu har vi nog slipat av våra vassaste kanter mot varandra tror jag! Vi har fått en liten nytändning i och med Vemund och jag hoppas att den håller i sig. Eftersom vi har två småttingar nu så blev det inget stort firande utan vi åt god mat hemma i soffan här - fläskfilégryta med bananer och så en ask Paradis till efterrätt - det får räcka den här gången. Nästa år kanske vi kan lägga lite mer krut på det där med firande!?

Idag var Vendel, Vemund och jag på öppna förskolan redan vid 9.30 eftersom det var fotografering där. Jag tänkte få till några fina syskonbilder att ge mormor/gudmödrar i julklapp. ;-) Vendel ville först inte ha Vemund i famnen så vi tog några individuella bilder på honom. Lagom när fotografen fått honom att tina upp och vilja hålla lillebror så tappade Vendel balansen och ramlade baklänges från bänken han satt på. Han slog i huvudet stackaren, men fotografen lyckades trösta honom rätt fort. (Jag höll Vemund och kunde bara med hjärtat i halsgropen beskåda hela händelseförloppet..) Vemund fick vara ensam på några bilder innan Vendel motsträvigt gick med på att hålla lillebror på någon bild också. *hoppas hoppas att nån blev tillräckligt bra*

På eftermiddagen var vi hos min favoritsköterska på bvc. Jag brukar säga att jag är kär i henne och det är nästan sant! Om jag vore lagd åt det hållet skulle jag nog lagt in en stöt.. ;-) Hon är den gulligaste människa jag känner till och man får alltid känslan av att ens egna barn är de finaste och mest speciella hon någonsin träffat! Vemund fick godkänt på vikt och längd. Han har lagt på sig exakt 300 g och 1 cm sedan förra måndagen, så aktuella mått nu är 4445 g och 54 cm. Way to go lillsork!

När vi kom hem hittade vi fint paket med kläder till Vemund från min mamma, ett kort och lite pengar från min mormor och ett grattiskort från Vendels bvc-gruppskompis med familj! Dessutom hade ett paket med två filtar och ett barnvagnshjärta från GOBLIgobli anlänt - hurra!

Nu ska jag mata Vemund och ta på honom en torr blöja och hoppas att den förblir torr en stund så jag kan få sova. Det har varit en lång dag..

söndag 22 november 2009

Ett bra julklappstips..

Till mor- och farföräldrar kanske, eller varför inte till partnern?

http://lokatts-smycken.blogspot.com/

Snygga och välgjorda! Själv skulle jag gärna ha ett fotosmycke med bild på alla 4 barnen!

fredag 20 november 2009

Gudmor och Gudfar utsedda.

Nu är de utsedda, Vemunds gudföräldrar! Eller ja, det har ju egentligen varit bestämt sedan länge. Min lillasyster stod verkligen på tur att bli gudmor nu, eftersom min bästis gick före i gräddfilen förra gången. Gången dessförinnan var det pappans kusin och första barnet har min dåvarande bästis som gudmor..

Anledningen till att min lillasyster inte blev gudmor de första gångerna var hennes ringa ålder (15 och 17 år) men nu är det alltså äntligen hennes tur! Hon har uppnått den aktningsvärda åldern av 30 år och eftersom hon har två egna barn tror vi att hon ska klara ansvaret som nu läggs på hennes späda axlar.. (Jag skojar lite, jag tror att hon blir en fantastisk gudmor i vilket fall som helst!)

Till gudfar har vi valt min bästis make. Min man fick skicka ett litet bildspel med en förfrågan från Vemund om killen ville vara hans gudfar och han ringde oss och tackade ja, så nu är allt klart. Nu återstår bara att boka kyrka, präst och lokal att hålla dopkaffet i. Många gäster blir det att bjuda med släkt och vänner spridda över landet och då är det stora problemet var de ska logeras, men det får lösa sig.

Nu är det en hungrig liten minivalp som ligger bredvid och ropar efter mat. Natti natti!

En trött mammas funderingar

Jag har funderat på det där med hur ens toleransnivå för diverse "snusk" förändras när man får barn. Innan man har egna barn är nog snor, bajs och allmänt kladd det värsta man kan tänka sig. Andras snoriga ungar som kommer och torkar av sig på ens kläder, eller för all del, bara befinner sig inom en radie av 100 meter från dig - iuuuhhh!! Så får man egna barn, och vad händer? Jo, man blir transformerad! Jag lovar, det är sant!

Förut bytte man sängkläder en gång i veckan, oavsett om man faktiskt befunnit sig i sängen alls eller ej. Nu byter man blöja på lill*n i sängen, h*n kissar och man tänker att; "Äsch, kiss är ju sterilt, och visst är h*n söt när h*n kissar!" Jag byter sängkläder sen.. senare.. nångång!

Förut bytte man tröja varje dag när man kom hem från jobbet. Nu tycker man att en tröja är "ny" om man inte har haft den på sig sen i förrgår. Den lilla älsklingen kräks/dreglar/snorar på den och man tänker; "Äsch, det är inget som inte går att fixa med en tvättlapp och lite ljummet vatten!"

Förut tvättade man håret minst varannan dag. Nu känns det som lyx att tvätta håret en gång i veckan. Ett nöje väl värt att vänta på, eller hur?

Förut slängde man på sig myskläder när man kom hem från jobbet.. Nu byter man om från myskläder till något någorlunda hyfsat om man vågar sig utanför dörren.

Förut såg man andras barn plocka upp saker från marken och stoppa i munnen och tänkte; "Vilka slappa föräldrar som inte tar ifrån barnet det där äckliga h*n just hittade!" Nu plockar ens eget barn saker från marken och golvet på stormarknaden och man tänker; "Ja, lite skit rensar magen. Det är ju så ungar bygger upp sitt immunförsvar.."

Nu ska jag inte skrämma er som inte har barn sedan tidigare, för det mesta är ganska överdrivet, men det finns en gnutta sanning där, tyvärr.. ;-)

onsdag 18 november 2009

Första barnvagnspromenaden och mer syskonkärlek...

Vi har ju ett helt gäng retrovagnar införskaffade för att köra runt vår lilla minivalp i och då måste vi ju sätta fart så han hinner ligga i alla innan han växer ur dem.. ;-) Först ut blev makens Simo från tidigt 70-tal. Vemund somnade gott i vagnen och sover där än - tre timmar senare! :-o


Vendel är en mycket stolt och kärleksfull storebror! När Vemund gnäller är Vendel genast där och tröstar; "Det är ingen fara bebben, jag är här!" (Notera Vendels alla blåmärken efter hans flygturer, han är en röd drake som kan flyga och spruta eld! Tyvärr funkar inte landningarna lika bra som själva flygandet! Den röda näsan fick han när han skulle dricka vatten ur kranen som pappa gör, men fick överslag och for in i kranen med nosen före.. :-( Tur att det går över..)


tisdag 17 november 2009

Första badet!


I söndags fick Vemund sitt vikingabad, det första badet! I det ska finnas stål, salt och glödande kol, allt för att hålla troll och annat oknytt borta. Det ska även bringa hälsa till barnet. :-)

måndag 16 november 2009

Bilder på nytillskottet!

Det är väl bäst att jag lägger ut några bilder med så ni får se hur han ser ut! :-)
Första gången i pappas famn! 11 november 2009

Bröderna Brothers! Vendel och Vemund 15 november 2009
En liten färsking på BB 11 november 2009

Första besökaren och andra läkarbesöket.

Söndagen var en riktig vilodag. Vi vaknade sent igen och låg och gosade i sängen. Vemund har lite avig dygnsrytm och är gärna vaken halva natten men sover gott både för- och eftermiddag. *gäsp* Det får vi göra något åt snarast. En av mina f.d. arbetskamrater ringde och hörde om hon fick komma och hälsa på - det fick hon gärna! Hon hade med sig världens sötaste mössa till Vemund, grå och ullig och med söta öron på! Maken bara älskar sådana mössor till bebisar, så han blev jätteglad! Jag blev också glad förstås. Förutom mössan fick Vemund matchande ulliga tossor, en söt grå body med lamm på och en ljusblå nalle! (Hans första tror jag, förutom fulnallen då.)

