Viktigt morgonmöte!

I morse var maken (Vemund och Viljar) och jag på den skola som vi/Vendel tillhör för att prata med rektorn om vad de kan erbjuda Vendel för stöd i den pedagogiska verksamheten. Skolan är Gotlands största låg- och mellanstadieskola och i höst kommer det förmodligen att gå 25 elever i varje klass. Det låter väldigt mycket i mina öron och jag är inte alls säker på att Vendel kommer att klara det. Klassrummen såg mysiga ut och de pedagoger vi träffade verkade trevliga, men det räcker ju inte på långa vägar.

Nu har flera personer tipsat om en av Visbys friskolor - Guteskolan - och jag har skickat iväg ett mail till rektorn för att höra om de har möjlighet och verktyg att ta emot och hjälpa Vendel nu till hösten. Vi har ju lite tråkiga erfarenheter av skolor som inte upptäckt våra två äldsta söners problem under deras hela grundskoletid, men nu har vi en diagnos redan från början och alla tänkbara resurser borde kunna sättas in redan från start. Det borgar väl gott för en lyckad skoltid, eller hur?

Stora lillkillen..

I torsdags den 29 mars blev Viljar 9 månader och samma dag lyckades han ta sig framåt när han försökte krypa. Idag 1 april tar han sig nästan obehindrat framåt krypandes. Han har även börjat dra sig upp mot möbler (kanten på sin säng, vår säng, soffbordet och soffan) för att försöka ställa sig upp. Som tur är har han inte förstått att man måste sätta fötterna i golvet samtidigt, men med hans utvecklingstakt lär det inte dröja länge.

Nu sitter han på golvet och leker med sina saker som han har i lådan i vardagsrummet. När han vill ha någon leksak som rullat iväg tar han sig enkelt dit och hämtar tillbaka den!

Fortfarande ammar jag i första hand, men han äter även (mjölkfri) gröt och får smaka på vår mat förstås. Han har ätit macka några gånger och petar med glädje i sig bitarna på egen hand. Blomkål var inte så populärt, medan broccoli går lite bättre. Kokt eller grillad kyckling är okej men kött är lite för segt att tugga, tycker Viljar. Fisk har han ännu inte smakat, men ägg är riktigt gott! :-)

Viljar vänder sig!

Jo, det höll jag ju på att glömma.. Nä, det är inte som med första barnet då man skrev ner minsta framsteg i boken på en gång! Igår vände Viljar på sig helt medvetet för första gången. Han låg i min säng och fast det var lite uppförsbacke där jag lagt en kudde under madrassen för att han inte ska rulla ur, så lyckades han kämpa sig runt hela vägen från rygg till mage. (Åt höger, om nu det skulle ha någon betydelse.) Den högra armen kom förstås i kläm och han kämpade länge och väl för att få loss den, utan framgång. Till slut fick han lite hjälp av sin pappa, men då var han röd om både armen och ansiktet av ansträngningen. :-)

Idag gjorde han om konsstycket, men inte heller idag ville armen vara med helt, så jag fick hjälpa honom. Sedan låg han en lång stund på mage och umgicks med sina vilda brorsor. :-)

När man tänker på att Vendel var hela 7 månader innan han ens var intresserad av att vända sig så känns ju 4,5 månad rätt tidigt, men säkert helt inom normalspannet. :-)

Vemund på bvc 9 maj 2011.

Vemund har varit på 18-månaderskoll på bvc idag. Läkaren Magnus lyssnade på hjärta och lungor, klämde lite på puls och pung och frågade sedan om Vemund pratar. Jovars, kanske inte så att vem som helst förstår, men vi förstår ju vad han menar och det han inte får fram i ord kan inte misstolkas när han tar till kroppsspråk istället. De nya orden är "pappae" (papper) och nej (som han visserligen kunnat förut, men inte använt.)

Några klossar fick han att stapla på varandra och det gick förstås galant. Läkaren gav honom sedan några kritor och dem förstod Vemund inte riktigt meningen med, tills jag visade hur han skulle göra och då ritade han snabbt och smidigt ett virrvarr av cirklar och streck på pappret som lagts fram. ;)

Jag bad om någon form av intyg på glutenintoleransen, men det ville läkaren inte ge, eftersom inga prover kunnat tas. Fair enough! Vi fick i alla fall en remiss till en dietist som är knuten till barnmottagningen. Nu är jag ju en aning skeptisk till dietister i allmänhet, men när det gäller kostråd vid allergier kan jag tänka mig att göra ett undantag.

Vi har ju märkt att Vemund lagt på sig i vikt nu när han inte längre fyller de där 10-15 blöjorna om dagen i alla fall. Mycket riktigt. Från att inte ha gått upp ett enda gram under ett halvårs tid (innan vi tog bort allt gluten) har han nu ökat 900 g på 4 månader! Hurra! Häromdagen fick han, med Vendels benägna bistånd, tag i en godisbit med mjöl i och direkt hade vi 4 fulladdade blöjor att byta, mot mera modesta en om dagen, som vi har när han inte ätit något olämpligt. Det kan ju knappast bli tydligare än så, även om tester inte påvisar någon överkänslighet. (Vi kan inte provocera, som det kallas, eftersom man måste göra det i en månad och Vemund efter en vecka bara bajsade vatten till slut..)

Vikten för dagen är 11 875 g till 82,5 cm och ett huvudomfång på 47,7 cm.

