Vi kikar vidare och drömmer både natt och dag..

Jag älskar verkligen mina barn så att hjärtat kan brista, men vissa stunder är de ändå ganska billiga.. Som klockan 4 på natten när jag ska upp klockan 6 för att jag ska till jobbet. Vemund vaknade först och pratade och pratade och vägrade vara tyst. Efter en stund kom Vendel tassande och det är ju faktiskt ganska mysigt att ha ett litet barn bredvid sig i sängen, tänkte jag. Jo, om det lilla barnet inte ligger och knackar en på axeln, trycker en på armen, sparkar en i ryggen, drar en i håret och pratar oupphörligen i två timmar, mitt i natten, så kanske!

När klockan väl ringde i morse var jag mer död än levande och inte blev det bättre när Vendel störde Viljar så att han vaknade och ville ha mat, men inte kunde koncentrera sig för att storebror pratade så..

Nåväl, jag hann mata och byta på Viljar, ge Vendel frukost och se till att Vemund kom upp och fick på sig ny blöja och kläder innan vi hastade iväg till dagis i det snorhala väglaget. Naturligtvis glömde jag att säga att jag skulle bli sen att hämta Vemund och så angav jag tiden jobbet slutade som hämtningstid för Vendel.. *suck*

Trots allt gick det ganska bra att jobba - även om vi typiskt nog var "nollvikade" - och på eftermiddagen när jag ringt och bett om ursäkt att jag var sen på väg till Vemunds dagis och halkat mig fram till Vendels dagis och fått med båda hem så begav vi oss iväg hela familjen Kaos till Klintehamn och tittade på ett hus där en bit utanför samhället. Jättemysigt, absolut med charm och potential, men med på tok för mycket att göra vid. Vi kommer inte att ha tid, ork och ekonomi till det, men jag önskar att det legat lite bättre till (närmare ett samhälle) för då hade det faktiskt varit värt all möda.. Nej, vi letar vidare och under tiden får vi göra vårt bästa för att få ordning på det hus vi har så att vi äntligen kan få det sålt.

Nu ska jag fortsätta se "Once upon a time" på kanal5, medan Viljar sover sött bredvid mig här i soffan. Vemund sover i sin säng och Vendel är åtminstone i säng. Egentligen borde jag också sova, men det är en del saker jag måste kolla upp på nätet först.

Ha ett fint veckoslut. Det ska jag ha och imorgon ska jag ta mig tid att baka chokladbollar med Vendel och Vemund!

Inte utvilad...

Usch, det blev en riktigt jobbig natt. Vemund vaknade flera gånger i timmen och sen drömde jag en äcklig mardröm och låg vaken i någon timme för att komma på roligare tankar. Vendel vaknade vid 6 och försökte väcka alla andra också. Vid 7 gick han upp med sin far och en kvart senare ville Vemund också upp. *gäsp*

Nu är Vendel iväg på sitt älskade dagis och Vemund hjälper mig att plocka ner viktiga saker inför resan. Typ sina nycklar, en napp och en strumpa han hittat i tvättkorgen. ;)

Jag ska ta resten av tvätten till tvättstugan och sedan får jag nog överta packandet så att vi får med det jag vill ha med också. Vemund åt bara några smörgåsrån och lite gurka till frukost, så jag ska försöka truga med lite gröt om en stund. Själv behöver jag mer kaffe, men både mitt kaffepulver och grädden är på väg att ta slut, så jag vet inte om det räcker till en omgång till. Det får väl bli en mugg te annars...

Jag tror...

...minsann att vi har ett hus på gång! Håll nu alla tummar för oss snälla, söta, rara! Det här är verkligen mitt (förhoppningsvis vårt) Drömhus med stort D. :)

Att följa sina drömmar.

Jag vet inte om det är åldersnoja eller bara en vaknande insikt om att det börjar bli dags att vakna till och göra något med sitt liv. Oavsett vilket så hade syrran och jag en diskussion förra helgen om vikten av att följa sina drömmar och göra det man verkligen vill, inte bara det man måste. En av mina drömmar var att ha många barn, gärna fyra eftersom jag har lite "magi-tänkande" men fler skulle inte vara annat än varmt välkomna och den drömmen har ju blivit uppfylld nu. Då är det dags att ta itu med mina andra drömmar och planer.

