måndag 28 februari 2011

Är det ...



.. en storm? Är det en tromb? Är det en jordbävning?! Nej, det är Bröderna Bus som varit i farten igen! *suck* Så här fint är det konstant i vårt kök nuförtiden. Någon som förstår att jag vill ha ett hus med varsitt rum till barnen att leka i, ett större kök och bättre förvaring? ;) Det lortiga fönstret kan jag bara delvis skylla på barnen, resten är bristande intresse och ork från de vuxnas sida att putsa varje vecka. :)

lördag 26 februari 2011

Förnyelse...

Jag glömde ju i värsta sjukruschen här.. Saga och jag hade en liten fixardag igår när småttingarna var på respektive dagis. Vi hade båda "utväxten Allan" och bestämde oss för att åtgärda det innan Saga skulle hem till sin (icke så färgningskunnige) pappa.

Sagt och gjort, vi hade en liten spa-stund och fixade till våra frisyrer med nya nyanser. Sagas hår blev ljusbrunt (fast jag tyckte att det såg rätt mörkt ut) med hjälp av någon produkt från Garnier som COOP reade ut för under 50-lappen. Själv hittade jag en toning i en cool nyans; Foxy red, från H&Ms eget sortiment, även den för under 50 spänn, fast det var ordinarie pris. Jag hade hoppats på lite mer rött än den brunröda som blev resultatet, men jag är riktigt nöjd ändå! Tyvärr blir det inga bilder eftersom kamerabatteriet la av väldigt lägligt just när vi skulle applicera färgen.

Nåja, ombyte förnöjer i alla fall och nu har jag ingen ful utväxt att skämmas över. :)

Sjuk valp och nya husdrömmar!

Igår när jag skulle iväg med Vemund märkte jag att han var lite snorig. Han har även sovit dåligt ett par nätter. Jag sa till på dagis att de fick ringa om han blev för trött för att orka leka, men allt hade gått bra. Han hade ätit bra, sovit en timme och lekt för fullt. :) Nu ska han inte till dagis förrän på tisdag om han är frisk då. Idag när han vaknade - efter ännu en gnällig natt - hade han nämligen svullnat upp i halsen igen och han känns lite varm av och till.

Vendel väckte oss klockan 7, så vi var alla rätt sega på fm. Vemund åt i alla fall frukost och lekte en liten stund innan han fick en torr blöja och sedan la jag honom att vila igen. Han sov i 3 timmar! Tack och lov fick jag sova en stund där också. :) Nu busar han omkring och snorar ner mig och sin bror. De två stora syskonen åkte till sin pappa igår så nu är här märkligt tomt i huset.

På tal om hus har jag sett att ett av de hus jag var sugen på i Klintehamn i höstas ligger ute till försäljning igen. När jag hittade det förra gången hann vi inte ens anmäla intresse och än mindre lägga bud innan det var borta från nätet. Det märkliga är att det inte finns med bland sålda fastigheter och flera av bilderna visar samma möbler som förra gången det låg ute (även om själva bilderna är nya) så kanske blev det något knas för säljaren i höstas. Nu har vi anmält intresse i alla fall och hoppas att huset är något för oss och att ingen annan vill ha det. ;) Drömma går ju.

Nu får jag ta hand om mina huliganer innan de river detta huset fullständigt. :) Trevlig helg!

Ännu en årsdag i februaris sista skälvande dagar..


Februari och mars är fyllda av firande i vår familj. :)
Just idag är det min rara lilla pappa, konstnären, som fyller år!
Hipp hipp hurra på din födelsedag!

tisdag 22 februari 2011

Vemund den dagisvane. :)

När jag skulle hämta Vemund vid halv 12 fick jag en kram och lite gos. Han hade just fått en torr blöja av personalen och det hade gått bra. Hemma får han panik på skötbordet. Minns att Vendel var likadan en period, så det går nog över. Han hade ätit en stor portion makaroner med skinksås och grönsaker. Haklapp på förstås! Jag tog emot Vemund och satte ner honom på golvet för att klä på honom overallen. Då tultade han glatt in på avdelningen igen och vinkade hejdå till mig! :o Här snackar vi vant dagisbarn redan från start eller? ;)

Nåväl, vi kom iväg till slut och den där rena blöjan var inte ren när vi kom ut till bilen där pappa väntade. Hemma bytte vi igen, men det var inte tillräckligt för att få till ett faecesprov av innehållet. :S Med torr blöja la vi Vemund i sängen och inom kort somnade han. Tre timmar sov han idag! Det tar på krafterna med dagis som sagt.

