Långt inlägg om vår resa till Göteborg 8-11 april 2010

Vemund och jag är äntligen hemma efter vår - förvisso väldigt trevliga, men väldigt långa - resa i de södra delarna av Svea Rike. Så som allt körde ihop sig när vi skulle planera resan var jag rädd att den aldrig skulle bli av, men på torsdageftermiddagen bar det så äntligen iväg. Båda mina stora barn var med också, Saga skulle hem till pappa och Tin skulle följa med och vara hos sin pappa några dagar. Vi körde och körde men det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Det blev mörkt och naturligtvis började det regna också. Ett par mil före Växjö lämnade jag av de stora barnen, matade Vemund och bytte blöja på honom och siktade in mig på att få en kopp kaffe och något ätbart vid Mc Donald's i Växjö. Lillsorken somnade snällt och jag fick min mat som jag slängde i mig ganska fort för att kunna köra vidare snarast möjligt. När jag kom till rondellen mot Värnamo var jag beredd på att svänga av där, men GPS:en insisterade på att jag skulle fortsätta rakt fram, så aningen skeptiskt gjorde jag det.

Mörka vägar, regn, mera regn, mer mörk väg och ytterligare regn och ingenstans att svänga av gjorde att jag började ångra min envishet att åka själv - en co-driver hade varit guld - men skam den som ger sig. Jag lyssnade på nattradion och hörde att de skulle stänga av en del av E6:an in mot Göteborg under natten och hoppades att jag skulle hinna förbi innan de gjorde det, men där fick jag tji. Det var skyltat mot en mindre avtagsväg, men jag körde in på en mack och matade Vemund först. Det vimlade av poliser där och först var jag lite rädd att de skulle kolla körkortet, som jag ju inte hade med, men de var mer intresserade av ett gäng långtradare som de vinkat in i parkeringsfickan.

Jag körde ut, utan att bli stoppad, och tog fatt på vägen mot mitt mål, men på en lite annan väg än den tänkta. GPS:en fick spel och tjatade oupphörligt om att jag borde göra en u-sväng eller åtminstone köra in på första bästa skogsväg och vända.. Irriterat snäste jag åt den kvinnliga rösten att jag inte kan vända eftersom vägen är avstängd, men hon lyssnade inte utan fortsatte tjata.. Plötsligt vimlar det av poliser framför mig igen och jag blir invinkad på en stor parkering. *host* Jaha, nu var det bara att le och se glad ut. Den kvinnliga polisen som kommit fram till mig upplyste om att de gjorde fordons- och förarkontroller. Jag fick blåsa i alkomätaren och det gick såklart bra, men när hon bad om körkort fick jag generat erkänna att jag inte hade något med mig, men att jag hade beställt ett nytt. Hon sa bara att det var bra om jag fixade det så fort som möjligt och så kollade hon in i baksätet där Vemund sov sött igen och så förklarade hon hur jag skulle köra för att komma rätt nu när vägen var avstängd. Hon kollade inte ens om jag hade annan legitimation med mig (vilket jag hade) men har man en bebis med sig i bilen så är man tydligen inget hot mot Rikets säkerhet?/Potentiell brottsling?/Notorisk trafikdåre? Lika glad för det var jag och körde vidare till GPS:ens malande om att jag var på fel väg.

Jag kom fram till familjen där jag skulle bo vid halv 3 på natten/morgonen. Att försöka smyga, dessutom i ett främmande hus, är ju dömt att misslyckas, men tydligen gick det bra ändå för det fortsatte att vara tyst och mörkt när jag kommit in med barn och packning. Vi somnade ganska omgående i varsin säng, Vemund och jag. Efter en stund vaknade han och var hungrig och då var han så sval att jag lät honom ligga kvar i min säng för att få upp lite värme igen. Det var nog inte kallt i huset egentligen, men jag är van vid en inomhustemperatur på 24 grader och då känns 20 väldigt kallt..

