Klinte marknad och glutenfritt bröd.

Idag blir det marknad i Klintehamn. Vi har missat de större - Slite och Kräklingbo - men nu är vi lite sugna på att komma ut en sväng. Nog har vi lite baktankar med det hela också, vi har nämligen hittat ett hus i Klinte som verkar intressant, så vi tänkte smyga förbi där med bilen och kika lite idag. Själva marknaden lockar ju inte så mycket, nuförtiden, när vi slutat med godis och sötsaker, men det kan väl vara kul att se lite folk om inte annat och Vendel äter ju fortfarande godis ibland.

Vi sov rätt dåligt inättras, men jag tog upp Vemund i min säng vid 6 och han sov faktiskt till 8 då Vendel ropade från toan att han behövde hjälp. Nåja, vad är väl en bal på slottet? (Läs; Vad är väl en sovmorgon mot att få gosa med sina kids?)

Till frukost skulle jag göra linfröscones, men jag glömde bort att sätta in dem i ugnen och kokade några ägg med smör till istället. Sconesen blev klara nån timme senare, men jag tänkte att dem kan vi ju ta med som mellis på marknaden, de är glutenfria så Vemund kan äta dem - och han gillar dem!

Den 5/10 (nästnästa vecka alltså) ska läkaren ringa och då ska vi besluta hur vi går vidare med ev. utredning om det nu är glutenintolerans Vemund har. Vi märker iaf att han alltid blir gnällig och pruttig om han får i sig mjöl, medan han är sitt vanliga gosiga jag om vi lyckas undvika gluten i hans mat. Själva äter vi ju inget gluten, så det är om vi är lata och ger honom vanligt bröd, burkmat eller barngröt som han blir dålig. Nu bakar jag allt själv till honom och gör även glutenfria LCHF-pannkakor och det går ner med god aptit i lillkorven. Hoppas nu att det inte är gluten, men är det det så vet vi och kan fortsätta som nu - utan mjöl i hans mat.

Nej, nu ska jag göra mig i ordning så vi kan dra iväg några mil söderut! :)

Att jag aldrig lär mig..

Ibland undrar jag hur jag tänker - om jag tänker alls. Idag promenerade vi hem i det vackra vårvädret från öppna förskolan. Skönt med frisk luft och motion, men attans vad ont det gör i höfterna nu! Sedan bakade jag alltså bullar. Jag kände redan när jag satte degen att det var en dålig idé! Nu har jag bakat en liten sats med bullar, en halvliter degvätska bara, och jag har så ont i axlarna, nacken och armar, händerna, fingrarna att jag vill gråta.. Är det värt det? Varför inte bara köpa en påse bullar? Jo, Vendel fyller 4 år imorgon och jag vill verkligen bjuda på hembakta bullar till fikat här då, men ändå.. Korkat! Det som är ännu mer korkat är att jag när en "hemlig" dröm om att öppna ett café någon gång i tiden, med bara hembakat och ekologiskt nyttigt fika. Jo tjena! Vem skulle baka det då? Inte jag i alla fall! Nu ska jag ta en varm, nybakt bulle och se ett avsnitt av Arkiv X med maken och sedan blir det ett gäng värktabletter och sängen nästa. =)

Jag har bett om hjälp - kors i taket!

En av fördelarna med att gå till öppna förskolan är att man får se att man inte är ensam om att ha ett litet trotsmonster hemma. Flera av de andra grabbarna som var där idag kunde minsann de också! Vendel var för ovanlighetens skull väldigt lugn och "snäll". Hemma känns det som en liten ljusning också, egentligen helt osynlig och omärklig, men den finns där i luften, som pollen ungefär.. Kanske är de andra pojkarna precis lika jobbiga som Vendel när de är hemma, kanske skulle de också hugga tevesoffan 20 gånger med den vassa kökskniven om de kom åt en, kanske slår de också sitt husdjur så fort de kommer åt och kanske skulle de gömma sina föräldrars värdesaker femtio gånger om dagen, bara de fick en chans?

