Viljar 4 månader 29 oktober 2011.

Igår blev Viljar 4 månader!

Min söte lille gullplutt vad tiden går fort ibland.

Grattis i efterskott!

Korvstoppning!

Här har flera veckor förflutit utan nämnvärda "happenings" i almanackan. Så vaknar jag till liv lite och vad händer då? Jo, alla möten och viktiga händelser äger rum samtidigt! Nästa vecka ska jag t.ex. till Arbetsförmedlingen på förmiddagen och efter en timmes "rast"är det dags att ta sig till psykologen. När jag läste tidningen igår såg jag att Af hade ett intressant "seminarium" i samarbete med Socialförvaltningen om jobb inom min sektor, men det är precis samma tid som psykologen och det vill jag inte avboka, speciellt inte eftersom jag ju redan har en tid på Af samma dag..

Joråmensåatt.. här va're tryck i nöjeslivet, som moster säger.

En halvliter..

..tvål luktar väldigt gott och brukar räcka väldigt länge här hemma. Eller ja, brukade ska jag väl säga. Nu har Vemund kommit på både hur man pumpar ur den och hur man skruvar av locket med själva pumpen på. Man kan ju inte tro att han är den i familjen som saknar fingrar, för han är nog den mest fingerfärdiga unge jag träffat på.

Det finns ingenting som han inte kan skruva isär eller montera i småbitar på nolltid och det senaste "projektet" var då alltså vår tvålbehållare. Maken hade just bytt till rena sängkläder i sin säng och naturligtvis passade då Vemund på att tömma ut nämnda halvliter tvål på golvet i Vendels rum, dra ner pappas nya lakan och täcke i det och dessutom marinera några leksaker och tidningar i sörjan också.

Gott luktade det förvisso!

Matvrak och takvrak..

Igår var det nästan färdigt inne i Vendels rum. Vad gör Vendel då? Jo, han tar en leksak och smäller upp i taket så att det går hål i takpappen - igen! Idag tröttnade maken på att försöka laga, så han rev ner hela pappen. Nu har Vendel ett väldigt chict brädtak..

Själv har jag tillbringat mycket av dagen med att mata Viljar, jag tror att han har en tillväxtfas av något slag, för det är inte långa stunder han är nöjd utan mat i munnen. Vi har iaf hunnit med en liten runda till lekparken, på Vendels initiativ och så har maken röjt i köket och - tro det eller ej - jag fick faktiskt ner lapparna som satt i sovrumstaket. En gick det lite fel med, så den får jag göra om, men de andra blev bra.

Den vägg som maken bredspacklade förut visade sig vara så ojämn att det inte var lönt att spackla mer, så där rev han ner vävtapeten istället. En intressant (hrmm, tråkgrå) 60-talstapet uppenbarade sig, så nu har jag utsikt över en halvt nedriven tapet vid fotändan och ett gäng tidningslappar i taket.

Tur att jag har en söt liten son på varsin sida om mig i sängen att titta på istället, och så förstås min fina huvudgavel där all kvällslitteratur står. :-)

Glömde ni..? Ja, men det gör iiinget alls..

Jag ringde ju lånegivare och hörde mig för om räntan och en av dem kunde faktiskt tänka sig att sänka räntan 1 %. Tackar, allt är bättre än inget. :-) Det andra bolaget kunde inte göra något åt räntan, men däremot förlänga lånetiden, men det är ju inget alternativ när jag försöker betala av för att bli av med skulderna. (Jag gick ju med på räntan när vi la upp lånet, så det säger jag eg. inget om. Det jag surar lite över är att om jag varit med i Lyxfällan eller liknande så hade de säkert varit mer tillmötesgående.)

Sedan upptäckte jag att jag inte fått föräldrapenningen från FK. Jag ringde dem, fick sitta 20 minuter i kö och fick sedan reda på att de glömt att betala ut min fp!! Glömt?! Ursäkta mig.. Om jag "glömmer" att betala in vad jag är skyldig dem så får jag påminnelsebrev med påminnelseavgifter och f*n och hans moster pålagda, men om de .. glömmer så ska jag bara bli glad och tacksam att de betalar ut när de blir påminda, eller? Nämnde jag att jag söker jobb?

Jag begärde ut ett utdrag ur belastningsregistret. Något blev visst fel, för jag fick helt fel utdrag - inget som jag kan visa upp för arbetsgivare för att bevisa att jag inte är straffad - men det var ju kul att se att det inte finns något på mig i registret åtminstone. Nu ska jag bara försöka förstå vilken blankett jag ska fylla i för att få rätt papper så att även arbetsgivaren blir nöjd. Nämnde jag att jag söker jobb?