Vi fikade (ja, min supergoa kompis hade såklart med sig både äppelkaka och vaniljsås!!) och pratade ett par timmar. Jag hoppas att hon inte tog illa upp när jag bad henne att tvätta och sprita händerna innan hon höll Vemund.. ;-) *smitträdd*

Idag (måndag) var det dags för läkarbesök. Vi hade inget dagis till Vendel, men som "tur" var så var Tin sjuk, så han var hemma från skolan. Problem solved! Vi skulle vara hos läkaren vid 9 och kom dit ett par minuter över, tidsoptimister som vi är. Ändå fick vi sitta och vänta till 9.25 innan vi fick komma in. Väl inne fick vi vänta ytterligare 20 minuter innan läkaren kom och undersökte Vemund. Självklart fick han godkänt och han hade gått upp 175 gram sedan i fredags och är nu uppe på stadiga 4145 g!! Undra på det som han vräker i sig. ;-)

Efter läkarkontrollen var vi och fotograferade oss för tidningen. Det är ju ett kul sätt att visa upp sitt lilla underverk för dem på ön som man inte träffar så ofta. Man får även köpa ett bildpaket med bilden i några olika storlekar. Bra som julklapp kanske? :-)

Eftersom Vemund sover så bra på dagarna fick jag pumpa ur lite mjölk mitt på dagen. Utan minsta ansträngning fick jag ut 50 ml. Det bådar gott! Nu ska jag bara få min amningshjärna att komma ihåg allt annat som ska göras också, som att kontakta Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, BVC och MVC och .. hmm, det var nåt mer! :-S

Ikväll har vi sett Independence day och ätit ugnsstekt fläskkarré! Mums! Jag blir bortskämd av min underbare make. Det kommer att bli tufft att vara ensam med bebis i lägenheten sen. Ännu värre om Vendel är med. Jag har upptäckt att han förvisso älskar sin lillebror, men det kan ju bli lite missriktat. Han matar gärna Vemund med konstiga saker han hittar på golvet och klapparna kan bli lite väl hårdhänta.. Syskonkärlek tror jag att det kallas. Nu kallar sängen på mig!

lördag 14 november 2009

Första dygnet hemma!

Vi kom i säng ganska sent men lyckades få båda sorkarna att somna relativt fort. Enda problemet var att så fort Vemund ätit sig mätt och somnat och jag försökte flytta honom till vaggan så vaknade han till.. Det var bara att ta upp honom till mig igen och börja om hela proceduren. Vendel låg på min andra sida, mellan mig och min man, så det blev ganska trångt. Nån gång mitt i natten flyttade maken i alla fall över Vendel till hans säng, så jag fick lite mera svängrum. Jag tror att vi sov ett par timmar i stöten i varje fall, men jag blev lite chockad när jag vaknade till på allvar och såg att klockan var nästan 11!

Vi åt en mysig helgfrukost tillsammans, alla utom tonåringen. Vemund satt snällt i babysittern och filosoferade. Vendel åt en hel macka! Det händer nästan aldrig i vanliga fall. :-) Jag tycker mig märka att jag blöder mindre än efter de andra barnen. Jag vet inte om det beror på allt hallonbladste jag druckit eller den sena avnavlingen, eller kanske en kombination, men för säkerhets skull bryggde jag en kanna med te som jag planerade att få i mig under dagen.

Runt kl. 14 var både Vemund och jag trötta så vi gick och lade oss och vaknade inte förrän vid 16-tiden!! Välbehövliga timmar sömn! Mina bröst har ställt in sig på Mjölkproduktion med stort M så nu kan jag lätt konkurrera med Dolly! ;-) Inte för att mina bröst är särskilt små i vanliga fall heller, men nu är det ju skrattretande..

På eftermiddagen ringde min bästis och vi pratade en liten stund. Skönt att andra orkar ta sociala initiativ när man själv bara går runt i en bebisdimma. Maken fixade lite pasta och köttfärssås när vi klev upp och Vemund satt än en gång snällt i sittern medan vi åt. När jag skulle ta lite saffransbulle och hallonbladste till efterrätt ringde mamma också, så jag pratade med henne och syrran en stund. Mamma har skickat ett grattiskort till Vemund. Först vågade hon inte skicka det kortet, för bebisen på bilden ligger med händerna på täcket och hon tyckte att det var så hemskt att den bebisen hade 10 fingrar nu när inte Vemund har det.. Hmmm, saker och ting blir vad man gör det till. Hade hon inte sagt det om bebisen på bilden hade jag aldrig tänkt på det!

Maken och jag tog en sväng till affären (igen) medan Vendel och Tin var hemma och såg teve och städade. Vemund somnade så fort jag satte honom i babyskyddet och sov sedan ett par timmar där medan vi handlade, hämtade blöjor och bebiskläder i min lägenhet och sedan medan jag lade hans nerkräkta kläder i tvätten. Åh, jag hade nästan glömt hur ljuvligt bebiskräks luktar! :-D Han luktar så gott hela han förresten, sådär lite sött och mjölksurt.. Mmmm!

Ikväll åt vi tacos som vanligt och så såg vi Toy Story. Det är en Pixar-film Vendel ännu inte hade sett. Han verkade lagom impad, men kanske han uppskattar den mer nästa gång vi ser den. Nu är det dags för blöjbyte på Vemund och en sista slurk innan nattningen. Han slumrar förvisso redan i sängen med sin pappa, men jag ska kolla nätet, borsta tänderna och göra mig i ordning för natten nu, jag också.

Dysmeli..

Dysmeli är det nya ordet för mig att lägga till mitt vardagliga vokabulär. Det betyder ungefär "onormal lem".. Vem kunde ana att ett så litet ord kan ställa till så mycket besvär. Vi ska till en läkare här i Visby den 7 december och redan den 9 december kan det vara så att vi får åka till Stockholm och träffa Dysmeliteamet på KI (Karolinska Institutet) och Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Vemunds hand kommer att undersökas av specialister, vi kommer att få kontakt med läkare, sjukgymnast/arbetsterapeut och om vi känner att det behövs får vi även kontakt med kurator/psykolog. I nuläget känns det sistnämnda inte särskilt aktuellt. Vemund äter, sover och verkar må fint, och det är ju det viktiga! Kanske kan man förlänga hans underarm i framtiden och kanske kan man göra något åt fingrarna, men för min del känns det inte roligt att tänka att de ska in och karva i mitt lilla barns arm, så jag lägger de tankarna åt sidan tills jag hört vad de i Stockholm har att säga om saken!!

Tills vidare surfar jag runt och kollar lite på sidor som handlar om dysmeli och ser till min glädje att de flesta lever ett fullgott liv och kan göra vad de själva vill, utan att låta sig begränsas av det där lilla ordet - dysmeli...

fredag 13 november 2009

Fredag den 13:e - en bra dag!

Min lille älskling sov sött nästan hela natten, vilket man inte kan säga om rumskamratens lillsork. Han gallskrek från 2 till 4.30, nonstop! Jag led både med mamman och mig själv, jag behövde verkligen sova. När hennes son äntligen tystnade, eller det var väl för att hon gick ut ur rummet med honom, vaknade Vemund och var hungrig. Gääääsp!

Vid 6.30 gav jag upp mina försök att sova och gick ut och satte mig och såg morgonteve med Vemund medan jag matade honom. Barnläkarronden kommer redan vid 8 på fredagar så det kändes inte lönt att försöka sova innan dess. Läkaren, Anders Lindfors, kontrollerade att allt såg bra ut och gav ett OK i rumpan.. ;-) Det betyder att det är okej att åka hem idag.

