fredag 28 maj 2010

Veckan som gick..

Det är redan fredag! Vart tog veckan vägen? Vi som skulle hinna så mycket.. =)

Tänkte ju skriva vad vi gjorde förra helgen, men det känns nästan out-of-date nu ju. Nåja, vi var nere på hamnen en dag, maken, Vemund och jag. Där visade det sig att det var PrimörPremiär så vi kollade in i gamla silon och smakade gotländska delikatesser och besåg fina konstverk som ungdomarna på Donnergymnasiet ställde ut. Maken hittade Alexandra Pascalidous nya kokbok till ett riktigt bra pris och eftersom grekisk mat i princip är det enda vi aldrig lagar så var den ett välkommet tillskott i bokhyllan vi har i köket! Som en ren bonus fick vi en liten pratstund med Alexandra själv och en otroligt gullig signatur i boken med en kärleksfull hälsning till vår familj. Vilken underbar människa! :) Dessutom träffade vi på en gammal vän (nej, hon är inte gammal) som jag inte sett på ett tag, när vi var nere och åt glass, så det var en riktigt härlig dag - en sån som ger energi!

På söndageftermiddagen lyckades jag få iväg maken på en föreställning av Bitterfittan Airlines med underbara Sofia Wärngård Lang i huvudrollen (ja, nästintill den enda rollen, men de andra rollerna spelas ju av henne också, så..) Nog för att han varit för jämställdhet och kvinnors rätt till lika villkor inom både samhälle, arbetsliv och familj förut, men efter föreställningen hade ytterligare en dörr i hans medvetande öppnats tror jag. Tack Sofia! :)

På måndagen var vi på utvecklingssamtal i Tins skola. Han är ju tonåring ut i gympadojjorna min son, men kanske öppnades ett eller annat, om inte dörr så kanske fönster, i hans medvetande nu så att han förstår att han måste kämpa på och få bra betyg om han ska komma in på den utbildning han vill om ett år! Man kan ju inte luta sig tillbaka och hoppas att man ska klara sig på genomgående G (med ev. ett eller annat VG i småämnen) för att komma in på ett populärt program! Nåväl, han verkade lite mer mottaglig för våra argument nu när de backades upp av läraren också.

I onsdags var det så dags för nästa stora händelse i vår värld av förskolor och skola. Jag (och Vemund) var på besök på den avdelning Vendel ska börja på till hösten. Han blir nu officiellt stor! Det är sista anhalten innan allvaret - den riktiga skolan - börjar. Jag förstår inte hur det gick så fort! Nyss var han ju i Vemunds storlek och när jag skolade in honom på förskolan hade han inte ens lärt sig gå. (Det gjorde han 4 dagar efter att han blivit 18 månader f.ö.) Min lille bebis börjar bli stor.

Tur att jag har Vemund att gosa med en tid till. Inte för att han är så pluttig heller. Nu rullar han fram över golvet här på kontoret så fort att jag knappt hänger med. Det är skillnad mot Vendel som inte kom en meter förrän han fyllt 1 år.. För att riktigt understryka hur fort tiden går har jag idag ansökt om förskoleplats till Vemund också. Shit, tiden går fortare än jag hinner med, snart är jag gammal ju! *beställer tant-permanent och färdtjänst*

Vendel ska få ha ett litet kalas för 3 kompisar nu imorgon, bara för att ha något som får honom att känna sig stor och bekräfta att han faktiskt fyllt 4 år. De andra killarna är av ungefär samma skrot och korn som Vendel och jag gillar att umgås med deras mammor, så det blir nog en ganska "relaxed" tillställning. Håll nu tummarna att grabbarna kan hålla sams de timmar vi har kalaset. :) Detta gav oss ju även en anledning att röja upp lite i huset, något som av någon anledning blivit sorgligt eftersatt på sistone. Jag antar att vi lagt kraft, energi och tankar på annat som förhoppningsvis var viktigare just då. Nu ser jag hur mycket kläder (urvuxna av Vendel och långtifrån ivuxna av Vemund) som ligger och dräller. Var gör man av dem under tiden då? Jag menar, det är ju säkert ett år eller två tills Vemund kan ha dem.. *i-landsproblem*

Ja, ja.. I torsdags var jag och tog nya prover också. Jag bad ju om glutenprov (usch vad trist om jag skulle vara glutenintolerant, men det vore skönt om det fanns en enkel förklaring till mina kroppsliga problem) och D-vitaminprov, samt magnesium. Det gick bra att sticka mig den här gången, men ett litet blåmärke blev det ändå. Det visade sig att de inte kollar järn, men det har å andra sidan legat bra under graviditeten, så jag hoppas att det fortfarande är okej. Mamma hade pratat med sin läkare och han trodde att hon har något som kallas Polymyalgia Rheumatica och hon funderade på om det kan vara det jag har också, men jag stämmer inte riktigt in i patientgruppen. Bland annat har jag ju haft mina symptom i många år och är inte mellan 50 och 60.. ;) Jag träffade på min läkare och passade på att fråga om amningen och hon sa att nu när jag börjar på B-vitaminbehandlingen så är det ingen fara för varken Vemund eller mig. Han tar vad han behöver ändå, så det är bara jag som blir lidande vid amningen. Men, som sagt, med tillskott så ska det gå bra ändå.

Efter provtagningen var vi på sta'n och hämtade ut lite kläder som jag beställt via Lindex hemsida. Jag ska försöka komma ihåg att lägga upp bilder på dem. På sta'n mötte jag två av mina f.d. arbetskompisar! Jag har inte sett dem på ett tag så det var roligt att springa på dem båda två, med bara ett par minuters mellanrum. När jag såg dem insåg jag att jag faktiskt saknar att vara social! Jag umgås nästan aldrig med andra än maken och barnen, nu får det bli skärpning på den fronten! När kalaset är överstökat ska jag ta mig i kragen och baka lite till och bjuda in arbetskompisarna också! *skriver mental note to myself*

Nu ska vi äta lite mat (kött med vitlökssmör och hemlagad potatisgratäng) och sedan slappar vi en stund innan det blir ett sista ryck med städning, fixande av kläder och nattning av små barn. Tin är iväg hos en kompis och lanar, så vi har "bara" två barn hemma ikväll. Kanske vi kan få möjlighet att se en bra film, utan att bli störda ikväll? Man kan ju hoppas.

Tävling hos Edvins mamma!

Jag tävlar hos Edvinsmamma om presentkort värde 350 kronor hos Kalasbolaget.
Där hittar man fina barnkalas- o kalastillbehör!
Tävla HÄR du med.”

torsdag 27 maj 2010

Barnsligt sur - är vad jag blir..

Förra månaden fick jag en faktura från tradera och glömde så bort den igen. (Nackdelen när man får fakturor via mail istället för på internetbanken eller via avi i brevlådan.) När jag väl kom på det betalade jag den omgående. Dagen efter fick jag ett påminnelsemail från dem med en tilläggsavgift på 50:- Eftersom jag redan hade betalat tänkte jag inte så mycket på det, men när jag kollade mitt traderakonto så stod det att jag inte hade betalat alls. :o

Sedan framkom det att de haft strul med sina banköverföringar m.m. så trots att kunder hade betalat stod det att de hade obetalda fakturor. Nå, tiden gick och jag trodde att allt var frid och fröjd, men idag fick jag ett mail från tradera att mitt konto var avstängt - pga obetald faktura. Nu är det iofs "bara" påminnelseavgiften som ska betalas, men jag tycker att jag ska slippa den. *surar som en barnunge* Visst, jag var ute i sista stund med min betalning, men den gjordes dagen innan de skickade påminnelsen och på mitt bankkonotutdrag står att pengarna drogs från kontot samma dag jag gjorde överföringen så det så! Punkt.