När Vemund vaknade åt han en halv banan, en bit ost och lite mer makaroner men nu med baconsås. Hemma vägrar han haklapp så hans fina tröja var inte så fin efteråt. Jag tänkte att jag får fixa det sedan. På eftermiddagen bakade jag en glutenfri äppelsmulpaj. Den var väldigt kladdig och tröja och byxor (även mina!) blev ännu kladdigare. Lite senare raidade Vemund och Bamse skafferiet och rev ut ett halvt paket kakao över sig själva och köksgolvet, så där åkte kläderna äntligen till tvätt och bebisen ner i badkaret. Jag hade ju ändå tänkt bada honom, men först efter kvällsmaten, men men..

Nu ska jag kolla lite på FL och sen blir det nog tidig kväll för mig. *gäsp*

Förresten..

...så har jag namnsdag idag! Grattis till mig! ;)
Hehe, typ den enda av mina namnsdagar jag egentligen inte firar.
Jag är nämligen inte särskilt förtjust i det namnet, förstår inte varför mina föräldrar gav mig det (eller jo, jag vet hur de kom på det, det var en av sköterskorna på förlossningen som hette så..) Men, det ska jag säga som givit mina egna barn väldigt ovanliga och knasiga namn.. ;)
(Inte kasta glas i stenhus, eller hur var det nu?)

Lämning utomhus..

Idag kom vi till dagis, gick in och klädde av Vemund och han tultade lyckligt in i - den tomma lekhallen! Var var alla? En av fröknarna kom in och meddelade att de skulle vara ute på gården. Gaaah, bara att bylta på Vemund overall, stövlar, vantar (för små) och mössa igen. Väl ute på gården skickade de iväg mig. De skulle gå en promenad i kvarteret och tyckte att jag kunde åka hem och komma tillbaka halv tolv.. Men, men.. Min bäääbis! :o ;)

Nå, nu har jag gott om tid att tvätta hans vanliga vantar, märka lite mer kläder (märkte 20 plagg i morse) och dricka en mugg te i lugn och ro. Jag hoppas och tror att det går lika bra som igår. :)

måndag 21 februari 2011

Lämnade Vemund ensam på dagis...

Idag fick jag lämna Vemund på dagis redan efter samlingen, runt 9.30. Jag gav honom en puss på kinden och vinkade och han vinkade glatt tillbaka. Det kändes lite märkligt att åka hem, utan honom, men jag passade på att fika i lugn och ro, namna lite kläder och kolla effell.

Fröknarna hade sagt att de skulle ringa om han blev för ledsen så jag hade mobilen med mig överallt. Jag blev lite nervös när det faktiskt ringde från "okänt nummer" men det var bara den trevliga kvinnan från Försäkringskassan, som meddelade att det enda läkarintyg de fått till vårdbidraget var det för Vendel och det är även det enda vi har fått. Alltså saknas fortfarande det för Tin och det för Vemund. Hon sa att det brukar ta ungefär 3 veckor innan de får in dem, så Vemunds läkare har ungefär 2 veckor på sig att skicka in det. ;) Tins läkare däremot ligger 2 veckor efter tidsschemat nu. Hummm.. Jag får nog ringa BUP och trycka på lite.

När jag väl kom tillbaka till dagis möttes jag av en stålande glad Vemund, med en liten klick pannkakssylt på örat. Han hade med god aptit mulat i sig 3 (!) pannkakor på egen hand, med hjälp av en sked. Han hade även druckit nästan en hel mugg vatten och haft på sig haklappen hela måltiden, utan att protestera. Dagis is tha shit! Fröknarna trodde att han hade fixat att stanna kvar på vilan också, men det blir i morgon eller i övermorgon istället. När han kom hem var det bara att lägga ner honom i sängen i alla fall, på två minuter sov han gott och gör så än, två timmar senare. :)

lördag 19 februari 2011

Lördag i farten.

