lördag 27 mars 2010

Att följa sina drömmar.

Jag vet inte om det är åldersnoja eller bara en vaknande insikt om att det börjar bli dags att vakna till och göra något med sitt liv. Oavsett vilket så hade syrran och jag en diskussion förra helgen om vikten av att följa sina drömmar och göra det man verkligen vill, inte bara det man måste. En av mina drömmar var att ha många barn, gärna fyra eftersom jag har lite "magi-tänkande" men fler skulle inte vara annat än varmt välkomna och den drömmen har ju blivit uppfylld nu. Då är det dags att ta itu med mina andra drömmar och planer.

Som det här med utbildning till exempel. Jag har valt strategiskt för att få kompetens att söka jobb på ställen där det alltid finns behov av arbetskraft och där man (nästan) alltid har chans att få jobb. Jag är glad över min undersköterskeutbildning och socionomutbildningen, båda är mycket bra att ha med sig, inte bara i ett yrkesmässigt perspektiv, utan även för mig personligen. Men, och det är ett stort MEN, det är ju inte det jag vill göra med mitt liv!

Det finns ett par yrken som lockar mer än andra och det är dels att arbeta med barn på något vis och dels att få vara kreativ och konstnärlig. Det kreativa kan få yttra sig både i att jag målar, fotograferar, skapar, skulpterar, kreerar, syr, etc och att få skriva. Det vore roligt att vara journalist eller skribent för något kreativt magasin, kanske till och med på en kreativ sida i ett föräldramagasin, så att jag kunde kombinera alla mina önskemål, men även att skriva små noveller eller "stories" vore roligt.

För att få göra något av det här verkar det som om jag måste sätta mig på skolbänken - igen - och det känns lite roligt, men även skrämmande. Dels har jag inte råd med själva studierna och dels är det ju yrken/sysselsättningar där det redan nu är svårt att få jobb eller lönsamhet. Ytterligare en sak som ligger till hinder är min ständiga värk. Den gör ju att jag inte orkar arbeta inom t.ex. hemtjänsten eller äldreomsorgen och något säger mig att jag inte skulle orka med barnomsorgen på heltid heller. Det räcker att bära runt på Vemund ett par timmar om dagen. ;-)

Det syrran och jag funderade över var då; Varför gör vi inte verklighet av de här drömmarna - innan det blir för sent?! Jag vill inte sitta där på ålderns höst, med värkande fingrar och dimmigt sinne och ångra allt jag inte gjorde. Alla drömmar som aldrig blev, alla tavlor som aldrig målades, alla historier som aldrig kom på pränt.. Det finns så mycket jag vill göra!!!

Som föräldraledig har jag ju ett gyllene tillfälle att göra allvar av åtminstone några av drömmarna. Jag är hemma hela dagarna, visserligen med en bebis som vill ha ganska mycket uppmärksamhet och omsorg, men resten av tiden (han har faktiskt en pappa som kan ta hand om honom också) har jag ju hur mycket tid som helst att skriva, måla, baka, skapa.. Ja, göra vad jag vill. Så, varför gör jag då inget?! Svaret är nog lite komplext. Det allra största, och mest vardagliga hindret är att nästan allt jag vill göra kostar pengar, och det har jag inte så mycket av när jag är föräldraledig. Sen finns det andra små förargliga hinder (eller ursäkter?) Dels behöver jag ju lugn och ro, inspiration för att skapa, dels behövs det gott om utrymme, speciellt om jag ska måla och dels har jag den där "Jantelagskänslan" att jag inget kan och inget är.. Tyvärr! Tänk om jag skulle ta och sparka den där "Jante" i baken, röja undan lite för mina saker och sätta mig ner och SKAPA! Det vore så skönt att komma igång och det skulle säkert ge lite positiv energi att ta med sig i vardagen också.

En annan dröm jag har är att starta eget! Efter att ha sett program som Lyxfällan fick jag dock en liten skvätt kallvatten över min heta iver. Det är så mycket att tänka på, skatter och avgifter, tillstånd och blanketter att det skulle förta hela glädjen över ett eget litet företag. Stress förvärrar ju min värk och jag kan bara tänka mig hur mycket stress det vore att ha det fulla ansvaret för en egen firma och dessutom pressen att få lönsamhet i det hela. Visst kan man starta en liten webshop eller något men min dröm är lite större än så och då behövs en stor lokal som det ska betalas hyra för och så måste man (läs: jag) städa och hålla ordning och .. nä, där dök den drömmen.

Nu sover Vemund eftermiddagsluren, så jag ska gå och vara lite kreativ en stund i alla fall, så får vi se vart det leder.

3 kommentarer:

  1. Vad inspirerande det var att få läsa det vi diskuterade om på din blogg. Att vi håller på och bloggar är ju ett litet steg på vägen i våra kreativa drömmar. Sitta och småskriva lite om ditten och datten. Mina drömmar är ju (som du vet) att få skriva och publicera mina alster, både blogg, roman och dikter. Sen så har jag ju börjat skriva lite på intranätet på jobbet också som jag ibland får göra lite på arbetstid. Där får jag även fotografera lite också och dokumentera och det ger mig massvis med positiv energi som gör att jag går runt på som små moln och ler även i den gråtrista vardagen. :-)
    Jag tycker att vi sparkar båda våra jante i bakarna och sätter igång och förverkligar drömmarna nu!!
    Kramar och lycka till!

    SvaraRadera
  2. Ja lycka till!
    Du har ju förutsättningarna - det viktigaste - talang för att måla, skulptera och skriva.
    Bloggen är ett bra startförsök tycker jag. Inte ens språkpolisen har något att invända.

    Kram fån pappa (en ung lovande konstnär he he
    h)

    SvaraRadera
  3. Nu gjorde du mig riktigt nyfiken!

    Vendeltid?

    Bor själv i Vendel och jobbar i skolan med vendeltiden på schemat nu och då....

    Berätta!

    SvaraRadera