När sån't här händer blir jag så barnslig och tänker att ska de ha de pengarna eller hotar med att stänga av mig så kan de få göra det och sen avregistrerar jag mig. Det är ju inte precis så att deras sajt är den enda köp-och-sälj-sajten på Internet! ;) Nä, jag ska ta och kolla blocket, Loppi och Eniro istället tror jag. Bye bye Tradera!

onsdag 26 maj 2010

Nytt samtal från läkaren.

Min läkare ringde äntligen idag igen med svar från de prover som togs förra måndagen. Som tidigare visade det stor folsyra- och B12-brist och nu ska jag få recept på tabletter som ska hjälpa till att få tillbaka normala värden. När jag läser på om b-vitaminbrist blir jag ännu mer förvånad och arg för att den läkare jag gick till för 7 år sedan inte tog de proverna utan avfärdade mig med att jag var överviktig och att värken möjligen var psykisk! *morrar*

Jag bad om att få ta andra vitamin- och mineraltester för att se om det är fler saker som saknas i kroppen. Dessutom bad jag om att få ta ett prov för att se om jag har glutenintolerans eller om jag kan utesluta det. Något i min kropp gör att jag inte kan ta till mig vitaminerna i det jag äter. Om det sedan beror på graviditeterna, amning eller något fel i mag-tarmkanalen spelar ju inte så stor roll, bara det upptäcks nu och kan åtgärdas. Imorgon ska jag dit och låta dem sticka mig i armen igen.. Mosig i hjärnan som jag är glömde jag att fråga om jag bör sluta amma Vemund, både för min (bristen förvärras?) och hans (får han i sig alla näringsämnen han behöver med mjölken?) skull, men för säkerhets skull har jag utökat hans grötportioner lite och idag åt han en fralla franskbröd (bara inkråmet) och nästan en hel banan i tillägg till gröten. Inget fel på aptiten hos den sorken inte. ;)

Ett tecken på att jag inte mår bra (förutom tröttheten, värken, domningar och en viss nedstämdhet) är att jag tappar hår som en överkörd gnu! Varje gång jag duschar sätter silen igen på en gång eftersom håret bara rasar av mig. =( Samma sak om jag drar handen genom håret, då har jag minst 10 strån i handen. Jag har alltid haft tjockt och starkt hår, så när jag ser de svaga, avbrutna stråna känns det helt surrealistiskt.. Ni ska tänka hur det ser ut när Vemund fått ett rejält tag i mitt hår med sin lilla, kladdiga, men ack så starka hand!

Tävling hos Nikita!

Jag tävlar om superpriser från Vincent shoestore i Nikitas blogg
Tävla HÄR du med!

Några bilder till..

Godingarna 23 maj..
En dag hade alla rött på sig.. Kodak moment!
17 maj - tillsammans har de rött, blått och vitt på sig.. ;)

Sötisarna busar i köket 25 maj 2010


Min brorsa är lite småknasig..




Kolla bara hur han sitter!




Mmm, tugga matta är gott!















Kolla in min snygga tröja med baggebuss! Flower power!

lördag 22 maj 2010

Tävla hos KroKKoFin

En av favoritbloggarna på sistone är KroKKoFin. Hon syr så otroligt fina barnkläder, tycker jag, och nu har hon förverkligat en av sina drömmar (lite avis blir jag allt) och startat en egen webshop! För att fira detta har hon en tävling på sin sida. Kolla in där och inspireras du med. =)

Beroende av bloggar?

Det är ju helt klart beroendeframkallande att surfa runt bland alla bloggar (som syrran redan konstaterat) men lite inspiration och att få ta del av andras vardag och tankar skadar väl inte. Klart att det inte ska gå till överdrift, men att umgås med så vitt skilda personligheter - om ock över nätet - är både givande och berikande för sinnet tror jag.

Tänk vad många tankar, åsikter, idéer och funderingar man får ta del av från människor man aldrig mött och kanske aldrig kommer att möta, ändå tillför de något i ens eget liv. Jag kanske inte håller med alla om vad de skriver, men att ha fått insyn i deras tankar gör att jag själv kan fundera över mina värderingar, vad jag tycker, vad jag vill.

Förr hade man mestadels litteratur att ta till när man ville få en inblick i andras psyke, samhällslivet eller gängfunktioner - idag går man ut på nätet och läser i bloggar eller forum. Snabbt och smidigt, kanske inte alltid rättvisande, men ändock. Nu ska jag gå och vara social med familjen IRL men jag tar med mig intrycken jag fått under mitt bloggläsande av idag. Ha en härlig lördag i solskenet (?) allihop!

torsdag 20 maj 2010

Bara för att han är så söt...





















Fixardag på Vendels förskola 19 maj 2010

Den 19 maj var det "gårdsfixardag" på Vendels förskola. Vi föräldrar var välkomna att vara med och göra utemiljön på förskolan lite finare, roligare och säkrare. Vi målade, fixade staket, satte upp hyllor i uteförråden och jag såg att några hade gjort trafikskyltar att ha på väggar och vägar för alla små trehjulingsförare. Som tack för detta bjöds vi på kaffe och kaka, om vi ville grilla fick vi ta med oss det hemifrån. Själv blev jag tilldelad den ärofyllda uppgiften att måla en lång "bokstavsorm" på asfalten utanför Vendels avdelning. Den skulle ha plats för alla 29 bokstäverna från A till Ö inklusive W. Jag målade med linjefärg.. Den var tjock, klibbig och stelnade innan jag ens hunnit hälften av vad jag tänkt. Med hjälp av lite thinner blev den dock mer samarbetsvillig och ormen (sedermera en larv) började ta form. Två andra föräldrar hjälpte mig att fylla i konturerna. Jag tror inte att ångorna var så nyttiga för vi var alla lite yra när vi var klara, men några grillade korvar och en kopp kaffe senare kändes det bättre.

Fröknarna curlar för mig! De sopar i alla fall asfalten.
Vemund övervakade att allt gick rätt för sig.
Resultatet: Den färdiga, glada larven! *stolt*
Så här fint fixades staketet till innergården! Pippifärger va?
Efterlängtad grillstund!
Vendel roade sig i väntan på att korven skulle bli klar..
..medan Vemund tog det lugnt och softade på filten!
En riktigt lyckad eftermiddag/kväll!

onsdag 19 maj 2010

Vemund 6 månader 11 maj 2010.

Vemund på sin halvårsdag 11 maj 2010. Kolla in tanden!
18 maj, en tur till vitsippsbacken i närheten av vårt hus.
Hmm, vad är det här då?
Går den att äta?
Naah, jag är skeptisk!

måndag 17 maj 2010

Syttende mai!


