Piercing och resa?

Min lilla tös vill pierca naveln.. Egentligen tycker jag att det är lite tidigt och något hon kunde vänta med några år, men jag förstår att grupptrycket är hårt på en tonåring nu. Jag hoppas i alla fall att jag kan få ihop lite pengar till en resa över till fastlandet för att vara med när hon ska göra det. Att jag ska betala själva piercingen har jag ju redan lovat henne, det får bli en försenad 15-årspresent. Om jag kommer över tänkte jag att vi (jag?) kan passa på att ta en runda på IKEA samtidigt och kanske köpa lite julklappar och så.. Jag har faktiskt aldrig varit på IKEA i Kalmar, så det vore en trevlig dagsutflykt.

Lite om vad som hänt sedan senast.. :)

Ja, nu klarar jag inte att stå emot längre, dags att uppdatera lite. :)

Vi har haft en väldigt fin, om än något stressande sommar. Vi har inte hunnit med allt vi velat göra, men samtidigt har vi hunnit så mycket annat som varit lika värdefullt. Det blev till exempel inte många timmar på stranden, eftersom jag inte fick bada och det är inte så kul att sitta uppe i skuggorna med en liten bebis medan alla andra springer runt och badar, solar och bygger sandslott, men en dag på stranden fick vi åtminstone. Vi var där en ganska lugn och lagom varm dag i augusti, barnen lekte i sanden, doppade tårna (Vemund doppade hela sig med kläder, blöja och allt) kollade in lekplatsen och åt medhavd matsäck. Ett sommarminne som räcker långt, även om det som sagt bara var vid ett enda tillfälle.

Annars har dagarna gått till husvisningar - som vi nu släppt, vi bor kvar till nästa vår iaf - plocka och fixa rent allmänt, det där som behövs för att få vardagen att gå runt; städa, tvätta och laga mat ni vet. Dessutom vet alla som haft bebisar hur otroligt mycket energi de tar, fast de knappt gör något väsen av sig. När lille Viljar (som vuxit rejält och nu vägde över 7 kg på sin tremånadersdag) vilat har jag passat på att vila, skönt eftersom nätterna blivit lite si och så. Vemund har sovit oroligt och har han sovit gott någon natt har antingen Viljar eller Vendel gjort sitt bästa för att hålla sina föräldrar vakna.

Nu i mitten av september lämnade vi vardagen och åkte på en liten road trip till fastlandet. Vi passade på att hälsa på min pappa och titta på hans utställning av tavlor som han hade och där sov vi över en natt. Sorkarna skötte sig över förväntan och de tyckte att det var väldigt roligt att få träffa sin morfar! Dagen efter åkte vi till IKEA, bara det är ett äventyr i sig för barnen. Vendel fick leka i deras lekrum och Viljar och Vemund fick hänga med och titta på hyllor, sänggavlar och annat skoj innan det var dags för kvällsmat i restaurangen.

När vi "shoppat" klart (mitt billigaste IKEA-besök någonsin!!) åkte vi till det hotell i Skärholmen som vi bokat rum på. Egentligen stod det "vandrarhem" men det var då hotellstandard i mina ögon! Vi fick en familjesvit med en dubbelsäng till maken och mig och varsin säng till alla tre småsorkarna! Vemund fick dock sova i resesängen som vi hade med och Viljar sov i sin vagn, men ändå. Dessutom hade vi vuxna ett eget badrum med dusch och toa i vårt rum och barnen hade ett eget i sitt rum. (Det var öppet mellan rummen.) Vi såg på teve, åt godis och njöt av lugnet som kom av att inte vara hemma i vardagens stök. ;) På morgonen sov alla barnen fortfarande vid 8.50!! De brukar aldrig sova längre än till 7 någon av dem, så vi fick väcka dem för att hinna njuta av den fina frukostbuffén som dukats upp i matsalen. Det är sånt som gör det värt att sova på hotell ibland. ;)

Efter frukosten åkte vi till Junibacken på Djurgården i Stockholm. Det var ett äventyr i sig att ta sig dit, men med lite hjälp av GPS:en och en gammal hederlig bilatlas löste vi det ändå. Vemund och Vendel blev saliga över att få springa omkring och klättra överallt, även om Vendel var lite rädd att Mulle Mecks rymdraket skulle åka iväg.. Han bad Vemund att kliva in i den först, för att testa om den verkligen skulle stå kvar på marken. ;) Det är väl det man har småbrorsor till, eller hur? Viljar var tvungen att sitta i sjalen och till skillnad från sina två storebröder är han inte ett sjalbarn! Han blev varm, svettig och vrålilsk! Han skrek och grät sig genom det mesta av besöket tills jag tog ur honom ur sjalen och bara bar honom i famnen. *pheew* Han är ganska tung, så liten han är.

Man får nämligen inte ha vagnar inne på Junibacken.. En klar nackdel även när det kom till maten. Vi åt en svindyr lunch/fika där och fick turas om att ha Viljar i knät. Inte så lätt att njuta och försöka hålla koll på alla barn då, men gott var det! ;) Vemund hade blåbärssylt över heeeela sig och jag trodde aldrig att hans body skulle bli ren igen, men tro det eller ej, för en gångs skull funkade Vanish. ;) Vendel visade att han är stor kille (eller bara totalt ointresserad av vårt sällskap?) och gick iväg och lekte för sig själv medan vi åt klart. Det funkade bra, tur bara att han inte kom på att man kan gå ut från stället utan större bekymmer. :)

Jag ska se om det går att ladda ner några bilder från resan till min dator. Den är såååå seg och i makens dator är det lite för fullt för att kunna föra över något nu. Jag vill inte riskera varken datorn eller bilderna.

Nu ska jag gå och äta kvällsmat, men i nästa inlägg ska jag försöka skriva några rader om Viljars dop. Hang tuned.. :)

Helgen 28-29 maj 2011.

Nu var det så länge sen jag bloggade att jag får skämmas.. :) Det har hänt massor i alla fall.

Helgen den 28-29 maj var jag på min dotter Sagas konfirmation. En jättefin ceremoni i kyrkan och trevligt fika efteråt med de flesta av släktingarna på hennes pappas sida och min syrra med familj, Vendel, Tin och jag från "morssidan". Det bjöds på tjälknöl, älgrostbiff, hemlagad potatissallad och jordgubbstårta. Gott! Tin stannade kvar och umgicks med Saga och pappa till söndagen.

Vendel och jag åkte vidare på eftermiddagen/kvällen och tog in på hotell i Norrköping. Det var lite svårt att hitta rätt och vår GPS har absolut sett sina bättre dagar, så får jag nångång pengar över vet jag var jag ska lägga dem. ;) Vendel var iaf lite imponerad över hotellet och allt spännande där och han somnade faktiskt sött i egen säng (vi hade varsin enkelsäng) efter bara en kort stund. På morgonen åt jag en fantastisk hotellfrukost med allt man kan önska sig, medan Vendel tog två tuggor på sin macka.. Han var mer intresserad av de andra barnen och deras aktiviteter i lekrummet.