När läkarkontrollen var klar gick jag ut och åt frukost och sedan passade jag på att lägga mig och vila en stund. Jag tror att Vemund känner sådant på sig, för om han så har sovit en eller tre timmar så nog vaknar han och vill ha mat när jag vill sova. Jag försökte ringa min mamma och gratulera henne på födelsedagen, men hon var på möte och kunde inte svara. Jag slumrade till ett par timmar i alla fall och Vemund sov sött i sin balja. Strax före lunch kom en sköterska och undrade om vi var klara för PKU-provet. Jag ammade Vemund och sedan gick vi och gjorde provet. Sköterskan stack honom i handryggen, men det kom inget blod alls, hur hon än grävde. Jag hatar verkligen nålar och hade svårt att titta, men försökte vara lugn för Vemunds skull. Till slut gav hon upp och drog ut nålen och då kom det tillräckligt med blod för att kunna ta testet. Skönt!

Till lunch var det sparrissoppa och pannkaka med sylt. När jag födde min dotter för 13 år sedan blev jag lovad sparrissoppa under förlossningen, men jag fick aldrig någon, så det har liksom saknats en portion sparrissoppa i mitt liv sedan dess. Det kändes som en liten kompensation att få det på bb innan jag åkte hem idag. ;-)

Efter lunch pratade jag med mamma och sedan packade jag ihop alla våra saker och så letade jag upp en sköterska för att göra hörselscreeningen. Den gick utmärkt, det var bara lite svårt att få proben att sitta kvar i örat medan jag ammade för att få honom lugn och stilla. Känslig maskin det där..

Vid 15.30 kom pappa Peter och hämtade oss. Det kändes lite konstigt att ta med sig sitt barn och sin packning och lämna den varma och trygga bb-miljön, men samtidigt är det ju skönt att vara hemma hos sig själv och få lära känna sin bebis på hemmaplan. Vi fick skriva på papper att vi hade rätt barn med oss och så fick vi en remiss till barnläkaren angående dysmelin 7 dec och en tid nu på måndag för en vanlig läkarundersökning eftersom vi gick hem före 72 timmars ålder på Vemund.

Vi åkte direkt till affären och handlade lite godis, julmust och annat fredagsmysigt och sedan var det äntligen dags att åka hem och visa upp lillebror på riktigt. Vendel var riktigt uppspelt, men han var inte alls så "på" sin bror som jag befarat. Hunden Bamse däremot var tvungen att göra en grundlig check och genomnosning innan han godkände den nya valpen. Storebror Tin låg och klappade sin lillebror en lång stund, han blev lite kär han också! Vem blir inte det förresten..? Nykläckta bebisar är väl det mysigaste som finns att gosa med!

Vemund och jag lade oss och hade mat-/mysstund medan maten blev klar och jag sov nog lite drygt en timme tror jag. Nu har vi ätit pasta och köttfärssås, sett film (6:e dagen med Arnold S.) och ätit godis. Vendel kunde inte låta bli att hoppa bara liiite i soffan när Vemund låg där, men annars var han stor och duktig kille och han springer och hämtar saker åt mamma och bebisen hela tiden. *älskar*

Nu ska vi göra natt och hoppas att det blir lugnt så vi får sova ikapp lite. Vemund har ju i princip sovit sedan igår eftermiddag, bara med undantag för blöjbyten och lite mat emellanåt, men min sömn behöver absolut en "re-start"!! Wish me luck!

torsdag 12 november 2009

Lite sömn - mycket gos!

Efter en ganska sömnlös natt slumrade vi till några timmar framåt morgonsidan, Minivalpen och jag. Strax före 8 kommer någon och kikar in genom dörren, men vänder igen. Jag har redan vaknat så det är lika bra att gå upp och klä på sig, frukosten serveras ju mellan 8 och 9. När jag är i badrummet hör jag någon ropa mitt namn. Det visar sig att vi fått en ultraljudstid direkt på morgonen, så det var bara att ta med sig en blöja, ignorera magens kurrande och ta med sig baljan upp till nästa våningsplan där röntgen- och ultraljudsavdelningen ligger.

Vi fick träffa en väldigt trevlig läkare som med mjuk och varsam hand hanterade vår lilla valp. Det blev en grundlig undersökning av hjärtat och buken med njurar och mjälte. Allt såg fint ut! Ductus hade inte slutit sig, men det är inte helt ovanligt så här tidigt efter födseln.

Pappan kom en stund efter att vi kommit tillbaka från ultraljudet så det missade han, men däremot fick han träffa barnläkaren som ska hjälpa oss med kontakterna med Karolinska..

Under dagen fick jag en rumskompis, så jag befarar att nattsömnen inte kommer att bli den bästa inatt heller, men å andra sidan fick jag sova ett par timmar på eftermiddagen. Vemund (som det känns mer och mer rätt att kalla honom) har sovit från klockan 14 till nu vid 21 med några avbrott för mat och blöjbyten. Jag misstänker att han börjar bli hungrig igen. Hans pappa var och hälsade på oss ett par timmar så då passade jag på att ta en välbehövlig dusch och sedan har jag haft utskrivningssamtal med en barnmorska.

Vi kommer förmodligen att få en remiss upp till specialisterna i Stockholm och få komma dit i början av december. Det känns bra att få expertråd, men sedan hoppas jag att det mesta som rör träning och sådant sker här på Gotland.

Nu ska jag mata mitt lilla matvrak och sedan är det nog dags att göra natt om man (läs: jag) ska få en chans att vila och ha en chans att känna sig som en riktig människa alls imorgon. Då blir det barnrond (med läkaren) hörselscreening och PKU-prov, sedan ska vi förhoppningsvis få åka hem till alla väntande sorkar därhemma! Jag längtar!

onsdag 11 november 2009

Teknikens under..

Det är inte alla gånger man kunnat uppdatera hela världen om ens barns födelse bara några timmar efter det stora Miraklet, men i it-åldern, med bärbara datorer och mobilt bredband är det inga problem. Det märkliga är att min blogg påstår att det är tisdag den 10 november idag, det håller jag inte riktigt med om.. ;-)

Vår "lille" son, som troligtvis ska få namnet Vemund, har varit ett absolut A-barn idag. Han har ätit och sovit och ätit lite till innan han somnat igen. När han är hungrig gnyr han lite och samma sak när det är obehagligt i blöjan. Däremellan är han bara alldeles ljuvlig! Jag är kär!

De stolta storebröderna Tin och Vendel har fått beskåda lillebror genom fönstret här på bb - det råder ju besöksförbud - och sedan har de varit hemma ensamma en stund medan nyblivne fadern kom med Cola och clementiner till mamman! Återstår att se vad bebisens mage tycker om saken.. ;-)

Jag har "Eftervärkarna from Hell" men massor av Alvedon räddar mycket! Barnläkaren har undersökt Vemund och tagit bilder som ska skickas till specialister i Stockholm. Tids nog ska vi åka dit och få hjälp med träning av handens funktioner. Imorgon ska vi på ett ultraljud för att se att vår lillsork inte har någon form av inre missbildning. *håller tummarna*

Nu ska jag mata klart det lila matvraket, byta på honom och göra mig själv klar för natten. Sömnen har varit minst sagt sporadisk för min del idag.. Wish me luck så att valpen också är trött nu!

Vår son är här!

Jag är väldigt glad åt att jag sov några timmar mitt på dagen igår, de visade sig vara välbehövliga! Vi gick och lade oss vid 22-tiden igår kväll, men vid 23 kände jag hur det blev mindre angenämt i trosorna, jag är glad att det låg en binda i.. Jag gick på toa och då såg jag att vattnet i bindan var blodblandat, men jag tänkte att det säkert berodde på en liten blödning i livmodertappen. För säkerhets skull la jag i en ny binda och satte på mig TENS-apparaten. Maken förstod nog inte riktigt vad som hände och jag ville inte säga för mycket om det var falsklarm igen.