Som tonåring var jag ofta i Norge. Jag gillar verkligen landet, naturen, norrmännen och språket. (Jag tror att jag känner ungefär för Norge som jag gör för Gotland!) Nu är det dock 15 år sedan jag besökte vårt kära grannland senast och jag saknar det. På radion hörde jag att en norsk-polsk (ja, bara en sån sak!) sociolog föreslagit att Sverige och Norge skulle ingå en union.. *hostar diskret* Been there, done that! Jag tror inte att Norge är särskilt sugna på att paras ihop med oss igen -eller? Anyway - gratulerer med dagen (eller vad det nu kan tänkas heta!?)
Slänger in ett litet grattis på årsdagen till ex-svärfar också, stora ungarnas farfar. Det är lite roligt med årsdagarna. Han fyller år på Norges nationaldag och jag fyller på USAs nationaldag.. Hmm, Kronprinsessan Victoria fyller på Frankrikes nationaldag (vi är för övrigt årsbarn hon och jag, men jag har hunnit med lite mer familjeliv än hon, om man så säger ;)) Är det någon mer av mina bloggläsare som fyller år på en nationaldag?

Vardag i början av veckan..

Idag vaknade jag pigg och utvilad (har man hört va?) redan vid 8. En liten stund senare hör jag Vemund vakna till i vaggan, men han greppar sin fulnalle och ligger och gosar och leker med den en stund. Vendel vaknar också och kommer krypandes och lägger sig mellan maken och mig. Mmm, mysigt! När jag kollar ner i vaggan och Vemund märker att jag är vaken börjar han genast med sitt hungergnyende och viftar och sparkar för att få komma upp och äta. Fördelen när han sover hela nätterna är att han är riktigt hungrig på morgonen och därmed inte så lättstörd, utan äter ordentligt. =)

När Vemund hade ätit klart fick han sina "sängleksaker" - fulnallen, filten, nappen och en extrafilt med figurer på. Han lekte nöjt med dessa medan Vendel och jag smög ut i köket och fixade "duttus" till oss. När vi hade ätit klart gick jag och hämtade Vemund. Maken undrade om det var Fars dag eller något eftersom han fått sovmorgon och jag hade hyssjat ner barnen. Hmm, är jag verkligen så taskig att han aldrig får sovmorgon? Det kan iofs bero på min sjukliga trötthet att hur länge alla andra än sover så sover jag längre.. Men men. *lovar bot och bättring*

Vemund fick gröt, Vendel tog ett bad och jag vek lite tvätt. *nynnar ikapp med syrran a never ending stooooryyy* När ungarna var mätta, glada och rena tog jag en dusch och drog iväg till vårdcentralen för att ta några kompletterande prover. Den här gången var det inga problem att få in kanylen och jag slapp blåmärken. Det jag inte pratat med läkaren om är att jag vill att hon ska kolla upp om jag eventuellt har glutenintolerans och om jag har magnesiumbrist. Men, vi kan ju börja med b-vitaminbristen och gå vidare därifrån.

På eftermiddagen var vi på öppna förskolan och Vendel lekte (ganska bra) med sin "bästis" där och Vemund tuggade glatt i sig en portion gröt till. När vi kom hem fick Vemund leka på golvet, men han var allmänt missnöjd. Insåg efter en stund att han var hungrig igen! Finns det ingen botten i ungen? :D Den här gången blev det bröstet. Han åt som om han inte hade fått mat på dagar.. När kvällsmaten var klar och uppäten (säsongens första grillade) fick Vemund 1,5 portion gröt, lite kokt avsvalnat vatten och sedan en rejäl slurk bröstmjölk till och så pyjamas, torr blöja och skena. Han somnade efter bara några minuter vid bröstet. ;) Nu hoppas jag att han sover gott hela natten. När han fick vattenflaska till gröten gnagde han så på nappen, så jag misstänker att det är fler tänder på gång, det kan ju också göra bebisar gnälliga. Eller så har stackaren fått min "nästanförkylning" men det hoppas jag inte!!

Nu ska jag kolla mailen och sedan gå och lägga mig. Imorgon ska vi träffa bvc-psykologen. :)

söndag 16 maj 2010

Logopeden log..

De hade besök av logopeden på Vendels förskola. Personalen på öppna förskolan var ju lite oroade över hans försämrade tal och när vi tog upp saken på vanliga förskolan medgav de att de lagt märke till att han tappat ord och bokstäver och att talet överlag blivit sämre. Vi hade ju inte tänkt på det hemma, eftersom man lär sig sitt barns "språk" men när vi började fundera så kunde vi inte annat än instämma. Nåväl, logopeden var alltså på besök och hör och häpna; hon bara log och tyckte inte att det var någon fara alls. Hon var inte det minsta oroad. Nähä, då får väl vi låta bli att vara det också. Vi förstår ju trots allt vad Vendel säger, men det är värre när vi träffar hans farmor (som iofs skulle höra 75 % mer bara hon skaffade hörapparat :D) och kompisar till oss som inte är vana vid så små barn.

Ett litet smakprov på Vendels "ordlista":

Bemund = Vemund
Mendel = Vendel
menan = banan
padonger = kalsonger (min favorit ihop med tattmedod!)
apementin = apelsin/clementin
kjokemenil = krokodil
oohiur = odjur
bossan = brorsan
veve = teve
fuga = fluga
nura = myra
Bubbi duu o Skäggi = Scooby Doo och Shaggy
påbissen = polisen
dussen = vuxen
eesar = älskar
tattmedod = varsågod
hoppfan = hoppsan (läspande)

Tydligen är det här ganska typiskt för en kille i hans ålder, så det är bara att vänta på att det ska växa bort av sig självt. Vi ska upprepa orden han försöker säga, men med "korrekt" uttal så ska det komma med tiden. Ja, det är bara att tjata på då - som om vi någonsin gör annat. ;) Vi skulle ju kolla om han hör dåligt, men det var en katastrof från början till slut hela undersökningen så den tar vi i höst istället. Fram till dess; träna träna träna!

(Fotnot: "Logopeden log" är titeln på en bok om afasi som vi läste på omvårdnadsprogrammet om jag minns rätt.)

Sömnig söndag.

Vi sov lite dåligt natten till igår, båda sorkarna och jag. Vendel för att hans hjärna spinner i 180 dygnet runt, Vemund för att han saknade sin vagga och mörkt sovrum och jag för att mina förbaskade grannar levde om som tusan mitt i natten. Först drog de på stereon för fullt vid 23 och sedan höll de på med något som klonkade mot golvet och väggen en lång stund runt 3-tiden. Vad tusan gjorde de?! Dessutom sprang de fram och tillbaka genom sin lägenhet så att det lät som en elefanthjord som råkat i sken.. Fasen, jag måste prata med hyresbolaget om det här. Som en liten hämnd mot grannarna hyssjade jag inte på mina godingar när de vaknade vid 8-tiden. ;)

När vi kom hem till huset var vi så trötta, både Vemund och jag att vi slocknade ett par timmar. På kvällen la jag Vemund - i hans älskade vagga - efter en rejäl portion gröt och tutte och han sov till 7 (det gjorde jag med) och sedan somnade vi om till 10 då hela familjen vaknade. :)

Idag har Vendel bubblat konstant från att han vaknade och han bubblar än. Han har inte varit tyst mer än 2 minuter i sträck idag, jag lovar! För att Vemund och jag skulle få lite lugn och ro tog maken med sig Vendel på en långpromenad (med vagnen) och jag passade då på att städa Vendels rum medan Vemund tog en tupplur i vaggan. Nu när jag skriver det här inser jag att det var alldeles för lång stund sedan Vemund fick en torr blöja, så det är dags att byta - nyss. Tur att jag har en hel laddning tygblöjor i tvättmaskinen.. :)

lördag 15 maj 2010

Tävla hos Muppsan om åkpåse från the Buppa brand


"På Muppsan´s blogg kan du just nu vinna en valfri
softshell åkpåse från The Buppa brand, TRE stycken
lyckliga vinnare kommer att dras, var med du oxå"

fredag 14 maj 2010

Läkaren ringde..