Idag har vi varit mer aktiva på ett par timmar än under hela föregående vecka tror jag. Vi väcktes av två pigga småsorkar vid 7.30 ungefär. Inte så skoj när vi varit vakna för att hämta Saga mitt i natten, men det är bara att masa sig ur bingen, annars får man agera studsmatta för överaktiv 4,5-åring. ;)

Vi åt frukost i lugn och ro och hade det faktiskt riktigt mysigt. Maken föreslog att vi skulle åka ut till Klinte och titta på det hus vi är spekulanter på (fortfarande). Mäklaren ville ha svar i veckan som kommer om vi fortfarande är intresserade. Tydligen hade säljarna fått bekymmer med sitt nya boende och helt plötsligt var vi intressanta som köpare, trots att vi ännu inte fått vårt hus sålt. Jag diskuterade lite med Saga och några vänner på nätet och kom fram till att jo, vi (jag) kan nog tänka oss att bo där. I vilket fall som helst var vi och tittade på huset utifrån igen och passade på att sondera omgivningarna lite. Vi köpte även gott och billigt fikabröd på Bullboden. Där ska Saga och jag bli stamgäster om (när!) vi flyttar till Klinte. ;)

På eftermiddagen lämnade vi alla killar hemma och tog en tjejrunda på sta'n, Saga och jag. Jag tänkte försöka få en klipptid, men den enda salong jag orkade gå in i hade inga fler tider idag. Vi letade - förgäves - efter en ny jacka till Saga också. Den hon har nu är på tok för liten! Hon hittade snygga vårjackor, men det är för kallt för dem nu, tycker frusna mamman. Istället tog vi en runda på Cubus och hittade supersnygga behåar och matchande trosor för en lagom peng. Tänk att man får vara med om att följa med sin tonårsdotter och handla behåar.. Visserligen har jag gjort det i några år nu, men det känns ändå.. stort! :) Som avslutning tog vi en fika på Konditori Siesta. Mmm!

Senare sov Vemund och jag middag ett par timmar och därefter ställde Saga upp som barnvakt så att maken och jag kunde åka och handla till kvällsmaten. Det är ju lördag och då är tacos ett givet inslag. Till efterrätt blir det lite glass om vi orkar. :D

Imorgon är jag sugen på att ta en sväng på barnloppis i Tofta, men vi får se vad tid och ork räcker till. Annars får jag hålla mig till den stora barnmarknaden på Lövsta 5 mars!

Nu ska jag hjälpa maken att hålla reda på busungen Vemund medan han fixar maten. Ha en fin lördagkväll allihop!

Bästisen fyller år!! :D


Idag är ingen vanlig dag, det är min bästis födelsedag!! :D
30 år, det är inte illa minsann! Hoppas att du har fått fina presenter,
god mat och haft det riktigt trevligt idag.
Hipp hipp hurra från oss alla på den vintervackra ön i Östersjön!

torsdag 17 februari 2011

Välkommet besök!

Jag får visst lite kompensation för den uteblivna festhelgen hos bästisen. Dottern kommer hit och stannar en hel vecka istället. De har visst sportlov på andra sidan sjön nu. *lycklig*

Egentid på dagis och gluten i godiset.

Idag var Vemunds fjärde inskolningsdag och idag var vi med på samlingen. Det sjöngs lite och sedan var det fruktstund. Vemund strålade av lycka, flera bitar banan fick han och tryckte glatt i sig. Det som hamnade runt munnen och på händerna torkade han ordentligt av på mammas tröja. ;)

Efter en halvtimme var det dags för mig att gå iväg en stund och lämna Vemund i fröknarnas goda händer. Jag gick och satte mig i personalrummet och fick på köpet en pratstund med områdeschefen för förskolan. Efter en halvtimme kom jag tillbaka till avdelningen och det rapporterades glatt att allt hade gått så bra så. Vemund hade inte varit ledsen alls, utan hade lekt och skrattat åt allt bus de hade hittat på. När jag kom kröp han fram och ville sitta i famnen, men var inte otrygg på något vis. Imorgon är "hans" fröken ledig, så då hoppar vi över lämningsgrejen, men nästa vecka kör vi hårt. Då ska han även få äta lunch där (glutenfri mat beställd) och sova middag. :)

På tal om gluten. Vi har ju tagit bort allt med gluten i för Vemund, men magen har varit knas ändå. Nu har vi fått med oss provrör hem från barnmottagningen för att ta lite faecesprover som det så fint heter. ;) Vi ska ta dem vid två olika tillfällen, tre rör varje gång och sedan lämna ner för analys. Förhoppningsvis visar de ingenting allvarligt.