När vi hade checkat ut drog vi vidare mot Eskilstuna och Parken Zoo där vi mötte upp några av mina kompisar från en "tråd" på sajten familjeliv.se Tror ni inte att GPS:en lurade mig vilse där med!? Eftersom jag har så grym foglossning sitter jag i rullstol för tillfället och alla var snälla och hjälpte mig att antingen skjutsa mig runt eller hålla koll på Vendel så att han inte försvann. Vi hade en heldag där och tittade på djur, pratade, hade trevligt och lekte. Vendel ville ha olika saker att äta, men rörde nog inte en tugga på hela dagen. *suck* Som avslutning fick han åka en karusell och en liten "barn-berg-bana"! Vilken lycka!!

När vi lämnat parken var det raka spåret till Nynäshamn som gällde. Även denna gång sa GPS:en fel och nu vet jag verkligen att jag ska lita på min egen intuition och vägskyltarna i första hand!

Vendel skötte sig exemplariskt hela resan, förutom allra sista minuterna på båten då han försvann! Som tur var fick jag tag i personal som hjälpte mig att få tillbaka min lillsork och vi kunde lyckligt ta oss ner till bilen på bildäck. Hemma igen plockade vi upp Tin vid färjeterminalen och vid halv ett på natten stöp vi i säng efter att ha välkomnats av make och Vemund som saknat oss alla.

Veckan som gick.

Vi var ju iväg på en liten fastlandstripp, Vemund och jag. Bland annat passade vi på att besöka Vemunds gudfar, som trevligt nog är gift med min bästis. :) Första natten ville Vemund sova bredvid mig, istället för i resesängen, det har väl aldrig hänt förr. :o Jag trodde inte att han skulle ligga kvar, men jodå, det gick bra och han sov längre på morgonen än han gör hemma, till min lättnad. Jag var lite dålig på onsdagen och min bästis fick rycka in som "extramamma" och se till att Vemund inte blev alltför uttråkad/busade alltför mycket med deras saker. På kvällen mådde jag bättre och vi kunde umgås och ha trevligt.

På torsdagen åkte bästisen, Vemund och jag iväg på en liten "road trip" till Göteborg. Där gjorde vi ett ultraljud för att få se vem det är som ligger i magen. Det blir - tadaaa, inte helt otippat - en lillebror till. Jag tror inte att maken kan göra flickbebisar. ;) Bild kommer!

Det var en lång och spännande dag och vi hade tur med både vädret och trafiken. Vi åkte tidigt på morgonen och hade inte kommit långt innan vi nådde en bilkö. Det visade sig vara en bilolycka som inträffat och vi kom dit precis efter att polisen anlänt, så de inblandade satt ännu kvar i sina bilar. *ryser* Polisen vinkade förbi oss och strax därpå mötte vi både ambulans och brandkår med blåljusen på. På radion hörde vi om olyckan och alldeles efter att vi passerat stängdes vägen av! Hade vi kommit lite tidigare kanske vi varit inblandade och lite senare så hade vi varit "fast" i kön och inte hunnit till Göteborg. Snacka om änglavakt.

Vemund var go' och gla' hela dagen. Vi mutade med lite glutenfria kex, äppelbitar, banan och pannkakor. :) En snabbrunda på Nordstans Femmanhuset med tillhörande McD-besök och shoppingens Mecka hann vi med också, men sen var vi lagom möra på hemvägen. Sista 20 minuterna tror jag det var, så grät Vemund av trötthet, men när vi kom hem till lägenheten var han glad igen och somnade sedan sött bredvid mig i min säng.

Fredagen blev en vilodag och på eftermiddagen styrde vi kosan hemåt för att äntligen återförenas med storebror Vendel och pappa som båda fyllt år när vi var iväg. Vendel blev 5 år, stora killen och sorkarnas pappa har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 50 år!

På lördagen delade vi ut lite presenter från både mig och gudmor (bästisen) med man till Vendel och maken fick lite småsaker jag köpte till honom på Ge-Kås. :) Vi åt tårta som blivit över efter veckans firande och på eftermiddagen kom min barndomskompis från fastlandet förbi, tillsammans med sin mamma, och tog en snabbfika. De var på ön och ställde ut sina hundar och det med den äran. När de åkte hem hade de inte mindre än 14 rosetter med sig. :) Grattis!

Nu är vi tillbaka i vardagslunken igen. Borta bra, men hemma bäst!

Snart så...

Nu tror jag att jag har koll på all packning, bokningsnummer och allt som ska ordnas. Tyvärr har jag inte kunnat packa in något i bilen än, eftersom maken varit iväg med den både för- och eftermiddag. (Han höll även sitt löfte och städade ur den åt mig!) Just nu är han iväg med barnens farmor och letar årsdagspresent till Vendel. Vår underbare lille "vandal" fyller ju hela 5 år imorgon, 4 maj!! *nostalgisk tår i ögat*

Vendel har önskat sig en Dragon Ball (han blev djupt imponerad av kusin G's dito när vi var där i julas) och jag har bett dem kolla efter ett par nya vårskor till Vendel. Hinten vi fick från hans dagis om behovet av lättare skor var inte lika fin som den från Vemunds dagis - om man säger så.

Vemund och jag har nu ätit mellis, jag har pratat en stund med min mamma i telefon och nu väntar vi som sagt på att Vendel och maken ska komma hem så bilen kan fyllas med diverse nödvändigheter inför resan. Jag har hört ryktas om snö på fastlandet, men det verkar mest hålla sig i höjd med Stockholm och norrut, så jag hoppas verkligen att det ska gå bra att köra, vi har ju bytt till sommardäcken, laglydiga som vi är.

Nu ett sista varv och kolla om det är mer som ligger kvarglömt innan bilen kommer hem igen. Vemund "hjälper till" som vanligt genom att plocka ur allt jag lagt ner i väskan, så jag får nog gå och hålla lite koll på hans framfart också. På återhörande!

Resfeber..

Ja, nu är det mesta packat, men det är ändå många saker som ska med som jag inte kan packa förrän imorgon. Vemunds kudde, min mobil, tandborste och plånbok, så'na saker.. Det gör mig lite stressad att inte ha precis allt klart, men jag har ju nästan hela dagen på mig imorgon också. Vemund och Vendel ska vara på dagis, så jag kan säkert få lite lugn och ro att ha koll på att allt kommer med. Maken har lovat att städa ur bilen, men det blir inte förrän imorgon, så jag kan inte packa in varken väskor eller säng/vagn nu, men det hinns väl också. Båten går vid 17, så vi ska försöka vara där nere vid 16.15 senast. Måste kolla att jag har bokningsnumret och allt också, sen är det bara att köra försiktigt genom de mörka smålandsskogarna, hem till bästisen! :)

Inte utvilad...

Usch, det blev en riktigt jobbig natt. Vemund vaknade flera gånger i timmen och sen drömde jag en äcklig mardröm och låg vaken i någon timme för att komma på roligare tankar. Vendel vaknade vid 6 och försökte väcka alla andra också. Vid 7 gick han upp med sin far och en kvart senare ville Vemund också upp. *gäsp*

Nu är Vendel iväg på sitt älskade dagis och Vemund hjälper mig att plocka ner viktiga saker inför resan. Typ sina nycklar, en napp och en strumpa han hittat i tvättkorgen. ;)

Jag ska ta resten av tvätten till tvättstugan och sedan får jag nog överta packandet så att vi får med det jag vill ha med också. Vemund åt bara några smörgåsrån och lite gurka till frukost, så jag ska försöka truga med lite gröt om en stund. Själv behöver jag mer kaffe, men både mitt kaffepulver och grädden är på väg att ta slut, så jag vet inte om det räcker till en omgång till. Det får väl bli en mugg te annars...