Min läkare skulle ju ringa idag och ge svar på några av de prover som togs i onsdags. Några prover som tydligen inte alls var bra var b-vitamin och folat-proverna. Jag hade ordentlig brist på b-vitamin och det kan förklara många av de symptom jag har. Det skulle kanske också kunna förklara varför symptomen kommer och går om jag är bättre på att få i mig b-vitamin i perioder i mitt liv. Däremot om det skulle varierat så under 10 års tid? Tja.. Ingenting är ju omöjligt. Det som skrämmer i så fall är ju att läkaren inte kunde se att några b-vitaminprover togs förra gången jag sökte för min värk. Kan den läkaren verkligen ha missat det? Inte helt osannolikt, han snöade ju direkt in på att jag var överviktig och verkade vilja skylla alla mina bekymmer på vikten.

När jag läste lite på en sajt om b-vitaminbrist såg jag att brist kan vara orsak till barnlöshet, upprepade missfall och missbildningar på barnet.. =( Det var ju riktigt svårt att bli med Vendel, jag fick ett missfall innan Vemund blev till och han saknar ben i arm och hand.. Förmodligen är allt bara sammanträffanden, slumpen, men nu kan jag inte låta bli att fundera. Om min brist hade upptäckts och behandlats långt tidigare; Hade jag kunnat undvika missfallet? Hade Vemund kunnat få födas med båda sina händer? Hade jag blivit gravid lättare? osv osv. Hade jag ens brist på b-vitamin när jag försökte bli gravid? På måndag ska jag tillbaka till VC och ta några kompletterande prover. Då kan läkaren tydligen se om bristen varit långvarig.

Troligtvis är b-vitaminbristen inte ensamt orsak till mina problem, men att ha upptäckt något som kan leda in på rätt spår är ju en lättnad bara det. Nu ska jag få recept på vitaminer utskrivet och när jag ändå pratade med läkaren bad jag henne förnya mitt Bricanyl-recept också. Övervikt, förkylning, astma eller allergi - nu har jag svårt att andas - och eftersom hon ändå tog upp astman när jag var på besök skadar det ju inte att be om recept, jag vet ju att Bricanylen är skön att ha när det känns tätt i luftrören. Som nu..

Ungarna och jag är i lägenheten för att sova här inatt. Jag är förkyld, visst, men bara efter en stund här kändes det trängre i luftfrören. Kan det vara så att jag är allergisk mot min söta lilla katt? Jag har ju haft tendenser till allergi förut och nu är det som sagt jobbigt. Det vore jobbigt att göra sig av med katten också, men det här funkar ju inte.. Lille Vemund blev förresten rädd för Tjärstin (katten) han som var så förtjust i sin hårige vän förut.

Nä, nu ska jag gå och fixa lite kvällsmat till Vendel och mig och svänga ihop en portion gröt till Vemund. Det börjar närma sig läggdags, åtminstone för den minste av sorkarna.

Möte med en mytologisk tvättkorg..

Asagudarna skröt om sin fantastiska gris - Särimner - som göddes och slaktades och åts upp varje kväll, för att morgonen efter stå där i stian, lika pigg och rund om skinkan som någonsin förr. Jaha, vaddå då säger jag bara!? Det är väl ingenting mot min tvättkorg! Det spelar ingen roll hur ofta jag sorterar, tvättar, torkar, sorterar och viker tvätt - korgen fylls på något magiskt vis upp på en gång. Den är aldrig tom och från några plagg på botten tills den är överfull går snabbare än en gris kan blinka..

torsdag 13 maj 2010

Loppis i regntungt Visby - Kristi Himmelsfärd 2010.

Idag var vi på hugget, vi skulle på GA-loppisen! Ja, inte för att vi skulle köpa något *host* men det är ju alltid kul att se alla prylar och kanske träffa på lite folk man känner. Vi klev upp rätt sent, hon var över 9 i alla fall, och åt frukost i lugn och ro. Lagom när Vemund börjat bli klar med morgongröten kom de första regndropparna. Weeii, loppis i ösregn. Efter lite dividerande kom vi fram till att vi skulle ta oss dit i alla fall. Sagt och gjort. Ungarna fick ordentligt med kläder på sig (tyvärr var Vendels stövlar kvar på förskolan, men ändå) och så drog vi iväg.

Massor av bilar och fullt med folk, vädret till trots. Vendel var väl sådär road av att gå runt, men skötte sig överlag riktigt bra. Två timmar senare hade vi ett Fisher Price parkeringsdäck, en Fisher Price aktivitetstavla, en kran med Byggare Bob-ljudeffekter ("Can we fix it? Yes we CAN!" Gaaah, och det var jag som köpte den - och grabben vet inte ens vem BB är!!) ett gäng jackor till Vendel, tröjor och byxor till Vemund, en analog tv i miniformat till makens flygfotografering samt en söt bonad med John Blund på att ha vid Vemunds skötbord. Jag skulle inte köpa fler prylar, vi ska sälja saker for God's sake! GA's fotograf (och faktiskt upphovsmannen till hela loppisidén - Henrik Radhe) fick syn på Vendel där han kånkade runt på sitt hemska BB-skrälle och frågade om han fick ta en bild, så kanske blir Vendel "lokalkändis" imorgon. ;) Bilden ligger i alla fall ute på webben (bild 4) nu.

När jag letade tröjor till Vemund frågade säljaren om det var till en kille eller tjej. "Ehm, till ett barn" svarade jag lite tankspritt. "- Jo, det fattar jag också, men kille eller tjej?" "- Tja, ett barn, jag letar inte efter klänningar, men annars går det mesta bra." Jag tänkte även försöka hitta lite snygga tyger (läs: snorbilliga tröjor) att sy fler nallar av och då spelar det ingen roll alls vad det är för kläder eller om det är fläckar här och var. Så, i praktiken hade en klänning också varit helt okej, bara det var fint tyg. =)

När vi hade gått omkring i två timmar (ibland blir jag så stolt över vilka duktiga barn vi har, Vemund sov hela tiden och Vendel skötte sig så gott han kunde) så åkte vi och köpte lite mat och faktiskt en liiiten påse godis till Vendel också, fast det bara är torsdag, men ibland måste man väl få både muta och belöna med raffinerat socker? *rodnar bara lite*

Hemma tvättade vi av leksakerna och Vemund och jag skulle bara vila lite, men vi vaknade flera timmar senare. Tyvärr blev hans schema helt förskjutet så han var ju inte särskilt trött varken vid 19 eller 20, så han fick se Sveriges fulaste hem ("for fan, it is frigoliiit") med mig och först vid 21 fick han sin kvällsgröt, men då var han å andra sidan väldigt trött och kinkig istället, så det blev direkt i säng och en skvätt mjölk och så fick han tag i sin napp och somnade som ett litet barn med handen kramandes om snutten, som tyvärr är alldeles majskrokskladdig.. *note to myself; tvätta de andra snuttefiltarna omgående*

Nä, klockan går och trött är jag. Imorgon ska läkaren ringa angående de prover jag tog igår. Jag hoppas att hon hittar något fysiskt fel som vi kan utgå från. Jag hoppas att hon inte hittar något fysiskt fel. Jag hoppas att värken går över av sig själv.. Läggdags!

onsdag 12 maj 2010

Spanskt lotteri jag inte deltagit i - någonsin..