Vi tror istället att det är så här; Eftersom Vemund inte blivit bättre trots kostomläggning måste det vara något annat fel. När jag stod och läste på en godispåse kom jag på det. Nästan allt godis som Vendel får (och som Vemund glatt stjäl eller *kors i taket* får av Vendel) innehåller glukossirap! Den är så gott som alltid tillverkad av vete = gluten. Dessutom går ju Vemund och plockar upp smörgåsar som Vendel lämnar efter sig plus att han lägger sina egna kex i smulor efter Vendels dito. Det skulle ju kunna räcka som förklaring till varför hans mage är knas, trots att vi tagit bort allt (som vi trodde) gluten! Eller hur? *hoppas på den förklaringen* :)

Ikväll handlade vi lite glutenfria majskex och kakor att ha att muta Vemund med (fatta vad jag ser fram emot att få mina pengar så jag slipper stå i affären och välja mellan att köpa gröt eller bananer, kex till honom eller yoghurt till mig) och så passade jag på att köpa ett grattiskort till min bästis som fyller 30 år på lördag. Tyvärr har jag inga möjligheter att åka dit och vara med på festen (som jag sett fram emot i nästan ett år). *snyft*

I första hand var det ekonomin som ställde till det, men i slutändan är det så att maken inte vill och orkar vara ensam hemma med två små huliganer. Jag förstår honom, visst, det tär på humöret och orken. Jag hade fixat det, men han är inte jag och jag kan inte kräva att han ska fixa det bara för att jag gör det.

Saken är även att jag kunde ha tagit med en av de små, om jag fått ha bilen, men den har skev framhjulsinställning och även där sätter ekonomin käppar i hjulet - bokstavligt talat. Jag får inte köra med den på fastlandet förrän den är fixad. *suck* Dessutom börjar Vemund bli förkyld (= ännu mindre kul för maken) och själv känner jag mig sjuk också, plus att de där &/(.)(& fogarna börjar värka mer än vanligt. *note: ring sjukgymnasten - nyss* Trött är jag dessutom, så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. *surt* Jag har ju köpt presenter för längesedan och som sagt sett fram emot festen jättelänge och jag förstår om bästisen är besviken att jag inte kommer. Hoppas i alla fall att dagen blir jättefin och rolig ändå, även om inte vi kan vara med. Jag tänkte att vi, hon och jag, får ta igen det längre fram i vår och ha en egen "fest" och fira the big 3-0! :)

Nej, nu är det hög tid att krypa i säng om jag ska orka med ännu en inskolningsdag med Vemund och imorgon kommer barnbidraget också, så jag kan betala några av de allra mest akuta räkningarna och ge Tin honom hans hett efterlängtade månadspeng. Så är det när man får tonårsbarn, då är det pengarna de älskar en för.. Hehe! ;) Tacka vet jag Vemunds, ännu, oförbehållslösa kärlek!

tisdag 15 februari 2011

Never ending stoooory - igen.

Var hos tandläkaren idag - igen! Det känns lättare att gå dit för varje gång, men därmed inte sagt att det är lätt alls! ;) Min tandläkare är helt underbar och det allra bästa är nog att han har humor! En lite bisarr, svart och udda form av humor, men det funkar! Det är fasen så mycket roligare att bli misshandlad av någon som har humor än någon som bara sitter och muttrar surt när man beklagar sig över att det gör ont.

Jag fick jätteont av foglossning efter promenaden till och från dagis igår, så det kommer tyvärr inte att bli det där mysiga traskandet genom skogen för mig och Vemund om morgnarna, som jag sett framför mig. I alla fall så hade jag ont när jag låg i tandläkarstolen också, så jag fick en kudde under ryggen. Sedan fick jag lite frågor av tandläkaren om foglossning gör ont (!) och att han själv inte upplevt det. Ehm, nä, men man vet ju aldrig vad framtiden bär med sig. ;)

Något annat som fortsätter "for ever" är storyn om min a-kassa. Jag ringde förra veckan och hörde mig för. En inte alltför otrevlig kvinna svarade att jo, minsann, nu hade de ju faktiskt fått in alla intyg de ska ha.. - Jaha, tyckte jag, och..? - Jo, vi jobbar på ärendet. - Mhmm, snällt! Kan du säga när jag får pengar då, OM jag får några. Ja, se det visste hon inte och hon kunde inte göra ett dugg för att snabba på det, men den här veckan, eller möjligen nästa skulle det nog vara klart och jag kan få mina pengar. Men oh, tack då.. Bättre tre månader för sent än aldrig. :)

Ännu en dag på dagis.