Dessutom måste jag fylla i ansökan om a-kassan. Jag har ju bara varit f-ledig på halvtid nu eftersom maken ändå är hemma och kan ta hand om barnen de övriga dagarna. Då vill de såklart också ha ett intyg, men eftersom maken är helt utförsäkrad och alltså inte har ersättning från någon arbetsgivare så får de helt enkelt lita på vårt ord. Undrar hur det ska gå i det här samhället klarar de det?! ;-) Intyg är skrivet och ska skickas snarast. Nämnde jag att jag söker jobb?

Många möten..

I måndags var jag hos psykologen. Oj, så skönt det var att bara få vräka ur sig lite av den frustration och sorg som finns inom mig just nu. Han var lugn och kändes bra, så jag hoppas att jag kan få gå dit några gånger till och prata lite innan de hittar en ersättare för honom. Han har ju egentligen gått i pension, så han är bara inne och "frilansar" lite nu.

Jag fick i läxa av honom att ringa LSS-handläggarna på kommunen och höra hur det går med avlastning så det gjorde jag faktiskt i måndags eftermiddag. Tyvärr har vårt ärende inte ens fördelats på någon handläggare än, men kanske att de kan öka lite om man ligger på och hör av sig..? Vi får se hur det går. Jag passade även på att ringa rektorn för en specialklass här. Vendel kommer ju förmodligen inte att klara "vanliga" skolan till att börja med. Rektorn där hänvisade mig vidare till en annan rektor inom särskolan istället och idag ringde hon och sa att vi kan få komma och titta hur lokalerna ser ut för en klass där man gör utredningar på barnen när de är 6 år - istället för vanlig förskoleklass - för att därefter bestämma om de ska gå i särskola eller vanliga grundskolan, ev. med lite extra stöd.

Hab har också börjat på en utredning för att ta reda på Vendels utvecklingsnivå och hur hans begåvningsprofil ser ut. Vi ska dit i början av december.

Vemund har en tid inbokad hos handkirurgen nu, Viljar ska till BVC och så ska alltså Vendel till hab. Det är mycket att hålla reda på nu, så jag är glad över min almanacka, för just nu klarar jag inte att hålla någonting i huvudet - allt bara försvinner!

Det värsta är att jag även förlagt mina kontokort och ICA-kortet. Jag vet att jag la dem ifrån mig, men jag har inte en aning om var. Så, om det finns någon synsk människa som läser det här så tar jag tacksamt emot hjälp att hitta mina kort igen. ;-)

Papper i taket..

Nu är det fullt upp med "renovering" här hemma. Vi försöker måla och fixa i taken, riva tapeter och spackla väggar. När vi får mer pengar ska vi köpa "genvägen" så vi slipper bredspackla vävtapeterna och sen blir det några burkar färg och tapetklister också. Just nu håller maken på att fräscha upp färgen i taken. Vendels rum var nästan klart, då gjorde Vendel nya hål i spännpappen. *suckar djupt* Det gör ju inte att det går fortare precis. Imorgon ska jag försöka riva bort lapparna som sitter i taket i vårt sovrum och hoppas att det lyckas bättre. Vill gärna bli klar med så mycket som möjligt innan julen är här, för då ska det vara fint, inget slipdamm och tapetbitar liggandes över hela golvet. Wish us luck! :-)

Aaaandas!

Idag var jag verkligen tvungen att ta ett gäng djupa andetag och betvinga telefonskräcken och oviljan att prata. Helst har jag bara lust att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och låta allt rasa omkring mig, men det är ju ingen bra strategi - allra minst när man har barn - så det var bara att sätta igång.

Till att börja med var jag lite sur för att Vendel och Vemund - som vanligt - sprang runt och skrek och slogs på morgonen och sedan kom in till mig och väckte Viljar. När jag motvilligt masat mig upp slog jag, som av en händelse, en blick i almanackan och såg att vi skulle på utvecklingssamtal på Vendels förskola idag vid 9! Himla tur att ungarna fått upp mig då. ;)

Vi blev "bara" 10 minuter försenade efter allt strul och bråk på morgonen och personalen är väldigt förstående, så det gick bra. Vi pratade lite om Vendels utveckling och är rörande överens om att han utvecklats massor, både socialt och språkligt, men han är ju ändå långt efter de jämnåriga. Som tur är så verkar han inte alls vara så våldsam och utåtagerande på förskolan, som han är hemma mot Vemund. Jag tog upp frågan om försenad skolstart eller alternativ som kan fungera för Vendel. En av pedagogerna föreslog en specialklass på en skola här i närheten, så det ska jag kolla upp när jag har tillfälle.