Ser man på! Jag fick just ett mail: Dear Sir/Madam (ja, det är inte lätt för de stackarna att veta att mitt namn är ett tjejnamn.) Du har vunnit en miljon euro i något spanskt lotteri (som jag inte ens visste om att jag var med i.) Eftersom de kanske hade förväxlat vinnarna skulle jag skicka in alla mina person- och bankuppgifter till dem. Däremot fick jag inte berätta det här för någon innan de hade rett ut vem som egentligen vunnit och det får man ju förstå, de vill ju inte ha flera människor som hävdar rätten till en miljon euro vardera.. Ooops, nu berättade jag ju här i bloggen om det, betyder det att jag inte får min miljon nu? :o ;)

Könsroller - debatten som får mig att se .. rosa!

Jag orkar inte tjata! Ni som känner mig vet att jag älskar rosa och inte bangar för att klä mina söner (barn) i rosa, orange, lila, rött, gult, grönt, turkos, blått, brunt, svart.. Jag sätter på ungarna kläder i färger som jag - och därmed förhoppningsvis de - blir glad(a) av och som jag gillar. När retromodet kom blev jag väldigt glad för helt plötsligt fanns det färgglada kläder i unisex utförande som både killar och tjejer ser bra ut i och som de kan leka och röra sig obehindrat i. Jag älskar alla härliga tryck (utan döskallar och otäcka insekter) jag älskar de sköna färgkombinationerna och jag älskar att plaggen ofta är i mjuka, sköna stretchmaterial som barnen kan röra sig fritt i. Det bästa är att man kan köpa plagg till dottern som lillebror sedan kan ärva och man kan köpa plagg till sonen som lillasyster sedan är lika fin i.

Det folk inte förstår i den här debatten som uppstått nu är: Vi som kämpar för mer "könsneutrala" eller "unisex" kläder vill inte pracka på någon något de inte vill ha, vi vill inte tvinga flickor att ha blå kläder med traktorer och tvinga pojkar att ha rosa topar med glittrande fjärilar på. Det vi (jag) vill är att erbjuda båda könen samma alternativ. Vi vill inte ta ifrån barnen alternativ! Om en flicka vill ha en blå tröja med en traktor på ska hon få ha det, men hon ska även få ha den glittriga topen. Om en kille vill ha en blå tröja med en traktor ska han få ha det, men han ska även få ha den glittriga topen. Hänger ni med?

Jag är glad att jag inte behöver ta den här diskussionen hemma vid matbordet (också)! Min man tycker att det är helt okej att våra söner har all världens färger och mönster på sina kläder. Jag behöver inte be om lov för att få klä våra söner i rosa, vilket jag hört andra mammor berätta om. Herregud! Om min man var rädd för att våra söners snoppar skulle ramla av (eller vad som nu kan vara så farligt med rosa) skulle jag ta ett allvarligt snack med honom och sedan rekommendera en bra psykolog!

Det som skrämmer mest i det hela är människor som säger att de inte bryr sig, låt allt vara könsuppdelat, låt flickorna ha rosa glitter om de vill. Ja, det är väl bra att låta barnen ha vad de vill, men gäller det bara flickorna då? Kläder designade för flickor är ofta tighta och figursydda, redan från små storlekar, vilka flickor har kurvor när de är 2 år?! De är dessutom ofta i material som lätt går sönder och med mycket rysch och pysch, inte att leka i alltså. Då kan man som flickmamma i dagens samhälle lätt lösa det genom att gå till "killavdelningen" och köpa rejäla kläder, med rejäl passform och i färger som det inte gör något om man leker vilt i - det mörka döljer fläckarna.. Då har ens lilla tös förvandlats till en cool pojkflicka!

Som pojkmamma däremot.. Ja, om man tröttnar på det mörka och murriga, vill ha lite gulliga kläder, kanske en röd tröja med blommor på.. Nähä, det fanns bara rosa med glitter idag, men okej, jag tar den! Och plötsligt har ens coola grabb förvandlats till en .. eh, flickpojke! Det är inte lika coolt. Varför då? Tja, flickor är ju .. ehm, söta..? Killar ska inte ha söta kläder. De ska inte ha glittriga kläder. De ska inte ha tighta och figursydda kläder. De ska inte ha rosa!

Här är hela problemet! Det är okej att låta tjejer vara coola och "grabbiga" men när man vänder på det och låter grabbarna bli "tjejiga" då drar folk öronen åt sig och börjar stamma fram mesiga ursäkter som "Han leker så vilt, han kan inte ha ljusa färger, det syns direkt!" eller "Nja, jag har aldrig varit förtjust i rosa, jag är nog en pojkflicka (underförstått; hennes son kan inte vara flickpojke.)" osv osv. Varför är det värre om pojkar vill klä sig i något typiskt kvinnligt än det omvända? Är det för att det är det manliga som trots allt är normen, det som är okej? En tjej som klär sig manligt byter upp sig medan en man som klär sig mer feminint byter ner sig, i alla fall är det så jag tolkar det hela. Härmed har man nedvärderat det kvinnliga, det är något som inte är lika bra som det manliga. Härmed befäster man könsroller och värderingar. Härmed håller man kvar kvinnorna en nivå lägre än männen. Härmed visar man att kvinnor ska vara små, nätta och inte röra sig för mycket (det går helt enkelt inte i det tighta kläderna) på sin höjd kan de byta blöja på sin docka och mata med flaskan, medan pojkar ska rasa runt och ta för sig i sina oömma, coola, camobrallor! Allt det här tar vi med oss in i vuxenlivet, medvetet eller ej, och så länge vi som föräldrar inte bryter det här beteendet kommer vi inte heller att få ett jämställt samhälle!

När det gäller leksaker sedan.. Don't even get me started! Nä, nu ska jag ta en mugg te och lugna ner mig och sedan sakta sjunka tillbaka i mitt resignerande över att folk inte kan förstå att jag inte vill ta ifrån barnen någonting, jag vill erbjuda dem att ta del av det bästa från båda sidor. Både traktorer och glittrande fjärilar, både blått och rosa, både tuffa lekar och vårdande träning inför vuxenlivet, både manligt och kvinnligt - inte antingen eller!

tisdag 11 maj 2010

Läkarbesök och ullbyxor i blöt..

