
Min läkare ringde äntligen idag igen med svar från de prover som togs förra måndagen. Som tidigare visade det stor folsyra- och B12-brist och nu ska jag få recept på tabletter som ska hjälpa till att få tillbaka normala värden. När jag läser på om
b-vitaminbrist blir jag ännu mer
förvånad och arg för att den läkare jag gick till för 7 år sedan inte tog de proverna utan avfärdade mig med att jag var överviktig och att värken möjligen var psykisk! *morrar*
Jag bad om att få ta andra vitamin- och mineraltester för att se om det är fler saker som saknas i kroppen. Dessutom bad jag om att få ta ett prov för att se om jag har glutenintolerans eller om jag kan utesluta det. Något i min kropp gör att jag inte kan ta till mig vitaminerna i det jag äter. Om det sedan beror på graviditeterna, amning eller något fel i mag-tarmkanalen spelar ju inte så stor roll, bara det upptäcks nu och kan åtgärdas. Imorgon ska jag dit och låta dem sticka mig i armen igen.. Mosig i hjärnan som jag är glömde jag att fråga om jag bör sluta amma Vemund, både för min (bristen förvärras?) och hans (får han i sig alla näringsämnen han behöver med mjölken?) skull, men för säkerhets skull har jag utökat hans grötportioner lite och idag åt han en fralla franskbröd (bara inkråmet) och nästan en hel banan i tillägg till gröten. Inget fel på aptiten hos den sorken inte. ;)
Ett tecken på att jag inte mår bra (förutom tröttheten, värken, domningar och en viss nedstämdhet) är att jag tappar hår som en överkörd gnu! Varje gång jag duschar sätter silen igen på en gång eftersom håret bara rasar av mig. =( Samma sak om jag drar handen genom håret, då har jag minst 10 strån i handen. Jag har alltid haft tjockt och starkt hår, så när jag ser de svaga, avbrutna stråna känns det helt surrealistiskt.. Ni ska tänka hur det ser ut när Vemund fått ett rejält tag i mitt hår med sin lilla, kladdiga, men ack så starka hand!