Efter en halvtimme satte värkarna igång. De kom tätt, med 5-6 minuters mellanrum redan från början, men de höll bara i sig mellan 30 och 45 sekunder. Vid 02.15 ringde jag förlossningen för att höra om jag skulle komma in på koll eller om jag skulle avvakta. Bm tyckte att jag kunde stanna hemma så länge jag kände mig bekväm med det. En kvart senare kändes det inte alls bekvämt! Värkarna kom med ett par minuters mellanrum, men var fortfarande bara 30-45 sekunder långa och började nu göra ont! Maken ringde och vi var välkomna ner.

Som vanligt ville de köra en ctg-kurva och det var okej bara jag fick lustgasen. Den fick jag omgående! Bm ville känna efter och sa att vattnet inte hade gått..? Däremot var bebisens hjärtslag lite stressade så bm ville sätta en skalpelektrod. Hon varnade för att det kunde göra att allt avstannade en stund. Lugnt tyckte jag, bara jag får andas lite. När hon kände efter var jag öppen 5 cm. Efter att hon tog hål på hinnorna gick allt i en rasande fart. Efter en liten stund sa hon att jag var fullt öppen och jag kände att jag hade krystvärkar. Maken påpekade att jag gärna ville föda knästående och jag hörde genom lustgasdimman att bm sa att huvudet redan var ute!! Jag hade aldrig i livet lyckats ställa mig på knä i det läget och bara någon minut senare kom nästa krystvärk och så var bebisen helt ute! Klockan var då 03.19 och mitt fjärde barn fick se dagens ljus för första gången. Nåja, lite dämpad nattbelysning var det ju, men ändå.. Makens och mitt andra gemensamma barn, skapat av KÄRLEK!

Vi hade ju bett om sen avnavling och bm respekterade vår önskan, så när navelsträngen hade slutat pulsera helt fick jag klippa av den! Medan jag väntade på att så skulle ske inspekterade jag mitt fjärde barn. En son, precis som vi visste, men vad vi inte visste var att han saknar 3 fingrar på vänsterhanden.. Han har bara pek-och långfingret. Underarmen är också något förkortad. För oss gör det inget, men det som stör i sammanhanget är att vi gjorde ett 3D-ultraljud på Tittut i Stockholm och i protokollet där står att han har 5 fingrar på varje hand.. Hmm!

Direkt efter förlossningen gick jag och duschade medan lillen fick bekanta sig med sin far. Jag började skaka tänder i duschen och frös som aldrig förr, antagligen en liten chockreaktion. Sonen fick i alla fall ligga på mitt bröst och åt så fort han fick chansen. Vi blev lämnade i fred i nästan en timme och sedan kom de in med en fantastisk frukostbricka och en liten flagga. Under tiden åt lillsorken två gånger till och sedan fick han ligga i min säng och sova en stund. Därefter var det dags för en liten check. Det mesta såg fint ut, förutom handen då, och en grop i ryggen, precis ovanför rumpan. Vikt: 4120 gram, längd 53 cm, precis som jag hade gissat!!! Huvudomfång 36 cm och temp 37,3. När jag skulle på toa fick han ligga i sin fars famn igen och där sov han gott.

Pappan åkte hem vid halv sju för att ta hand om livet där hemma. Vendel ska fotograferas på dagis idag och jag vill verkligen att han är med, och stackars tonåringen som varit barnvakt sedan 2.20 inättras ska till tandläkaren, men skolan kan han få slippa tycker vi. Nu ska jag försöka sova en stund medan bebisen gör detsamma! *lyckliga fyrbarnsmamman*

tisdag 10 november 2009

Sömn och bakning.

Vi sov superdåligt inättras, både maken, Vendel och jag. Vendel vaknade gråtandes mitt i natten och var rädd för bilar. Han somnade om i sin säng men vaknade efter en stund igen och då fick han ligga i min säng. Trångt och varmt, men ganska mysigt ändå. På morgonen orkade vi knappt ta oss upp, men man får ju leka vuxen och masa sig upp i alla fall. När Vendel var iväg på dagis gick vi och la oss igen och jag sov mellan 10.30 och 14!! :-o *skönt*

Maken har (nästan) trimmat klar hunden nu, han är åtminstone såpass lurvfri att man kan se att han är en schnauzer. ;-) Under tiden bakade Vendel och jag äntligen den där kakan jag har lovat honom i flera dagar nu. Det blev en helt vanlig sockerkaka, snabbt och enkelt att röra ihop, även för en treåring. När den var klar såg vi andra avsnittet av "Ullared" från kanal 5 tillsammans. Inte utan att jag blir lite sugen på att åka och shoppa där igen. Bästisen hörde av sig och vi sms:ade lite fram och tillbaka. Usch, har dåligt samvete att jag inte orkar prata med någon nu, men det blir nog bättre bara bebisen kommer. *önskar*

Ännu en av novembermammorna har fått sin lill* bebis, men hon var också på övertid så det var henne väl unt! Grattis "Wingtear"!

Nu väntar jag på att maten ska bli klar och sedan ska vi se Jurassic Park 3 (vi såg 2:an igår) och så får vi försöka komma tidigt i säng, för imorgon ska Vendel vara på dagis 8.45 och fotograferas. :-) Jag vill verkligen att han ska vara pigg och glad och komma till sin rätt då, för det är ju de bilderna man använder till julklappar åt släkten! ;-)

Tänk inte på det, så...

Ja.. Så vaddå? Det är visst det generella rådet man får, oavsett vad det gäller. Tänk inte på att ni så gärna vill ha barn, det kommer att ta sig bara du slutar tänka på det. Tänk inte på att du gått över tiden, det är bara jobbigt för dig. Tänk inte på att du har tandvärk, då blir den bara värre.. Eh, va? Visst, jag är medveten om att psyket spelar stor roll i våra liv, mycket större än vi säkert föreställer oss, men att man inte blir med barn bara för att man så gärna vill, eller att bebisen stannar kvar i magen för att man vill ha ut den tror jag inte på. Om det är så att man kan påverka saker med tanken borde bebisen tvärtom ha kommit ut för längesedan!

måndag 9 november 2009

Lugn dag, men med roliga inslag.

Vi somnade runt midnatt både maken och jag. Första gången jag vaknade var klockan runt 5 och då orkade jag inte hasa mig upp, men jag hade alltså fått sova 5 timmar i sträck! :-D Nästa gång jag vaknade var klockan 7 och då klev jag upp för att kolla att äldste sonen var vaken och naturligtvis ta en sväng på toa. ;-) Jag la mig och somnade om direkt och när jag vaknade igen var klockan nästan 11! Härligt! Lillsorken vaknade också då och gosade en stund i sängen innan han gick upp och började bråka med hunden istället. *suck* Vid frukosten var det i alla fall full fart i magen - så skönt!

Dagen har förflutit lugnt. Såg att jag hade missade sms och samtal från syrran och bästisen.. Sorry tjejer, orkar inte vara social, ens i telefon just nu. Jag kollade in på Vendels rum och insåg att det var dags att ta ett ordentligt städryck där. Sagt och gjort! I smyg hoppades jag förstås att förlossningen skulle komma igång, men inte då.. Å andra sidan är det himla skönt att ha ett nystädat barnrum att skicka in sonen att leka på. Det är lättare att både komma igång och leka och att hitta sina saker när allt är där det ska vara, eller hur!? Vid 15 blev det sen lunch, Vendel och jag delade en färdig portion lövbit. Gott, tyckte både han och jag.