Efter mötet åkte vi vidare till FK och begärde ut intyg på att maken och jag fått utbetalt föräldrapenning i somras. Tyvärr var det fel papper insåg jag efter att jag kommit hem och ringt a-kassan och fått tala med inte mindre än tre olika handläggare. Nytt samtal till FK och sedan gjorde jag ett försök att sanera ekonomin lite genom att ringa två av de långivare jag har, ja nu när jag ändå var igång och pratade i telefon liksom. ;) *börjar bli varm i kläderna* De samtalen var väl kanske inte så uppmuntrande, men jag fick råden att skicka mail/brev och förklara situationen för att kanske få lite förståelse. När jag ändå mailade slängde jag iväg ett (nytt) mail till Arga snickaren och bad om hjälp också! ;)

NU ska jag släppa allt strul med myndigheter och funderingar över skola och istället sätta mig och pyssla ihop några tackkort från dopet, innan det är dags att hämta Vemund från hans förskola.

Psykologkontakt, bättre än banankontakt.. :P

Idag ringde den där psykologen som är knuten till mvc och bvc, fast det var sagt att jag skulle kontakta honom själv. Desto bättre! Jag ska få komma till honom redan nu på måndag den 24 oktober. Det känns skönt, för just nu är det väldigt mycket som snurrar i huvudet och jag känner att allt bara rinner mellan fingrarna på mig. Oerhört frustrerande och många tårar blir det. Nu får vi hoppas att Herr Psykolog ska kunna få lite ordning på snurrandet även i mitt huvud. :)

En bra investering.

Förra veckan var jag på Clas Ohlson och investerade i en väldigt smart liten mojäng; öronproppar! Äntligen kan jag få lite ro vid matbordet, utan att störas av tjoande barn, gnisslande bestick och fläktar och radioapparater som står och går i bakgrunden. Enda nackdelen är att jag nu hör när jag själv tuggar och mina egna andetag, men av två onda ting så..

Jahaaaa... på så sätt!

När jag ringde chefen för äldreboendet häromdagen så sa hon att det redan var 5-6 personer som sökt vikariat hos dem. Jag tyckte att det var lite märkligt att "alla" kommit på samma idé som jag, samtidigt. Idag när jag var på Arbetsförmedlingen och kollade Platsbanken så förstod jag varför. De har en annons ute där de söker timvikarier!! Jahaaa... Jag som tyckte att jag var smart som ringde direkt till chefen för att höra om de kunde erbjuda extrajobb. Hon måste ju tro att jag är värsta knasbollen! *skrattar lite för mig själv*

Håller tassarna...

Iiihh, idag betvingade jag min nypåkomna "telefonskräck" och ringde till en av enhetscheferna för ett äldreboende här i sta'n och frågade om de har behov av vikarier på kvällar och helger. Jag tänkte att det kan vara bra, dels för att jag får komma ut och träna upp mina sociala förmågor igen och dels för att vi kan behöva en liten extra slant nu när vi kommit igång med renovering och allt. :) Jag blev sedan uppringd och ombedd att lämna in ett CV, så det ska jag sätta mig och ta itu med när barnen somnat ikväll. :) *glad*

Den lille konstnären!

Häromkvällen när vi satt och åt kvällsmat började Vendel rita på fönsterrutan som immat igen av värmen. Först blev vi vuxna (som vanligt, tråkiga vi) sura och bad honom att sluta kladda ner fönstret. Sedan tittade vi lite närmare - när vi hörde att han sa att han gjort ett "A" - och mycket riktigt, ett fint och symmetriskt "A" var det! Han fortsatte och ritade ett "a" och ett "o" också. Vi blev så otroligt glada och stolta, vem hade trott det här för bara några månader sedan? Vendel har ju varit totalt ointresserad av bokstäver och siffror när vi försökt läsa och leka med honom, men så har Vemund och han tittat på "Fem myror.." om och om igen och till slut gick alltså något av det in!!

