Tiden går..

..alldeles för fort! Jag hinner ju inte med allt jag vill. Nog har jag skrivit det förr, men det tål att upprepas. Det är massor av saker jag vill göra, men varken tid eller ork räcker. Jag vill blogga, scrappa album till ungarna, fixa hus och hem och börja sälja av så att vi en dag kan flytta härifrån. Trots att dygnet har sina lagbundna 24 timmar känns det som att jag skulle behöva det dubbla för att hinna allt.

Just nu känns det som att jag får prioritera Vemund och hans utveckling ändå. Vi har börjat ha honom i hage på golvet för att hunden ska få lite lugn och ro och för att Vemund själv inte ska skada sig i sin upptäckariver. Det har ju hänt mer än en gång på sistone att han lyckats klämma handen i en av skrivbordslådorna på kontoret. Som tur är har han inte skadat sig allvarligt.

Min älskade katt har nu äntligen fått ett nytt hem också. Han har varit mitt dåliga samvete under lång tid när han fått bo så gott som ensam i lägenheten. Jag bad en go tjej jag känner (med stort socialt umgänge) att lägga ut en blänkare bland sina kontakter om att Tjärstin ville ha ett nytt hem. Efter en dag hörde hon av sig med numret till en tjej som var intresserad och igår var hon och hälsade på med sin familj. Allt klickade och Tjärstin har nu flyttat ut till en djurkär familj på landet, som har all tid i världen att gosa med honom hela dagarna. En sten föll från mitt hjärta och det bästa är att de som köpte honom sa att jag är välkommen att hälsa på när jag vill! Härligt! Ibland känner man bara hur allt liksom faller på plats.

Jag visste det!

Vår jäkla skitunge (Vendel 3,5 år) bråkar alltid med den där jäkla skithunden (Bamse 10 år) och jag lackar ur på deras ständiga strider!! *arg min* Emellanåt är de världens bästa vänner, men så kan inte Vendel hejda sig utan slår eller biter hunden. Gaah! Det hjälper ju inte vad vi säger, gör eller hotar med! Hunden kan ju inte vara ifrån honom ens en minut heller, man kan tro att de är siamesiska tvillingar..

Igår satt vi och fikade. Vendel tappade något på golvet som hunden snabbt snodde åt sig. Vendel försökte ta tillbaka godbiten med våld och hunden markerade genom att hugga! Resultat: Ett präktigt jack i överläppen på Vendel, några timmar på akuten och en tejpremsa som måste sitta kvar på hans läpp.. (Har ni försökt få en treåring att låta bli att pilla på något som sitter i vägen och kliar på deras mun??) Jag blir galen! Dessutom kan jag inte släppa tanken på var hugget kunde ha tagit istället. Ansiktet är ju ganska känsligt trots allt.

Idag åkte maken hem med hunden till sin mor så att både hund och barn kan få lite ro. Framförallt är det skönt för oss föräldrar att slippa gå och passa på de båda hela dagarna!

Lugn dag, men med roliga inslag.

Vi somnade runt midnatt både maken och jag. Första gången jag vaknade var klockan runt 5 och då orkade jag inte hasa mig upp, men jag hade alltså fått sova 5 timmar i sträck! :-D Nästa gång jag vaknade var klockan 7 och då klev jag upp för att kolla att äldste sonen var vaken och naturligtvis ta en sväng på toa. ;-) Jag la mig och somnade om direkt och när jag vaknade igen var klockan nästan 11! Härligt! Lillsorken vaknade också då och gosade en stund i sängen innan han gick upp och började bråka med hunden istället. *suck* Vid frukosten var det i alla fall full fart i magen - så skönt!

Dagen har förflutit lugnt. Såg att jag hade missade sms och samtal från syrran och bästisen.. Sorry tjejer, orkar inte vara social, ens i telefon just nu. Jag kollade in på Vendels rum och insåg att det var dags att ta ett ordentligt städryck där. Sagt och gjort! I smyg hoppades jag förstås att förlossningen skulle komma igång, men inte då.. Å andra sidan är det himla skönt att ha ett nystädat barnrum att skicka in sonen att leka på. Det är lättare att både komma igång och leka och att hitta sina saker när allt är där det ska vara, eller hur!? Vid 15 blev det sen lunch, Vendel och jag delade en färdig portion lövbit. Gott, tyckte både han och jag.

Efter maten tittade jag på hunden och sa till maken att vi måste göra något åt hans långhårighet. En bra idé kan man tycka när man faktiskt kan hantera både sax och trimmer, så i samråd bestämde vi oss för att förverkliga planen. Allt hade säkert gått bra om inte trimmern lagt av mitt i det hela. Nu har vi en hund som ser väldigt lustig ut.. ;-)

När hunden är färdigtrimmad (maken åkte iväg för att kolla om ÖoB eller Rusta möjligen har hundtrimmers) funderar jag på att baka en sockerkaka med Vendel. Varje kväll läser vi "Totte bakar" men vi har bytt ut det mot "Vendel bakar" så att det ska bli lite mer spännande. Numera behöver jag inte läsa texten för Vendel berättar själv vad han behöver när han ska baka och vilka tillbehör han ska ta fram. ;-)

Hmm, Vendel behöver nog ett bad också när jag tittar närmre på sorken. Det är ju dagisdag imorgon och då måste man vara hel och ren. Nja, hel är han väl inte precis, han hoppar och klättrar överallt, så hela han är full av blåmärken - inklusive ett på kinden - och sår överallt, men ren kan han ju vara åtminstone. Jag hoppas att blåmärket på kinden ska försvinna innan dagisfotograferingen på onsdag. Nej, nu ska jag sätta igång "Pettson o Findus" åt Vendel så jag kan surfa ikapp på FL och Facebook en stund. ;-)

Första inlägget...

Jag har länge velat skaffa en blogg och nu har dagen äntligen kommit då det är dags. :-) Förut har jag bloggat med ojämna mellanrum på favoritsajten familjeliv.se men jag kände att det var läge att skapa en lite mer "offentlig" blogg.

Med tiden kommer läsarna att få lära känna mig och min familj, boendes på Gotland, genom vardagar u fest som det sjungs i visan. I magen ligger mitt fjärde barn, det andra gemensamma med min make. Sedan tidigare har jag två tonåringar vars far bor på fastlandet och så en 3-årig huligan som retar gallfeber på syskonen, fadern och mig men som samtidigt skänker en sån otrolig glädje och lycka bara genom att finnas till. Jag är särbo med min man, vilket räddade vårt (snart) 6-åriga äktenskap. Hemma hos mig bor en svart katt och hos maken finns en lurvig hund. Kanske kommer de att få gästspela då och då i bloggen också.

Väl mött!