Jaha, det är inga problem att fylla sina dagar med saker att göra, speciellt inte när man har barn och alldeles speciellt inte med Vemunds lilla tass. Igår var vi således på två inbokade besök för honom. Det första var hos hans duktiga sjukgymnast som bolstrade om hans skena och satte dit nya band. De gamla var lite grötkladdiga.. *visslar och försöker se oskyldig ut* En liten stund senare var det dags för bvc med halvårskoll och då var även hans bvc-läkare där. Som bloggföljare här vet ni ju att Vemund redan klarat halvårskontrollen, för en månad sedan, så vi hyste ingen oro. Nu visade han även att han följer föremål som försvinner med blicken. Han lutade sig till och med framåt i pappas knä för att se var den roliga farbrorn tog vägen när han dök ner bakom pappas stol.. ;) Vikten är nu uppe på 9750 g medan längden står still på ca 70 cm. Gröten gör vad den ska med andra ord. Den gör även att han sover gott hela nätterna, jag är så glad och det är Vemund också när han får sova så gott förstås.

Idag var det min tur att gå till läkaren. Till att börja med fick jag vänta en halvtimme innan jag ens fick komma in, jag som inte matat Vemund innan, men å andra sidan vet hans pappa faktiskt hur man rör ihop en portion gröt. :) Som väntat sa läkaren förstås en del om vikten *host* men även att det är bra att röra sig, även om det gör ont. Det är bara att plåga sig igenom en promenad och sedan fortsätta gå nästa dag och nästa, trotsa smärtan.. Yiihaa! Eller inte. När hon tryckte i nacken och nere i svanken på mig skrek jag nästan högt av smärta. Fy tusan, hon måste ha träffat precis rätt. :( Hon ordinerade iaf ett gäng prover så jag travade snällt iväg till labbet. Väl där säger sköterskan att några av proverna ska tas på fastande mage, så jag ska dit igen imorgon bitti. Nu är klockan snart 23 och jag har fastat sedan klockan 20.. Inte ens ett glas vatten får jag dricka - så givetvis är jag fruktansvärt törstig nu, bara för att.. Hur jag ska klara morgonen utan kaffe blir intressant, men vad gör man inte för att få svar på vad som kan vara fel.

Hemma igen lade jag några ytterbyxor (till tygblöjorna) i ullkur. Lite senare kom Vendel och berättade stolt att han hade tvättat fötterna..! Den som ullkurat något någon gång vet hur fett lanolin är.. Nåja, Vendels fötter blev ju lena och mjuka och vattnet med byxorna en aning grusigare, men det ska väl gå bra ändå. Det är så skönt att det funkar bra med tygblöjor i alla fall, så det är värt lite extra fix med tvätt och vikning och ullkurer hit och dit.

Ja, barnen sover och maken ser Arkiv X och jag sitter och är törstig.. Var det något mer? Nä, jag tror att jag ska gå och lägga mig och läsa lite istället. Jag har lånat ett gäng bra deckare på biblioteket så att jag får lite stimulans av hjärnan igen. Gonatt bloggen, vi ses (förhoppningsvis) imorrn.

lördag 8 maj 2010

Bilder på bröderna (o pappa) 4-8 maj 2010.

Tin fotograferar på Vendels/Peters gemensamma fika 5/5.
Det är bäst att pappa hjälper till..
Vendel visar stolt upp presenten från kusinerna -
en röd Blixten McQueen! På sig har han Molo-tröjan
som han fick av oss i present. :)
Lille Vemund får ligga på golvet och leka..
Ingen fara Vemund, jag är här! utropar Vendel.
Se här! Vendel underhåller lillebror..
En glad och duktig kille i babygymmet 8 maj.
Hejdå mamma, nu drar jag!
(Som sagt var, han sitter inte där man satt honom!)

fredag 7 maj 2010

En mugg kaffe..

(bild från Mc Donald's)


Sitter här mitt på dagen med en mugg kaffe och på golvet bredvid mig leker världens sötaste Vemund med sitt babygym. Min fina, go'a lilla sötkorv! Han rullar runt och fram och tillbaka, så lekmattan han ligger på räcker inte till. Jag får nog plocka fram något gammalt täcke att lägga honom på istället. Att ligga direkt på golvet blir ju för kallt.



Han somnade vid 20-tiden igårkväll också, efter att ha ätit två stora portioner gröt vid 18-tiden och fått lite påfyllning med bröstmjölk i sängen. Idag fick jag sova till strax efter 5 innan jag vaknade och en liten stund senare vaknade Vemund också och ville ha mat. När han hade ätit somnade vi båda om och sov till 9.45 då det var dags för påfyllning! Skönt för hjärnan, men inte så roligt för ryggen. ;) Nu har vi varit uppe några timmar och Vemund har ätit gröt och fått torr blöja och leker nu alltså med sitt gym och alla tuggleksaker. Jag tror att han har en tand till på g, men har inte fått möjlighet att undersöka det.

Oj! Nu har Vemund lärt sig hur man vrider sig runt som en klockvisare, även liggandes på mage och han har lyckats lista ut hur man tar sig framåt några centimeter också. Verkligen skillnad mot Vendel som inte vände sig alls innan han var 7 månader. Nu ska man ju inte jämföra barn sägs det, men det är svårt att låta bli när man har två stycken som är så otroligt lika varandra, men ändå olika. :)

torsdag 6 maj 2010

Liten uppdatering..

Ja, som ni kanske förstod gick det ju bra på utvecklingssamtalet och efterföljande möte med chefen för förskolan Vendel går på. Förut har personalen inte tyckt att det varit några bekymmer, men nu kom det fram att han är "lite mer aktiv" och "testar gränser mer och hårdare än 'vanliga' barn", även på förskolan. Tydligen lyckades vi få fram vårt budskap, att jag är helt slutkörd och att det inte fungerar helt gnisselfritt med en vildbasare hemma då. Det är mycket som ligger bakom och jag orkar inte dra allt nu, men vi har ju märkt att Vendel mår bra av kontinuitet, t.ex. funkade det inte alls när de ville att han skulle gå 9-15 på tisdagen, 9-12 på onsdagen och så 9-15 igen på torsdagen. Han blev helt förvirrad och det var kaos hela eftermiddagen, särskilt på onsdagen. Då fick vi igenom att han skulle gå 9-14 alla tre dagarna och bara det gjorde stor skillnad. Nu märker vi att det inte är helt lyckat med 3 dagar på förskolan och 4 dagar hemma så i samråd med personalen och chefen ska det nu bli 9-15 alla 5 dagarna så får vi se hur Vendel mår både där och hemma. I sommar kanske han ska vara hemma helt några veckor och hur det fungerar blir en senare fråga, men i höst ska det hela utvärderas och så får vi se hur allt utvecklas här hemma. Vi håller tummarna att det här ska vara det bästa för både Vendel och oss som familj.

