lördag 1 maj 2010

Värk, Valborg och en vandal...

Nu har min bästis kommit, umgåtts och åkt.. Vi har haft några väldigt trevliga dagar med umgänge, fika och lite förskottsfirande av Vendels 4-årsdag. Tyvärr var inte vädret så trevligt så vi fick nöja oss med en enda dag på sta'n. Lite shopping av kläder *host* till Vemund blev det och så två tröjor som Vendel fick i present. En jättesöt från Molo med fotbollsspel-motiv och en med den där lilla roboten R2D2 (?) från Star Wars. Det roliga med Molo-tröjan var att han faktiskt fick ett riktigt fotbollsspel också. Ni vet ett sån't där med gubbar som sitter på rad på en pinne och så ska man snurra pinnarna för att få gubbarna att "sparka" bollen i mål. Han har spelat med sin gudmor, mig och sin pappa och han fuskar lika grovt mot allihop, men det viktiga är väl att han har roligt. =) Vi firade årsdagen med lite fika (köpt, jag orkar inte ens baka! *skandal*) och besök av farmor och så gudmor då. Riktigt trevligt hade vi. Bästa presenten var kanske den från gudmor och hennes man, en radiostyrd bil!! Vilken lycka för en 4-åring. Visserligen har han inte motoriken för att köra den, men bara att ha en egen bil som kör när man drar i spakar.. Hurra! En stor lastbil i plast från farmor och ritblock med kritor var förstås roligt också.

Mindre roligt är Vendels humör, trotsande och att han ständigt stjäl saker. Jag hittar nästan aldrig min mobiltelefon eller kamera där jag senast lagt dem och frågar jag Vendel kan han i 9 fall av 10 berätta var de ligger, eftersom det är han som gömt dem. Det är så tråkigt! Idag har han lyckats stjäla min kamera två gånger och sedan tog han en karta Alvedon som han gömt och glömt. Jag har jätteont idag och maken kom in med tabletterna till mig på morgonen för att jag ens skulle komma ur sängen och när jag tänkte ta med resterande tabletter ut till köket - just för att Vendel inte skulle få tag i dem - hade han redan hunnit före, min lille vandal..

Vi har pratat med förskolans personal och de förstår inte aaalls vad vi pratar om när vi säger att Vendel är trotsig, bråkar med andra barn och stjäl saker. Han är såååå snäll och duktig på dagis, det är iiiinga problem alls med honom. Nähä, vad bra då! Då gör det väl inget om han är där lite mer, eller?

Just nu orkar ingen av oss vara pedagogisk när det gäller hans fostran. Vi har följt alla råd från föräldratidningar och böcker, broschyrer från bvc och råd från personal på förskolan men inget hjälper. Vi har gått från att ha uppmuntrat, mutat, bett och involverat Vendel i alla beslut som rör honom till att vara stränga, hota, "bestraffa" och skälla men ingenting biter på honom. På förskolan säger de att vi måste vara hårdare och visa att vi inte tycker att hans beteende är okej. Tro mig, Sveriges lagstiftning tillåter inte det! Det som fungerat bäst på sista tiden är att ta Vendels saker i pant när han tagit något från oss, men inte ens det bryr han sig om nu. Vi vill inte göra honom rädd eller otrygg eller skrämma till lydnad men när vi försöker resonera eller be honom att arbeta med oss istället för mot oss skrattar han bara, springer iväg och fortsätter buset/bråket. We need help!

(Hehe, jag vet vad min pappa kommer att säga nu; att jag var exakt likadan som barn och att jag får skylla mig själv som skaffar fler barn, men det är inte poängen. Poängen är att jag har jättefina barn, varav ett just nu är trotsigare än skolboksexemplen, så därför ber vi om hjälp innan det går för långt. Punkt!)

Nu har jag återigen fått tillbaka min kamera från Vendel (den låg under hans täcke i sängen den här gången) så jag ska ladda över lite bilder som får illustrera mina senaste inlägg. Jag måste bara ta en Alvedon - från den återfunna (bland skorna i hallen) - kartan ihop med en kopp kaffe. Visst var det Valborgsmässoafton igår, men vi var helnyktra och stod riktigt nära elden så jag är inte bakis eller öm för att jag frös. Jag får skylla på att min ständiga följeslagare Värken bara är på extra jävligt humör att jag har extra ont idag.

2 kommentarer:

  1. Min särbo säger att Vendel vill bli sedd.
    Å det är nog förklaringen.
    Men hur man agerar när man ser och ser och inget hjälper har jag aldrig klurat ut.
    Det borde vara förbjudet att skaffa barn med kortare mellanrum än 5 år.

    SvaraRadera
  2. Ja precis! Vi SER och SER, BEKRÄFTAR och BEKRÄFTAR.. Men som någon sa, "mycket vill ha mer".. ;) Tror att barn som har tätt till syskonen har stor glädje av det när värsta trotsperioden gått över. Det låter trist med så stort glapp till nästa syskon!

    SvaraRadera