Fredag den 13:e - en bra dag!

Min lille älskling sov sött nästan hela natten, vilket man inte kan säga om rumskamratens lillsork. Han gallskrek från 2 till 4.30, nonstop! Jag led både med mamman och mig själv, jag behövde verkligen sova. När hennes son äntligen tystnade, eller det var väl för att hon gick ut ur rummet med honom, vaknade Vemund och var hungrig. Gääääsp!

Vid 6.30 gav jag upp mina försök att sova och gick ut och satte mig och såg morgonteve med Vemund medan jag matade honom. Barnläkarronden kommer redan vid 8 på fredagar så det kändes inte lönt att försöka sova innan dess. Läkaren, Anders Lindfors, kontrollerade att allt såg bra ut och gav ett OK i rumpan.. ;-) Det betyder att det är okej att åka hem idag.

När läkarkontrollen var klar gick jag ut och åt frukost och sedan passade jag på att lägga mig och vila en stund. Jag tror att Vemund känner sådant på sig, för om han så har sovit en eller tre timmar så nog vaknar han och vill ha mat när jag vill sova. Jag försökte ringa min mamma och gratulera henne på födelsedagen, men hon var på möte och kunde inte svara. Jag slumrade till ett par timmar i alla fall och Vemund sov sött i sin balja. Strax före lunch kom en sköterska och undrade om vi var klara för PKU-provet. Jag ammade Vemund och sedan gick vi och gjorde provet. Sköterskan stack honom i handryggen, men det kom inget blod alls, hur hon än grävde. Jag hatar verkligen nålar och hade svårt att titta, men försökte vara lugn för Vemunds skull. Till slut gav hon upp och drog ut nålen och då kom det tillräckligt med blod för att kunna ta testet. Skönt!

Till lunch var det sparrissoppa och pannkaka med sylt. När jag födde min dotter för 13 år sedan blev jag lovad sparrissoppa under förlossningen, men jag fick aldrig någon, så det har liksom saknats en portion sparrissoppa i mitt liv sedan dess. Det kändes som en liten kompensation att få det på bb innan jag åkte hem idag. ;-)

Efter lunch pratade jag med mamma och sedan packade jag ihop alla våra saker och så letade jag upp en sköterska för att göra hörselscreeningen. Den gick utmärkt, det var bara lite svårt att få proben att sitta kvar i örat medan jag ammade för att få honom lugn och stilla. Känslig maskin det där..

Vid 15.30 kom pappa Peter och hämtade oss. Det kändes lite konstigt att ta med sig sitt barn och sin packning och lämna den varma och trygga bb-miljön, men samtidigt är det ju skönt att vara hemma hos sig själv och få lära känna sin bebis på hemmaplan. Vi fick skriva på papper att vi hade rätt barn med oss och så fick vi en remiss till barnläkaren angående dysmelin 7 dec och en tid nu på måndag för en vanlig läkarundersökning eftersom vi gick hem före 72 timmars ålder på Vemund.

Vi åkte direkt till affären och handlade lite godis, julmust och annat fredagsmysigt och sedan var det äntligen dags att åka hem och visa upp lillebror på riktigt. Vendel var riktigt uppspelt, men han var inte alls så "på" sin bror som jag befarat. Hunden Bamse däremot var tvungen att göra en grundlig check och genomnosning innan han godkände den nya valpen. Storebror Tin låg och klappade sin lillebror en lång stund, han blev lite kär han också! Vem blir inte det förresten..? Nykläckta bebisar är väl det mysigaste som finns att gosa med!

Vemund och jag lade oss och hade mat-/mysstund medan maten blev klar och jag sov nog lite drygt en timme tror jag. Nu har vi ätit pasta och köttfärssås, sett film (6:e dagen med Arnold S.) och ätit godis. Vendel kunde inte låta bli att hoppa bara liiite i soffan när Vemund låg där, men annars var han stor och duktig kille och han springer och hämtar saker åt mamma och bebisen hela tiden. *älskar*

Nu ska vi göra natt och hoppas att det blir lugnt så vi får sova ikapp lite. Vemund har ju i princip sovit sedan igår eftermiddag, bara med undantag för blöjbyten och lite mat emellanåt, men min sömn behöver absolut en "re-start"!! Wish me luck!