Samernas nationaldag 6 februari!

Grattis på nationaldagen Sápmi!

Ingen lusselelle för oss..

Idag är det den 13 december, Lucia och man ska stå ute på dagis gård, okristligt tidigt och frysa häcken av sig medan de söta små barnen sjunger falskt, fel och så vackert för rödnästa, snoriga föräldrar och sedan låta sig värmas av deras kaffe/te/varma choklad samman med deras "hembakta" (dagisbakta) pepparkakor och lussebullar..

Mhm, i vanliga fall gillar jag inte att stå där tidigt på morgonen och frysa och gäspa. I år hade jag gett mycket för att få göra det! Vendel blev nämligen magsjuk igår och fick därmed inte vara med i luciatåget i år. SOM han har sett fram emot att få vara med och vara pepparkaka!! Han har pratat om det i veckor. Han som annars inte engagerar sig nämnvärt i saker och absolut inte i något som innefattar sång.

Inte kunde vi vara med och titta på Vemunds lussetåg igår heller, lagom när det var dags att gå somnade Vemund och sov sig igenom hela stunden det skulle ha varat.

Jag får en liten tår i ögat när jag ser hur ledsen Vendel är nu. När maken berättade att han missat firandet på dagis ställde sig Vendel lutad in i sin garderob och drog igen dörren om sig.. *snyft* Vi får nog ta och köpa en burk pepparkakor och några lussekatter, tända lite ljus och ha ett eget lussefirande här hemma istället. Ja! Så gör vi.. :-)

Ännu en årsdag i februaris sista skälvande dagar..

Februari och mars är fyllda av firande i vår familj. :)

Just idag är det min rara lilla pappa, konstnären, som fyller år!

Hipp hipp hurra på din födelsedag!

Förresten..

...så har jag namnsdag idag! Grattis till mig! ;)

Hehe, typ den enda av mina namnsdagar jag egentligen inte firar.

Jag är nämligen inte särskilt förtjust i det namnet, förstår inte varför mina föräldrar gav mig det (eller jo, jag vet hur de kom på det, det var en av sköterskorna på förlossningen som hette så..) Men, det ska jag säga som givit mina egna barn väldigt ovanliga och knasiga namn.. ;)

(Inte kasta glas i stenhus, eller hur var det nu?)

Bästisen fyller år!! :D

Idag är ingen vanlig dag, det är min bästis födelsedag!! :D

30 år, det är inte illa minsann! Hoppas att du har fått fina presenter,

god mat och haft det riktigt trevligt idag.

Hipp hipp hurra från oss alla på den vintervackra ön i Östersjön!

Grattis mormor 87 år idag 13 februari 2011!

Iris!

Idag fyller min älskade lilla mormor år!

Hipp hipp hurra på din födelsedag!

Kramar från oss alla på ön!

Julen 2010

Jag får ju aldrig tid att sitta ner i lugn och ro och blogga. Ser fram emot att Vemund ska börja på dagis.. ;) Fast å andra sidan hoppas jag ju att jag har ett jobb att gå till då istället.

Jag tänkte skriva några rader om vårt julfirande ändå. Vemund och jag tänkte ju tjuvstarta genom att gå till Myllan och äta gröttallrik, med skinksmörgås och pepparkaka den 22 december. Eftersom det var vid 9 så tänkte jag att jag kunde skippa frukosten och bara ta ett glas c-vitaminbrus och min vitamintablett. Det var ett dåligt val. Jag mår alltid illa av det där bruset och tabletten och än värre blir det faktiskt i kombination med te av någon märklig anledning. Hur som helst så kräktes jag *ursäkta detaljerna* och eftersom det är influensatider vågade jag inte ta risken utan ringde och avbokade vår plats, ringde till AF (dit jag skulle efter gröten) och avbokade det mötet och sen ringde jag till FK och sjukanmälde mig. Illamåendet gick över i samma stund som jag hade kräkts klart, men det är ju dumt om det nu vore "red alert".

Vi stannade hemma och tog det lugnt istället och packade klart det sista inför resan. På natten hämtade maken Saga nere vid båten, så det var segt att komma upp nästa dag. Vi gick upp redan vid 5-tiden eftersom båten skulle gå vid 7. Vendel och Vemund fick ingen frukost, utan vi klädde på dem och satte dem i bilen direkt. Vi fikade lite på båten istället och efter någon timme somnade Vemund. Vendel låg och tittade på Barnkanalen och klagade över att han mådde illa. Aahhh! Som tur var så verkade det bara vara vågorna som gjorde det. Vi hade hur mycket packning med som helst, så jag är glad att Saga var med. Tyvärr hade vi råkat få med en extra kasse julklappar, helt i onödan, det var sån't vi skulle öppna hemma ju. Nåja, med förenade krafter kom vi av båten, på bussen, av bussen, till tågen, från tågen till nästa buss och hem till syrran. Det var skönt att vara där så tidigt på dagen för en gångs skull. Där åt vi lite lunch, beundrade granen och sen däckade Vemund igen.

På eftermiddagen den 23 kom min (vår) mamma också. Till kvällsmat blev det ärtsoppa och punsch, vilket varken jag eller mina barn äter/dricker, så vi fick komplettera med pannkakor. Vemund blev helkass i magen trots att han inte åt en enda bit (bara köttbullar) men jag kom på att jag delade hans mat med mina bestick. Tro om han är så känslig att det räcker? Natten tillbringades i lillkusinens trånga tjejrum, med massor av småpyssel för Vemund att stoppa i munnen. Jobbigt! Dessutom hade han ju magknip och bajsade löst flera gånger. Att vi låg på tunna madrasser, att det var kallt och att Vemund inte hade någon spjälsäng att hållas still i var inte något som bidrog till god nattsömn heller. Men det är ju det där med hjärterum och stjärterum. Vi var glada att ha någonstans att sova överhuvudtaget. :)

På julaftonsmorgon var jag riktigt trött efter stöknatten, men när jag hörde syrran dra igång Bosse Larssons band med jullekar och "Nu är det jul igen" och hörde den klassiska bjällran vid 8-tiden fick jag ändå en liten tår i ögat av nostalgi. Det är så här julen ska börja! :) När jag var liten ringde bjällran redan vid 6, men ingen av oss orkar upp så tidigt nuförtiden, och det blir ju bara längre väntan på Tomten för barnen. När vi hade klivit upp tittade vi ut på balkongen. Jomenvisst, Morgon-Tomten hade varit där och lämnat paket till allihop! Till och med katterna hade fått varsin julklapp. Vendel var överlycklig, han fick choklad i sitt paket (villket vi andra också fick) så han tyckte att det här var en Tomte som förstod hans önskningar. :)

Vi åt en rejäl julaftonsfrukost och sedan lekte barnen väldigt snällt i flera timmar. Vid 11 var Vemund trött och Saga och jag passade på att sova middag med honom. Runt 1-tiden kom syrrans svärföräldrar och svägerska och vi åt en hejdundrande jullunch med allt som hör julbordet till. Det enda jag "saknade" var revbensspjäll, men det klarar man sig utan. :) Barnen fick ett eget litet bord där de satt snällt och åt och när de var klara såg de på teve. Inte en enda gång hörde jag dem tjata efter Tomten.

Klockan 15 var det så dags för Kalle Anka, en ask Paradis och slappande i soffan efter all mat. Ungarna är ju föga imponerade av tecknad film, men satt med och tittade ändå. När Kalle var slut ringde det på dörren! En stor och tjock, rödklädd herre klev in och frågade om där fanns några snälla barn. Tydligen tyckte barnen det för de ropade JAAA så det skallrade i fönstren. Det delades ut julklappar till höger och vänster och alla var så glada. Många fina klappar fick vi, men gladast blev nog jag över en fin mugg med min bloggbanner som dekoration. ;) Sorkarna fick ekorrar (Vendel) och vargar (Vemund) av flera stycken. Kul tycker jag! Självklart fick de en massa annat fint också. Vendel fick bl.a. en mycket uppskattad dinosauriedräkt av sin gudmor med man, men jag hann inte fotografera honom i den. :)

Det blev en sen kväll och när ungarna ville se Sagan om Ringen (eller nån av de i trilogin då) så kände vi att det var dags att säga godnatt. Vemund krånglade och gnällde tills jag mitt i natten kom på att han behövde en ny blöja. Lite salva och en torr blöja, som sagt, så sov han gott igen.

På juldagen var allt lite avslaget och ungarna började smågnabbas. Jag kände att jag inte orkade med en natt till på tunna madrasser med gnällig Vemund (jag misstänker att han fick i sig både för mycket gluten och för många clementiner de här dagarna) så jag bokade hemresan samma dag. Det jag missade var att det var sk*tväder på Östersjön, men när jag fick höra det var resan redan bokad. Med något färre pinaler i packningen tog vi oss in till Stockholm igen, åt lite på Mc Donald's och Vendel fick med sig en ballong som han först tappade utomhus (och som Saga fick springa och hämta) och som sedan inte tålde värmeskillnaderna mellan inom-, utom- och sedan inomhus igen så den smällde, innan vi äntligen satt på bussen till Nynäs.