Efter maten tittade jag på hunden och sa till maken att vi måste göra något åt hans långhårighet. En bra idé kan man tycka när man faktiskt kan hantera både sax och trimmer, så i samråd bestämde vi oss för att förverkliga planen. Allt hade säkert gått bra om inte trimmern lagt av mitt i det hela. Nu har vi en hund som ser väldigt lustig ut.. ;-)

När hunden är färdigtrimmad (maken åkte iväg för att kolla om ÖoB eller Rusta möjligen har hundtrimmers) funderar jag på att baka en sockerkaka med Vendel. Varje kväll läser vi "Totte bakar" men vi har bytt ut det mot "Vendel bakar" så att det ska bli lite mer spännande. Numera behöver jag inte läsa texten för Vendel berättar själv vad han behöver när han ska baka och vilka tillbehör han ska ta fram. ;-)

Hmm, Vendel behöver nog ett bad också när jag tittar närmre på sorken. Det är ju dagisdag imorgon och då måste man vara hel och ren. Nja, hel är han väl inte precis, han hoppar och klättrar överallt, så hela han är full av blåmärken - inklusive ett på kinden - och sår överallt, men ren kan han ju vara åtminstone. Jag hoppas att blåmärket på kinden ska försvinna innan dagisfotograferingen på onsdag. Nej, nu ska jag sätta igång "Pettson o Findus" åt Vendel så jag kan surfa ikapp på FL och Facebook en stund. ;-)

söndag 8 november 2009

Lugn kväll...

När vi blev hemskickade från förlossningen sa barnmorskan till mig att äta ordentligt och vila som uppladdning för det kommande arbetet och det har jag gjort. Väl hemma åt vi en stadig lunch och sedan la jag mig i badet i över en timme. Skönt med lite spa-lyx för sig själv. När maken hade vilat klart gick jag och la mig istället och jag tror faktiskt att jag sov i över en timme.

Nu ikväll har vi ätit fiskpinnar (både maken och jag blev sugna på det) och till och med lillsorken åt riktigt bra, han tog om flera gånger av både fiskpinnarna och spenaten! Till efterrätt hade äldste sonen gjort pannacotta, det enda Fars Dags-firandet som blev av idag, och så såg vi Jurassic Park. Vissa scener fick vi såklart censurera för Vendel, men annars var han storligen fascinerad av alla "saurer" på teven. Det enda han blev lite rädd för var att de ska komma hit och ha sönder vårt hus. För en 3-åring är ju allt han ser på riktigt.

Hmm, jag är ganska trött nu, men det vete spörs om jag kommer att våga somna. Jag får väl hålla maken i handen och hoppas på att min kropp vet vad den gör. Det är ju trots allt fjärde barnet. Nu ikväll har jag haft lite ondare sammandragningar, men fortfarande inget som tyder på att förlossningen skulle vara igång. Sååå tröttsamt.

Min gulliga arbetskompis hade läst här i bloggen och skrivit ett inlägg till mig på Facebook. Det värmde! Det är flera som har sagt att de inte kan kommentera här i bloggen. Jag måste kolla upp vad det är för fel, men det får bli en annan dag, nu måste jag lägga mig.. Håll tummarna att jag får sova gott!

Usch och fy!

Jag hade ju ganska regelbundna sammandragningar med allt mellan 10 och 20 minuters mellanrum när jag gick och la mig. Vid 01.15 tog jag 2 Alvedon och satte igång TENSen för att få lite vila. Klockan 5 vaknade jag med ett ryck! Magen var stenhård, inte minsta antydan till värkar och bebisen rörde sig inte hur mycket jag än buffade på magen och drack iskallt vatten! Med tårar i ögonen och halvt hysterisk väckte jag maken och sa att jag inte kände nåt i magen. Han vaknade till fort och väckte min äldste son som fick komma upp och passa sin lillebror medan vi (maken) ringde förlossningen. När den gulliga barnmorskan bad att få prata med mig fick jag knappt fram orden, jag var så rädd och ledsen. Självklart var vi välkomna ner för en koll.

Vi var där strax före halv 6 och det första barnmorskan gjorde var att lyssna efter hjärtljuden och sedan sätta en CTG-kurva. Där hördes hans hjärtljud så fint över hela rummet, ett av de vackraste ljud jag hört. Vilken lättnad!! Trots att jag hörde hjärtljuden dröjde det en timme innan jag kände några som helst rörelser från bebisen. Bm trodde att han var riktigt trött. Jamen, om förlossningen har börjat och så somnar bebisen och värkarna försvinner.. hur smart är det av naturen?

Vi fick stanna kvar för observation fram till klockan 13. Då hann vi med ytterligare en ctg-kurva, bb-frukost, åtskilliga toabesök, läkarundersökning med ultraljud för att kontrollera mängden fostervatten och en gynundersökning för att se om värkarna gjort nytta. Knappt.. Jag var öppen för ett finger och förlossningskanalen var rätt lång, som hon sa. Däremot kände hon att huvudet stod väldigt långt ner, så hon förstod att jag tycker att det trycker på. På toa kommer massor av slem när jag torkar mig, så nog är det på gång trots allt.

Hemma igen blev 14-åringen lättad att få lite avlastning och 3-åringen blev glad att mamma och pappa var hemma igen. Maken och jag åt lunch och nu ligger han och vilar, medan jag uppdaterar mitt virtuella liv. Han fick ju inte sova något nere på förlossningen, men jag hade lyckats slumra till en timme nästan.

Nu ska jag ta en dusch och byta kläder. Jag måste bara koppla loss mig från alla sladdar som hänger överallt först. ;-) *fortsättning följer*

lördag 7 november 2009

Lördagsmys!

Jaha, jag hann ju inte med hälften av vad jag hade tänkt göra. Visst kom jag iväg till Tyglagret, men klämmorna hade inte kommit, så jag investerade i några meter fina band istället. Därefter åkte maken och jag till ÖoB och gick runt och inventerade deras utbud gällande julklappar till lillsorken. Struntade i att åka hem till mig och sy.

Hemma i huset igen bakade jag en äppelkaka, men den blev inte bra. Jag misstänker att det har att göra med att jag använde syltsocker med pektin i, istället för vanligt strösocker. *noterar att jag inte ska göra om det misstaget igen* Kakan blev god ändå, så den blev huvudattraktionen vid eftermiddagsfikat.

Vid 16-tiden var jag så trött så jag sa att jag skulle gå och lägga mig en stund. Maken och grabbarna åkte iväg till affären och jag somnade och sov en halvtimme. Kände av några sammandragningar, som faktiskt börjar kännas mer och mer som värkar, men som sagt, det kan dröja många dagar än innan bebis behagar komma till oss.

På kvällen åt vi tacos och såg "Abyss", nån skum film om undervattensfenomen på en borrstation.. Roligare än det låter. Tyvärr råkade jag bita sönder min tand, mindre roligt! Min tandläkare har inte haft besök av mig sedan jag blev gravid, för hon vill inte att jag ska röntgas så länge jag har bebis i magen. *suck* Nästa gång jag ska dit kommer att bli kostsam, för sedan jag blev gravid har jag bitit sönder två tänder och lagningen på ytterligare en har släppt. *suckar igen*

Nu är klockan 22.20 och de små värkarna har faktiskt hållt i sig, så jag vågar nästan hoppas på bebis imorgon, men bara för att jag säger det så kommer väl allt att stanna av när jag lägger mig. Bebisen är livlig och trycker och bökar runt i magen i alla fall och det känns ju bra! Nu ska vi lägga oss och hoppas på att antingen få sova gott hela natten, eller att få åka in och föda bebis inatt. :-)

Bf + 4 och här sitter jag...

Inättras somnade jag runt 1 och var uppe kanske 3 gånger för att kissa. Herregud vad otymplig jag är! Maken och jag bytte sida i sängen för att jag ska ligga bredvid 3-åringen. Det är mig han vill till om han vaknar på natten, så vi tyckte att det här var bästa lösningen. Tyvärr hamnar jag då i "mitten" av sängarna och måste sätta mig upp och hasa ner mot sängkanten för att komma ut. Om ni har sett en valross ta sig fram på torra land vet ni ungefär hur det ser ut när jag måste på toa om nätterna..

Tacknämligt nog fick vi alla sova till 10 idag. Jag är glad att ha barn som följer min dygnsrytm! Ja, lillsorken sov nog ännu längre till och med. Skönt med lediga dagar. Ingen bebis i sikte, så jag funderar på att åka på en loppis (vad jag/vi nu ska med ännu mer prylar till) och sen ska jag nog ta mig hem till lägenheten och sy lite. Kom på en massa roliga projekt när jag vaknade idag. Vi får se om de kan förverkligas, jag syr kanske hellre än bra, men kul är det ju. Kanske att jag ska ge mig på att baka lite med Vendelsorken också, vi får se hur det känns.