Till slut gav sköterskan Eva honom en vaccinationsspruta i låret. Det var mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR). Vemund gnällde till precis när hon injicerade vätskan, men så fort det var klart var han sitt vanliga, glada jag igen. Han vinkade glatt till både läkare och sköterska när vi gick därifrån. :) *stolt mamma*

En Vemund-dag.

Idag har det varit en riktig "Vemund-dag" som jag skrev på fejjan. Full fart från tidig morgon tills vi båda däckade och sov ett par timmar och sen på med full gas igen. Han är så himla duktig och framåt.

Nu har jag ju bara Vendel att jämföra med, och det blir ju inte riktigt rättvisande, så kanske är Vemund bara en helt normal 17-månaderskille.. Jag blev iaf djupt imponerad när jag efter frukosten frågade om han ville bada och han direkt går in i badrummet och fram till badkaret och försöker kliva i. Samma sak om man frågar om han kan gå ut till pappa i köket och lämna något; han går direkt dit, förutsatt att han är på humör förstås, men han förstår ju vad man säger. :) När han tagit något ur en låda och man ber honom lägga tillbaka det tittar han först på en som om man vore dum; "varför ska jag det?" liksom, men sedan lägger han tvekande ner "vad-han-nu-tagit" och när man då berömmer honom skiner han upp som en solstråle och tycker själv att han är jätteduktig. :D

Hans joller är inte bara ba-ba-ba nu utan det är mer melodiskt med golle-golli-gaa och goj-goj-goj eller kolla-golle-gaj. ;) Det låter så himla sött när han går runt och sjunger för sig själv. Han använder ju vanliga ord också, som jag skrivit förut, men det är fortfarande mest på kroppsspråket man förstår vad han vill. Just nu har han dille på att plocka av korken på sin brors färgpennor, för att sedan sätta tillbaka den igen. Jag är lite orolig att han ska stoppa korken i munnen, men *peppar peppar* så är det roligast att ta av och sätta på den igen just nu. Självklart får man ha koll ändå! Det bästa med sådana lekar är ju att han övar upp sin finmotorik, främst i vänsterhanden, och när han nu själv kommit på en bra övning vill jag ju inte hindra honom.

Nu är maken iväg och hämtar Vendel så det känns som att det börjar bli "mellisdags" även om det inte var så skrämmande längesedan vi åt lunch. Lite te och en kaka är väl aldrig fel ändå? Vemund får nog en liten "MER" med sugrör och en frukt istället förstås. ;)

Föräldraträff på Hab.

I torsdags var det alltså en form av föräldraträff på Habiliteringen för föräldrar till barn med dysmeli. Jag fick äran att ta Vendel till dagis först, eftersom jag skulle ha bilen. Trots att Vemund slet upp mig redan strax efter 7 blev det stressigt mot slutet och jag kom ett par minuter för sent till träffen. Det gjorde nu inte så mycket för det var ett avslappnat och trevligt gäng som hade samlats.

Vi fick presentera oss och våra små dysmelister och sedan var det lite föreläsning med en kvinna från Röda Korsets sjukhus i Stockholm och arbetsterapeuten från Habiliteringen. De bjöd på kaffe och så fick vi prata lite fritt. På eftermiddagen följde maken och Vemund med också så nu har de andra föräldrarna fått se honom "live".

Ett par hade en dotter som är ungefär en månad yngre än Vemund och vi bestämde att vi ska träffas och fika lite och låta barnen leka så vi kan prata och utbyta erfarenheter. En av de andra mammorna har en dotter som är runt 3, och hon ville också vara med. Det kan bli roligt tror jag.

Inte för att jag är så jättesocial av mig nuförtiden (nästan tvärtom, umgås ju aldrig med någon!) men det kan vara kul att träffa någon som har jämnåriga barn med dysmeli på riktigt, inte bara via Internet så att man kan se hur barnen löser praktiska saker och hur föräldrarna gör, eller inte gör, för att fixa hjälpmedel osv.

I fredags (igår) hade Vemund en egen tid inbokad med arbetsterapeuterna och han visade hur duktig han är med sin lilla hand, hur han tar sig fram snabbt som en iller när han bara vill och hur han gör när han ska resa sig upp.. Allt det där som a-t ville se. :) Snart ska vi träffa handkirurgen och en sjukgymnast igen och i mitten av november bär det av till Astrid Lindgrens Barnsjukhus igen för att träffa dysmeliteamet. Det ska bli kul att visa hur han utvecklats på det år som gått sedan de såg honom senast. :)

Vi har ju funderat på hans små fingrar. De är ju så böjda och jag har tänkt att man kanske kan operera dem raka, men som arbetsterapeuterna sa; Om han har funktion i dem gör man ju ingen operation. Nu har vi även upptäckt att hans "pekfinger" vridit sig lite, så det fungerar nästan som en tumme!! Tänk vad kroppen kan. Vi får höra vad kirurgerna säger, men kan det fungera utan operation så är det ju kanon!

Bildbevis på vändningar a la Vemund 30 mars 2010.

Idag var vi på Klapp & Klang igen. Det är nästan det bästa Vemund vet, att man sjunger för honom. Det allra bästa är ju när någon av storebröderna busar med honom! När jag gick för att hämta fika passade Vemund på att vända sig igen, jag hann med att få upp kameran och föreviga en liten stilstudie:

Här är han nästan helt över, en förarglig arm är i vägen för manövern.

Sådär ja, nu är det inte mycket kvar..

Ja! Jag gjorde det!