Jag tycker faktiskt inte att vi är särskilt släpphänta eller svaga i vår föräldraroll. Vi gör vad vi kan för att lära barnen att skilja på rätt och fel, ditt och mitt och att man inte får göra illa varken människor eller djur. Mina äldsta barn lärde sig tidigt att man alltid ska vara snäll mot djur, varför kan inte Vendel lära sig det? Så fort han får en chans (när vi så mycket som bara vänder blicken mot våra bestick vid matbordet) så passar han på att ge hunden ett tjuvnyp, eller en spark, eller ett bett under bordet. Jag orkar inte! Nu har vi försökt i nästan 3 år att få honom att vara snäll mot djuren och lite bättre har det blivit, men det är långtifrån bra!!

På dagis säger de att han är som alla andra barn, varken bättre eller värre. Hur kan det komma sig? Beror det på att det inte kan uppstå samma situationer där som hemma och på öppna förskolan? Det finns förstås inga djur på dagis, men på öppna förskolan kan Vendel ryka ihop med vemsomhelst närsomhelst. Gör han inte det på dagis? Vad beror det isåfall på, är det för att jag inte är med där? Kanske beror känslan av ljusning här hemma på att jag anar en chans att få lite stöd i rollen som förälder och att Vendel kanske, kanske, kanske (håll tummarna) kan få lite fler timmar på dagis, i alla fall såpass att jag hinner ikapp mentalt, får vila lite och ladda om batterierna.

Jag orkar inte dra hela ramsan om min eviga trötthet, ständiga värk och orkeslösheten en gång till på dagis, men med min mans hjälp ska jag göra ett försök så att chefen och personalen där faktiskt förstår att nu när jag ber om hjälp gör jag det för att jag inte klarar mer nu. Jag är en person som har väldigt svårt att be om hjälp och möter jag motstånd när jag väl ber om hjälpen så lägger jag ner och biter ihop för att på sikt bryta ihop. Det vill jag inte vara med om igen. Jag ber om hjälp för att jag inte kan reda ut det på egen hand, så snälla håll tummarna att vi faktiskt får hjälp på förskolemötet imorgon! Sedan återstår bara att be om hjälp hos en läkare så att jag kan få reda ut vad jag kan göra för att må bättre själv också.

En annan fördel med öppna förskolan är att man kan låta personalen hjälpa till att reda ut situationer, att aktivera barnen och ta dem en stund så att man kan få tid med andra barnet. Idag insåg jag dock att personalen förmodligen missuppfattat en del. Jag är så mycket med Vendel hemma och har varit det hela tiden under hans småbarnstid, så när jag kommer till öppna känns det så skönt att "släppa iväg honom" en stund och bara ägna sig åt Vemund eller få prata med andra vuxna. Nu är personalen oroad över att jag inte har "kontakt" med Vendel, men det är ju tvärtom egentligen. Visst, de ser ju bara vad de ser, men jag får nog förklara nästa gång att jag inte har problem med anknytningen, däremot med hur jag ska sätta gränser.

Nu ska jag i alla fall dra gränsen för det här inlägget och gå och göra en bulldeg så att mina stora sorkar kan få lite nybakta bullar. När jag läser på förpackningar med köpta bullar är det (nästan) så att jag inte kan äta dem. Visst förtjänar alla barn åtminstone minnet av en bullbakande mamma, även om det inte riktigt var så verkligheten såg ut!? =)

Fler vårbilder...

Vi bestämde oss för att kolla Valborgselden i Roma 30 april 2010.

Varmt och skönt och vacker sång.. som vi inte fick höra så mycket av.
Det här är en typisk Vendelpose just nu - Vill inte!!

Samtidigt kan han vara världens goaste!

Men nog tycker jag att jag skymtar ett horn på huvudet..?

Första glassen för säsongen tidigare under dagen. Tyvärr kom regnet..

Vi bakade pizza en kväll när vi var sugna.

Värst vad lång tid det behövs för att den ska svalna tyckte Vendel.

Det som gjorde att han fick en egen Star Wars-tröja!

