fredag 28 maj 2010

Veckan som gick..

Det är redan fredag! Vart tog veckan vägen? Vi som skulle hinna så mycket.. =)

Tänkte ju skriva vad vi gjorde förra helgen, men det känns nästan out-of-date nu ju. Nåja, vi var nere på hamnen en dag, maken, Vemund och jag. Där visade det sig att det var PrimörPremiär så vi kollade in i gamla silon och smakade gotländska delikatesser och besåg fina konstverk som ungdomarna på Donnergymnasiet ställde ut. Maken hittade Alexandra Pascalidous nya kokbok till ett riktigt bra pris och eftersom grekisk mat i princip är det enda vi aldrig lagar så var den ett välkommet tillskott i bokhyllan vi har i köket! Som en ren bonus fick vi en liten pratstund med Alexandra själv och en otroligt gullig signatur i boken med en kärleksfull hälsning till vår familj. Vilken underbar människa! :) Dessutom träffade vi på en gammal vän (nej, hon är inte gammal) som jag inte sett på ett tag, när vi var nere och åt glass, så det var en riktigt härlig dag - en sån som ger energi!

På söndageftermiddagen lyckades jag få iväg maken på en föreställning av Bitterfittan Airlines med underbara Sofia Wärngård Lang i huvudrollen (ja, nästintill den enda rollen, men de andra rollerna spelas ju av henne också, så..) Nog för att han varit för jämställdhet och kvinnors rätt till lika villkor inom både samhälle, arbetsliv och familj förut, men efter föreställningen hade ytterligare en dörr i hans medvetande öppnats tror jag. Tack Sofia! :)

På måndagen var vi på utvecklingssamtal i Tins skola. Han är ju tonåring ut i gympadojjorna min son, men kanske öppnades ett eller annat, om inte dörr så kanske fönster, i hans medvetande nu så att han förstår att han måste kämpa på och få bra betyg om han ska komma in på den utbildning han vill om ett år! Man kan ju inte luta sig tillbaka och hoppas att man ska klara sig på genomgående G (med ev. ett eller annat VG i småämnen) för att komma in på ett populärt program! Nåväl, han verkade lite mer mottaglig för våra argument nu när de backades upp av läraren också.

I onsdags var det så dags för nästa stora händelse i vår värld av förskolor och skola. Jag (och Vemund) var på besök på den avdelning Vendel ska börja på till hösten. Han blir nu officiellt stor! Det är sista anhalten innan allvaret - den riktiga skolan - börjar. Jag förstår inte hur det gick så fort! Nyss var han ju i Vemunds storlek och när jag skolade in honom på förskolan hade han inte ens lärt sig gå. (Det gjorde han 4 dagar efter att han blivit 18 månader f.ö.) Min lille bebis börjar bli stor.

Tur att jag har Vemund att gosa med en tid till. Inte för att han är så pluttig heller. Nu rullar han fram över golvet här på kontoret så fort att jag knappt hänger med. Det är skillnad mot Vendel som inte kom en meter förrän han fyllt 1 år.. För att riktigt understryka hur fort tiden går har jag idag ansökt om förskoleplats till Vemund också. Shit, tiden går fortare än jag hinner med, snart är jag gammal ju! *beställer tant-permanent och färdtjänst*

Vendel ska få ha ett litet kalas för 3 kompisar nu imorgon, bara för att ha något som får honom att känna sig stor och bekräfta att han faktiskt fyllt 4 år. De andra killarna är av ungefär samma skrot och korn som Vendel och jag gillar att umgås med deras mammor, så det blir nog en ganska "relaxed" tillställning. Håll nu tummarna att grabbarna kan hålla sams de timmar vi har kalaset. :) Detta gav oss ju även en anledning att röja upp lite i huset, något som av någon anledning blivit sorgligt eftersatt på sistone. Jag antar att vi lagt kraft, energi och tankar på annat som förhoppningsvis var viktigare just då. Nu ser jag hur mycket kläder (urvuxna av Vendel och långtifrån ivuxna av Vemund) som ligger och dräller. Var gör man av dem under tiden då? Jag menar, det är ju säkert ett år eller två tills Vemund kan ha dem.. *i-landsproblem*

Ja, ja.. I torsdags var jag och tog nya prover också. Jag bad ju om glutenprov (usch vad trist om jag skulle vara glutenintolerant, men det vore skönt om det fanns en enkel förklaring till mina kroppsliga problem) och D-vitaminprov, samt magnesium. Det gick bra att sticka mig den här gången, men ett litet blåmärke blev det ändå. Det visade sig att de inte kollar järn, men det har å andra sidan legat bra under graviditeten, så jag hoppas att det fortfarande är okej. Mamma hade pratat med sin läkare och han trodde att hon har något som kallas Polymyalgia Rheumatica och hon funderade på om det kan vara det jag har också, men jag stämmer inte riktigt in i patientgruppen. Bland annat har jag ju haft mina symptom i många år och är inte mellan 50 och 60.. ;) Jag träffade på min läkare och passade på att fråga om amningen och hon sa att nu när jag börjar på B-vitaminbehandlingen så är det ingen fara för varken Vemund eller mig. Han tar vad han behöver ändå, så det är bara jag som blir lidande vid amningen. Men, som sagt, med tillskott så ska det gå bra ändå.

Efter provtagningen var vi på sta'n och hämtade ut lite kläder som jag beställt via Lindex hemsida. Jag ska försöka komma ihåg att lägga upp bilder på dem. På sta'n mötte jag två av mina f.d. arbetskompisar! Jag har inte sett dem på ett tag så det var roligt att springa på dem båda två, med bara ett par minuters mellanrum. När jag såg dem insåg jag att jag faktiskt saknar att vara social! Jag umgås nästan aldrig med andra än maken och barnen, nu får det bli skärpning på den fronten! När kalaset är överstökat ska jag ta mig i kragen och baka lite till och bjuda in arbetskompisarna också! *skriver mental note to myself*

Nu ska vi äta lite mat (kött med vitlökssmör och hemlagad potatisgratäng) och sedan slappar vi en stund innan det blir ett sista ryck med städning, fixande av kläder och nattning av små barn. Tin är iväg hos en kompis och lanar, så vi har "bara" två barn hemma ikväll. Kanske vi kan få möjlighet att se en bra film, utan att bli störda ikväll? Man kan ju hoppas.

5 kommentarer:

  1. Vad skönt att det blev så bra besked om amningen!
    Jag saknar oxå ett socialt liv, det är väll därför jag parkerar vid datorn så fort jag får chansen (om jag inte är uppslukad av syende då...)

    SvaraRadera
  2. *beställer tant-permanent och färdtjänst*
    viker mig dubbel av garv :-D

    SvaraRadera
  3. Ja, det mesta av mitt sociala liv utanför familjen lever jag vid datorn också, tyvärr. Kanske säger det en hel del att två av de tre mammor (med barn) vi bjudit idag är sådana vi träffat via FL? ;)

    Syrran: Tänk vad bra om jag fick pensionärsrabatt och subventionerad hemtjänst hem till dig. Billig resa ju! ;)

    SvaraRadera
  4. A pro på "hon funderade på om det kan vara det jag har också, men jag stämmer inte riktigt in i patientgruppen. Bland annat har jag ju haft mina symptom i många år och är inte mellan 50 och 60.."
    Vem är det då ?
    :-D

    SvaraRadera