Städning, ett evighetsprojekt.

Idag har vi försökt att plocka lite efter de små huliganernas framfart i helgen och även städat upp ordentligt på Vendels rum. Han kan verkligen inte vara där mer än fem minuter innan det ser ut som om en tromb dragit fram! Han river ner allt från hyllorna, tömmer lådorna över golvet och sprider ut alla bilar och pusselbitar så gott det går. Jag minns att jag var likadan själv som barn, när mamma städat undan allt, så jag får väl skylla på mina gener, men lite tröttsamt är det ju.

Vi hade även dammsugit på hela övervåningen. Det känns absolut som "ogjort arbete" med våra söner och Bamse i samma hus. "Någon" (inga namn, men Vendel är en het kandidat) hade plockat ner ett paket med Vemunds smörgåsrån från en hylla och med gemensamma krafter hade småsorkarna sedan fördelat innehållet över hela Vendels säng. *suck* Några överblivna krossade chips från deras lördagsmys gjorde bilden fulländad. Nya tag imorgon när Vendel är på dagis säger jag bara! Vi vill ju att det ska se hyfsat ut här, om det skulle bokas in någon ny visning när Vemund och jag är iväg.

Imorgon måste jag tvätta det sista Vemund och jag ska ha med på resan och packa också. Bilen måste städas ur så att vi får plats med allt som ska med och sen ska jag försöka komma ihåg att be maken ta med resesängen när han ändå åker en sväng till stugan imorgon (för att hämta lite andra "viktiga" saker.) Det vore skönt att ha med resesängen, även om jag inte orkar bära den, för Vemund har jättesvårt att somna i en vanlig säng.. Hoppas att hans snälla gudfar kan ställa upp och baxa den uppför trapporna till deras lägenhet, om vi nu får den med oss alls då.

Nu är klockan mycket och Vemund sover oroligt. Jag ska ta en snabbdusch och hoppas att jag får sova en stund innan det är dags för nästa vrål och vakensession av den lille skrutten. Han ramlade förresten och slog huvudet i en låda på kontoret idag. Det är en låda, med lådstopp, som han dragit ut tusen gånger förut, så jag lät honom hållas. Helt plötsligt for hela lådan ut, Vemund var inte beredd på det, så när den ramlade i golvet följde ju han med och slog ögonbrynet mot en av de vassa kanterna. Stackars liten! Han grät förstås, men jag var glad så länge han gjorde det, för då visste jag ju att han var vid medvetande. Nu har han ett präktigt blåmärke i pannan, som matchar fint mot det han redan hade där.. Var han fick det ifrån är jag inte säker på, men det kan ha varit när han halkade in i dörrposten häromdagen. Han är så otroligt klumpig och fumlig just nu, han kan inte ens kliva över en tröskel utan att snubbla. Undrar om det hör till åldern..?

Nej, som sagt, en dusch och så i säng. Ha det gott!

Bilen fixad.. hoppas jag!

Nu har maken varit iväg med de nya däcken till verksta'n för att få dem fixade så jag har äntligen kunnat boka resan! Nu är det bara att se till att allt vi ska ha med oss verkligen kommer med. Det viktiga är väl lite ombyte till oss båda, blöjor och gröt och kex som Vemund tål och som han kan ha att gnaga på om resan blir för tråkig. :) Fastlandet, here we come!

Däck(ad)...

Det här med att få chansen att vila om dagarna ser ju bra ut i teorin, men funkar rätt sällan i praktiken. Lagom när jag hade plockat undan lite och skulle lägga mig på sängen en stund ringde det på dörren. Vi har ju väldigt sällan besök, så jag blev minst sagt förvånad. När jag öppnade var det brevbäraren som hade med sig våra nya sommardäck - hurra! :) Nu ska vi bara boka in en tid för att få på dem på fälg och ställa in framvagnen och sen är jag redo att åka till bästisen!

När jag ändå hade piggnat till passade jag på att äntligen byta kolsyrepatron i min Wasser Maxx och ta ett glas bubbelvatten. Tyvärr verkar den nya patronen inte bättre än den som satt i, så det kanske är något annat fel..? Jag gjorde i ordning en mugg kaffe istället och nu sitter jag här. Det är ingen idé att lägga sig nu, för maken kommer hem på lunch om en halvtimme och sedan ska jag köra honom ner till skolan igen, eftersom jag kommer att behöva bilen för att hämta småsorkarna i eftermiddag. :)

Skål!

Strulig morgon...

Sitter och njuter i min ensamhet med en mugg kaffe och en bit ostkaka med sylt och grädde. Inte särskilt LCHF men jag är gravid, okej? ;)

Morgonen var lite trögstartad och omtumlande. Vendel är inte trög på morgonen! Han kommer in så fort minsta stråle sol når in i hans rum och förkunnar högt och tydligt (nåja) att nu är det dags att "nakna för det är norron!!" Jag brukar protestera och säga att det är natt och att vi, och framförallt Vemund, måste sova en stund till. Eftersom Vendel inte håller med om det fortsätter han att prata och skrika och föra oväsen tills även Vemund vaknar. Då säger han med illa dold triumf i rösten "se Bemund är också naken!" *suck* Bara att kliva upp och göra i ordning frukosten till två pigga och hungriga sorkar.

Just idag hade Vemund behov av en dusch, så efter frukosten hjälptes maken och jag åt att få Vemund ren och sedan fick lillfisen tulta runt en stund medan vi sprang runt och gjorde oss själva i ordning och klädde på oss. Till slut fick även Vemund på sig de kläder jag lagt fram igår kväll och sen var vi redo att åka iväg.

Framme på dagis var det så många barn som lämnades samtidigt, så jag satt en stund med Vemund i knät i väntan på att en ur personalen skulle bli "ledig" och kunna ta honom när jag gick. Som jag sitter där och gosar med Vemund lägger jag märke till att hans rumpa är mycket mindre, mjukare och slätare än den brukar vara.. Iiihhh, vi glömde att ta på honom en blöja efter duschen! Det var bara att rusa ut till skötrummet och hoppas att jag skulle hinna innan det var för sent. Jag hann! ;)

Hemma igen hade maken fått mail från mäklaren som säljer huset vi vill ha. Helt plötsligt har hon ingen förståelse alls för att vi vill få det här huset sålt innan vi köper det andra, hon tycker att vi är veliga som drar ut på saker och att vi vägrar skriva kontrakt och nu har både hon och säljaren tröttnat och tänker lägga ut huset till försäljning på nytt.. Eh, va? Det var inte vad maken och säljaren pratat om nu i helgen.. Dessutom var mäklaren sur för att vi lagt ut huset till ett högre pris än det "garantipris" som vi lovat att sälja för när vi ska göra affär. Ja, är det konstigt då? Vi lägger ut det för vad vi (maken) vill ha, men lägger någon ett bud som motsvarar garantibudet har vi ju förbundit oss att sälja till det priset, så vad är problemet? Påminn mig om att inte anlita den mäklarfirman om vi någon gång ska sälja vårt nästa hus, vilket det nu blir!

I brevlådan låg ett brev från Försäkringskassan. Jag hoppades att det var ett beslut i vårdbidragsärendet, men det var en kopia på Tins läkarintyg.. Det var lite tungt att få det svart på vitt, hans problematik och tillkortakommanden. Jag vet ju att han har de problem som räknades upp där, men att få det så rakt i ansiktet.. Nej, det var lite mer än jag orkar just idag.

En liten tröst är dock att jag ska åka till bästisen nästa vecka! Det har ju varit på gång länge, men det ena hindret efter det andra dyker upp. Nu struntar jag i allt vad bekymmer heter, bokar resan och åker ändå!! Vemund och jag ska ha några dagar på fastlandet, umgås med hans gudfar och fru och sen ska vi iväg på en liten, halvhemlig, "roadtrip". :) Det ska bli så roligt. Tyvärr blev det lite dålig timing, vi åker dagen innan Vendels årsdag och kommer hem dagen efter makens årsdag, men vi får fira dem stort, antingen helgen innan eller helgen efter, för firas ska de i alla fall.

Nu ska jag dricka upp resten av kaffet innan det kallnar, ta ett djupt andetag och starta om mentalt inför resten av dagen. Rotfyllning i eftermiddag. Yayy!

Julen 2010

Jag får ju aldrig tid att sitta ner i lugn och ro och blogga. Ser fram emot att Vemund ska börja på dagis.. ;) Fast å andra sidan hoppas jag ju att jag har ett jobb att gå till då istället.

Jag tänkte skriva några rader om vårt julfirande ändå. Vemund och jag tänkte ju tjuvstarta genom att gå till Myllan och äta gröttallrik, med skinksmörgås och pepparkaka den 22 december. Eftersom det var vid 9 så tänkte jag att jag kunde skippa frukosten och bara ta ett glas c-vitaminbrus och min vitamintablett. Det var ett dåligt val. Jag mår alltid illa av det där bruset och tabletten och än värre blir det faktiskt i kombination med te av någon märklig anledning. Hur som helst så kräktes jag *ursäkta detaljerna* och eftersom det är influensatider vågade jag inte ta risken utan ringde och avbokade vår plats, ringde till AF (dit jag skulle efter gröten) och avbokade det mötet och sen ringde jag till FK och sjukanmälde mig. Illamåendet gick över i samma stund som jag hade kräkts klart, men det är ju dumt om det nu vore "red alert".

Vi stannade hemma och tog det lugnt istället och packade klart det sista inför resan. På natten hämtade maken Saga nere vid båten, så det var segt att komma upp nästa dag. Vi gick upp redan vid 5-tiden eftersom båten skulle gå vid 7. Vendel och Vemund fick ingen frukost, utan vi klädde på dem och satte dem i bilen direkt. Vi fikade lite på båten istället och efter någon timme somnade Vemund. Vendel låg och tittade på Barnkanalen och klagade över att han mådde illa. Aahhh! Som tur var så verkade det bara vara vågorna som gjorde det. Vi hade hur mycket packning med som helst, så jag är glad att Saga var med. Tyvärr hade vi råkat få med en extra kasse julklappar, helt i onödan, det var sån't vi skulle öppna hemma ju. Nåja, med förenade krafter kom vi av båten, på bussen, av bussen, till tågen, från tågen till nästa buss och hem till syrran. Det var skönt att vara där så tidigt på dagen för en gångs skull. Där åt vi lite lunch, beundrade granen och sen däckade Vemund igen.

På eftermiddagen den 23 kom min (vår) mamma också. Till kvällsmat blev det ärtsoppa och punsch, vilket varken jag eller mina barn äter/dricker, så vi fick komplettera med pannkakor. Vemund blev helkass i magen trots att han inte åt en enda bit (bara köttbullar) men jag kom på att jag delade hans mat med mina bestick. Tro om han är så känslig att det räcker? Natten tillbringades i lillkusinens trånga tjejrum, med massor av småpyssel för Vemund att stoppa i munnen. Jobbigt! Dessutom hade han ju magknip och bajsade löst flera gånger. Att vi låg på tunna madrasser, att det var kallt och att Vemund inte hade någon spjälsäng att hållas still i var inte något som bidrog till god nattsömn heller. Men det är ju det där med hjärterum och stjärterum. Vi var glada att ha någonstans att sova överhuvudtaget. :)

På julaftonsmorgon var jag riktigt trött efter stöknatten, men när jag hörde syrran dra igång Bosse Larssons band med jullekar och "Nu är det jul igen" och hörde den klassiska bjällran vid 8-tiden fick jag ändå en liten tår i ögat av nostalgi. Det är så här julen ska börja! :) När jag var liten ringde bjällran redan vid 6, men ingen av oss orkar upp så tidigt nuförtiden, och det blir ju bara längre väntan på Tomten för barnen. När vi hade klivit upp tittade vi ut på balkongen. Jomenvisst, Morgon-Tomten hade varit där och lämnat paket till allihop! Till och med katterna hade fått varsin julklapp. Vendel var överlycklig, han fick choklad i sitt paket (villket vi andra också fick) så han tyckte att det här var en Tomte som förstod hans önskningar. :)

Vi åt en rejäl julaftonsfrukost och sedan lekte barnen väldigt snällt i flera timmar. Vid 11 var Vemund trött och Saga och jag passade på att sova middag med honom. Runt 1-tiden kom syrrans svärföräldrar och svägerska och vi åt en hejdundrande jullunch med allt som hör julbordet till. Det enda jag "saknade" var revbensspjäll, men det klarar man sig utan. :) Barnen fick ett eget litet bord där de satt snällt och åt och när de var klara såg de på teve. Inte en enda gång hörde jag dem tjata efter Tomten.

Klockan 15 var det så dags för Kalle Anka, en ask Paradis och slappande i soffan efter all mat. Ungarna är ju föga imponerade av tecknad film, men satt med och tittade ändå. När Kalle var slut ringde det på dörren! En stor och tjock, rödklädd herre klev in och frågade om där fanns några snälla barn. Tydligen tyckte barnen det för de ropade JAAA så det skallrade i fönstren. Det delades ut julklappar till höger och vänster och alla var så glada. Många fina klappar fick vi, men gladast blev nog jag över en fin mugg med min bloggbanner som dekoration. ;) Sorkarna fick ekorrar (Vendel) och vargar (Vemund) av flera stycken. Kul tycker jag! Självklart fick de en massa annat fint också. Vendel fick bl.a. en mycket uppskattad dinosauriedräkt av sin gudmor med man, men jag hann inte fotografera honom i den. :)

Det blev en sen kväll och när ungarna ville se Sagan om Ringen (eller nån av de i trilogin då) så kände vi att det var dags att säga godnatt. Vemund krånglade och gnällde tills jag mitt i natten kom på att han behövde en ny blöja. Lite salva och en torr blöja, som sagt, så sov han gott igen.

På juldagen var allt lite avslaget och ungarna började smågnabbas. Jag kände att jag inte orkade med en natt till på tunna madrasser med gnällig Vemund (jag misstänker att han fick i sig både för mycket gluten och för många clementiner de här dagarna) så jag bokade hemresan samma dag. Det jag missade var att det var sk*tväder på Östersjön, men när jag fick höra det var resan redan bokad. Med något färre pinaler i packningen tog vi oss in till Stockholm igen, åt lite på Mc Donald's och Vendel fick med sig en ballong som han först tappade utomhus (och som Saga fick springa och hämta) och som sedan inte tålde värmeskillnaderna mellan inom-, utom- och sedan inomhus igen så den smällde, innan vi äntligen satt på bussen till Nynäs.