Jag hittade den här på rea och köpte den till Vemund.

Vendel vägrade acceptera att den inte var hans -

trots att den är i storlek 80!

De utlovade recepten..

En sportig Vemund gympar på täcket 7 mars 2010.

Tröjan han har är arvegods i strl. 80 från hans syster

som hade den när hon var över 1 år gammal!

Så här ska "Brödet för hälsan" se ut om man gjort rätt..

..och så här kan det se ut om man råkar ta för liten form.

Receptet på Brödet för hälsan

3 dl vetegroddar

2 dl vetekli

3 dl havregryn

2 dl rågmjöl

6dl vetemjöl

6 dl grahamsmjöl

2 tsk salt

6 tsk bikarbonat

12 dl filmjölk

3 dl mörk sirap eller brödsirap

Blanda samman de torra ingredienserna. Häll ner sirap och fil och blanda väl. Smörj och mjöla 2 st. 2-litersformar. Fördela smeten i dem och grädda i nedre delen av ugnen 150 grader i ca. 60-80 minuter tills bröden känns färdiga, prova gärna med en provsticka.

Recept på "Myllan-brödet"

antingen:

2 dl havregryn

1 dl vetekli (eller 1 dl linfrön)

eller:

1 dl havregryn

2 dl rågkross

eller:

1 dl havregryn

1dl rågkorss

1 dl linfrön

blanda ihop någon av ovanstående blandningar och låt svälla i 4 dl hett vatten.

Smula under tiden ner ett paket jäst i 3 dl ljummet vatten (37 grader).

Rör ner grynblandningen i jästspadet. Tillsätt:

2 tsk salt

2 msk sirap eller honung

2 dl grahamsmjöl

2 dl rågsikt

7 dl vetemjöl

och rör ihop till en ganska lös deg. Låt jäsa under bakduk i 30 minuter. Dela sedan degen i 4 delar och platta ut den till längder på bakplåt med bakplåtspapper. Två längder till varje plåt. Låt jäsa ännu en gång under duk, cirka 30 minuter. Grädda i mitten av ugnen på 250 grader i cirka 10 minuter. Frys in det bröd du inte äter direkt, för det blir inte gott om det ligger framme. Det är bättre att ta fram och tina så mycket man vill ha varje gång.

Det fina med båda de här brödrecepten är att man "tager vad man haver" till dem. Saknas en sorts mjöl kan man byta ut den mot en annan sort eller bara variera sig efter smaken för stunden. Man kan hälla i linfrön, nötter eller solrosfrön för lite mer fibrer och tuggmotstånd eller någon annan torkad frukt, exv. russin.

Marknad i Roma 6 mars 2010

Det supergoda brödet enligt "Myllan-receptet".

Mmm, kärleksmums..

Marknadsfynden: Tre bodies och en tröja..

En sommarsuite, två bodies och ett par byxor.

Tre bodies plus en mössa.

Byxor, body, tröja och strumpbyxor.

Sist men inte minst en supersnygg BOOB-tunika för 40:- !!!

Idag var dagen jag längtat länge efter; Lördag 6 mars.. Dags för en av Roma Temamarknaders marknadsdagar med tema "BARN". Me löööv! Tyvärr är inte maken riktigt lika exalterad som jag så vi kom inte iväg så tidigt som jag hade hoppats. Man måste nästan vara där och hänga på låset när de öppnar för att kunna göra de stora fynden. De allra allra bästa förutsättningarna har man förstås om man själv är med och säljer, för då får man förhandskolla och köpa av de andra kvällen innan själva marknaden. Nåja, vi kom dit runt halv 12 och det fanns visst en hel del fynd kvar ändå. Vemund har nu 3 "nya" pyjamasar, ett helt gäng bodies och några byxor. Själv fick jag tag på en BOOB amningstunika, i toppenskick, för 40:- !!! Det kallar jag fynd. =) Allt som allt gick väl kalaset på strax under 400:- så nu blir det till att sälja av hans urvuxna kläder på tradera för att finansiera det hela.