En till i vänta-barn-tråden på FL har åkt in till bb nu. Hon hade inte bf förrän 14 november, vilket fusk!! Själv har jag små sammandragningar, men de kommer med timmars mellanrum och gör inte ont, så jag fäster ingen större vikt vid dem. Man kan ju bara hoppas att de gör liiite nytta i alla fall, så att de inte bara är till irritation. Nu ska jag klä på mig och åka till Tyglagret och se om mina klämmor till napphållarna har kommit.

fredag 6 november 2009

*trummar förstrött med fingrarna*

Hum-di-dum-di-dum.. Ingen bebis i sikte och den 13 november närmar sig med stormsteg. Det är en skräck! Jag vägrar föda min bebis den 13 november!! Min kompis man har skojat om det i flera månader för han fyller själv år då. Om det bara var han vore det inte så illa, men min mamma fyller också år då och jag tänker inte föda barn på barnets mormors födelsedag. Dessutom är det 11 dagar över tiden och så länge tänker jag inte gå!! Hear me!

Idag har vi tagit det lugnt, jag har varit ovanligt trött och seg, fast jag fick sova gott nästan hela natten. På eftermiddagen åkte vi till Maxi och jag köpte 3 flaskor julmust och mer pepparkaksdeg + 3 saffransbullar. Mums! Nu ikväll åt vi kryddstark köttfärssås med pasta, godis och så saffransbulle förstås. Allt nedsköljt med julmust framför filmen True Lies med Jamie Lee Curtis och Arnold Schwarznegger. :-)

Damn, jag visste att jag inte skulle ha duschat, gjort hårinpackning (på huvudet) och rakat bort håret (under armarna och på benen) igår. Nu kommer det att dröja ännu längre tills bebisen kommer.. Jag skulle ju köra på min "sunk-metod"! *snyft*

Falskt alarm!

Trots kryddstark mat och mycket vila har jag ännu inte klämt ur mig någon Minivalp. Vi gick ju och la oss runt 23. Jag läste en stund för Vendel (ja, vi är dåååliga föräldrar som inte lägger sonen vid 19 för att få egentid/gemensam vuxentid!) och sedan somnade vi alla sött. Mina förvärkar försvann i sömndimmorna och tunnades ut till intet. Jag har vaknat kanske 3 gånger inättras och varit på toa, men inte minsta känning. Hallå! Ska inte förlossningen sätta igång när mamman vilar? Tydligen inte.. Jag vaknade hursomhelst klockan 11!! Jag har alltså sovit nästan 11 timmar. :-) Najjs!

Äckelvarning! Nu gör jag det offentligt, jag är effell-skadad! När jag var på toa kom det en ganska stor del av slemproppen, och jag övervägde på fullt allvar att ta en bild av den!! :-o Förstår ni hur sjukt det är?

Vid frukosten nu kände jag några små sammandragningar igen, men inga som gjorde särskilt ont. Det är väl bara att hoppas på att de etablerar sig snart så jag blir av med den här enorma badbollen som sitter mitt fram på min kropp och får en söt liten bebis att gosa med istället. :-)

torsdag 5 november 2009

Är det möjligt..?

Idag vaknade jag ju supertidigt och kunde inte somna om. Typiskt när man faktiskt behöver ladda inför det där, det som ska hända snart, kanske, eventuellt, om det vill sig.. Maken lyckades locka ut mig vid 13-tiden för en hamburgerlunch på Max. Jag gillar inte Max egentligen och min nya strategi för att få ut bebisen är att gå så sunkig, ofräsch och trist som möjligt, så jag hade verkligen inte lust att åka iväg nånstans. Jag menar, nog händer det att man måste iväg när man känner sig som ofräschast? ;-) Visst, jag duschade faktiskt igår, men jag hade inte tvättat håret på 3 dagar och jag gick och slafsade i mysbrallor och nersölad t-shirt, osminkad.. Så'n är jag.. Tur (?) att min man älskar mig ändå!

Nåväl, jag klädde mig anständigt, drog på lite mascara och snodde ihop en nödtofs. Hamburgaren var rätt okej och när vi hade ätit åkte vi och hämtade lillsorken på dagis. Han följde faktiskt med frivilligt, men skulle promt med mig till min lägenhet. Det kändes inte riktigt som läge för det så vi åkte till huset och fikade istället. Efter fikat la jag mig i sängen och fick sova över en timme! Halleluja!

På kvällen åkte vi en sväng till lägenheten och matade/gosade katt, såg Hitta Nemo och jag fick sy en liten aktivitetskudde till min bästis systerdotter. Passade även på att namna några av de byxor vi köpte till Vendel på loppis häromsistens och så sydde jag några fler napphållare också, vad jag nu ska med dem till..? När jag satt och sydde kände jag att det gjorde lite småont nere i bäckenet. Det kom även några småvärkar som drog ihop hela magen.. När maken kom och hämtade oss fick jag ännu fler och starkare värkar i bilen. Kan det verkligen vara på gång?

Nu ett par timmar senare har inget mer hänt, inga värkar, ingenting, men jag har i alla fall duschat, om vi nu skulle behöva åka in (var det inte det jag skulle låta bli med?) och så har jag packat ner passet och lite godis i bb-väskan också. Jag har råkat förlägga mitt körkort, så jag går runt med passet som leg. istället och känner mig lite fjortis. ;-) Maken bjöd på starkt kryddad thaimat i förhoppning att det ska sätta fart på bebis och om det funkar är det nog bäst att jag kryper till kojs nu. Klockan är ju snart 23. Jag tar nog med min bärbara dator till förlossningen, så om bebis beslutar sig för att komma så uppdaterar jag så snart som möjligt.

Första snön har fallit - och försvunnit.

I morse snöade det för fullt när jag gick upp och satte mig i köket. Först var det kalla, hårda flingor, sedan efter en stund blev de sådär mjuka och blöta så man som barn tänker; Hurra! Nu kan vi bygga snökoja och som vuxen tänker man; Tusan också! Det här blir jobbigt att skrapa av från bilen/uppfarten/trappen etc. ;-) Det positiva med den blöta snön var att den blev ännu blötare för att sedan övergå i regn och försvinna. Synd om barnen, men skönt för oss vuxna.

Vi har ännu inga vinterdäck på bilen och det kan ju vara skoj att kunna ta sig någorlunda säkert till förlossningen när (om?) det nu blir dags. Min bil har förvisso vinterdäck, men själva bilen har körförbud sedan typ ett år tillbaka och står nu och skräpar på makens garageuppfart sedan lika lång tid tillbaka. Jag borde ha ställt av den för att spara på skatt och försäkring, men maken har lovat i ungefär ett års tid att åka ner på en "stand-by-tid" och få min bil besiktigad så jag kan köra med den. (Jag hatar att åka och besiktiga bilen, jag blir alltid lipfärdig när de ger mig anmärkning på något som behöver åtgärdas. Avdelning; minuspoäng i vuxenpoängssamlandet!) Men, den som väntar på något gott... Någon dag den här månaden kanske han faktiskt gör det också.

När bebisen är ute måste han dock ha gjort det, för jag vill inte vara beroende av honom eller kollektivtrafiken (som det iofs inte är något fel med) för att ta mig på sta'n eller hem till kompisar, till öppna förskolan eller liknande. Det blir inga vuxenpoäng av att tigga skjuts av sin make jämt och ständigt. Nu som gravid har jag en ursäkt, jag har ont som tusan i fogarna och orkar inte gå många meter, och jag kommer faktiskt inte ens in bakom ratten i min bil, men när bebisen är ute ska jag i alla fall kunna ta mig fram på egen hand, så det så.