Igår kväll vid maten sa Vendel att han såg en trollslända. Nja, en liten mygga var det ju. Tyvärr fick den gå till de sälla jaktmarkerna (eller dit döda myggor nu går, flyger..?) eftersom Vendel är så överkänslig och det var liiite svårt att fånga myggan för att släppa ut den. En stund senare säger Vendel; "Där är en trollslända till!" Jag letade såklart efter fler myggor, men till slut såg jag att han stod och pekade på slippappret som maken använde när han slipade spackel i sovrummet. Det var verkligen en trollslända på det, om än i tryckt form!! :)

I morse blev jag väckt av Vendel som stolt visade upp sin teckning han nyss gjort. Motivet var såklart en trollslända och jag var tvungen att fälla en tår av glädje och stolthet. Det syntes väldigt väl att det var just en trollslända och han behövde inte förklara. Annars kan det vara minst sagt svårt att tolka hans "abstrakta skildringar av sin samtid".. ;) Mammahjärtat sväller av stolthet!

Sjuka barn och rädd mamma...

Vemund och Viljar turades om att hålla mig vaken hela natten - igen. De måste ha snackat ihop sig innan läggdags eller något, för det var otroligt så vältajmade de var i sina väckningsförsök. Först gnällde Vemund och hade tappat nappen och verkade ha lite ont. Lagom när han hade somnat om och jag precis höll på att somna så vaknade Viljar och ville ha mat. När han hade ätit klart och jag la mig tillrätta igen så vaknade Vemund, verkade ha ont och letade efter nappen. Jag hjälpte honom, la mig ner och höll på att somna, då ville Viljar ha påfyllning.. Så höll de på fram till 7, då vi alla slocknade av utmattning.

Vid 8 vaknade Vemund och ville upp, så Viljar och jag fick lite ro och sov till 9.20. Hurra! Jag kände mig rätt vissen och har sedan tillbringat största delen av dagen i sängen under täcket och med Viljar och en bra bok som sällskap. :) Strax före 13 somnade jag och vaknade först när maken kom hem med både Vendel och Vemund. Det var välbehövlig sammanhängande sömn, tack käre make!

Vemund hade varit gnällig på dagis och eftersom han inte hade ätit frukost kändes det inte så bra att han bara ätit en halv macka där.. Personalen gissade på höstblåsor! Hmm, är inte det väldigt smittsamt? Inte kul om Viljar skulle bli smittad då.. (bortsett från att det förstås är väldigt synd om Vemund.)

Jag har upptäckt att jag blir mer och mer osocial och dessutom verkar jag - jag!! - ha drabbats av telefonfobi. Förut älskade jag att både svara i telefon och att ringa vänner och bekanta. Nu lyfter jag inte luren om det inte är absolut nödvändigt. Jag antar att jag måste ringa a-kassan och ta ett samtal med dem om min ersättning, men då måste jag ringa FK först också och tja.. det tar emot väldigt. Dessutom måste jag nog anmäla mig och därmed aktivera mig på Af också.

I morse lyckades jag i alla fall ringa min fina bvc-sköterska och höra om hon visste något mer om psykologen jag ska träffa. Avtalet var att han skulle ringa mig, men helt plötsligt - utan min vetskap - hade det ändrats och de som vill ha hjälp ska nu själva kontakta honom. Eh, jaha.. Tur att jag (ivrigt påhejad av maken) vågade ringa bvc i morse då.

Min "sociala fobi" yttrar sig även i att jag inte varit inne på mitt älskade effell på flera månader och Fb kollar jag som hastigast i mobilen. Bloggen har ju, som ni sett, även den blivit lidande. Det värsta är att jag inte är det minsta mer social i verkliga livet. Inga samtal, inga möten, inga aktiviteter. Jag går inte ens på sta'n, fast jag egentligen tycker att det är väldigt roligt och mysigt. Jag behöver nog den där psykologkontakten - nyss!

Renovering av hus, men jag då?

Vi kom iväg till loppisen hela familjen och hade ett par trevliga timmar på Myllan där ungarna lekte med några andra barn i lekrummet och jag fick prata med mina kompisar och kolla på kläder i makligt tempo. Jag hittade massor av kläder till Viljar (vilket eg. känns lite surt eftersom jag vet att vi har kläder i hans storlek nerpackade någonstans, men var?) och några plagg till Vemund också. I deras "gratislåda" hittade jag en tröja till mig och ytterligare någon body till Viljar. Vemund fick en bil, likadan som en Vendel redan har, och en boll för totalt 10:- helt okej pris. :)

