Vad hetsar vi för?

Jag gillar ordlekar. Idag när jag var på sta'n såg jag en skylt där det stod skönhets produkter. Ja, det var särskrivet. Som skylten var utformad såg jag bara ordet "hets" efter skönhet.

Så känns det ibland. Man hetsar för att nå fram till det där idealet; smala kroppen, markerade kindbenen, knallblå ögonen, tjocka glänsande håret (håret är visst det enda som får vara tjockt på en tjej) stora brösten.. etc. Många mår så dåligt för att de inte klarar att leva upp till kraven på hur man ska se ut och vara. Själv har jag också varit där i många år. Idag, 34 år gammal, kan jag visst få "fetångest" (med betoning på fet) och känna att jag är för tjock, för gammal, för trött.. Ja, allt det där som reklammakarna vill att man ska må dåligt över.

Men nu har jag bestämt mig, jag ska inte ta åt mig! Jag ska vara glad över den jag är, min underbara familj, mina fina vänner och allt annat som finns att glädjas åt. Min ålder kan jag ju inte göra så mycket åt, men jag ska göra mitt bästa för att äta rätt, röra på mig, glädjas i vardagen och vara nöjd helt enkelt. Visst kommer jag att trilla ner i de där svarta hålen emellanåt, men då ska jag kravla mig upp, borsta av mig och fortsätta vidare på rätt spår!

Ha en fin kväll! Nu blir det tevesoffan och mys med Viljar!

Renovering av hus, men jag då?

Vi kom iväg till loppisen hela familjen och hade ett par trevliga timmar på Myllan där ungarna lekte med några andra barn i lekrummet och jag fick prata med mina kompisar och kolla på kläder i makligt tempo. Jag hittade massor av kläder till Viljar (vilket eg. känns lite surt eftersom jag vet att vi har kläder i hans storlek nerpackade någonstans, men var?) och några plagg till Vemund också. I deras "gratislåda" hittade jag en tröja till mig och ytterligare någon body till Viljar. Vemund fick en bil, likadan som en Vendel redan har, och en boll för totalt 10:- helt okej pris. :)

Idag har maken och jag frostat av frysen och möblerat om lite mellan frysskåp och frysbox, så att vi nu har t.ex. Vemunds frukostbröd lättillgängligt i köket och vi slipper stappla nerför trappen till frysboxen varje morgon. Jag vet inte varför vi inte gjort det förut, men vissa saker blir helt enkelt inte av, av en eller annan anledning. Andra, nu pågående, projekt är att måla klart Viljars spjälsäng så att han får egen säng och jag och maken kan dela säng igen, måla en tavla (bara för att.. jag behöver få vara kreativ!) Sedan måste jag brodera in Viljars namn och födelsedatum på släktens dopklänning och göra tackkort till dem som gav honom dopgåvor. Vi ska fortsätta att tapetsera i köket samt måla om och tapetsera i sovrummet. Där måste även taket lagas och målas innan vi kan fixa väggarna. Bara en sån sak kan göra att hela projektet går i stå, eftersom det är så tråååkigt! Ja, och så var det fönsterkarmarna också ja..

Det som hindrar oss i nuläget är ekonomin, men även orken är rätt låg just nu. Mycket energi går åt till att hålla ordning på Vendel (och på hans rum, gud vi måste rensa och organisera där igen). Bara idag har vi räddat Vemund från skador ett tiotal gånger och när vi bad dem att inte vara i köket under tiden som vi frostade av frysen (det är ganska trångt precis vid frysen och två vuxna där var mer än nog) så vrålade Vendel av ilska att han skulle döda oss allihop! Inte kul att höra och framförallt inte från sin söta lilla femåring. Jag antar att det är något han snappat upp från lekarna på dagis eller någon film han sett (vilken isf?) men det var som sagt ändå inte roligt att höra! Hallå, BUP? Hjälp! Eller ännu hellre, LSS och avlastning!

Jag har varit ganska låg en tid nu och det är delvis därför jag inte bloggat.. Dels har det varit mycket kring de stora barnen och Tins flytt och dels är det alltså Vendel som är inne i någon väldigt destruktiv och utåtagerande "period" och det blir förstås inte bättre av att Vemund kopierar hans beteende och att jag i tillägg till det ska ta hand om en liten bebis som inte kan hjälpa att han är hungrig mitt i natten när jag vill och behöver sova. På dagarna är det ganska osynkat med barnens mat och sömn, och nu verkar det som om Vemund tänker hoppa över middagsluren. Gärna det, bara han sover på natten istället, men det tar lite tid att ställa in sig på förändringar i vanorna. Jag vet inte riktigt när jag ska få sova ikapp, men jag hoppas att det löser sig snarast.

Nu sover alla tre småsorkarna sedan en timme tillbaka, så jag ska ta en dusch när maken duschat klart och sedan ska jag krypa ner och försöka slappna av och sova så länge jag får. Trötta hälsningar!