Sitter med en kopp kaffe och ett glas julmust att trösta mig med nu när jag är uttråkad och bara väntar på bebis. Pepparkaksdegen börjar ta slut, så jag kanske skulle fjäska för min trötte make och be honom köra mig till Maxi? Fast först ska jag äta typ ett kilo godis, må lite illa och hoppas att värkarna startar av det. ;-) Om de inte kommer igång idag ska jag försöka vara lite pedagogisk och baka kaka med Vendel (den trotsiga treåringen.) Nä, godis var det..

Inget är som väntans tider...

Blä, nu är jag riktigt less. Jag vet att man inte ska stirra sig blind på bf-datumet, men jag kände ju när jag blev gravid (typ) och jag plussade starkt 5 dagar före bim (= beräknad inte mens). När vi gjorde könsultraljud i Stockholm trodde de att jag skulle föda 28/10, men jag tror att det bara var så att sorken var lite större än normalt för tiden. Oavsett vilket så gör ju det här sammantaget att jag i alla fall hoppades på att få föda lite tidigare än bf. Nu har jag gått över 2 dagar, eller mer än en vecka om man går på TittUts uträkning. *suck*

Mina hormoner leker "hela havet stormar" och jag vill bara gråta, sova, kräkas, gråta lite till och vara sur om vartannat. Stackars 3-åringen har nu en gråtmild och sur mamma och en trött och arg pappa. Pappan sover som en kratta om nätterna just nu och han vaknar av minsta pip från antingen hunden eller sonen. När sonen väckte oss vid 5-tiden i morse (för typ 10:e gången den här natten) och ville ligga i min säng blev pappan jättearg och skrek att sonen skulle sova i sin säng eller gå och lägga sig i sitt rum. Då började jag gråta för jag hatar när vuxna blir så arga på barn, barnen kan ju inte hjälpa att de kommer i perioder av trots, sömnlöshet, matvägran eller vad det nu kan vara.. (Jag blir ju själv lika arg ibland och får dåligt samvete för det.) Det slutade i alla fall med att pappan la sig i sonens rum och sonen fick ligga i min säng - vilket han hade fått från början för min del.

Tyvärr kunde jag inte somna om, så nu sitter jag och gäspar framför datorn medan jag kollar Facebook, familjeliv och min blogg. Hoppas att jag kan sova en stund under dagen, ifall den här lille segisen möjligen skulle vilja masa sig ut till oss i den stora världen just idag.. Like if.. (Å andra sidan är båda mina äldsta födda den 3:e i respektive månad, 3-åringen och jag är födda den 4:e och pappan den 5:e så det vore ju passande om den här kom den 5:e också så blir det jämnt fördelat i familjen.)

onsdag 4 november 2009

Ingen bebis idag heller, bf + 1!

Jaha ja.. Om bebisen inte ville komma den 2 november så hade jag ju hoppats stort på den 3:e. Tji fick jag!! Min gulliga bästis på fastlandet ringde och vi pratade bort en och en halv timme, men det var väl det enda roliga som hände på hela dagen.

På eftermiddagen var jag hemma i min lägenhet och slappade lite framför förlossningskliniken på teve (gud vad de är snabba med avnavling i USA! :-o) och sedan var det tänkt att jag skulle sy, men jag orkade inte. Istället gick jag och la mig i min underbart sköna säng och sov ett par timmar. När jag vaknade hade jag så fruktansvärt ont på höger sida i magen, precis som rejält håll, och det höll i sig säkert 5 minuter. Jag kunde inte andas och fick nästan panik. Ringde maken som kom över på en gång och sedan ringde jag ner till förlossningen och de sa att vi var välkomna in på en kontroll. Vi kom dit 17.45 och jag fick ligga ner och bli undersökt av en supergullig barnmorska och så tog de en ctg-kurva. Den visade att allt såg bra ut med bebisen, men jag hade några små och ganska regelbundna värkar. Läkaren var förbi och kollade kurvan och kände på min mage också, men han tyckte att allt verkade bra, så det var bara att åka hem om vi ville. Det ville vi!

Hemma igen åt vi fläskkarré med pasta (måste ju ladda lite) och till efterrätt blev det marängsuisse. Mums! Jag hade fler värkar under kvällen, men inga som verkade göra nytta. På natten vaknade jag flera gånger och var på toa, men annars var allt lugnt.

Idag klev jag upp 10.40! Tyvärr, visade det sig, hade jag en bm-tid vid 10 som jag hade glömt. Jag trodde att jag skulle vara där vid 14. Jag som hade tänkt be om en liten gynkoll idag. Nåja, bebisen kommer ju när den kommer ändå. Efter mvc åkte vi till Café Norrgatt och åt semlor och Vendel fick en bit prinsesstårta (som jag fick äta upp till slut.) När vi satt där kände jag fler småvärkar och nu ikväll har jag haft lite ont och tryck nedåt, men jag ropar inte hej för det. *luttrad* Nu väntar vi på att maken ska komma hem och fixa lite mat. Håll tummarna att det sätter igång inatt!

måndag 2 november 2009

Bf 2 november 2009!

Idag är jag i vecka 39+6 och för somliga räknas det som bf. Jag hoppas såklart att det stämmer. Men, det vore lite coolt om bebisen kom den 3:e istället, för mina förstfödda är båda födda den 3:e men olika månader och år. Lillsorken var på väg att födas den 3:e men segade lite och föddes den 4:e istället. Inatt är det fullmåne och det sägs kunna inverka när det gäller förlossningar, så jag sätter min lit till månen. Jag har ju haft förvärkar flera dagar, utan märkbart resultat, men man kan ju hoppas att det gjort något till åtminstone.

Äldste sonen är vidtalad och införstådd med att han får ta hand om lillebror när det blir dags för bb-färd, i alla fall om det är en dag då vi inte har dagistid. Tonåring som han är hoppas han att det ska sätta igång på natten så att han får stanna hemma från skolan en hel dag. ;-) Blir det som jag hoppas så får han som han vill. :-)

söndag 1 november 2009

Julmust och en underbar make!

Jag älskar julen, men mest av allt älskar jag nog allt gott som finns att stoppa i munnen i juletid! Favoriten big time är JULMUST men sedan kommer saffransbullar, knäck, marsipangodis, Paradischoklad (jag veet, det finns året om, men det är till julen den är bäst) clementiner och pepparkakor - helst i degform - i tät följd!

Som gravid är jag mer sugen än vanligt, på allting! Nu vid 21.30 frågade jag maken hur gravid jag är. - Tillräckligt! svarade han. - Tillräckligt för att du ska åka och köpa julmust åt mig? frågade jag med bedjande stämma. - Självklart! Du har inte varit krävande alls den här graviditeten, så det har du verkligen förtjänat.. sa min underbare make. Så nu sitter jag här och väntar på att han ska komma hem med lite mer julmust att skölja ner saffransgifflarna och pepparkaksdegen med. ;-)

Lillsorken i magen trycker och knölar så jag tror att han är på väg ut och den näst yngste springer runt i huset i någon sorts övertrötthetsspeed och skriker rakt ut. Gaaah! Äldste ser film för sig själv.. Idag har jag haft fler förvärkar, men inte tror jag att det kommer bebis för det.. *suckar lätt* Åh, nu är maken hemma med musten! *lycka*

Sen avnavling!

Efter att ha läst mycket om sen avnavling på min favvosajt http://www.familjeliv.se/ har jag i samråd med maken bestämt att vi ska kräva sen avnavling på vår son (som gärna får födas idag!) Barnmorskan här i Visby säger att det tillämpas sen avnavling på lasarettet där vi ska föda, men det är nog en sanning med modifikation. Jag vill att barnet ska läggas upp på mitt bröst direkt efter födseln och sedan ska han och jag få "bonda" i fred minst 5 minuter innan personalen går in och stör, såvida det inte är akutläge förstås.. Jag vill inte att de klampar av navelsträngen, varken med händer eller klämmor och tar blodprover. Först när navelsträngen slutat pulsera och börjar bli grå och slapp får de klippa av den. Praxis här verkar vara att hålla barnet under placentanivå i 30 sekunder och "mjölka" navelsträngen, för att sedan klampa med fingrarna och ta blodprov, vilket alltså inte är det optimala.. Låt mitt barn få ha sitt blod i fred!