Jag har ju dessutom fått span på en ny vagn som jag vill ha till Vemund, så det blir till att sälja mycket saker. ;-) Jag älskar verkligen min Gesslein Panorama från 1972 (eller om det var 1970?) men den är alldeles för tung för mig att hantera när jag är ensam och tyvärr får den inte ens plats i min bil. Däremot att köra den är en dröm, även för mina värkande handleder. Sorgligt nog har ett av läderbanden till upphängningen gått sönder också och jag har nu mailat till Gesslein i Tyskland och frågat om de har några reservdelar till den. Deras vagnar av idag är inte ens i närheten av hur de såg ut i början av 1970-talet!!

Nåväl, vagnen jag spanat in är en BRIO Sing. Det är väl BRIOs svar på Bugaboo, som är en alldeles för dyr vagn för mig, även som begagnad. En Sing (begagnad såklart) klarar min ekonomi dock, med knapp nöd förstås, men det är en bagatell.. Jag har haft kontakt med en kvinna som vill sälja sin och som är villig att leverera den till Stockholm, där antingen jag eller syrran kan hämta upp den. Hoppas nu att affären går i lås. Håll tummarna är ni snälla!

Grattiskortet jag skickade till min far kom förresten i retur hem till mig. Dock var kuvertet öppnat! :-o Som tur var hade jag inte lagt ner annat än kortet (fattig som jag är ;-)) men det var lite surt att någon hade öppnat det ändå, för min avsändaradress stod mycket tydligt på baksidan av kuvertet. Maken åkte i alla fall till Posten och klagade och som "plåster på såren" fick vi ett ark frimärken. Tja, alltid något.. Men själva poängen var ju ändå att någon öppnat kuvertet som var till min pappa!

När jag kollade min blogg nu visade besöksräknaren på 999 besökare! Den som är inställd på att visa enskilda besökare. Wow! Jag har ju bara haft räknaren ett par veckor.. *impad*

På tal om imponerad.. Igår bakade jag bröd, ett supergott och lättbakat ett som jag fått receptet på från öppna förskolan. Jag ska försöka komma ihåg att lägga in receptet här sedan. Dessutom blev det en plåt kärleksmums för att fira att Tin kom hem från fastlandet igår. Just nu har jag två formar av mitt absoluta favoritbröd i ugnen. Det är ett gammalt recept från 1970-talet tror jag och det kallas "Brödet för hälsan". Jag bara älskar det, det är massor av olika sorters mjöl och gryn i, samt filmjölk och sirap. Jag minns att jag bad mamma baka det och bjuda på dagis när jag gick där, för jag var så förtjust i det och ville att alla mina kompisar också skulle få smaka. Det är ju inte bara att det är gott; När man läser vad det är i köpebrödet blir man ännu mer motiverad att baka sitt eget bröd känner jag. ;-)

Nu är det dags att ta ut brödet och njuta några ljumma brödbitar med smör som smälter.. Mmm!

Ja just det, alla hjärtans dag var det ju...

Alla hjärtans dag-kladdkakan... den goda av dem!

Hmm, jag var så upptagen med att störa mig på min misslyckade hårklippning (joo, jag ÄR missnöjd) så jag höll på att glömma att det är Alla Hjärtans Dag idag. Vi var inte så jätteromantiska precis, det är inte vår stil. Jag försökte vara det i början av vårt förhållande, men maken "glömmer" alltid alla högtider så jag gav upp mer eller mindre, jag också. Visst, han kommer med små blommor eller visar uppskattning på annat sätt, så han är väl inte precis o-romantisk, men tja..

Vi tillbringade första delen av dagen i sängen (vi sov alltså, inget annat) drakskolan blev nämligen framflyttad en timme till klockan 11 och vi är inte de som klagar på sovmorgon.. Vendel var inte helt aktiv idag heller, men det märktes en klar förbättring gentemot föregående söndagar. När skolan var slut åkte vi hem och hämtade storebror och sedan gick vi till ... tadaaa.. Mc Donalds!! Romantiskt va? Ska man få hela familjen - någorlunda - nöjd på samma gång så är det iaf ett av de bästa alternativen.