Jag har ringt till vårdcentralen idag angående min värk också. Mamma kontaktade läkare i veckan eftersom hon börjat få liknande problem som jag, så då tänkte jag att jag ska ta tag i mitt också, så kan vi jämföra läkarnas slutsatser.. ;) Sköterskan jag pratade med frågade ut mig lite om hur min livssituation ser ut och hur jag har det i vardagen osv. När jag berättade att jag är sjukt trött, att jag knappt kan gå om jag tagit en barnvagnspromenad eller att jag inte orkar bära min son eller ens hålla en tung kaffekanna så frågade hon bara om jag tränar nånting. - "Nej, eftersom det kostar mer än det smakar just nu" svarade jag. - "Jaaa, men du vet ju att träning är bra, man ska inte sitta still när man har ont!" sa den hurtfriska sköterskan och höll på att få luren i örat.. *morr*

Jag har haft den här värken i 10 år, jag hade den när jag vägde 30 kilo mindre än nu, när jag styrketränade och promenerade flera gånger i veckan, när jag pluggade, när jag jobbade heltid och mer än det, när jag var arbetslös, gravid, föräldraledig.. You name it! Värken finns där, oavsett vad jag gör. Om jag överanstränger mig blir den värre och jag får sitta eller ligga dagen efter, så är det bara! Det jag försöker göra nu är att överleva vardagen så gott det går, att ge mig själv extra bekymmer genom att ta en promenad hör inte till den kategorin.

Till något roligare. Vemund sitter nu ganska långa stunder, med bara lite stöd från mig. Kommer han på andra tankar ramlar han förstås ganska snart så man får vara precis intill, men det märks att han har hyfsad koll på sin kropp i alla fall. :) Han är riktigt duktig på att vända sig från rygg till mage och från mage till rygg också. Har man lagt honom på filten på golvet kan man vara ganska säker på att han inte ligger kvar där man lagt honom, till skillnad mot Vendel vid samma ålder. Vemund äter nu två grötmål om dagen och gapar som en hungrig liten fågelunge när han ser att jag har en sked i handen, oavsett vad det är på skeden. Just idag råkade det vara tårta eftersom ICA Maxi bjöd idag när vi var och handlade. (*host* Andra dagen i rad vi åt tårta eftersom maken fyllde år igår och hade köpt hem en liten tårta till fikat då..) Vemund fick en pytteliten klick grädde och gapade efter mer, men vi skyndade oss hem och gjorde i ordning en stor portion gröt istället.

Igår fick Vemund gröt precis innan han lade sig och så fyllde jag på med lite tutte. Han sov, nästan utan avbrott, mellan 20 och 07! Gissa vem som hade ont i tuttarna, men som vaknade relativt utvilad ändå!? :D Jag har kört samma recept ikväll men vågar inte hoppas för mycket, men nog vore det skönt om han sov mätt och go' hela natten alltid. Hans skena sitter på hela nätterna och han verkar acceptera den utan närmare funderingar nu. Ikväll när jag gosade med honom vid blöjbytet märkte jag dock att hans arm ser ganska krokig ut, den har liksom blivit snedare precis vid armbågen. Om skenan spelar in eller ej vet vi inte, men vi ska fråga sjg när vi ska dit på måndag. Annars har vi noterat att Vemund är väldigt duktig på att använda vänsterhanden, både när han ska ha tag i leksaker och greppa t.ex. majskrokar - som blivit en favorit! Det är skönt att se att han använder sin lilla hand och att han faktiskt har riktigt bra funktion i den. :)

Nu ska jag passa på att krypa ner medan han sover gott och så hoppas vi att han upprepar förra nattens succé. Om jag är riktigt pigg kanske vi kan ta oss till öppna förskolan en sväng, vi får se.

tisdag 4 maj 2010

Nu tävlar vi igen... Nelloli/Muppsan



"Jag är med och tävlar om valfria muddjeans
hos NelloLiMuppsan´s blogg, var med du oxå!

Dagens...

roligaste: Vendel fyller 4 år!
bästa: Vendel får utökad tid på förskolan!
sämsta: jag får huvudvärk av att bära Vemund. =(
värsta: min mamma har också fått mystisk värk i kroppen..
måste: ringa läkaren och psykologen (har ringt den senare men inte fått svar.)
fixande: tvätta snuttefiltar, tina bullar och plocka fram Vendels paket. =)
jippi: maken har kommit in på en sommarkurs på Högskolan.
läskigaste: jag är 5 cm längre än Kalle Moreus men väger lika mycket! :o

måndag 3 maj 2010

Att jag aldrig lär mig..

Ibland undrar jag hur jag tänker - om jag tänker alls. Idag promenerade vi hem i det vackra vårvädret från öppna förskolan. Skönt med frisk luft och motion, men attans vad ont det gör i höfterna nu! Sedan bakade jag alltså bullar. Jag kände redan när jag satte degen att det var en dålig idé! Nu har jag bakat en liten sats med bullar, en halvliter degvätska bara, och jag har så ont i axlarna, nacken och armar, händerna, fingrarna att jag vill gråta.. Är det värt det? Varför inte bara köpa en påse bullar? Jo, Vendel fyller 4 år imorgon och jag vill verkligen bjuda på hembakta bullar till fikat här då, men ändå.. Korkat! Det som är ännu mer korkat är att jag när en "hemlig" dröm om att öppna ett café någon gång i tiden, med bara hembakat och ekologiskt nyttigt fika. Jo tjena! Vem skulle baka det då? Inte jag i alla fall! Nu ska jag ta en varm, nybakt bulle och se ett avsnitt av Arkiv X med maken och sedan blir det ett gäng värktabletter och sängen nästa. =)

Jag har bett om hjälp - kors i taket!

En av fördelarna med att gå till öppna förskolan är att man får se att man inte är ensam om att ha ett litet trotsmonster hemma. Flera av de andra grabbarna som var där idag kunde minsann de också! Vendel var för ovanlighetens skull väldigt lugn och "snäll". Hemma känns det som en liten ljusning också, egentligen helt osynlig och omärklig, men den finns där i luften, som pollen ungefär.. Kanske är de andra pojkarna precis lika jobbiga som Vendel när de är hemma, kanske skulle de också hugga tevesoffan 20 gånger med den vassa kökskniven om de kom åt en, kanske slår de också sitt husdjur så fort de kommer åt och kanske skulle de gömma sina föräldrars värdesaker femtio gånger om dagen, bara de fick en chans?

Jag tycker faktiskt inte att vi är särskilt släpphänta eller svaga i vår föräldraroll. Vi gör vad vi kan för att lära barnen att skilja på rätt och fel, ditt och mitt och att man inte får göra illa varken människor eller djur. Mina äldsta barn lärde sig tidigt att man alltid ska vara snäll mot djur, varför kan inte Vendel lära sig det? Så fort han får en chans (när vi så mycket som bara vänder blicken mot våra bestick vid matbordet) så passar han på att ge hunden ett tjuvnyp, eller en spark, eller ett bett under bordet. Jag orkar inte! Nu har vi försökt i nästan 3 år att få honom att vara snäll mot djuren och lite bättre har det blivit, men det är långtifrån bra!!

På dagis säger de att han är som alla andra barn, varken bättre eller värre. Hur kan det komma sig? Beror det på att det inte kan uppstå samma situationer där som hemma och på öppna förskolan? Det finns förstås inga djur på dagis, men på öppna förskolan kan Vendel ryka ihop med vemsomhelst närsomhelst. Gör han inte det på dagis? Vad beror det isåfall på, är det för att jag inte är med där? Kanske beror känslan av ljusning här hemma på att jag anar en chans att få lite stöd i rollen som förälder och att Vendel kanske, kanske, kanske (håll tummarna) kan få lite fler timmar på dagis, i alla fall såpass att jag hinner ikapp mentalt, får vila lite och ladda om batterierna.