För en riktigt bra text om sen avnavling, kolla här: http://anaiah.blogg.se/2009/october/sen-avnavling-barnets-fodsloratt.html

lördag 31 oktober 2009

Loppisfynd och hustittande.

Det är den sista oktober idag och därmed sista chansen att få ännu ett oktoberbarn. Jag tror att den chansen går oss förbi. Igår hade jag små förvärkar från eftermiddagen och fram till midnatt ungefär, sedan avtog de och när jag vaknade vid 9 i morse var de som bortblåsta. Typiskt!

Maken och jag har varit på barnmarknad i Roma. Jag hade tänkt kolla på kläder till barnen, men en gammal kompis tipsade om att hon sålde amningströjor. Visst tusan! Det var ju i stort sett det enda jag inte har ordnat inför bebisens ankomst. Antingen har jag sålt av alla mina amningströjor jag hade förut, eller så har jag lagt dem på något bra ställe i en kartong eller så.. Borta är de i vilket fall som helst. Nu hade jag chansen att skaffa nya och såklart tog jag den. 4 fina boob-tröjor för totalt 400:- Det är mindre än nypriset för EN tröja ju! *nöjd* Ett par böcker till lillsorken blev det också.

När vi åkte från marknaden tyckte maken att vi skulle passa på att kolla på ett hus eftersom storsorken var hemma och tog hand om lillsorken. Det var ett fint vinkelhus, med puts på utsidan och fina tapeter invändigt. Ett badrum med jacuzzi och toalett och ett lite mindre duschrum, också det med toalett. Vilken lyx, två toaletter!! Det enda som störde var att planlösningen var märklig så onödigt mycket golvyta gick åt till just - golvyta. Det var en faslig massa vinklar och vrår som man kunde utnyttjat på ett mycket bättre sätt. Bra att ha sett ett sådant exempel, då vet man vad man INTE vill ha.

När vi åkte och handlade efteråt ringde storsorken och berättade att den lille längtade efter mamma och ville sitta i bilen med mamma. Sötisen! När vi kom innanför dörren möttes vi av en tårögd, snorig treåring som dock torkade både tårar och snor när pappan visade de dinosaurier han köpt på marknaden. Frid och fröjd en stund i alla fall. Lite senare upptäckte vi att den lille huliganen stulit sin mammas Novalucol och gömt på ett så bra ställe att han själv glömt var. Både mamman och pappan blev ganska arga och hotade med att slänga dinosarna, men inte ens det kunde skrämma igång minnet på vandalen. Pappan fick åka till Apoteket (som förstås var stängt p.g.a. Allhelgonahelgen) och sedan vidare till mataffären för att istället köpa Samarin. Nåväl, bättre än inget för mamman med den nattliga halsbrännan.

Nu är det snart kvällsmat. Helgen till ära blir det lammstek med goda tillbehör, trots att lördagar annars är tacodagar här i huset. Nån gång måste man ju göra undantag, även från en så stark tradition. När jag tänker efter är det nog ett smart drag att skippa den starka tacosåsen, med tanke på halsbrännan då. Trevlig Allhelgonahelg!

torsdag 29 oktober 2009

Surrealistiskt!

Ja, det är precis vad det är. I min mage ligger en liten (?) bebis och sparkar för fullt. Om några dagar är det meningen att han ska komma ut och vi ska bli en ännu större familj. Jag har längtat så länge efter honom och det tog tid att få maken att gå med på ett litet syskon till vår son, men när jag väl blev gravid kändes det helskumt.

Sonen blev till efter 1,5 års försök. När vi började med syskontillverkning tog det sig på första försöket. Tyvärr slutade det i missfall i början av december förra året. Jag blev rädd och vågade inte försöka igen på ett par månader. När vi väl gjorde det tog det sig på första försöket igen. Till att börja med vågade jag inte tro på det, jag gick bara och väntade på att det skulle börja blöda. Tiden gick och den lille stannade kvar. Jag började känna sparkar och vi gjorde flera ultraljud som visade att det faktiskt fanns en liten bebis därinne!

Nu är det alltså snart dags för förlossning. Jag har inte riktigt tagit in att jag ska bli bebismamma igen. Jag känner ju hur han sparkar varje dag, min mage är stor och otymplig (det gäller förresten hela mig - hittills har jag nog gått upp närmare 30 kg!) och jag har foglossningen from Hell. Vi har boat och köpt massor av söta små kläder, ordnat vagn och spjälsäng som står bäddade och klara, ett nytt babyskydd till bilen är införskaffat. Maken har byggt en vagga och bb-väskan är packad, men ändå kan jag inte förstå.

Än en gång ska jag alltså in till BB, ligga och ha superont, tro att jag ska dö och skrika att jag vill hem för att till slut få ut en söt liten bebis som ska bli en del av vårt liv för all framtid. Hur gick det till? Jag kommer nog inte ens att tro att det är på riktigt när jag väl ligger där med det kladdiga lilla knytet på mitt bröst. Det jag kan förstå är att jag är lyckligt lottad som för fjärde gången ska få uppleva detta mirakel och att jag har tre barn sen tidigare som väntar och längtar efter att lillebror ska komma! *kärlek*

Vuxenpoäng!

Igår var maken och jag på min äldste sons skola och hade utvecklingssamtal med hans lärare (och honom)! Jag känner mig själv som 14 när jag sitter där med lärarna men istället för att det pratas om mig och mina prestationer ska jag vara vuxen och komma med konstruktiva kommentarer och förslag om hur MIN SON ska klara sina studier. Nu är det hela 17 år sedan jag var lika gammal som sonen är nu, men det känns mycket närmare i tid. Det känns som om jag inte riktigt kom ifrån den där känslan av "fjortis".. Jag är inte vuxen!!

Jag menar.. jag har snart 4 barn, körkort, bil, är gift och har djur och bor i egen lägenhet som jag betalar med egna pengar och allt.. Jag pensionssparar till och med, men inte känner jag mig mer vuxen för det. När jag var barn trodde jag att man skulle "bli" vuxen automatiskt. Jag vet inte exakt när detta skulle inträffa, men nånstans efter att man fyllt 20 kanske? Nu är jag över 30 och fortfarande har inte den där känslan infunnit sig. Vad är det som saknas för att man ska KÄNNA sig vuxen också?

Min mamma har alltid varit vuxen för mig.. nu börjar jag undra om hon faktiskt känner sig vuxen. Kanske är det bara för att hon är mer strukturerad och pedantisk än jag som hon känns vuxen? Hon var lika gammal som jag är nu när hon fick mig, så kanske att jag blir vuxen om 10 år sisådär.. Vad det nu är att se fram emot. Den som lever får se!

onsdag 28 oktober 2009

Första inlägget...

Jag har länge velat skaffa en blogg och nu har dagen äntligen kommit då det är dags. :-) Förut har jag bloggat med ojämna mellanrum på favoritsajten familjeliv.se men jag kände att det var läge att skapa en lite mer "offentlig" blogg.


Med tiden kommer läsarna att få lära känna mig och min familj, boendes på Gotland, genom vardagar u fest som det sjungs i visan. I magen ligger mitt fjärde barn, det andra gemensamma med min make. Sedan tidigare har jag två tonåringar vars far bor på fastlandet och så en 3-årig huligan som retar gallfeber på syskonen, fadern och mig men som samtidigt skänker en sån otrolig glädje och lycka bara genom att finnas till. Jag är särbo med min man, vilket räddade vårt (snart) 6-åriga äktenskap. Hemma hos mig bor en svart katt och hos maken finns en lurvig hund. Kanske kommer de att få gästspela då och då i bloggen också.


Väl mött!