Idag har maken och jag frostat av frysen och möblerat om lite mellan frysskåp och frysbox, så att vi nu har t.ex. Vemunds frukostbröd lättillgängligt i köket och vi slipper stappla nerför trappen till frysboxen varje morgon. Jag vet inte varför vi inte gjort det förut, men vissa saker blir helt enkelt inte av, av en eller annan anledning. Andra, nu pågående, projekt är att måla klart Viljars spjälsäng så att han får egen säng och jag och maken kan dela säng igen, måla en tavla (bara för att.. jag behöver få vara kreativ!) Sedan måste jag brodera in Viljars namn och födelsedatum på släktens dopklänning och göra tackkort till dem som gav honom dopgåvor. Vi ska fortsätta att tapetsera i köket samt måla om och tapetsera i sovrummet. Där måste även taket lagas och målas innan vi kan fixa väggarna. Bara en sån sak kan göra att hela projektet går i stå, eftersom det är så tråååkigt! Ja, och så var det fönsterkarmarna också ja..

Det som hindrar oss i nuläget är ekonomin, men även orken är rätt låg just nu. Mycket energi går åt till att hålla ordning på Vendel (och på hans rum, gud vi måste rensa och organisera där igen). Bara idag har vi räddat Vemund från skador ett tiotal gånger och när vi bad dem att inte vara i köket under tiden som vi frostade av frysen (det är ganska trångt precis vid frysen och två vuxna där var mer än nog) så vrålade Vendel av ilska att han skulle döda oss allihop! Inte kul att höra och framförallt inte från sin söta lilla femåring. Jag antar att det är något han snappat upp från lekarna på dagis eller någon film han sett (vilken isf?) men det var som sagt ändå inte roligt att höra! Hallå, BUP? Hjälp! Eller ännu hellre, LSS och avlastning!

Jag har varit ganska låg en tid nu och det är delvis därför jag inte bloggat.. Dels har det varit mycket kring de stora barnen och Tins flytt och dels är det alltså Vendel som är inne i någon väldigt destruktiv och utåtagerande "period" och det blir förstås inte bättre av att Vemund kopierar hans beteende och att jag i tillägg till det ska ta hand om en liten bebis som inte kan hjälpa att han är hungrig mitt i natten när jag vill och behöver sova. På dagarna är det ganska osynkat med barnens mat och sömn, och nu verkar det som om Vemund tänker hoppa över middagsluren. Gärna det, bara han sover på natten istället, men det tar lite tid att ställa in sig på förändringar i vanorna. Jag vet inte riktigt när jag ska få sova ikapp, men jag hoppas att det löser sig snarast.

Nu sover alla tre småsorkarna sedan en timme tillbaka, så jag ska ta en dusch när maken duschat klart och sedan ska jag krypa ner och försöka slappna av och sova så länge jag får. Trötta hälsningar!

Pizza till kvällsmat...

Idag var det en sån där seg dag igen. Det var inga problem att komma upp på morgonen. Vi åt frukost och fick sedan skjuts av maken upp till Myllan, Viljar, Vemund och jag. Där lekte Vemund lite för sig själv, åkte rutschkana och åt lite frukt. Jag pratade med några andra mammor jag känner medan Viljar sov i vagnen. När vi skulle hem var vädret så fint, så jag tänkte att vi lika gärna kunde promenera. Kanske att jag kunde få Vemund att sova också. Nä, icke! Viljar somnade sött, men Vemund höll sig vaken hela vägen, fast han såg ganska trött ut.

När vi kom hem kände jag att huvudvärken var tillbaka, men den här gången på höger sida. Det stramade i nackmuskeln och pulserade på högra sidan av huvudet, en sån där äcklig skärande smärta. Jag försökte kurera det med en kopp kaffe, men det hjälpte inte, så jag la mig och Viljar att sova en stund. Vemund busade runt lite, men blev snart placerad i spjälsängen av sin pappa. Sedan sov vi alla tre ett par timmar. Vemund vaknade när Vendel varit hemma en stund och ville leka med honom. Jag och Viljar sov vidare.

Jag vaknade sent på eftermiddagen och huvudvärken var kvar. Maken var också trött så det blev hämtpizza idag. Inte världens nyttigaste kvällsmat, men ibland orkar man bara inte. Det var iaf prisvärda pizzor från Tigris (även om de la på 10:- mot listan på hemsidan) så två bitar räckte för att jag skulle bli mätt. Det blir lunch av "resterna" imorgon. :) En Alvedon till det så mår jag faktiskt ganska bra nu.