Barnen skötte sig fortsatt jättebra, men ombord på båten (vi hade hytt tack och lov) fanns inget att se på tv så Vendel blev rastlös och bråkade runt tills både Saga och jag tröttnade och hotade med att ringa Tomten så han fick hämta tillbaka alla paket. Elakt, jag vet, men ibland är det bara hot som funkar. ;)

Runt 0.30 var vi äntligen hemma på en väldigt kall och blåsig, men ack så efterlängtad ö. Att få krypa ner i sin egen varma, mjuka säng, med Vemund i spjälsängen igen var rena himmelriket. Vi hade en helt underbar julhelg med syrran och övrig släkt, men som man säger; "Borta bra, men hemma bäst!"

Resan till Stockholm med Vemund 9-11/11 2010

Ja, nu är vi hemma igen, sedan nästan en vecka tillbaka, men tid och ork till bloggande har inte riktigt funnits.

Resan upp var en katastrof. Båtens avgång blev ju senarelagd med totalt 12 timmar, jämfört med när vi skulle åkt egentligen. Eftersom vi hade sjukresa hade vi en hytt och det var banne mig räddningen. Vemund har jättesvårt att sova om det inte är mörkt och nu hade jag ju möjlighet att släcka ner hela hytten. Att det gungade något otroligt bidrog ju inte till någon god nattsömn precis. Vemund gnällde och grät och ville tutta och klänga om vartannat. Till slut somnade han och sov oroligt. Då kände jag att jag var tvungen att .. kräkas! .. för första gången på båten sedan jag flyttade till ön - typ. Det var knappt att jag kom upp på benen, så hårt gungade det, och inte hann jag till toan heller så jag fick spy i papperskorgen. *rodnar* Lagom när jag står och hulkar vaknar Vemund och kommer krypande, försöker ställa sig mot mina ben men håller på att ramla. Det var bara att vingla tillbaka och försöka söva om bebisen med en otäck bismak i munnen.

När vi väl var framme, en timme försenade, och skulle på bussen stod jag med en unge under ena armen och försökte fälla ihop vagnen (som har tvåhandsgrepp för hopfällning) med andra handen. Till slut var det ett trevligt äldre par som förbarmade sig över mig. Kvinnan fick hålla Vemund medan jag fällde vagnen och hennes karl langade in min väska och vagnen i bagageutrymmet. Vi fick plats allra längst bak i bussen, så jag var rädd att jag skulle bli åksjuk igen, men när Vemund somnat sött fastspänd med enbart midjebälte och min jacka som kudde/stöd så halvslumrade jag också resten av resan. Framme i Stockholm hjälpte det rara paret till att packa ut mina grejer också. Änglar finns!

Cityterminalen var stängd så vi fick ta oss över gatan i mörker, regn och snöslask till Centralstationen. Där funkade inte hissarna så det blev rulltrappa ner till gatuplanet. Därifrån går ingen rulltrappa ner till tunnelbanestationen, men en väktare förbarmade sig över oss och låste upp hissen. Tänk, två änglamöten på en dag. :)

För 40:- fick vi en biljett till Slussen och därifrån vidare med buss ut till syrran.Vi var framme där runt 1.20. Egentligen skulle vi varit där vid 22! Snälla syrran (och hennes ännu snällare man) lät mig och Vemund sova i dubbelsängen medan mannen lagt sig på soffan. Tack!

Dagen efter sov Vemund till 10.30! Han går alltid upp 7.30 utan undantag hemma. Till slut var jag på väg att väcka honom, men då vaknade han av sig självt. På med snygga kläder, varm overall och nya mössan och vantarna och ner i åkpåsen med honom. En liten matsäck med russin och äppelbitar blev frukost för Vemund på bussen ut till Karolinska i Solna. Trots att vi åkte hemifrån syrran vid 11 och jag tyckte att vi hade gott om tid på oss kom vi fram 20 minuter före utsatt besökstid. Det tar tid att ta sig fram med lokaltrafiken i Stockholm... Väl inne hos Dysmeliteamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus fick vi bara beröm för Vemund. De tyckte att han var väldigt duktig med sin lillhand och var imponerade av hans snabbhet när han tog sig fram på golvet och hur han greppade saker. *stolt mamma*

När vi var klara åt vi en sen lunch nere i kafeterian och sedan tog vi bussen till Sumpan där mamma väntade på oss. Vemund slocknade direkt när jag la honom i vagnen. Tror jag det. Jobbigt med full uppmärksamhet från läkare, arbetsterapeut, sjukgymnast och allt vad där var. Hemma hos mamma åt vi god mat och jag fuskade lite med en bit mörk chokladkaka. ;) Vemund åt som en hel karl, men så fick han lite magknip senare på kvällen också. Vi hade i alla fall väldigt trevligt, firade både mamma och Vemund på årsdagarna lite i förskott och Vemund fick fina presenter av mamma med sambo och syrran med familj som kom över och gjorde oss sällskap till maten. Kusinerna fick leka lite med varandra också, det är ju inte så vanligt.

På torsdagen, vilket även var Vemunds 1-årsdag!! kom maken och Vendel och hämtade oss med bil ute hos syrran och sedan for vi vidare till IKEA i Kungens kurva. Där provade vi sängar som vi ska köpa nångång i framtiden när vi har råd. När vi flyttar tar vi inte med de över 20 år gamla, nedlegade resårbottnarna i alla fall!! Det bra med de sängar vi kollade på var att man kan beställa dem med hemkörning så man slipper ta med släp upp med båten. :) Det enda jag köpte var en låda leksaksmat till ungarna och nya kuddar.. Ja, och så lite mat i matsalen då.

Båtresan hem gick mycket bättre än på vägen upp. Ingen av ungarna sov, vilket gjorde att vi vuxna också fick vara vakna, men hellre det än att ligga och må dåligt. Hemma vid halv ett på natten vacklade alla i säng och somnade ganska omgående. Ungarna hade såklart somnat i bilen de sista 10 minuterna på vägen hem, men de somnade om i sina sängar.

Jag har inte hunnit tömma kameran än, men så småningom ska det komma några bilder från ALB och på nyblivne 1-åringen!

Ännu senare båttur...

Vi skulle ju åkt med båten 07.05 i morse, men den blev flyttad till 16.45 (ordinarie tur) och nu fick jag ett sms om att den blivit senarelagd till 19 på grund av hårt väder. Jobbigt, för då kommer jag att komma fram runt midatt hos syrran. Å andra sidan står det inget på deras webplats om att turen är senarelagd, så nu vet jag inte vad jag ska tro.

Jag har i alla fall hunnit packa allt som ska med - hoppas jag - men det är några småprylar kvar som ska ner i väskan bara. Har laddat kamerabatteriet också, det kan vara kul att ha lite bilder från besöket på Astrid Lindgren, ett år senare. :)

Nu måste jag byta blöja på en nedbajsad Vemund och sedan ta en dusch själv innan vi äter något och drar iväg. En fördel om båten blir sen är att då hinner jag träffa Vendel en stund efter dagis också och så får maken handla dricka till mig i affären innan vi ska ner till båten. 23 spänn för en halvliters Loka ger jag bara inte!

Wish us luck på resan, jag vill inte må illa!

Mycket resande blir det...