På morgonen väcktes jag av två söta barn som grälade med varandra på syskons vis. Bara att kliva upp fast det kändes som om jag hade grus i ögonen. Nu fick jag äntligen hälsa på mamman i huset också. Hon är gravid och var så söt med sin runda fina mage. Nästan så man blev lite bebissugen igen.. eller vad säger jag.. jag har ju redan en bebis! ;) Efter frukost drog vi in till Göteborg och rände runt på barnmässan från 11 till 18 tror jag det var. Vi träffade några andra från familjeliv.se och fikade med dem. Naturligtvis gick vi runt och försökte få tag i så många gratisprover som möjligt - man är väl smålänning i hjärtat - och så shoppade jag billiga skor till Vendel, hittade fina kläder till Vemund och lyckades avstå från att köpa en begagnad gunghäst för 250:- Kompisen jag var där med fick en inbjudan till VIP-show för Me & I och jag fick hänga med på köpet. Lyxiga snittar, mousserande vin och en goodiebag med lite meandi-prylar tackar man ju inte nej till. Gratis är gott! Hemma igen åt vi god mat som avslutning på en härlig dag, och efter en kopp kaffe satt vi uppe och pratade till midnatt.

På lördagen körde jag vidare mot bästisen med ett supermegarekordsnabbt stopp i Ullared. Jag trodde att det var närmsta vägen dit jag skulle, men tji fick jag.. En omväg på 10 mil blev det. *suck* Tur att bensinen är så billig nuförtiden. ;) Jag köpte *host* några filtar till Vemund (nu har han väl runt 40 st!) och en rockring till Vendel så han kan öva hemma inför drakskolan. Några leksaker, flaskor och bodies till Vemund och amningsbehåar och trosor till mig blev det också. Så snabbt har jag nog aldrig sprungit in och ut från Ge-Kås i hela mitt liv! Jag tänkte att jag får åka dit senare i vår, helst med bästisen och gå där i lugn och ro och få lite smakråd av henne istället. Hon är den mest mode- och stilsäkra människa jag känner. Hon är en sån som kan slänga ihop en tunika, ett par byxor, en scarf och en kofta lite hursomhelst och ändå se så välklädd och genomtänkt ut i stilen att man tror att hon planerat sin outfit i veckor. Själv lyckas jag sällan få ihop något stilenligt, men så är jag inte lika intresserad av mode heller. Just därför är det så skönt att ha en "personlig rådgivare" i klädfrågan. =)

Min GPS fortsatte att "lura" mig på vägen upp till bästisen. När jag dessutom valde att köra en annan väg fick den snedspel igen och tjatade i flera mil om att jag borde vända. När jag nästan var framme tyckte GPS:en att jag skulle fortsätta 9,1 km rakt ut ur sta'n!? Då var jag tvungen att ringa och be om en vägbeskrivning. Det visade sig att jag var nästan rätt, bara att jag var på en parallellgata. Hur det gått om jag fortsatt en mil ut har jag ingen aning om och jag förstår inte vad GPS:en menade med det.

Hemma hos min bästis med make blev det god mat, trevligt sällskap, massor av godis och mycket pratande. Hennes man är ju gudfar till Vemund och man kan tro att Vemund visste om det för efter första chocken att bli lämnad av sin mamma (som glömt telefonen i bilen) så fick han lite mat av mig och sedan var det bara gudfar som gällde. Han satt i hans knä och var så himla nöjd. På söndagen fick gudfar till och med Vemund att somna i sängen, trots att han var lite hungrig sorken. Det är att ha god hand med barn!! Efter mer fika, god mat igen och mer prat var det så dags att styra mot Oskarshamn och båten. GPS:en fortsatte att tjata om andra vägar än de jag valde och jag snäste irriterat åt den att sköta sitt istället för att störa mig.. Väl i Oskarshamn mötte jag upp Tin på Mc Donald's och sedan tog vi oss till hamnen. Ombord på båten fick Vemund mat och sedan somnade både han och jag och sov gott hela vägen över. Vi kom hem halv 1 och Vemund somnade om rätt omgående medan jag pratade med maken i över en timme. På måndagen var det ju dags för Vemunds sjukgymnastbesök men det får jag berätta om i ett eget inlägg. Bilder från resan kommer när jag redigerat och sorterat bland dem.

Det var en härlig resa, men - Borta bra men hemma bäst!