Imorgon är det loppis i Myllans lokaler också, några kompisar ska sälja lite barnkläder och leksaker, typ. Jag ska försöka ta mig dit med ett eller flera barn, bara huvudvärken givit med sig till dess. Nu är klockan 20 och de två "stora" små ska i säng, jag vet inte om jag också ska lägga mig eller om jag ska försöka hålla mig vaken och ha lite fredagsmys med maken, vi får se vem som somnar först, ungarna eller jag. ;) Natti natti!

Pastasallad..

Idag hade Viljar och jag besök av en av mina kompisar med hennes lillplutt. Hennes son är 6 veckor äldre än Viljar, men egentligen skulle det bara varit 2 veckor. Jag fick hålla i den lille godingen och han kräktes snällt på Tant Madeleine och hennes nytvättade jeans. Hmm, ja det var ju det där med att ha rena kläder som småbarnsmamma. Nu var det inte ens min egen unge som spydde ner mig! *haha* Min kompis sa att han kräks på alla han gillar, så jag får ju se det som en klar komplimang. ;)

Vi hade bestämt att vi skulle träffas idag och fika, men jag kände för att samla lite vuxenpoäng, så jag bjöd på hemlagad pastasallad och varma (ej hembakta) baguetter istället. Det var rätt skönt att inte sitta och slafsa i sig en massa sötsaker utan att faktiskt äta "nyttigt" för en gångs skull. Det var riktigt gott och så härligt med lite social samvaro med en jättego tjej. :) Det får vi göra om fler gånger.

Imorgon ska jag försöka ta mig till Myllan med Vemund och Viljar, om natten är bra så jag orkar upp när klockan ringer. Nu blir det en kopp kaffe och lite medlande i den ständigt pågående konflikten mellan Vendel och Vemund. Palestina/Israel kan slänga sig i väggen! ;)

Bara en bild...

Det var ju evigheter sedan jag la in bilder och det kommer, jag lovar.. Måste bara redigera dem lite så de "får plats" här. :) Så länge kan jag bjuda på den här av Viljar och mig, 22 september 2011. Så här ser jag (nästan) ut i håret nu. Jag har tonat det ännu rödare och så försöker jag orka styla det lite om dagarna med en gnutta vax. Så, nu vet ni det. ;)

Testa onlinespel?

Jag blev just kontaktad av en kvinna som undrade om vi vill vara med och testa lite Disney online-spel för barn. Det är ju inte något vi ägnat mer än en tanke på för Vendels del tidigare, men så funderade jag igen.. Kanske är det precis vad han skulle behöva? Datorkunskap tidigt i livet sägs ju vara viktigt nuförtiden och när jag läser mina facebook-vänners loggar så verkar det vara mer regel än undantag att deras 2-åringar har full koll på hur iPaden och iPhonen kan användas att spela spel på. Själv skulle jag inte våga låta varken Vendel eller Vemund göra något med min mobil, eftersom jag använder den för att hålla kontakt med omvärlden, men datorn skulle jag kunna låta Vendel spela lite på i alla fall.

Vemund är säkert bättre än sin storebror, men för Vendel blir det bra träning, nu inför skolstarten och allt. Maken sa häromdagen (när Vemund för sjuttielfte gången lyckats ändra inställningar, öppna nya sidor, öppna nya program och börjat packa upp filer på hans dator) att han kommer att övertala Vemund till att börja läsa datorprogrammering när han blir äldre, en sån talang bör inte få gå till spillo! ;) Så liten han är så har han redan full koll på hur man låser upp skärmlåset till både min och makens mobiler.. Det var nästan så att jag inte kunde det själv till en början, men för Vemund är det "piece of cake". :) "Dagens ungdomar.."

Kläder namnade - kläder ska säljas...

Nu har jag betat av högen med onamnade kläder. Jag är evigt tacksam till den som uppfann påstrykningsbara märklappar! Istället för att sittta och sy i namnlapparna för hand (som min mamma, och tidigare även jag, gjorde) kan man nu istället ta fram strykjärn och bräda och börja namna på löpande band. Snabbt och smidigt. Nåja, smidigt är ju ett relativt begrepp. Vemund ville vara med och hjälpa till och var farligt nära att bränna sig några gånger, fast jag förklarade att han inte fick vara nära när jag strök och fast jag försökte locka honom genom att sätta igång en film åt båda sorkarna inne på Vendels rum.