Jag orkar inte dra hela ramsan om min eviga trötthet, ständiga värk och orkeslösheten en gång till på dagis, men med min mans hjälp ska jag göra ett försök så att chefen och personalen där faktiskt förstår att nu när jag ber om hjälp gör jag det för att jag inte klarar mer nu. Jag är en person som har väldigt svårt att be om hjälp och möter jag motstånd när jag väl ber om hjälpen så lägger jag ner och biter ihop för att på sikt bryta ihop. Det vill jag inte vara med om igen. Jag ber om hjälp för att jag inte kan reda ut det på egen hand, så snälla håll tummarna att vi faktiskt får hjälp på förskolemötet imorgon! Sedan återstår bara att be om hjälp hos en läkare så att jag kan få reda ut vad jag kan göra för att må bättre själv också.

En annan fördel med öppna förskolan är att man kan låta personalen hjälpa till att reda ut situationer, att aktivera barnen och ta dem en stund så att man kan få tid med andra barnet. Idag insåg jag dock att personalen förmodligen missuppfattat en del. Jag är så mycket med Vendel hemma och har varit det hela tiden under hans småbarnstid, så när jag kommer till öppna känns det så skönt att "släppa iväg honom" en stund och bara ägna sig åt Vemund eller få prata med andra vuxna. Nu är personalen oroad över att jag inte har "kontakt" med Vendel, men det är ju tvärtom egentligen. Visst, de ser ju bara vad de ser, men jag får nog förklara nästa gång att jag inte har problem med anknytningen, däremot med hur jag ska sätta gränser.

Nu ska jag i alla fall dra gränsen för det här inlägget och gå och göra en bulldeg så att mina stora sorkar kan få lite nybakta bullar. När jag läser på förpackningar med köpta bullar är det (nästan) så att jag inte kan äta dem. Visst förtjänar alla barn åtminstone minnet av en bullbakande mamma, även om det inte riktigt var så verkligheten såg ut!? =)

lördag 1 maj 2010

Fler vårbilder...

Vi bestämde oss för att kolla Valborgselden i Roma 30 april 2010.
Varmt och skönt och vacker sång.. som vi inte fick höra så mycket av.
Det här är en typisk Vendelpose just nu - Vill inte!!
Samtidigt kan han vara världens goaste!
Men nog tycker jag att jag skymtar ett horn på huvudet..?
Första glassen för säsongen tidigare under dagen. Tyvärr kom regnet..
Vi bakade pizza en kväll när vi var sugna.
Värst vad lång tid det behövs för att den ska svalna tyckte Vendel.
Det som gjorde att han fick en egen Star Wars-tröja!
Jag hittade den här på rea och köpte den till Vemund.
Vendel vägrade acceptera att den inte var hans -
trots att den är i storlek 80!

Värk, Valborg och en vandal...

Nu har min bästis kommit, umgåtts och åkt.. Vi har haft några väldigt trevliga dagar med umgänge, fika och lite förskottsfirande av Vendels 4-årsdag. Tyvärr var inte vädret så trevligt så vi fick nöja oss med en enda dag på sta'n. Lite shopping av kläder *host* till Vemund blev det och så två tröjor som Vendel fick i present. En jättesöt från Molo med fotbollsspel-motiv och en med den där lilla roboten R2D2 (?) från Star Wars. Det roliga med Molo-tröjan var att han faktiskt fick ett riktigt fotbollsspel också. Ni vet ett sån't där med gubbar som sitter på rad på en pinne och så ska man snurra pinnarna för att få gubbarna att "sparka" bollen i mål. Han har spelat med sin gudmor, mig och sin pappa och han fuskar lika grovt mot allihop, men det viktiga är väl att han har roligt. =) Vi firade årsdagen med lite fika (köpt, jag orkar inte ens baka! *skandal*) och besök av farmor och så gudmor då. Riktigt trevligt hade vi. Bästa presenten var kanske den från gudmor och hennes man, en radiostyrd bil!! Vilken lycka för en 4-åring. Visserligen har han inte motoriken för att köra den, men bara att ha en egen bil som kör när man drar i spakar.. Hurra! En stor lastbil i plast från farmor och ritblock med kritor var förstås roligt också.

Mindre roligt är Vendels humör, trotsande och att han ständigt stjäl saker. Jag hittar nästan aldrig min mobiltelefon eller kamera där jag senast lagt dem och frågar jag Vendel kan han i 9 fall av 10 berätta var de ligger, eftersom det är han som gömt dem. Det är så tråkigt! Idag har han lyckats stjäla min kamera två gånger och sedan tog han en karta Alvedon som han gömt och glömt. Jag har jätteont idag och maken kom in med tabletterna till mig på morgonen för att jag ens skulle komma ur sängen och när jag tänkte ta med resterande tabletter ut till köket - just för att Vendel inte skulle få tag i dem - hade han redan hunnit före, min lille vandal..

Vi har pratat med förskolans personal och de förstår inte aaalls vad vi pratar om när vi säger att Vendel är trotsig, bråkar med andra barn och stjäl saker. Han är såååå snäll och duktig på dagis, det är iiiinga problem alls med honom. Nähä, vad bra då! Då gör det väl inget om han är där lite mer, eller?

Just nu orkar ingen av oss vara pedagogisk när det gäller hans fostran. Vi har följt alla råd från föräldratidningar och böcker, broschyrer från bvc och råd från personal på förskolan men inget hjälper. Vi har gått från att ha uppmuntrat, mutat, bett och involverat Vendel i alla beslut som rör honom till att vara stränga, hota, "bestraffa" och skälla men ingenting biter på honom. På förskolan säger de att vi måste vara hårdare och visa att vi inte tycker att hans beteende är okej. Tro mig, Sveriges lagstiftning tillåter inte det! Det som fungerat bäst på sista tiden är att ta Vendels saker i pant när han tagit något från oss, men inte ens det bryr han sig om nu. Vi vill inte göra honom rädd eller otrygg eller skrämma till lydnad men när vi försöker resonera eller be honom att arbeta med oss istället för mot oss skrattar han bara, springer iväg och fortsätter buset/bråket. We need help!

(Hehe, jag vet vad min pappa kommer att säga nu; att jag var exakt likadan som barn och att jag får skylla mig själv som skaffar fler barn, men det är inte poängen. Poängen är att jag har jättefina barn, varav ett just nu är trotsigare än skolboksexemplen, så därför ber vi om hjälp innan det går för långt. Punkt!)

Nu har jag återigen fått tillbaka min kamera från Vendel (den låg under hans täcke i sängen den här gången) så jag ska ladda över lite bilder som får illustrera mina senaste inlägg. Jag måste bara ta en Alvedon - från den återfunna (bland skorna i hallen) - kartan ihop med en kopp kaffe. Visst var det Valborgsmässoafton igår, men vi var helnyktra och stod riktigt nära elden så jag är inte bakis eller öm för att jag frös. Jag får skylla på att min ständiga följeslagare Värken bara är på extra jävligt humör att jag har extra ont idag.