Julen 2010

Jag får ju aldrig tid att sitta ner i lugn och ro och blogga. Ser fram emot att Vemund ska börja på dagis.. ;) Fast å andra sidan hoppas jag ju att jag har ett jobb att gå till då istället.

Jag tänkte skriva några rader om vårt julfirande ändå. Vemund och jag tänkte ju tjuvstarta genom att gå till Myllan och äta gröttallrik, med skinksmörgås och pepparkaka den 22 december. Eftersom det var vid 9 så tänkte jag att jag kunde skippa frukosten och bara ta ett glas c-vitaminbrus och min vitamintablett. Det var ett dåligt val. Jag mår alltid illa av det där bruset och tabletten och än värre blir det faktiskt i kombination med te av någon märklig anledning. Hur som helst så kräktes jag *ursäkta detaljerna* och eftersom det är influensatider vågade jag inte ta risken utan ringde och avbokade vår plats, ringde till AF (dit jag skulle efter gröten) och avbokade det mötet och sen ringde jag till FK och sjukanmälde mig. Illamåendet gick över i samma stund som jag hade kräkts klart, men det är ju dumt om det nu vore "red alert".

Vi stannade hemma och tog det lugnt istället och packade klart det sista inför resan. På natten hämtade maken Saga nere vid båten, så det var segt att komma upp nästa dag. Vi gick upp redan vid 5-tiden eftersom båten skulle gå vid 7. Vendel och Vemund fick ingen frukost, utan vi klädde på dem och satte dem i bilen direkt. Vi fikade lite på båten istället och efter någon timme somnade Vemund. Vendel låg och tittade på Barnkanalen och klagade över att han mådde illa. Aahhh! Som tur var så verkade det bara vara vågorna som gjorde det. Vi hade hur mycket packning med som helst, så jag är glad att Saga var med. Tyvärr hade vi råkat få med en extra kasse julklappar, helt i onödan, det var sån't vi skulle öppna hemma ju. Nåja, med förenade krafter kom vi av båten, på bussen, av bussen, till tågen, från tågen till nästa buss och hem till syrran. Det var skönt att vara där så tidigt på dagen för en gångs skull. Där åt vi lite lunch, beundrade granen och sen däckade Vemund igen.

På eftermiddagen den 23 kom min (vår) mamma också. Till kvällsmat blev det ärtsoppa och punsch, vilket varken jag eller mina barn äter/dricker, så vi fick komplettera med pannkakor. Vemund blev helkass i magen trots att han inte åt en enda bit (bara köttbullar) men jag kom på att jag delade hans mat med mina bestick. Tro om han är så känslig att det räcker? Natten tillbringades i lillkusinens trånga tjejrum, med massor av småpyssel för Vemund att stoppa i munnen. Jobbigt! Dessutom hade han ju magknip och bajsade löst flera gånger. Att vi låg på tunna madrasser, att det var kallt och att Vemund inte hade någon spjälsäng att hållas still i var inte något som bidrog till god nattsömn heller. Men det är ju det där med hjärterum och stjärterum. Vi var glada att ha någonstans att sova överhuvudtaget. :)

På julaftonsmorgon var jag riktigt trött efter stöknatten, men när jag hörde syrran dra igång Bosse Larssons band med jullekar och "Nu är det jul igen" och hörde den klassiska bjällran vid 8-tiden fick jag ändå en liten tår i ögat av nostalgi. Det är så här julen ska börja! :) När jag var liten ringde bjällran redan vid 6, men ingen av oss orkar upp så tidigt nuförtiden, och det blir ju bara längre väntan på Tomten för barnen. När vi hade klivit upp tittade vi ut på balkongen. Jomenvisst, Morgon-Tomten hade varit där och lämnat paket till allihop! Till och med katterna hade fått varsin julklapp. Vendel var överlycklig, han fick choklad i sitt paket (villket vi andra också fick) så han tyckte att det här var en Tomte som förstod hans önskningar. :)

Vi åt en rejäl julaftonsfrukost och sedan lekte barnen väldigt snällt i flera timmar. Vid 11 var Vemund trött och Saga och jag passade på att sova middag med honom. Runt 1-tiden kom syrrans svärföräldrar och svägerska och vi åt en hejdundrande jullunch med allt som hör julbordet till. Det enda jag "saknade" var revbensspjäll, men det klarar man sig utan. :) Barnen fick ett eget litet bord där de satt snällt och åt och när de var klara såg de på teve. Inte en enda gång hörde jag dem tjata efter Tomten.

Klockan 15 var det så dags för Kalle Anka, en ask Paradis och slappande i soffan efter all mat. Ungarna är ju föga imponerade av tecknad film, men satt med och tittade ändå. När Kalle var slut ringde det på dörren! En stor och tjock, rödklädd herre klev in och frågade om där fanns några snälla barn. Tydligen tyckte barnen det för de ropade JAAA så det skallrade i fönstren. Det delades ut julklappar till höger och vänster och alla var så glada. Många fina klappar fick vi, men gladast blev nog jag över en fin mugg med min bloggbanner som dekoration. ;) Sorkarna fick ekorrar (Vendel) och vargar (Vemund) av flera stycken. Kul tycker jag! Självklart fick de en massa annat fint också. Vendel fick bl.a. en mycket uppskattad dinosauriedräkt av sin gudmor med man, men jag hann inte fotografera honom i den. :)

Det blev en sen kväll och när ungarna ville se Sagan om Ringen (eller nån av de i trilogin då) så kände vi att det var dags att säga godnatt. Vemund krånglade och gnällde tills jag mitt i natten kom på att han behövde en ny blöja. Lite salva och en torr blöja, som sagt, så sov han gott igen.

På juldagen var allt lite avslaget och ungarna började smågnabbas. Jag kände att jag inte orkade med en natt till på tunna madrasser med gnällig Vemund (jag misstänker att han fick i sig både för mycket gluten och för många clementiner de här dagarna) så jag bokade hemresan samma dag. Det jag missade var att det var sk*tväder på Östersjön, men när jag fick höra det var resan redan bokad. Med något färre pinaler i packningen tog vi oss in till Stockholm igen, åt lite på Mc Donald's och Vendel fick med sig en ballong som han först tappade utomhus (och som Saga fick springa och hämta) och som sedan inte tålde värmeskillnaderna mellan inom-, utom- och sedan inomhus igen så den smällde, innan vi äntligen satt på bussen till Nynäs.

Barnen skötte sig fortsatt jättebra, men ombord på båten (vi hade hytt tack och lov) fanns inget att se på tv så Vendel blev rastlös och bråkade runt tills både Saga och jag tröttnade och hotade med att ringa Tomten så han fick hämta tillbaka alla paket. Elakt, jag vet, men ibland är det bara hot som funkar. ;)

Runt 0.30 var vi äntligen hemma på en väldigt kall och blåsig, men ack så efterlängtad ö. Att få krypa ner i sin egen varma, mjuka säng, med Vemund i spjälsängen igen var rena himmelriket. Vi hade en helt underbar julhelg med syrran och övrig släkt, men som man säger; "Borta bra, men hemma bäst!"