onsdag 25 november 2009

Jag visste det!

Vår jäkla skitunge (Vendel 3,5 år) bråkar alltid med den där jäkla skithunden (Bamse 10 år) och jag lackar ur på deras ständiga strider!! *arg min* Emellanåt är de världens bästa vänner, men så kan inte Vendel hejda sig utan slår eller biter hunden. Gaah! Det hjälper ju inte vad vi säger, gör eller hotar med! Hunden kan ju inte vara ifrån honom ens en minut heller, man kan tro att de är siamesiska tvillingar..

Igår satt vi och fikade. Vendel tappade något på golvet som hunden snabbt snodde åt sig. Vendel försökte ta tillbaka godbiten med våld och hunden markerade genom att hugga! Resultat: Ett präktigt jack i överläppen på Vendel, några timmar på akuten och en tejpremsa som måste sitta kvar på hans läpp.. (Har ni försökt få en treåring att låta bli att pilla på något som sitter i vägen och kliar på deras mun??) Jag blir galen! Dessutom kan jag inte släppa tanken på var hugget kunde ha tagit istället. Ansiktet är ju ganska känsligt trots allt.

Idag åkte maken hem med hunden till sin mor så att både hund och barn kan få lite ro. Framförallt är det skönt för oss föräldrar att slippa gå och passa på de båda hela dagarna!

3 kommentarer:

  1. Kanske an lär sig att inte strida med hunden nu?

    Jag minns hur jag satt brevid vår första tax på köksgolvet och blev uppläxad av pappa (jag var i krypåldern, taxen under 1 år) för jag hade dragit hunden i svansen när han åt och hunden hade följaktligen nafsat efter mig. Vi fick lika mycket skäll båda två. Jag gick aldrig mer nära ätande hundar, han gick aldrig mer nära små barn.

    SvaraRadera
  2. Hmm, det är ANDRA gången Vendel blir biten i läppen och han har inte lärt sig ett dugg för idag kom hunden hem igen och Vendel var direkt på honom.. :-( *gaaah*

    SvaraRadera