Hemma igen bakade jag kladdkaka i långpanna. Jag har skrutit för min bästis att jag aldrig misslyckas med det receptet.. Hör upp, man kan misslyckas med det! Jag skyller mitt misslyckande på makens snobberi. Han vill nämligen inte nöja sig med billigaste vetemjölet i affären utan ska promt köpa Kungsörnens specialvetemjöl. *fnyyys* Det som är så bra med det är tydligen att det jäser bättre än med annat mjöl.. Nu har vi väldigt mycket kladdkaka - i ugnen! Första satsen blev inte alls god så jag gjorde en enkel sats i pajformen istället och det brukar aldrig vara problem. Med Kungsörnens special blev det stooora problem. Kakan jäste över alla bräddar och nu är det som sagt kladdkaka i halva ugnen! Den får maken rengöra.. ;-) Nästa gång vi åker och handlar är det jag som tar det billigaste mjölet på hyllan!

Ikväll ska vi äta god mat i alla fall och se någon mysig film i soffan hela familjen. Imorgon ska Vemund till sjukgymnasten och då kommer en handkirurg med och kollar också och sedan ska vi direkt till bvc för vaccinering. Tur att verksamheterna ligger i samma hus! ;-)

Vemunds dop 6 februari 2010

*pheeew* Nu kan jag äntligen pusta ut efter allt som varit kring lille Vemunds dop. Det har varit mycket förberedelser och det är ju okej, men när saker gång på gång bara inte vill som jag så tär det på humöret och krafterna. Dels har jag bakat och det gick ju rätt bra, men inte ville spritsen som jag ville när jag skulle dekorera cup cakesen.. Sedan skulle jag brodera dopklänningen. Det finns ett starkt vägande skäl till att jag valde träslöjd i skolan!! Jag kan inte brodera och jag gillar det inte heller.. Nåja, det löste sig rätt väl ändå. Men när jag skulle ta fram mössan som hör till dopklänningen och stryka den var den puts väck! Vi har letat och letat, vänt upp och ner på hela huset, men mössan är och förblir borta!

För vår del var det väl inte hela världen att Vemund inte fick döpas i den, men nästa som ska ha klänningen (Vemunds syssling) vill ju säkert ha den. Vi MÅSTE hitta mössan! Den är handsydd och tillverkad speciellt för att höra ihop med klänningen av min lilla farmor som gick bort året innan hon skulle fylla 100 år, så det är mycket nostalgi förknippat med klänningen. Den är sydd 1939 tror jag. Farmors alla tre söner, några av deras kusiner, vi barnbarn och våra barn har alla döpts i klänningen, och förhoppningsvis ska även våra barnbarn döpas i den. Alla de som döpts har fått sitt förnamn och födelsedatum inbroderat och det är roligt att läsa på klänningen och se alla stilar som finns.. :-)

Nåväl, dagen före dopet anlände Vemunds gudfar med fru (min allra bästa tjejkompis) på morgonen och på kvällen kom min älskade dotter med båten. Det innebar att det inte blev så mycket sömn den dagen, förutom några timmar mitt på dagen som blev mig och Vemund förunnade. Vi ville ju ändå passa på att umgås med alla när de nu rest hit för vår skull. Som tur var skulle både bästisen, gudfadern och dottern bo hos oss så vi fick se dem rätt mycket ändå. Vi fick till och med lite egentid - utan barn - maken och jag eftersom vi kände att vi tryggt kan lämna ansvaret för både Vendel och Vemund till bästisen med man. Tyvärr var vi tvungna att använda den tiden till de sista matinköpen och tårtbeställning inför dopet. ;-)

På dopdagen, den 6 februari, var det till att gå upp tidigt och kolla att allt fanns på plats, fixa håret, sminka sig (tjejerna) och knyta slipsar (tjejerna!) och packa in allt i bilen (killarna). Vi skulle vara i kyrkan (Visby Domkyrka, Santa Maria) redan klockan 9.30 så vi åkte hemifrån 9.15. Vendel var riktigt duktig och tramsade inte så mycket som han brukar. Vemund var snäll och go som vanligt och hängde bara med.