Nu..

...har vi varit och handlat lite inför kvällsmaten och fredagsmyset. Vemund tål ju varken gluten eller glukossirap, den kan vara baserad på vete, och den finns banne mig i allt, så det påskägg hans farmor köpt åt honom får bli extragodis till Vendel istället. Många glutenintoleranta har inga problem med glukossirap, men Vemund blir jättedålig av vissa sorters godis och det är ju dumt att riskera en gnällig bebis med magont nu när vi ska ha en mysig helg. Kanske är han inte bara gluteintolerant utan även sädesallergiker? Nåväl, vi kunde ju inte med att låta Vemund bli helt utan något gott ändå (fast jag vet att han skulle klara sig förstås) så vi införskaffade lite vanlig ren mjölkchoklad att lägga i hans ägg istället. :) Personalen på dagis var förutseende och frågade om Vemund kan äta det godis de hade tänkt bjuda på och det kan han inte, så vi hade med lite choklad dit också igår. :)

Idag var Vendel jätteduktig i affären och följde med oss överallt. Det kan man inte säga att han gjorde häromdagen. Vi var och handlade på Willys då och där har de byggt om så man känner knappt igen sig alls. Det är svårt att hålla koll på var de varor man brukar handla finns och allt är omflyttat.. Känner mig nästan som en pensionär som gnäller över det, men man vänjer sig väl. I vilket fall som helst; Vendel skulle gå med sin pappa medan Vemund och jag var borta vid mejeriavdelningen. Plötsligt springer Vendel ifrån pappa med orden att han hellre vill gå med mamma. När vi (maken och jag) möts efter en liten stund undrar han om jag sett Vendel. Eh, nej, han skulle ju gå med dig! Jaha, leta runt, ingen Vendel. Ett varv till, ingen Vendel! Jag började få lite smått panik. Jag såg framför mig hur han gått ut på parkeringen och blivit påkörd eller rakt ut på den starkt trafikerade vägen utanför.. *ååångest*

Inte finns det något högtalarsystem i butiken heller så man kan efterlysa bortsprungna små barn eller mammor. Till slut fick jag tag i en tjej i personalen som lovade att ringa dem i kassorna och be dem hålla utkik. När jag efter ytterligare ett varv i butiken kommer ner mot kassorna ser jag maken stå utanför och han signalerar att han hittat Vendel. *pheew* Inte roligt! Jag försökte åtminstone att inte trilla i den klassiska fällan och skälla ut Vendel utan istället förklara att vi blir väldigt oroliga och rädda när han försvinner. Han bara skrattade, för honom var det ju ett spännande äventyr. Han hade hittat något annat barn att prata med och saknade inte oss.

Till idag hade vi ett ordentligt "briefing-samtal" och gick igenom gång på gång hur man ska göra i butiken och vad man inte får göra. Vendel repeterade snällt att han skulle vara lugn och hålla sig till oss - hela tiden - och faktiskt så gjorde han det också. Då förtjänar han nog ett litet smakprov på sitt påskägg redan ikväll. Egentligen är det ju imorgon det är äggjakt, men godiset räcker nog till det också. :) Glad Påsk!

Det vänder fort!

Jag fick just precis veta att en "gammal" bekant fått bröstcancer. Hon fick reda på det igår och redan på onsdag blir det en operation där de tar bort hela bröstet. Så himla läskigt. :( Alltså, jag tycker inte att själva operationen är läskig och nu finns det ju jättesnygga fejktutts, både inlägg och implantat, men det där med något som växer i ens kropp fast det inte hör hemma där. En inkräktare. En inträngling. An enemy within, liksom. *ryser* Jag ska i alla fall hålla alla tassar jag har för att operationen ska bli lyckad och att tumören försvinner helt. :)

"Tandis"...

Den 24 var det så dags för första besöket då de faktiskt skulle göra något annat än att bara undersöka mina tänder. Jag var inställd på rotfyllning, men min tandläkare tyckte att vi skulle gå ut i lugn takt och ville börja laga en tand som han sett början till karies i på röntgen.

Jag fick lägga mig i stolen och pulsen var lätt uppe i över 180 slag/minut, jag lovar! Jag bad om bedövning och det fick jag, jag fick till och med bedövning innan bedövningen! Jag fick en äcklig salva som gjorde att jag faktiskt inte kände när han satte sprutan i tandköttet. *lättad*

Innan han hann börja själva ingreppet kände jag att jag inte kunde behärska mig så tårarna började rinna ändå, fast jag inte hade tänkt gråta. Det var en så'n ångest att ligga där så det var omöjligt att hindra droppandet. Tandläkaren och sköterskan var hur gulliga som helst, torkade mina tårar och väntade tills jag samlat mig lite innan de började själva borrandet. Tandläkaren gjorde många pauser och frågade hur det gick. Jag hade inte ont i alla fall och käken höll sig på rätt plats också. Gissa hur lättad jag var när jag gick därifrån!