Barnen skötte sig fortsatt jättebra, men ombord på båten (vi hade hytt tack och lov) fanns inget att se på tv så Vendel blev rastlös och bråkade runt tills både Saga och jag tröttnade och hotade med att ringa Tomten så han fick hämta tillbaka alla paket. Elakt, jag vet, men ibland är det bara hot som funkar. ;)

Runt 0.30 var vi äntligen hemma på en väldigt kall och blåsig, men ack så efterlängtad ö. Att få krypa ner i sin egen varma, mjuka säng, med Vemund i spjälsängen igen var rena himmelriket. Vi hade en helt underbar julhelg med syrran och övrig släkt, men som man säger; "Borta bra, men hemma bäst!"

Gott Nytt År!

Den sista skälvande timmen av år 2010.. Hela familjen har varit samlad, vi har ätit fläskfilé med potatisgratäng, sallad och tomat (Vemund ville enbart ha tomaten) och till efterrätt hallon-cheesecake och marängsuisse. *burp* Efter maten har vi sett film, ätit godis och chips och haft mysigt i soffan.

Nu somnade Vemund alldeles nyss, medan Vendel ännu hänger med, sockerspeedad som han är. ;) De stora barnen spelar spel eller ser amerikanska serier nere på Tins rum. Förr om åren har jag velat ha alla barn vakna vid tolvslaget.. nu inser jag att de mår bättre av att få sova om de behöver, de är ju med oss i tanken när vi skålar ändå.

Jag brukar inte ge nyårslöften, men jag lovar i alla fall att försöka att uppdatera min blogg lite oftare nästa år, och med fler bilder. (Happy now Bästis? ;))

Till alla mina bloggläsare: Ett riktigt Gott och Lyckligt Nytt År 2011!!!

Vendels luciafirande 13 december 2010.

Inte Vendels lussetåg! (Bild lånad av Crochetra.)

Självklart firades det Lucia på Vendels dagis, jag har bara inte orkat blogga om det. Bästisen frågade nämligen när vi talades vid senast.

Jo, kl. 07.15 skulle vi befinna oss på dagis, ombytta och klara. Herregud, jag är inte ens vaken vid den tiden i vanliga fall. Vendel var inte alls på humör, han ville inte ha frukost och han ville verkligen inte klä ut sig till tomte. Till slut fick jag på honom en tomteluva utanpå Blixten McQueen-mössan i alla fall. Det är nämligen tradition att fira Lucia utomhus på hans dagis. Visst, det blir kanske väldans trångt om alla ska samlas i ett rum där, men det är kaaallt att stå ute där på morgonen.

Nu kunde vi ha struntat i det hela, eftersom Vendel inte var så "på", men saken var den att han var övertygad om att de skulle åka tåg, och det ville han ju verkligen inte missa. Jag försökte förklara att ett luciatåg inte är som vanliga tåg, men det trodde han inte på. Om vi inte hade varit där hade han säkert gått och trott att alla andra fått åka tåg, men nu fick han ju själv se att så inte var fallet..

Inte kom vi i tid och inte fick vi någon parkeringsplats nära dagis heller, men vi var inte de enda som var sena, så det gjorde inte så mycket. Jag lämnade in Vendel på hans avdelning och gick sedan runt och ställde mig på gården och frös, trots långkalsonger under byxorna och tredubbla tröjor, vantar, mössa och dunjacka.

Till slut, efter många om och men, kom så de rara små huliganerna ut och tågade runt halva gården för att ställa upp sig där föräldrarna minst hade anat det. Full ommöblering på föräldrar, barnvagnar och de som skulle fotografera rusade runt i panik över att gå miste om bästa fotoplatsen. *suckar lite* Själv hade jag "glömt" kameran hemma. ;)

Ungarna sjöng, och sjöng, och sjöng och just när jag hoppades att det var slut tog de om några visor bara för att lärarna tyckte att det lät så bra. I vanliga fall kan man ju få en tår i ögat när de små liven står där så fint och sjunger (i otakt) och bara strålar.. I år däremot fick jag faktiskt både en och två tårar i ögonen, och det berodde inte bara på den kalla snålblåsten. Nej, jag såg att min söta Vendel faktiskt sjöng han också! Eller ja, han rörde på läpparna någorlunda i takt med de andra och han lyckades få till rätt rörelser i "Tipp tapp" också. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan och så sent som i somras - före medicineringen - sjöng han ju aldrig.

När det så äntligen var slut och jag trodde att vi skulle få gå in och värma oss insåg jag till min fasa att fikat serverades utomhus. *burr* Vi ställde oss i kön och väntade snällt på en mugg te, några söta hembakta pepparkakor och mjuka lussebullar. Lagom när vi kom fram sa Vendel att han inte ville ha fika! *suck* Jag tog lite till honom ändå och nog fick han i sig både ett par "peppisar" och två lussebullar till slut. :D Bättre frukost än inget alls, även om jag inte är förtjust i att ge barnen sött på morgonen.