Vi som skulle vara med i dopföljet samlades i ett eget litet rum där Vemund fick mat och vi klädde om honom i klänning och så varvade vi ner lite före ceremonin. Även där gick allt bra. Vemund var ett litet solsken, log och var glad och höll nästan på att somna precis innan det var dags för prästen att hälla vatten över hans huvud. Som första psalm sjöng vi "Du vet väl om att du är värdefull" och så talade prästen lite om dopet och vad det innebär. Efter en stund orkade jag inte hålla Vemund och då fick pappan överta. När det var dags för själva dopet fick de som ville komma fram till dopfunten och titta. :-) Vendel och hans kusiner skötte sig exemplariskt, väl påpassade av Vendels gudmor (min bästis) och min dotter, deras avgudade storasyster/storkusin. Lite russin gjorde väl sitt till.

Prästen var varm och mysig och lät barnen höras i kyrkan, det lilla de nu yttrade sig. Allt kändes jättefint. Nästa psalm var någon som heter något i stil med "Upp ur de vilda djupa vatten.." typ.. Vacker text i alla fall. Gudfadern fick hälla upp vattnet när vi sjöng den psalmen. Prästen frågade vilka namn vi valt till vår son och jag fick säga dem; Varg Sindre Vemund. Så fick Vemund vatten på huvudet, prästen försökte lyfta honom på raka armar, det gick rätt bra, men 8,6 kg bebis i dopklänning är rätt otympligt.. ;-) Därefter fick gudfadern hålla sin gudson medan gudmodern läste en vacker, egenkomponerad dikt till Vemund. Som sista psalm sjöng vi "Tryggare kan ingen vara". Gudmodern fick sedan hålla gudsonen hon med.

Efter ceremonin fick de som ville känna på dopvattnet, min mamma passade på att känna hon också. (Vattnet förvarades förresten i en dopskål som använts på min mammas sida, så även där kom lite tradition med.) När allt var klart blev det tillfälle till fotografering och sedan fick min syster (gudmodern) hälla ut vattnet i en speciell liten "ho" i sakristian som leder vattnet ner till "vigd jord". Det vattnet får ju inte komma i orätta händer eller på fel plats. Gudmor och gudfar fick sina fadderbevis och där kom nästa fadäs! Trött och förvirrad som jag var när jag bokade dopet uppgav jag gudfaderns namn som ogift till prästen.. Han bytte ju efternamn till min bästis namn när de gifte sig och det visste jag mycket väl, jag var ju tärna på bröllopet till och med. *skäms* Nåja, det får vi ordna så att det blir rätt!!

När vi bytt om på Vemund var det dags att låta gästerna åka till lokalen medan vi åkte till Ica Maxi och hämtade de beställda smörgåstårtorna och köpte lite kompletterande saker till fikat. Väl i lokalen var det trevlig stämning, maken och Vemunds gudfar hade dukat så fint kvällen innan och nu hade gudfadern och hans fru bryggt kaffe och dukat fram det som skulle till inför serveringen.. Bara att tacka och ta emot!

Tårtorna, en med räkor och en med skinka, var gudomligt goda (jag som inte är förtjust i smörgåstårta annars) och det var en strykande åtgång på dem. Efter maten öppnade vi doppresenterna. Tänka sig, inte en enda dublett den här gången heller. Vi lyckades med det konststycket till Vendels dop och nu körde vi favorit i repris.. Bara fina saker var det - bild kommer i senare inlägg. Efter presentöppningen bjöd vi på kaffe och cup cakes, kladdkaka och kärleksmums. Alla barnen satt snällt och stilla och åt under "sittningen" men efter fikat var det slut på lugnet och det blev ett väldans farande runt i lokalen. Tur att vi hyrde den för annars hade vi aldrig fått plats med allt. Vemund själv sov sig igenom det mesta, han vaknade mitt i för mat och sov sedan till presentöppningen.