Nu har bästisen med make varit här igen - och åkt. Det blir alltid lika tomt och Vendel går och frågar om "Jica" kommer snart. Han tror att hon bara är i affären eller nå't, fast vi berättat att hon och hennes man skulle ta båten hem och Vendel vinkade av dem och allt. Inte lätt att förstå stora förflyttningar när man är en liten sork..

Vi hade jättetrevligt i alla fall. På fredagskvällen var vi ute och åt, bara bästisen och jag. Vi var på en restaurang som heter Etage. På fredagar och lördagar mellan 18 och 20 har de något som kallas "Hundralappen". Man får då välja en av sju rätter från en speciell meny för bara 100:- Det är ju väldigt angenämt, när man egentligen inte anser att man har råd till så'na utsvävningar. Den här hade jag dock sparat pengar till, för vi skulle ut och äta, bara vi två och fira att vi varit bästa vänner i hela 10 år!

Vi valde grillat kött med klyftpotatis (men tyvärr hade de fått en felleverans så det blev pommes, men jag skulle ju inte ha potatis i vilket fall som helst). Till det drack vi mineralvatten och till efterrätt (icke LCHF) blev det en gudomligt god chokladkaka med valnötter i och vispad grädde till. En kaffe blev pricken över i:t. Mums! Trevlig underhållning av vissjungande karlar i "Slödder" fick vi också. ;) Jag måste ordna barnvakt så maken och jag kan gå ut och äta tillsammans någon gång med.

På lördagen firade vi Vemunds ettårsdag lite i förväg och av sin gudfar med fru (=bästisen o hennes man) han fick en jättefin och rolig giraff från Fisher Price, som man kan stoppa bollar i eller trycka på olika knappar på för olika ljud. Både Vendel och Vemund leker med den så fort de får chansen. Jag tänkte ju köpa en när Vendel var liten, men det blev aldrig av. Det var ju tur nu, för det var inte lätt att komma på en bra present till en liten sork som har en storebror med världens bästa gudmor, som redan köpt allt en ettåring behöver. :)

Annars har vi mest tagit det lugnt i helgen, sett lite film och Vendel har underhållit och underhållits av min bästis och framförallt hennes man som ännu har barnasinnet (och orken) i behåll! :)

I morse blev det till att gå upp tidigt och vinka av Tin som skulle med båten till Stockholm, för vidare transport till London - via flyg - ikväll. Jag hoppas att allt går bra och att han får det kanonkul i storstaden. Vilket äventyr när man är 15 år och aldrig har varit utomlands förr. (Det är inte mitt "fel". Vi har försökt locka med honom på semester, men han har inte velat.)

Senare under dagen var vi en sväng på BUP och sedan var vi till läkaren på ettårskontroll med Vemund. Tänk att han fyller 1 år på torsdag! :) Allt såg bra ut och så fick han två vaccinationer, en i varje lår. Han grät en skvätt när sköterskan stack honom, men det var snabbt glömt. Vikten har segat sig upp till 10 405 g och längden 76,5 cm. Det går långsamt, men nu ligger han i alla fall precis på "normalkurvan" för pojkar. :) Huvudmått 46, 7 cm.

Mäklaren hörde av sig och berättade att Värmdö kommun tänker lägga bud på huset vi vill ha. That's it! Det var droppen. Då får de faktiskt göra det, tycker både maken och jag, och sedan tänker vi dra tillbaka vårt bud! Vi la det budet (begärt utropspris) den 21 oktober och säljaren har bara krånglat och förhalat det hela sedan dess. Nu har vi tröttnat och vill han hellre sälja till kommunen så varsågod! Period! Vi hade tyckt att huset var perfekt till vår relativt stora familj, nära till förskola, skola, livsmedelsbutik och Klinte centrum, men är det så han vill ha det så får det bli så. Vi orkar inte gå och vänta, uppdatera för att se om någon annan budat, se att bara vårt bud ligger, hoppas och så bli besvikna igen längre. Nej, det får bli till att leta vidare efter andra intressanta objekt.

Imorgon åker Vemund och jag till Stockholm och besöker syrran (Vemunds gudmor) och Astrid Lindgrens dysmeliteam. Vi har en tid inbokad där på onsdag klockan 13 så jag tänkte ta morgonbåten imorgon och gå en runda på sta'n innan jag åker ut till syrran. De planerna grusades när jag fick sms från Destination Gotland i förmiddags, morgonturen är inställd pga hårt väder, det ryktas om 24 m/s och 9 meter höga vågor, så jag fick ringa och boka om biljetten till imorgon em istället. Tur att det fanns plats. Kommunen står ju för vår resa iom att det är en sjukresa, så vi får en egen hytt. Skönt att slippa jaga en uttråkad Vemund runt hela restaurangtorget om det dessutom är dåligt väder. Då ligger jag hellre still i hytten och låter honom busa runt bäst han vill där. :)

Nu är maken och sätter på vinterdäcken på bilen, för här haglade det idag. Det ryktas om snö i Stockholmstrakten också, men det får vi väl se.

Barnen leker snällt med varandra (och giraffen) så jag ska smyga iväg och ta en kopp te så länge.

Tandläkarbesök och lite annat strul...

Idag var det dags att släpa sig iväg till tandläkaren igen. Hela natten - från 1 till 7.30 har småsorkarna turats om att väcka oss, så vid 5 gick maken och lade sig i Vendels rum - så jag var inte det minsta utvilad om man säger så. Kanske var det lite bra ändå. Jag var så trött att jag inte orkade engagera mig i undersökningarna. Det blev några nya röntgenbilder, lite obehagligt men överkomligt och sedan borttagning av tandsten, inte heller skönt, men det kunde varit värre. Han ska göra ett kostnadsförslag och skicka hem till mig så får jag se hur jag gör. Det vore ju skönt att få allt fixat en gång för alla, men just nu njuter jag bara av att jag överlevde!

När jag ändå var nere på lassis passade jag på att boka resan till Stockholm för mig och Vemund. Det var inte det enklaste. De behövde intyg från någon läkare, så jag fick knata iväg till barnmottagningen och be dem skriva nåt (fast det egentligen inte är deras uppgift väl?) och sedan tillbaka till reseservice och få biljetten i handen. När jag var på väg hem såg jag att utresan var bokad i makens och Vendels namn! Bara att vända tillbaka och be dem rätta till det. Damen bakom disken var väldigt vänlig och tillmötesgående och allt löste sig snabbt och smidigt. Om jag hade bättre ekonomi skulle jag sätta in en "Dagens ros" i tidningen till henne! :)

Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska dra till Arbetsförmedlingen och skriva in mig där redan idag, eller om jag ska ta ut mina allra sista föräldrapenningsdagar (med SGI-nivå) fram tills vi har varit i Stockholm. Ständigt dessa val. Av erfarenhet vet jag ju att min a-kassa alltid strular när den ska igång och jag har inte tid och ork att bråka om det just nu, så det lutar väl åt att ta ut fp-dagarna istället trots allt.

Idag måste jag dessutom tömma och städa ur det sista ur lägenheten. Jobbigt när jag är så fruktansvärt trött, men det är väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. :)

Hemma från Stockholm..

Ja, nu är vi äntligen hemma igen efter en förhållandevis lugn och lyckad resa till Stockholm. Vendel skötte sig över förväntan, både på resan och hemma hos kusinerna. Några små skärmytslingar blev det väl, men man kan inte begära det omöjliga. ;) Vemund var solskenet själv under både båt- och bilresa, men natten till lördagen (innan kalaset) var han riktigt upp-och-ner och skrek och gnällde som aldrig förr. På lördagen insåg jag åtminstone en av anledningarna; han har fått tand nummer två. Det är grannen till den första, på hans högra sida längst fram i underkäken. =)

Under själva kalaset var han sitt vanliga jag; glad och trygg och satt länge och väl i min kusins famn. Han somnade i min famn efter en portion gröt och lite bröstmjölk, men när han vaknade satt han glatt hos min kusin igen. På kvällen bjöd min mamma med sambo/särbo på stekt lax och potatis, mums! Till och med tonårs-Tin åt med god aptit. Jag letade lite i mammas fotoalbum och hittade bilder på mina farföräldrar och gamla bilder på syrran och mig som barn att skrattande visa för min man.

Söndagen tillbringade vi en snabbrunda på IKEA i Kungens Kurva och så begick vi jungfrubesök på Heron City, men vi var inte imponerade någon av oss. Maken var mest intresserad av MediaMarkt, men de var inte alls så billiga som de skryter med och själv tog jag en sväng till Barnbutiken, men inte heller där fanns några fynd att tala om.. Det bästa jag hittade var på Team Sportia; en vattenflaska att fästa på Vemunds vagn så man kan ha med dricka till honom nu under varma dagar.

Igår, måndag, var vi med Vemund hos handkirurgen. Hon gjöt en ny skena i gips som modell för den han ska få av sjukgymnasten på fredag och så fick vi några fotokopior på röntgenbilderna av Vemunds armar och händer. Min benfobi till trots har jag lyckats titta lite på dem, men det tar emot, även om det är sötisens ben, eller kanske just därför..?

Idag är det tisdag och vi börjar komma in i vardagsrutinerna igen. Snart är det dock dags för sommarlov, inte minst för Tin, han slutar 8:an nu på fredag och då blir det picknick med skolan på kvällen. *ser fram emot* Nu längtar han efter att åka till sin pappa och dottern längtar efter att åka hit, så vi får se hur vi gör med logistik och logi.. Det reder sig nog. Saga och hennes kompisar kan ju alltid sova i min lägenhet, om de passar katten också. :)

Nu har småsorkarna lekt så snällt - med varandra och bredvid varandra - medan jag skrivit men nu börjar Vemund bli lite hungrig tror jag. Banandags!

Långt inlägg om vår resa till Göteborg 8-11 april 2010

Vemund och jag är äntligen hemma efter vår - förvisso väldigt trevliga, men väldigt långa - resa i de södra delarna av Svea Rike. Så som allt körde ihop sig när vi skulle planera resan var jag rädd att den aldrig skulle bli av, men på torsdageftermiddagen bar det så äntligen iväg. Båda mina stora barn var med också, Saga skulle hem till pappa och Tin skulle följa med och vara hos sin pappa några dagar. Vi körde och körde men det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Det blev mörkt och naturligtvis började det regna också. Ett par mil före Växjö lämnade jag av de stora barnen, matade Vemund och bytte blöja på honom och siktade in mig på att få en kopp kaffe och något ätbart vid Mc Donald's i Växjö. Lillsorken somnade snällt och jag fick min mat som jag slängde i mig ganska fort för att kunna köra vidare snarast möjligt. När jag kom till rondellen mot Värnamo var jag beredd på att svänga av där, men GPS:en insisterade på att jag skulle fortsätta rakt fram, så aningen skeptiskt gjorde jag det.

Mörka vägar, regn, mera regn, mer mörk väg och ytterligare regn och ingenstans att svänga av gjorde att jag började ångra min envishet att åka själv - en co-driver hade varit guld - men skam den som ger sig. Jag lyssnade på nattradion och hörde att de skulle stänga av en del av E6:an in mot Göteborg under natten och hoppades att jag skulle hinna förbi innan de gjorde det, men där fick jag tji. Det var skyltat mot en mindre avtagsväg, men jag körde in på en mack och matade Vemund först. Det vimlade av poliser där och först var jag lite rädd att de skulle kolla körkortet, som jag ju inte hade med, men de var mer intresserade av ett gäng långtradare som de vinkat in i parkeringsfickan.

Jag körde ut, utan att bli stoppad, och tog fatt på vägen mot mitt mål, men på en lite annan väg än den tänkta. GPS:en fick spel och tjatade oupphörligt om att jag borde göra en u-sväng eller åtminstone köra in på första bästa skogsväg och vända.. Irriterat snäste jag åt den kvinnliga rösten att jag inte kan vända eftersom vägen är avstängd, men hon lyssnade inte utan fortsatte tjata.. Plötsligt vimlar det av poliser framför mig igen och jag blir invinkad på en stor parkering. *host* Jaha, nu var det bara att le och se glad ut. Den kvinnliga polisen som kommit fram till mig upplyste om att de gjorde fordons- och förarkontroller. Jag fick blåsa i alkomätaren och det gick såklart bra, men när hon bad om körkort fick jag generat erkänna att jag inte hade något med mig, men att jag hade beställt ett nytt. Hon sa bara att det var bra om jag fixade det så fort som möjligt och så kollade hon in i baksätet där Vemund sov sött igen och så förklarade hon hur jag skulle köra för att komma rätt nu när vägen var avstängd. Hon kollade inte ens om jag hade annan legitimation med mig (vilket jag hade) men har man en bebis med sig i bilen så är man tydligen inget hot mot Rikets säkerhet?/Potentiell brottsling?/Notorisk trafikdåre? Lika glad för det var jag och körde vidare till GPS:ens malande om att jag var på fel väg.

Jag kom fram till familjen där jag skulle bo vid halv 3 på natten/morgonen. Att försöka smyga, dessutom i ett främmande hus, är ju dömt att misslyckas, men tydligen gick det bra ändå för det fortsatte att vara tyst och mörkt när jag kommit in med barn och packning. Vi somnade ganska omgående i varsin säng, Vemund och jag. Efter en stund vaknade han och var hungrig och då var han så sval att jag lät honom ligga kvar i min säng för att få upp lite värme igen. Det var nog inte kallt i huset egentligen, men jag är van vid en inomhustemperatur på 24 grader och då känns 20 väldigt kallt..

På morgonen väcktes jag av två söta barn som grälade med varandra på syskons vis. Bara att kliva upp fast det kändes som om jag hade grus i ögonen. Nu fick jag äntligen hälsa på mamman i huset också. Hon är gravid och var så söt med sin runda fina mage. Nästan så man blev lite bebissugen igen.. eller vad säger jag.. jag har ju redan en bebis! ;) Efter frukost drog vi in till Göteborg och rände runt på barnmässan från 11 till 18 tror jag det var. Vi träffade några andra från familjeliv.se och fikade med dem. Naturligtvis gick vi runt och försökte få tag i så många gratisprover som möjligt - man är väl smålänning i hjärtat - och så shoppade jag billiga skor till Vendel, hittade fina kläder till Vemund och lyckades avstå från att köpa en begagnad gunghäst för 250:- Kompisen jag var där med fick en inbjudan till VIP-show för Me & I och jag fick hänga med på köpet. Lyxiga snittar, mousserande vin och en goodiebag med lite meandi-prylar tackar man ju inte nej till. Gratis är gott! Hemma igen åt vi god mat som avslutning på en härlig dag, och efter en kopp kaffe satt vi uppe och pratade till midnatt.