Ja, det var väl Vendels lussefirande i korta drag. Nästa år har vi två små dagis-lussefirare, det ser jag fram mot! :)

Värk, Valborg och en vandal...

Nu har min bästis kommit, umgåtts och åkt.. Vi har haft några väldigt trevliga dagar med umgänge, fika och lite förskottsfirande av Vendels 4-årsdag. Tyvärr var inte vädret så trevligt så vi fick nöja oss med en enda dag på sta'n. Lite shopping av kläder *host* till Vemund blev det och så två tröjor som Vendel fick i present. En jättesöt från Molo med fotbollsspel-motiv och en med den där lilla roboten R2D2 (?) från Star Wars. Det roliga med Molo-tröjan var att han faktiskt fick ett riktigt fotbollsspel också. Ni vet ett sån't där med gubbar som sitter på rad på en pinne och så ska man snurra pinnarna för att få gubbarna att "sparka" bollen i mål. Han har spelat med sin gudmor, mig och sin pappa och han fuskar lika grovt mot allihop, men det viktiga är väl att han har roligt. =) Vi firade årsdagen med lite fika (köpt, jag orkar inte ens baka! *skandal*) och besök av farmor och så gudmor då. Riktigt trevligt hade vi. Bästa presenten var kanske den från gudmor och hennes man, en radiostyrd bil!! Vilken lycka för en 4-åring. Visserligen har han inte motoriken för att köra den, men bara att ha en egen bil som kör när man drar i spakar.. Hurra! En stor lastbil i plast från farmor och ritblock med kritor var förstås roligt också.

Mindre roligt är Vendels humör, trotsande och att han ständigt stjäl saker. Jag hittar nästan aldrig min mobiltelefon eller kamera där jag senast lagt dem och frågar jag Vendel kan han i 9 fall av 10 berätta var de ligger, eftersom det är han som gömt dem. Det är så tråkigt! Idag har han lyckats stjäla min kamera två gånger och sedan tog han en karta Alvedon som han gömt och glömt. Jag har jätteont idag och maken kom in med tabletterna till mig på morgonen för att jag ens skulle komma ur sängen och när jag tänkte ta med resterande tabletter ut till köket - just för att Vendel inte skulle få tag i dem - hade han redan hunnit före, min lille vandal..

Vi har pratat med förskolans personal och de förstår inte aaalls vad vi pratar om när vi säger att Vendel är trotsig, bråkar med andra barn och stjäl saker. Han är såååå snäll och duktig på dagis, det är iiiinga problem alls med honom. Nähä, vad bra då! Då gör det väl inget om han är där lite mer, eller?

Just nu orkar ingen av oss vara pedagogisk när det gäller hans fostran. Vi har följt alla råd från föräldratidningar och böcker, broschyrer från bvc och råd från personal på förskolan men inget hjälper. Vi har gått från att ha uppmuntrat, mutat, bett och involverat Vendel i alla beslut som rör honom till att vara stränga, hota, "bestraffa" och skälla men ingenting biter på honom. På förskolan säger de att vi måste vara hårdare och visa att vi inte tycker att hans beteende är okej. Tro mig, Sveriges lagstiftning tillåter inte det! Det som fungerat bäst på sista tiden är att ta Vendels saker i pant när han tagit något från oss, men inte ens det bryr han sig om nu. Vi vill inte göra honom rädd eller otrygg eller skrämma till lydnad men när vi försöker resonera eller be honom att arbeta med oss istället för mot oss skrattar han bara, springer iväg och fortsätter buset/bråket. We need help!

(Hehe, jag vet vad min pappa kommer att säga nu; att jag var exakt likadan som barn och att jag får skylla mig själv som skaffar fler barn, men det är inte poängen. Poängen är att jag har jättefina barn, varav ett just nu är trotsigare än skolboksexemplen, så därför ber vi om hjälp innan det går för långt. Punkt!)

Nu har jag återigen fått tillbaka min kamera från Vendel (den låg under hans täcke i sängen den här gången) så jag ska ladda över lite bilder som får illustrera mina senaste inlägg. Jag måste bara ta en Alvedon - från den återfunna (bland skorna i hallen) - kartan ihop med en kopp kaffe. Visst var det Valborgsmässoafton igår, men vi var helnyktra och stod riktigt nära elden så jag är inte bakis eller öm för att jag frös. Jag får skylla på att min ständiga följeslagare Värken bara är på extra jävligt humör att jag har extra ont idag.