På kvällen tog vi det lugnt i tevesoffan, åt chips och såg film. Maken var och städade lokalen och fixade allt själv. *älskar* Trots små missar och fadäser måste jag säga att Vemunds dopdag blev riktigt lyckad. Hoppas att våra inbjudna gäster och dopbarnet själv också håller med om det!

Cup cakes!

Jag har bakat mitt livs första cup cakes! (Muffins heter det väl på "svenska".)

Det var jätteroligt, enklare än jag trodde, och visst blev de fina? :-)

Bvc, trevlig gemenskap och telefonerande..

Idag var det återigen dags för ett besök hos vår underbara sköterska på bvc. Hon får en alltid att känna att man har världens sötaste och duktigaste barn ju. Idag kommenterade hon t.ex. att Vemund var så stadig i nacken för att bara vara 5 veckor och så var hon imponerad över att han följde föremål med blicken och gav henne riktiga svarsleenden när hon pratade med honom. Som mamma blev man ju såklart extra stolt då. (Maken säger förstås att det är alla Vemunds extrahakor som gör honom så stadig i nacken! ;-)) Sedan vi var hos bvc förra gången (för 15 dagar sedan, dvs den 2/12) hade Vemund lagt på sig drygt ett kilo! Längden hade inte ökat så mycket, men han följer sin egen kurva fint där. Vikten har tagit ett skutt upp på två kurvor över "medel". Aktuell vikt: 6130 g, längd: 57,5 cm och huvudomfång: 39 cm. Min söta lilla knubbkorv! Jag kom ihåg att fråga om ett eventuellt navelbråck på Vemund som oroat mig lite, men det skulle växa bort med tiden, så då var det ännu en sak att släppa tankarna på.

Efter bvc-besöket fick Vemund en extra påfyllning och sedan satte vi oss i cafeterian på Korpen så att jag också fick lite ätbart i mig. (Min viktkurva tänker jag inte redovisa än på ett tag!) När jag ändå var så nära min "gamla" arbetsplats hörde jag av mig och frågade om de ville träffa Vemund irl. Det ville hon som jobbade, så vi pulsade dit genom snön. Det är max 200 meter att gå dit, om ens det, men det kändes som en kilometer i den här snön och blåsten. Mina tankar på att promenera hem med vagnen försvann alldeles. Det var jättekul att träffa min "gamla" arbetskamrat och prata bort en liten stund. Visserligen har vi kontakt på facebook och via sms men det är ju alltid roligare att ses öga mot öga och prata än via datorn. :-) *saknar arbetskamraterna, men kanske inte arbetet i sig*

Maken fick komma och hämta oss med bilen när han hade hämtat Vendel på dagis. Han (maken) hade ägnat hela tiden åt att bära in ved som han köpte igår. Det var nästan 2 kubik så han fick jobba sig varm innan allt var inne. När vi kom hem körde han tillbaka med släpet han lånat till Boge medan Vendel såg film och Vemund och jag slappade i sängen. För en gångs skull somnade jag inte när jag la mig, men det är ju lite enklare att hålla sig vaken när man vet att man har ensamt ansvar för en väldigt påhittig 3-åring i huset. :-o

Ikväll hade jag tänkt ringa mamma och syrran för att kolla det sista inför julen så vi äntligen kan boka vår resa, men så såg vi film (julfilmen Polarexpressen) och som vanligt blev klockan för mycket.. *suck* Ja ja, det är bara att hoppas att jag kommer ihåg att ringa i tid imorgon istället. Jag kom däremot ihåg att ringa Försäkringskassan och fråga varför jag inte fått barnbidrag för Vemund. De skulle kolla upp det och återkomma.. Ja tack!

Nu ska jag mata det stackars spädbarnet som inte fått mat på säkert 10 minuter nu och lägga mig och sooova! Imorgon blir det mer knäckkokande hoppas jag, för Vendel har hjälpt till att äta det jag inte lagt i burk. Ska försöka komma ihåg att köpa ingredienser till en rocky road också. *slurrrp*

Julbak!