Förra måndagen var jag iväg igen och den här gången gjorde det mycket ondare med sprutan. Såpass att jag spände mig så mycket så effekten uteblev under hela lagningsproceduren. Som tur var så var den tanden redan rotfylld, så det gjorde inte ont ändå. När ingreppet var klart slappnade jag äntligen av och då tog bedövningen! Jag var snyggt bedövad i halva underkäken och ner mot örat i två timmar när jag kom hem!! :D

I måndags var det "äntligen" dags att påbörja rotfyllningen. Tandläkaren menade att den tanden också var död, så det borde inte göra ont, men jag har ilningar i den när jag dricker kallt eller äter något sött, så jag vågade verkligen inte testa utan bedövning. Den här gången fungerade salvan bättre och bedövningen började faktiskt ta innan vi påbörjade behandlingen. Läkaren körde ner några äckliga "sågar" i tänderna och sedan mätte han hur djupa kanalerna var med hjälp av röntgen. Därefter fyllde han igen allt igen. Ont gjorde (och gör det) i käken efteråt och även i tanden (?) men jag hoppas att det ska bli bättre när hela behandlingen är klar.

Även de två senare gångerna höll sig käken på plats. Skönt! Min tandläkare tyckte att det här går ju bra, men han skulle bara veta vilken påfrestning det är för mig, både innan själva besöket, under tiden jag ligger där på britsen och även ett par timmar efteråt. *phuu* Nästa gång blir det lagning av en annan tand där lagningen släppt och sedan fortsätter rotfyllningen. A never ending stoooory...

Mot valurnan och vidare..

Jaha, nu har man med en (inte så liten) gnutta ångest gjort sin medborgerliga, demokratiska plikt och röstat för Svea Rikes framtid och välgång. Aldrig har det varit så svårt att veta vad jag ska rösta på! För min egen och familjens del har vi flera fördelar av Alliansens politik, men sett till befolkningen i stort och vad som gynnar den stora massan känns oppositionen som ett bättre val. Jag har nog alltid varit mer vänster än mitten, men det känns inte heller rätt numera. Nä, usch, tur att det bara är valår vart fjärde år! Det är i alla fall sällan nog för att jag ska glömma i vilken lokal jag ska rösta. När jag kom fram till den äldre damen med rullan så upplyste hon mig vänligt men bestämt om att jag var i fel lokal! Ja, helt fel var det ju inte för maken skulle rösta där, men när han var klar var det bara att knata iväg till rätt lokal och lägga sina kuvert i deras urna istället. Nej, nu ska jag gå och få i mig och Vemund lite klok mat och så får jag väl hoppas att jag valde rätt (maträtt?) Haha! Usch så trött humor. Bäst att sluta innan det spårar ur. :)

Jag klarade inte av det...

Det gick inte.. Idag skulle jag till tandläkaren. Det var en ny tandläkare som jag inte har träffat förut och han var förvisso trevlig, men även ärlig och rättfram. Jag gillar det. Det jag inte gillar är att jag har väldigt trasiga tänder - som måste lagas väldigt snart. Efter de två senaste gångerna då min käke låste sig/hoppade ur led klarar jag inte att ligga där i tandläkarstolen och gapa.. Det är förknippat med ååångest! *sagd med mörk stämma a la Robert Gustafsson som Ingmar Bergman* Idag gapade jag väldigt lite men hade hela tiden en rädsla att käken skulle hoppa ur led igen.

Tandläkaren tyckte att jag ska undvika godis (gör jag ju redan iom LCHF-dieten) och sluta amma (tveksamt så länge Vemund inte vill ha den andra maten han blir erbjuden.) Amning skulle tydligen vara en orsak till att mina tänder var så dåliga. Jag kontrade med att berätta om min pappas katastrofalt dåliga tänder och han har då inte ammat någon gång i livet såvitt jag vet. ;)

Vidare menade tandläkaren att jag gnisslar tänder, men det har jag ingen aning om ifall jag gör eller inte. Jag gör det inte under dagtid i alla fall och maken tror inte att jag gör det nattetid heller. Tandläkaren grundade påstående på att jag har så kraftiga käkmuskler, men det tror jag beror på mitt ständiga tuggummituggande och inget annat. ;)

Nåja, kontentan av det hela var att han inte fick borra i mina tänder idag utan istället skickade han en remiss ner till Mun- och Käkcentrum på lasarettet där det finns specialister (både på trasiga tänder och tandläkarrädsla) så ska de kalla mig när det finns en ledig tid. Min innerliga förhoppning är att de kan ge mig lustgas, lugnande eller helt enkelt söva mig och laga alla mina trasiga tänder på en gång.. *ler darrigt*