Ja ja, nu är det gjort iaf. Nu är det bara resten av tvätten som ska vikas och tryckas in i lådor och garderober. Vi skickade ett mail till "Arga snickaren" och bad om hjälp med att fixa bättre förvaring, men inte har han svarat inte. Vi tvättar minst 7 maskiner tvätt i veckan och ändå känns det som att kläderna inte räcker till, men de få gånger jag lyckas tvätta ikapp är det överfyllda skåp, så nog har barnen kläder så de klarar sig alltid! :)

Många loppisfynd, framförallt kläder, har det ju blivit på sistone, men nu ska jag faktiskt försöka göra mig av med lite också. Min kompis Anci ska öppna en liten butik ute i Roma där man kan köpa och sälja allt möjligt! Det ska bli kul att se om det fungerar. Jag har sagt att jag kan hjälpa till att sälja där ibland för att komma ut och vara lite social, även utanför cybervärlden. Vi får se hur det blir. Om inte annat skulle jag verkligen behöva ett "riktigt" jobb och få in lite pengar (vilket jag alltså inte kommer att få i Roma, bara för det jag säljer av mina egna saker). Det är så tråkigt att ha en massa idéer om hur vi kan fixa här hemma, men inte ha råd att förverkliga drömmarna!!

Nu är det matdags för Viljar och sedan ska jag läsa lite i de böcker jag och Vendel var och lånade på bibblan igår. Bland annat fick jag tag i Christopher Gillbergs "Ett barn i varje klass" om ADHD och DAMP, men upplagan från 1996!! Det märks att den upplagan jag hittade är gammal, för mycket har förändrats inom psykiatrin sedan det skrevs, men jag hoppas på att hitta lite matnyttigt i den ändå. :) Om jag orkar ska jag leta upp den nyare upplagan också senare. Just idag kanske det iofs blir en av deckarna jag hittade, men ändå. Ha en fin dag!

Sista besöket hos specialisttandläkaren!

Ni som känner mig känner även till min tandläkarångest.. Det spelar ingen roll hur noga jag borstar, tandtrådar, sköljer och har mig - jag får hål ändå och fort går det. Eftersom ekonomin är som den är och jag som sagt är väldigt rädd går det lätt lång tid mellan besöken och det är ju ganska korkat, men vem sa att rädslor är rationella?

På senare tid har jag iaf gått nere på Mun- och käkcentrum på Visby lasarett hos en tandläkare som är specialiserad på tandläkarrädda och vilken skillnad! Han är lugn och metodisk, berättar vad han ska göra och varför och har tålamod att vänta ut mig när jag inte riktigt vågar öppna munnen. Visserligen är det en aning dyrare än hos "vanliga tandläkaren", men vad gör man inte för att få ordning i munnen!?

Idag var jag där igen, förhoppningsvis för sista gången, och slutförde min rotfyllning! Jag tror aldrig att jag har gått hos en tandläkare som slutfört en rotfyllning på mig förut. De har satt i provisoriska fyllningar och "glömt" bort mig, dvs glömt att kalla mig på nytt, sen har fyllningarna släppt och jag har ignorerat det hela tills det blivit akut osv. Nu hoppas jag innerligt att den här fyllningen håller och att mina tänder gör detsamma. (Fåfäng förhoppning, men ändå..)

Jag tror faktiskt att han lyckats "bota" min rädsla såpass att jag vågar gå tillbaka till tandläkarpraktiken där jag gick innan, även om det nu är en ny tandläkare där. Jag blev kallad dit imorgon, men det känns ju som lite överkurs kanske. ;)

Vemund sitter och tittar på "Fem myror.." men han somnar nog snart, Viljar myser med sin pappa och Vendel är på förskolan.. Jag ska sätta mig och slappa med en kopp kaffe och fira att tänderna - för stunden - är hela och sedan ska jag försöka ta tag i den enorma högen med kläder som ska namnas. Ha en bra dag!

Lite om vad som hänt sedan senast.. :)

Ja, nu klarar jag inte att stå emot längre, dags att uppdatera lite. :)

Vi har haft en väldigt fin, om än något stressande sommar. Vi har inte hunnit med allt vi velat göra, men samtidigt har vi hunnit så mycket annat som varit lika värdefullt. Det blev till exempel inte många timmar på stranden, eftersom jag inte fick bada och det är inte så kul att sitta uppe i skuggorna med en liten bebis medan alla andra springer runt och badar, solar och bygger sandslott, men en dag på stranden fick vi åtminstone. Vi var där en ganska lugn och lagom varm dag i augusti, barnen lekte i sanden, doppade tårna (Vemund doppade hela sig med kläder, blöja och allt) kollade in lekplatsen och åt medhavd matsäck. Ett sommarminne som räcker långt, även om det som sagt bara var vid ett enda tillfälle.