Nu finns det lussekatter och dito bullar i frysen och igår fick jag äntligen ändan ur vagnen och gjorde en pepparkaksdeg! Idag ska vi baka! De här formarna valde Vendel ut på IKEA:

Pepparkaksformar med djurmotiv! Vendel valde dem såklart för ekorren.

(Bild från www.ikea.com)

(Receptet till pepparkaksdegen fick jag av en arbetskamrat i Värnamo. Hon var en riktigt bitchig häxa när jag började jobba där, men med tiden tinade hon upp och vi lärde oss uppskatta varandra. Hon rökte och jag tjatade alltid på henne att hon skulle sluta, men hon sa att hon hade så bra kondition och alla värden på hälsokollen var alltid bra. För ett par år sedan fick jag höra att hon hade gått bort i strupcancer - orsakad av rökningen. *sorgligt* Nu hedrar jag henne genom att varje år baka pepparkakor efter hennes recept!)

Idag kokade jag knäck också, för känner jag min lillasyster rätt gör inte hon det. Hon gillar inte knäck, hur man nu inte kan gilla det godaste julgodiset som finns!! Jag vägrar att fira jul utan knäck, så nu har jag gjort en insats för att rädda julen! ;-)

Luciadagen 2009

Vemund i tygblöja från IKEA 13/12 -09

Syskonkärlek igen! 12/12 -09

Lussebulle! 13/12 -09

Idag vaknade vi någorlunda pigga och utvilade redan vid 10-tiden. Jag undrar om det kan ha att göra med att en viss ung sork faktiskt sover mer än 1,5 timme i sträck nattetid numera? Skönt var det i alla fall att sova ostört en längre stund.

Vemund och jag var nere på ÖoB och Rusta och köpte de sista (?) julklapparna, lite mer julklappspapper och några påsar saffran. Han var snäll och go' och sov det mesta av tiden så att mamman fick shoppa i lugn och ro. Nu ikväll har jag bakat lussekatter och släta saffransbullar - igen! Jaha, nu vaknade lillsorken. Lagom till det här inlägget var färdigskrivet. Bra tajming!

Sömn och bakning.

Vi sov superdåligt inättras, både maken, Vendel och jag. Vendel vaknade gråtandes mitt i natten och var rädd för bilar. Han somnade om i sin säng men vaknade efter en stund igen och då fick han ligga i min säng. Trångt och varmt, men ganska mysigt ändå. På morgonen orkade vi knappt ta oss upp, men man får ju leka vuxen och masa sig upp i alla fall. När Vendel var iväg på dagis gick vi och la oss igen och jag sov mellan 10.30 och 14!! :-o *skönt*

Maken har (nästan) trimmat klar hunden nu, han är åtminstone såpass lurvfri att man kan se att han är en schnauzer. ;-) Under tiden bakade Vendel och jag äntligen den där kakan jag har lovat honom i flera dagar nu. Det blev en helt vanlig sockerkaka, snabbt och enkelt att röra ihop, även för en treåring. När den var klar såg vi andra avsnittet av "Ullared" från kanal 5 tillsammans. Inte utan att jag blir lite sugen på att åka och shoppa där igen. Bästisen hörde av sig och vi sms:ade lite fram och tillbaka. Usch, har dåligt samvete att jag inte orkar prata med någon nu, men det blir nog bättre bara bebisen kommer. *önskar*

Ännu en av novembermammorna har fått sin lill* bebis, men hon var också på övertid så det var henne väl unt! Grattis "Wingtear"!

Nu väntar jag på att maten ska bli klar och sedan ska vi se Jurassic Park 3 (vi såg 2:an igår) och så får vi försöka komma tidigt i säng, för imorgon ska Vendel vara på dagis 8.45 och fotograferas. :-) Jag vill verkligen att han ska vara pigg och glad och komma till sin rätt då, för det är ju de bilderna man använder till julklappar åt släkten! ;-)