Även den andra dagen på dagis gick smidigt och smärtfritt. Vemund var lite gosigare än igår och ville gärna sitta i mitt knä och det fick han såklart. Efter en stund frågade en fröken om han ville åka rutschkana och sträckte fram sin hand. Vemund grabbade tag i den och drog iväg henne till ett annat rum och började leka med bilar där. Han glömde bort mig totalt, så där satt jag på golvet, lutat mot ett ganska varmt element och njöt för mig själv. Det var väl roligt att få leka med bilar utan att någon kom och slet dem ur händerna på honom, som det tyvärr oftast blir hemma. :) Efter tio minuter, en kvart, tittade jag in i andra rummet och först då kom han på att "just det, jag är ju här med mamma". Därefter fick vi en liten guidad rundtur i lokalerna och fick se hur de andra avdelningarna ser ut. Det är ett ganska stort dagis, men riktigt mysigt ändå. Me like! Innan vi gick hem diggade Vemund loss till musik de spelade på CD-spelaren; barnvisor på arabiska! Det ska börjas i tid..

måndag 14 februari 2011

Dagen D. D som i Dagis! :D

Mindre pigg Vemund väcktes av väldigt pigg Vendel.
Fyy, jag är inte vaken!
Vagnen var i alla fall fullpackad med allt som skulle med.
På väg, den vackra "stigen" genom skogen.
Vemund hade fått en egen plats redan!
Mycket att se på och ta in. En timme gick väldigt fort!
Ja, idag var alltså Vemunds allra första dag på dagis. (Ja, jag vet att det heter förskolan, men jag tycker att dagis låter tryggt och mysigt. Jag kommer även att säga fröknar, men jag lovar att jag vet att det heter pedagoger och jag har den största respekt och tilltro till deras kunnande och kompetens.) Vi gick upp ganska tidigt för att vara vi och faktiskt fick Vemund i sig frukosten i hyfsat god takt, jag försökte att inte stressa åtminstone. Sedan var det till att bylta på oss båda ordentligt och ta fatt på promenaden bort till dagis.
När vi kom fram insåg jag att jag inte fick med alla saker i samma omgång, så en av fröknarna fick hålla Vemund medan jag gick ut en vända till och hämtade resterande packning. Vemund tittade till på henne, men lät sig villigt hållas i hennes famn medan mamma försvann iväg ett par minuter. Han fick titta på mig genom fönstret förvisso.
När allt var inne och inpackat i hans fack gick vi in till de andra barnen. Det var flera nya småttingar där som också håller på att skolas in. De verkade lika nyfikna som Vemund. Tänk, en helt ny värld, full av nya leksaker och nya kompisar att utforska. :) Vemund fann sig väl tillrätta och fick leka med en massa skojiga saker som vi inte har hemma. En liten tjej i 2-årsåldern kom fram till honom och kände lite på honom och klappade sedan fint på hans huvud och arm. Vemund klappade snällt och fint tillbaka. ;)
Jag fick massor av papper med information och formulär som ska fyllas i och lämnas tillbaka sedan. Jag sa att det är bäst att jag fyller i dem på plats där för om jag tar hem dem kommer jag att glömma att ta tillbaka dem. Tyvärr var det tvunget med båda föräldrarnas underskrift på alla, så jag skulle ta med dem hem ändå. Gissa vem som glömde alla papper i Vemunds fack när vi gick? ;) Jag sa ju att jag är glömsk. :D
Ja, den här timmen gick fort, men Vemund verkade som sagt nöjd, och i morgon är det dags för ännu en timme på Vemunds nya dagis. Det ser vi fram emot!

söndag 13 februari 2011

Vemund 15 månader 11 februari 2011

Klart sötaste 15-månaderssorken i huset!
Glad för det mesta..
Ibland kan man bara inte hålla sig för skratt!
Men visst kan jag vara allvarlig också..
Man kan inte vara på topp jämt!
...och får jag inte som jag vill, dåå..

Grattis mormor 87 år idag 13 februari 2011!

Iris!
Idag fyller min älskade lilla mormor år!
Hipp hipp hurra på din födelsedag!
Kramar från oss alla på ön!

lördag 12 februari 2011

12 februari 2011 - 8 år!


Ja, det var på vippen att jag glömde det ju. Den 12 februari 2003 blev maken och jag äntligen ett par, officiellt i alla fall. :) Vi hade ju umgåtts ganska mycket redan innan, fullt ärbart förstås. Jag hade ju redan en pojkvän, men när jag träffade nuvarande maken insåg jag att den andre inte var rätt för mig. (Jag har sett att exet är lycklig med en ny kvinna och de har två små barn ihop också!)
Visst har maken och jag haft våra ups-and-downs och vi var ju till och med separerade på prov ett tag. Som tur var tog vi (jag?) vårt förnuft till fånga och blev ett par igen. Jag har aldrig träffat någon som passar mig så bra, på alla plan, som min man. Inte kan jag kasta bort det pga småtjafs. Han har ändrat sig lite för min skull, jag har ändrat mig lite för hans skull, vi har jämkat ihop oss och nu kan jag inte tänka mig att leva ett liv utan honom - och våra underbara barn.

Grattis på 8-årsdagen älskling!

Ny header 12 februari 2011.

Min gamla header blev ju plötsligt lite ... inaktuell. ;) Nu har jag lite snabbt slängt ihop en ny. Den får väl sitta där ett tag, tills jag har ork och tid att fixa en bättre. :) Ombyte förnöjer!

Sexåring "knivhuggen" för att han bar rosa...

Jag finner inga ord! Att ett barn blir attackerat för att det har kläder och accessoirer som det tycker om, vad är det för samhälle? :o Jag blir mörkrädd. Än räddare blir jag när jag läser "pedagogens" s.k. ursäkt: "Man får vara beredd på att bli mobbad om man har rosa kläder på sig"...? Say what? Blir flickorna på skolan också mobbade för att de har rosa kläder? Om inte, varför ska den lille killen bli det? Konsekvent bemötande? Tror inte det!

Mina pojkar har, som bekant, många rosa kläder och det är för att jag - och barnen - tycker att kläderna är fina, barnen känner sig fina och trivs i det de har på sig. Om då någon skulle slå ner dem eller säga att de har kläder som inte är gjorda för pojkar, eller att de får skylla sig själva att de blir mobbade hade jag haft ett och annat att säga både föräldrarna till dem som gav sig på mina barn och pedagogerna som inte stoppar, utan tvärtom försvarar, ett sådant grisigt beteende. *arg så jag kokar*

Vemund sjuk....

Trött och lite sjuk fortfarande.


För några veckor sedan blev jag väckt en natt av Vemund och när jag klappade om honom kände jag att han var brännhet. Han fick en Alvedon Supp och vi somnade om. Dagen därpå var han lite piggare men fortfarande varm. När han var inne på fjärde dagen med feber, som inte ville ge med sig trots Alvedon, och han dessutom svullnat i halsen, åkte vi till barnmottagningen. Vi kände oss lite fåniga för naturligtvis var han inte alls varm och kinkig när vi kom dit. Döm om min förvåning när tempen ändå var uppe på nära 39 grader! :o Vi fick såklart komma in till läkaren och det togs prover. Jaha, streptokock A och en snygg halsfluss. Snälla barn, smitta inte mamma, jag tål inte penicillin! Vi passade på att ta en vikt också, 10 965 g stannade vågen på.

Vi fick Kåvepenin utskrivet till Vemund och jag såg för mig 10 dagars kamp med gråtande, skrikande, medicinvägrande barn. När Saga var runt 2 år fick hon flera UVI på raken och lika många penicillinkurer, som aldrig avslutades eftersom hon lyckades spotta eller kräkas ut hela dosen varje gång! Till slut tröttnade jag och tog henne till en annan läkare som skrev ut bredspektraantibiotika i supp-form. Hon fick i sig hela kuren, uvi:n försvann och hon klarade sig undan fler infektioner under lång tid. Den här gången visste jag att supparna tagits bort.. *suck*

Nu är ju Vemund lite speciell. Första dosen Kåvepenin frukt på 5 ml fick han i sig, mest till sin stora förvåning, jag överrumplade honom. Nästa dos var han lite avvaktande, men bråkade inte. På dag 5 såg han fram emot sprutan och ville ha mer när han fått i sig den bestämda dosen!! Tack snälla du som uppfann Kåvepenin frukt!

