Inget är som väntans tider...

Blä, nu är jag riktigt less. Jag vet att man inte ska stirra sig blind på bf-datumet, men jag kände ju när jag blev gravid (typ) och jag plussade starkt 5 dagar före bim (= beräknad inte mens). När vi gjorde könsultraljud i Stockholm trodde de att jag skulle föda 28/10, men jag tror att det bara var så att sorken var lite större än normalt för tiden. Oavsett vilket så gör ju det här sammantaget att jag i alla fall hoppades på att få föda lite tidigare än bf. Nu har jag gått över 2 dagar, eller mer än en vecka om man går på TittUts uträkning. *suck*

Mina hormoner leker "hela havet stormar" och jag vill bara gråta, sova, kräkas, gråta lite till och vara sur om vartannat. Stackars 3-åringen har nu en gråtmild och sur mamma och en trött och arg pappa. Pappan sover som en kratta om nätterna just nu och han vaknar av minsta pip från antingen hunden eller sonen. När sonen väckte oss vid 5-tiden i morse (för typ 10:e gången den här natten) och ville ligga i min säng blev pappan jättearg och skrek att sonen skulle sova i sin säng eller gå och lägga sig i sitt rum. Då började jag gråta för jag hatar när vuxna blir så arga på barn, barnen kan ju inte hjälpa att de kommer i perioder av trots, sömnlöshet, matvägran eller vad det nu kan vara.. (Jag blir ju själv lika arg ibland och får så dåligt samvete för det.) Det slutade i alla fall med att pappan la sig i sonens rum och sonen fick ligga i min säng - vilket han hade fått från början för min del.

Tyvärr kunde jag inte somna om, så nu sitter jag och gäspar framför datorn medan jag kollar Facebook, familjeliv och min blogg. Hoppas att jag kan sova en stund under dagen, ifall den här lille segisen möjligen skulle vilja masa sig ut till oss i den stora världen just idag.. Like if.. (Å andra sidan är båda mina äldsta födda den 3:e i respektive månad, 3-åringen och jag är födda den 4:e och pappan den 5:e så det vore ju passande om den här kom den 5:e också så blir det jämnt fördelat i familjen.)