onsdag 11 november 2009

Vår son är här!

Jag är väldigt glad åt att jag sov några timmar mitt på dagen igår, de visade sig vara välbehövliga! Vi gick och lade oss vid 22-tiden igår kväll, men vid 23 kände jag hur det blev mindre angenämt i trosorna, jag är glad att det låg en binda i.. Jag gick på toa och då såg jag att vattnet i bindan var blodblandat, men jag tänkte att det säkert berodde på en liten blödning i livmodertappen. För säkerhets skull la jag i en ny binda och satte på mig TENS-apparaten. Maken förstod nog inte riktigt vad som hände och jag ville inte säga för mycket om det var falsklarm igen.

Efter en halvtimme satte värkarna igång. De kom tätt, med 5-6 minuters mellanrum redan från början, men de höll bara i sig mellan 30 och 45 sekunder. Vid 02.15 ringde jag förlossningen för att höra om jag skulle komma in på koll eller om jag skulle avvakta. Bm tyckte att jag kunde stanna hemma så länge jag kände mig bekväm med det. En kvart senare kändes det inte alls bekvämt! Värkarna kom med ett par minuters mellanrum, men var fortfarande bara 30-45 sekunder långa och började nu göra ont! Maken ringde och vi var välkomna ner.

Som vanligt ville de köra en ctg-kurva och det var okej bara jag fick lustgasen. Den fick jag omgående! Bm ville känna efter och sa att vattnet inte hade gått..? Däremot var bebisens hjärtslag lite stressade så bm ville sätta en skalpelektrod. Hon varnade för att det kunde göra att allt avstannade en stund. Lugnt tyckte jag, bara jag får andas lite. När hon kände efter var jag öppen 5 cm. Efter att hon tog hål på hinnorna gick allt i en rasande fart. Efter en liten stund sa hon att jag var fullt öppen och jag kände att jag hade krystvärkar. Maken påpekade att jag gärna ville föda knästående och jag hörde genom lustgasdimman att bm sa att huvudet redan var ute!! Jag hade aldrig i livet lyckats ställa mig på knä i det läget och bara någon minut senare kom nästa krystvärk och så var bebisen helt ute! Klockan var då 03.19 och mitt fjärde barn fick se dagens ljus för första gången. Nåja, lite dämpad nattbelysning var det ju, men ändå.. Makens och mitt andra gemensamma barn, skapat av KÄRLEK!

Vi hade ju bett om sen avnavling och bm respekterade vår önskan, så när navelsträngen hade slutat pulsera helt fick jag klippa av den! Medan jag väntade på att så skulle ske inspekterade jag mitt fjärde barn. En son, precis som vi visste, men vad vi inte visste var att han saknar 3 fingrar på vänsterhanden.. Han har bara pek-och långfingret. Underarmen är också något förkortad. För oss gör det inget, men det som stör i sammanhanget är att vi gjorde ett 3D-ultraljud på Tittut i Stockholm och i protokollet där står att han har 5 fingrar på varje hand.. Hmm!

Direkt efter förlossningen gick jag och duschade medan lillen fick bekanta sig med sin far. Jag började skaka tänder i duschen och frös som aldrig förr, antagligen en liten chockreaktion. Sonen fick i alla fall ligga på mitt bröst och åt så fort han fick chansen. Vi blev lämnade i fred i nästan en timme och sedan kom de in med en fantastisk frukostbricka och en liten flagga. Under tiden åt lillsorken två gånger till och sedan fick han ligga i min säng och sova en stund. Därefter var det dags för en liten check. Det mesta såg fint ut, förutom handen då, och en grop i ryggen, precis ovanför rumpan. Vikt: 4120 gram, längd 53 cm, precis som jag hade gissat!!! Huvudomfång 36 cm och temp 37,3. När jag skulle på toa fick han ligga i sin fars famn igen och där sov han gott.

Pappan åkte hem vid halv sju för att ta hand om livet där hemma. Vendel ska fotograferas på dagis idag och jag vill verkligen att han är med, och stackars tonåringen som varit barnvakt sedan 2.20 inättras ska till tandläkaren, men skolan kan han få slippa tycker vi. Nu ska jag försöka sova en stund medan bebisen gör detsamma! *lyckliga fyrbarnsmamman*

1 kommentar: