En trött mammas funderingar

Jag har funderat på det där med hur ens toleransnivå för diverse "snusk" förändras när man får barn. Innan man har egna barn är nog snor, bajs och allmänt kladd det värsta man kan tänka sig. Andras snoriga ungar som kommer och torkar av sig på ens kläder, eller för all del, bara befinner sig inom en radie av 100 meter från dig - iuuuhhh!! Så får man egna barn, och vad händer? Jo, man blir transformerad! Jag lovar, det är sant!

Förut bytte man sängkläder en gång i veckan, oavsett om man faktiskt befunnit sig i sängen alls eller ej. Nu byter man blöja på lill*n i sängen, h*n kissar och man tänker att; "Äsch, kiss är ju sterilt, och visst är h*n söt när h*n kissar!" Jag byter sängkläder sen.. senare.. nångång!

Förut bytte man tröja varje dag när man kom hem från jobbet. Nu tycker man att en tröja är "ny" om man inte har haft den på sig sen i förrgår. Den lilla älsklingen kräks/dreglar/snorar på den och man tänker; "Äsch, det är inget som inte går att fixa med en tvättlapp och lite ljummet vatten!"

Förut tvättade man håret minst varannan dag. Nu känns det som lyx att tvätta håret en gång i veckan. Ett nöje väl värt att vänta på, eller hur?

Förut slängde man på sig myskläder när man kom hem från jobbet.. Nu byter man om från myskläder till något någorlunda hyfsat om man vågar sig utanför dörren.

Förut såg man andras barn plocka upp saker från marken och stoppa i munnen och tänkte; "Vilka slappa föräldrar som inte tar ifrån barnet det där äckliga h*n just hittade!" Nu plockar ens eget barn saker från marken och golvet på stormarknaden och man tänker; "Ja, lite skit rensar magen. Det är ju så ungar bygger upp sitt immunförsvar.."

Nu ska jag inte skrämma er som inte har barn sedan tidigare, för det mesta är ganska överdrivet, men det finns en gnutta sanning där, tyvärr.. ;-)