Som det här med utbildning till exempel. Jag har valt strategiskt för att få kompetens att söka jobb på ställen där det alltid finns behov av arbetskraft och där man (nästan) alltid har chans att få jobb. Jag är glad över min undersköterskeutbildning och socionomutbildningen, båda är mycket bra att ha med sig, inte bara i ett yrkesmässigt perspektiv, utan även för mig personligen. Men, och det är ett stort MEN, det är ju inte det jag vill göra med mitt liv!

Det finns ett par yrken som lockar mer än andra och det är dels att arbeta med barn på något vis och dels att få vara kreativ och konstnärlig. Det kreativa kan få yttra sig både i att jag målar, fotograferar, skapar, skulpterar, kreerar, syr, etc och att få skriva. Det vore roligt att vara journalist eller skribent för något kreativt magasin, kanske till och med på en kreativ sida i ett föräldramagasin, så att jag kunde kombinera alla mina önskemål, men även att skriva små noveller eller "stories" vore roligt.

För att få göra något av det här verkar det som om jag måste sätta mig på skolbänken - igen - och det känns lite roligt, men även skrämmande. Dels har jag inte råd med själva studierna och dels är det ju yrken/sysselsättningar där det redan nu är svårt att få jobb eller lönsamhet. Ytterligare en sak som ligger till hinder är min ständiga värk. Den gör ju att jag inte orkar arbeta inom t.ex. hemtjänsten eller äldreomsorgen och något säger mig att jag inte skulle orka med barnomsorgen på heltid heller. Det räcker att bära runt på Vemund ett par timmar om dagen. ;-)

Det syrran och jag funderade över var då; Varför gör vi inte verklighet av de här drömmarna - innan det blir för sent?! Jag vill inte sitta där på ålderns höst, med värkande fingrar och dimmigt sinne och ångra allt jag inte gjorde. Alla drömmar som aldrig blev, alla tavlor som aldrig målades, alla historier som aldrig kom på pränt.. Det finns så mycket jag vill göra!!!

Som föräldraledig har jag ju ett gyllene tillfälle att göra allvar av åtminstone några av drömmarna. Jag är hemma hela dagarna, visserligen med en bebis som vill ha ganska mycket uppmärksamhet och omsorg, men resten av tiden (han har faktiskt en pappa som kan ta hand om honom också) har jag ju hur mycket tid som helst att skriva, måla, baka, skapa.. Ja, göra vad jag vill. Så, varför gör jag då inget?! Svaret är nog lite komplext. Det allra största, och mest vardagliga hindret är att nästan allt jag vill göra kostar pengar, och det har jag inte så mycket av när jag är föräldraledig. Sen finns det andra små förargliga hinder (eller ursäkter?) Dels behöver jag ju lugn och ro, inspiration för att skapa, dels behövs det gott om utrymme, speciellt om jag ska måla och dels har jag den där "Jantelagskänslan" att jag inget kan och inget är.. Tyvärr! Tänk om jag skulle ta och sparka den där "Jante" i baken, röja undan lite för mina saker och sätta mig ner och SKAPA! Det vore så skönt att komma igång och det skulle säkert ge lite positiv energi att ta med sig i vardagen också.

En annan dröm jag har är att starta eget! Efter att ha sett program som Lyxfällan fick jag dock en liten skvätt kallvatten över min heta iver. Det är så mycket att tänka på, skatter och avgifter, tillstånd och blanketter att det skulle förta hela glädjen över ett eget litet företag. Stress förvärrar ju min värk och jag kan bara tänka mig hur mycket stress det vore att ha det fulla ansvaret för en egen firma och dessutom pressen att få lönsamhet i det hela. Visst kan man starta en liten webshop eller något men min dröm är lite större än så och då behövs en stor lokal som det ska betalas hyra för och så måste man (läs: jag) städa och hålla ordning och .. nä, där dök den drömmen.

Nu sover Vemund eftermiddagsluren, så jag ska gå och vara lite kreativ en stund i alla fall, så får vi se vart det leder.