På lördagen körde jag vidare mot bästisen med ett supermegarekordsnabbt stopp i Ullared. Jag trodde att det var närmsta vägen dit jag skulle, men tji fick jag.. En omväg på 10 mil blev det. *suck* Tur att bensinen är så billig nuförtiden. ;) Jag köpte *host* några filtar till Vemund (nu har han väl runt 40 st!) och en rockring till Vendel så han kan öva hemma inför drakskolan. Några leksaker, flaskor och bodies till Vemund och amningsbehåar och trosor till mig blev det också. Så snabbt har jag nog aldrig sprungit in och ut från Ge-Kås i hela mitt liv! Jag tänkte att jag får åka dit senare i vår, helst med bästisen och gå där i lugn och ro och få lite smakråd av henne istället. Hon är den mest mode- och stilsäkra människa jag känner. Hon är en sån som kan slänga ihop en tunika, ett par byxor, en scarf och en kofta lite hursomhelst och ändå se så välklädd och genomtänkt ut i stilen att man tror att hon planerat sin outfit i veckor. Själv lyckas jag sällan få ihop något stilenligt, men så är jag inte lika intresserad av mode heller. Just därför är det så skönt att ha en "personlig rådgivare" i klädfrågan. =)

Min GPS fortsatte att "lura" mig på vägen upp till bästisen. När jag dessutom valde att köra en annan väg fick den snedspel igen och tjatade i flera mil om att jag borde vända. När jag nästan var framme tyckte GPS:en att jag skulle fortsätta 9,1 km rakt ut ur sta'n!? Då var jag tvungen att ringa och be om en vägbeskrivning. Det visade sig att jag var nästan rätt, bara att jag var på en parallellgata. Hur det gått om jag fortsatt en mil ut har jag ingen aning om och jag förstår inte vad GPS:en menade med det.

Hemma hos min bästis med make blev det god mat, trevligt sällskap, massor av godis och mycket pratande. Hennes man är ju gudfar till Vemund och man kan tro att Vemund visste om det för efter första chocken att bli lämnad av sin mamma (som glömt telefonen i bilen) så fick han lite mat av mig och sedan var det bara gudfar som gällde. Han satt i hans knä och var så himla nöjd. På söndagen fick gudfar till och med Vemund att somna i sängen, trots att han var lite hungrig sorken. Det är att ha god hand med barn!! Efter mer fika, god mat igen och mer prat var det så dags att styra mot Oskarshamn och båten. GPS:en fortsatte att tjata om andra vägar än de jag valde och jag snäste irriterat åt den att sköta sitt istället för att störa mig.. Väl i Oskarshamn mötte jag upp Tin på Mc Donald's och sedan tog vi oss till hamnen. Ombord på båten fick Vemund mat och sedan somnade både han och jag och sov gott hela vägen över. Vi kom hem halv 1 och Vemund somnade om rätt omgående medan jag pratade med maken i över en timme. På måndagen var det ju dags för Vemunds sjukgymnastbesök men det får jag berätta om i ett eget inlägg. Bilder från resan kommer när jag redigerat och sorterat bland dem.

Det var en härlig resa, men - Borta bra men hemma bäst!

Hemma igen.

Phuu, nu är vi hemma igen på den trygga ön. Nja, vi har förstås varit hemma ett par dagar redan, men det blir lite jet lag efter den lååånga resan över vattnet vet ni. ;-) Vemund och jag har varit helt utslagna och sovit massor. Han efter alla intryck tror jag och jag för att jag har så arslans ont överallt i hela kroppen. Mest i vänstra knät, höften och ryggen, men även i armarna, armbågarna, handlederna och fingerlederna på båda sidor. Trist! Det blir värre vid stress och kyla och det har ju varit en del av bådadera under helgen som gick.

Det var i alla fall väldigt trevligt att hälsa på mamma med samsärbo, träffa syrran med dotter (tror ni inte jag glömde hennes paket här hemma!?) och bli lite uppassad med vällagad mat flera gånger om dagen. Min man lagar väldigt god mat också, men det blir inte riktigt detsamma som att vara hemma hos någon annan. Login var kanske inte lika mycket att skryta med. Vi fick sova på golvet i vardagsrummet första natten och under matbordet (!) i matrummet andra natten. (Det var mitt eget förslag, så ingen skugga över min mor!) Inte så bra för min rygg, men det var rätt mysigt där under bordet.. Vi får väl hålla tummarna att mamma vinner sina miljoner på Lotto så att det blir en stooor herrgård någonstans i skärgården. Där blir det säkert eget rum, med egen uppasserska.. Eller..?

Jag fick ju äntligen min hett eftertraktade vagn också! Den är jag väldigt nöjd med, men liggdelen som var till kan vi bara glömma. Vemund var på gränsen till för lång för den redan och med åkpåse/overall blir det på tok för trångt. Han får sitta - eller nåja, halvligga - i den fina turkosa sittdelen istället. Han verkar väldigt nöjd med det. Bilder kommer!

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med natten om den blir lika besvärlig med rygg-höftvärk som föregående. Inte blev det bättre av att Vemund var pigg som en mört vid halv 8 och vägrade somna om innan han fått ny blöja, lekstund och lite gröt heller.. När han väl somnade var jag för pigg istället. Mina ungar är så söta - när de sover.. ;-)

Natti natti!

Bebisen vänder sig!

Igår satt vi i tevesoffan och såg på Sveriges värsta bilförare. Vemund låg, som vanligt, längst uppe i hörnet på vår schäslongsoffa och lekte med sina leksaker. Jag reste mig lite för att hämta något och känner då något bakom mig, som inte borde vara där. Jag vänder mig om och där ligger Vemund, på mage! Första gången han vände sig från rygg till mage, om man inte räknar de gånger det hänt i sängen, men då var det ju med hjälp av en rejäl lutning i den mjuka madrassen. Nu klarade han det på egen tass. *stolt mamma* När han ligger på rygg brukar han annars vrida sig runt som visarna på en klocka, men nu lyckades han alltså ta sig runt till mage med. Han verkade lite förvånad, men mycket nöjd. Visserligen går vi aldrig ifrån honom när han ligger på sängen eller i soffan, men man har ändå tyckt att det är lugnt, eftersom han "ligger där man lagt honom", men nu är det ju inte längre så. Det kommer att bli en hel del mer tid på lekmattan nere på golvet istället för i soffan nu. ;)

Om 5 timmar går båten som ska ta Vemund och mig till fastlandet. Jag har packat det allra mesta, men hans favoritleksaker och snuttefilt är inte nedpackade ännu och dem får jag inte glömma! *skriver mentala minneslappar* Nappar har jag packat ner, men fulnallen och snutten är minst lika viktiga, nappar kan man ju alltid köpa nya på närmaste livsmedelsbutik. Nu ska jag packa ner syrrans presenter också och sen ska jag duscha, ta en runda med lite ärenden på sta'n och sedan är det alltså dags för avfärd. *drar ett djupt andetag och sätter fart*

Jag lär inte ha tillgång till någon dator på fastlandet, så uppdateringar får vänta till i början på nästa vecka.. Ha det gott till dess!