"Tandis"...

Den 24 var det så dags för första besöket då de faktiskt skulle göra något annat än att bara undersöka mina tänder. Jag var inställd på rotfyllning, men min tandläkare tyckte att vi skulle gå ut i lugn takt och ville börja laga en tand som han sett början till karies i på röntgen.

Jag fick lägga mig i stolen och pulsen var lätt uppe i över 180 slag/minut, jag lovar! Jag bad om bedövning och det fick jag, jag fick till och med bedövning innan bedövningen! Jag fick en äcklig salva som gjorde att jag faktiskt inte kände när han satte sprutan i tandköttet. *lättad*

Innan han hann börja själva ingreppet kände jag att jag inte kunde behärska mig så tårarna började rinna ändå, fast jag inte hade tänkt gråta. Det var en så'n ångest att ligga där så det var omöjligt att hindra droppandet. Tandläkaren och sköterskan var hur gulliga som helst, torkade mina tårar och väntade tills jag samlat mig lite innan de började själva borrandet. Tandläkaren gjorde många pauser och frågade hur det gick. Jag hade inte ont i alla fall och käken höll sig på rätt plats också. Gissa hur lättad jag var när jag gick därifrån!

Förra måndagen var jag iväg igen och den här gången gjorde det mycket ondare med sprutan. Såpass att jag spände mig så mycket så effekten uteblev under hela lagningsproceduren. Som tur var så var den tanden redan rotfylld, så det gjorde inte ont ändå. När ingreppet var klart slappnade jag äntligen av och då tog bedövningen! Jag var snyggt bedövad i halva underkäken och ner mot örat i två timmar när jag kom hem!! :D

I måndags var det "äntligen" dags att påbörja rotfyllningen. Tandläkaren menade att den tanden också var död, så det borde inte göra ont, men jag har ilningar i den när jag dricker kallt eller äter något sött, så jag vågade verkligen inte testa utan bedövning. Den här gången fungerade salvan bättre och bedövningen började faktiskt ta innan vi påbörjade behandlingen. Läkaren körde ner några äckliga "sågar" i tänderna och sedan mätte han hur djupa kanalerna var med hjälp av röntgen. Därefter fyllde han igen allt igen. Ont gjorde (och gör det) i käken efteråt och även i tanden (?) men jag hoppas att det ska bli bättre när hela behandlingen är klar.

Även de två senare gångerna höll sig käken på plats. Skönt! Min tandläkare tyckte att det här går ju bra, men han skulle bara veta vilken påfrestning det är för mig, både innan själva besöket, under tiden jag ligger där på britsen och även ett par timmar efteråt. *phuu* Nästa gång blir det lagning av en annan tand där lagningen släppt och sedan fortsätter rotfyllningen. A never ending stoooory...