Annars har dagarna gått till husvisningar - som vi nu släppt, vi bor kvar till nästa vår iaf - plocka och fixa rent allmänt, det där som behövs för att få vardagen att gå runt; städa, tvätta och laga mat ni vet. Dessutom vet alla som haft bebisar hur otroligt mycket energi de tar, fast de knappt gör något väsen av sig. När lille Viljar (som vuxit rejält och nu vägde över 7 kg på sin tremånadersdag) vilat har jag passat på att vila, skönt eftersom nätterna blivit lite si och så. Vemund har sovit oroligt och har han sovit gott någon natt har antingen Viljar eller Vendel gjort sitt bästa för att hålla sina föräldrar vakna.

Nu i mitten av september lämnade vi vardagen och åkte på en liten road trip till fastlandet. Vi passade på att hälsa på min pappa och titta på hans utställning av tavlor som han hade och där sov vi över en natt. Sorkarna skötte sig över förväntan och de tyckte att det var väldigt roligt att få träffa sin morfar! Dagen efter åkte vi till IKEA, bara det är ett äventyr i sig för barnen. Vendel fick leka i deras lekrum och Viljar och Vemund fick hänga med och titta på hyllor, sänggavlar och annat skoj innan det var dags för kvällsmat i restaurangen.

När vi "shoppat" klart (mitt billigaste IKEA-besök någonsin!!) åkte vi till det hotell i Skärholmen som vi bokat rum på. Egentligen stod det "vandrarhem" men det var då hotellstandard i mina ögon! Vi fick en familjesvit med en dubbelsäng till maken och mig och varsin säng till alla tre småsorkarna! Vemund fick dock sova i resesängen som vi hade med och Viljar sov i sin vagn, men ändå. Dessutom hade vi vuxna ett eget badrum med dusch och toa i vårt rum och barnen hade ett eget i sitt rum. (Det var öppet mellan rummen.) Vi såg på teve, åt godis och njöt av lugnet som kom av att inte vara hemma i vardagens stök. ;) På morgonen sov alla barnen fortfarande vid 8.50!! De brukar aldrig sova längre än till 7 någon av dem, så vi fick väcka dem för att hinna njuta av den fina frukostbuffén som dukats upp i matsalen. Det är sånt som gör det värt att sova på hotell ibland. ;)

Efter frukosten åkte vi till Junibacken på Djurgården i Stockholm. Det var ett äventyr i sig att ta sig dit, men med lite hjälp av GPS:en och en gammal hederlig bilatlas löste vi det ändå. Vemund och Vendel blev saliga över att få springa omkring och klättra överallt, även om Vendel var lite rädd att Mulle Mecks rymdraket skulle åka iväg.. Han bad Vemund att kliva in i den först, för att testa om den verkligen skulle stå kvar på marken. ;) Det är väl det man har småbrorsor till, eller hur? Viljar var tvungen att sitta i sjalen och till skillnad från sina två storebröder är han inte ett sjalbarn! Han blev varm, svettig och vrålilsk! Han skrek och grät sig genom det mesta av besöket tills jag tog ur honom ur sjalen och bara bar honom i famnen. *pheew* Han är ganska tung, så liten han är.

Man får nämligen inte ha vagnar inne på Junibacken.. En klar nackdel även när det kom till maten. Vi åt en svindyr lunch/fika där och fick turas om att ha Viljar i knät. Inte så lätt att njuta och försöka hålla koll på alla barn då, men gott var det! ;) Vemund hade blåbärssylt över heeeela sig och jag trodde aldrig att hans body skulle bli ren igen, men tro det eller ej, för en gångs skull funkade Vanish. ;) Vendel visade att han är stor kille (eller bara totalt ointresserad av vårt sällskap?) och gick iväg och lekte för sig själv medan vi åt klart. Det funkade bra, tur bara att han inte kom på att man kan gå ut från stället utan större bekymmer. :)

Jag ska se om det går att ladda ner några bilder från resan till min dator. Den är såååå seg och i makens dator är det lite för fullt för att kunna föra över något nu. Jag vill inte riskera varken datorn eller bilderna.

Nu ska jag gå och äta kvällsmat, men i nästa inlägg ska jag försöka skriva några rader om Viljars dop. Hang tuned.. :)