Vemund fick i sig hela kuren och som en bieffekt (?) blev hans i vanliga fall så knasiga mage mycket bättre! Ska det inte bli sämre när man käkar antibiotika? Nåja, den effekten försvann såklart när vi slutade med penicillinet och nu är han lika dålig i magen som vanligt. :( Hoppas vi kan komma på vad som är fel, det är ju inte kul att alltid vara lös i magen och få frätskador i rumpan av bajset.

Naturligtvis har han blivit förkyld igen nu - innan han ens börjat dagis. Han hostar och snorar, som hans två storebröder nu gjort ett tag, så jag hoppas att han ändå kan få börja sin inskolning på måndag, som vi sett fram emot så länge. :)

fredag 11 februari 2011

Sorkarnas nya jackor...


En av mina snälla nätkompisar var nere i Ullared en dag och shoppade vårjackor till Vendel och Vemund. (Pengarna fick jag vara skyldig henne så länge.) Vemund har en i strl. 86, perfekt på dagis i vår och Vendels är i strl. 116. Det är inte klokt så fort de växer mina små skruttar!

"Tandis"...

Den 24 var det så dags för första besöket då de faktiskt skulle göra något annat än att bara undersöka mina tänder. Jag var inställd på rotfyllning, men min tandläkare tyckte att vi skulle gå ut i lugn takt och ville börja laga en tand som han sett början till karies i på röntgen.

Jag fick lägga mig i stolen och pulsen var lätt uppe i över 180 slag/minut, jag lovar! Jag bad om bedövning och det fick jag, jag fick till och med bedövning innan bedövningen! Jag fick en äcklig salva som gjorde att jag faktiskt inte kände när han satte sprutan i tandköttet. *lättad*

Innan han hann börja själva ingreppet kände jag att jag inte kunde behärska mig så tårarna började rinna ändå, fast jag inte hade tänkt gråta. Det var en så'n ångest att ligga där så det var omöjligt att hindra droppandet. Tandläkaren och sköterskan var hur gulliga som helst, torkade mina tårar och väntade tills jag samlat mig lite innan de började själva borrandet. Tandläkaren gjorde många pauser och frågade hur det gick. Jag hade inte ont i alla fall och käken höll sig på rätt plats också. Gissa hur lättad jag var när jag gick därifrån!

Förra måndagen var jag iväg igen och den här gången gjorde det mycket ondare med sprutan. Såpass att jag spände mig så mycket så effekten uteblev under hela lagningsproceduren. Som tur var så var den tanden redan rotfylld, så det gjorde inte ont ändå. När ingreppet var klart slappnade jag äntligen av och då tog bedövningen! Jag var snyggt bedövad i halva underkäken och ner mot örat i två timmar när jag kom hem!! :D

I måndags var det "äntligen" dags att påbörja rotfyllningen. Tandläkaren menade att den tanden också var död, så det borde inte göra ont, men jag har ilningar i den när jag dricker kallt eller äter något sött, så jag vågade verkligen inte testa utan bedövning. Den här gången fungerade salvan bättre och bedövningen började faktiskt ta innan vi påbörjade behandlingen. Läkaren körde ner några äckliga "sågar" i tänderna och sedan mätte han hur djupa kanalerna var med hjälp av röntgen. Därefter fyllde han igen allt igen. Ont gjorde (och gör det) i käken efteråt och även i tanden (?) men jag hoppas att det ska bli bättre när hela behandlingen är klar.

Även de två senare gångerna höll sig käken på plats. Skönt! Min tandläkare tyckte att det här går ju bra, men han skulle bara veta vilken påfrestning det är för mig, både innan själva besöket, under tiden jag ligger där på britsen och även ett par timmar efteråt. *phuu* Nästa gång blir det lagning av en annan tand där lagningen släppt och sedan fortsätter rotfyllningen. A never ending stoooory...