tisdag 6 april 2010

Sura Ekorren...

Igår var en riktigt kul och mysig dag och idag känns allt bara bläääh! Jag vet inte riktigt varför men det känns som om allt går mig emot och jag vill bara gråta. Eller ännu hellre svära och skrika och slå i dörrar. Moget va? Kan det vara PMS? Jag har ju inte fått tillbaka mensen sedan Vemund föddes och jag ammar ju inte så ofta per dygn. Riktigt sur och bitchig känner jag mig i alla fall, precis som jag brukade bli när jag käkade p-piller. Stackars min omgivning!

Den där resan till Göteborg och bästisens hemstad som jag sett fram emot så länge verkar som förhäxad. Allt går banne mig snett med den. Maken vill inte låna ut sin bil för då blir - som han säger - "en hel familj strandad hela den helgen". Exakt vad han menar förstår jag inte, hur stort kan Visby vara liksom? Vendel går inte på dagis och Vemund och jag är inte hemma, så det är maken och Tin som ev. kan behöva bilen för att ta sig någonstans där fredag till söndag då.. Cykla går ju i det här vädret som varit, men jag ska inte lägga mig i.

Nu löste jag ju det genom att hyra bil istället. Problemet är att biluthyraren behöver se mitt körkort för att jag ska få hyra bilen och mitt körkort är sedan länge "gone and missing" liksom.. Jag har inte brytt mig om det, för det är så sällan jag kör bil. Min bil är ju avställd och står just nu och möglar i brist på kärleksfull omvårdnad och är det akut lånar jag makens bil eller så kör han. Som legitimation använder jag mitt pass. Nu hjälper det inte att ha pass hos biluthyraren så jag har beställt nytt körkort, men det kommer jag inte att hinna få innan jag reser. Bläh, som sagt! Idag var vi hos Vägverket (ja, jag vet att det är till Transportstyrelsen man ska vända sig men maken sa att det var just DIT vi skulle) för att höra om de kunde utfärda någon sorts intyg på att jag faktiskt har körkort, men det får jag ringa till Transportstyrelsen och höra om och de gick inte att få kontakt med per telefon och även om jag får det så kommer jag inte att hinna få något intyg innan jag reser.

Allt det här innebär att jag får boka av båten och bilhyran och istället boka flyg - tror jag. Vad nu det kan kosta..? Och så måste jag släpa all packning på flyget och så måste tjejen jag ska bo hos i Göteborg hämta mig vid flyget och så får jag inte träffa min bästis och... Fasen, allt detta hade inte hänt om a) Maken hjälpt mig att fixa min bil så att jag kunde fått den i kördugligt skick och besiktigat den eller b) Maken hade lånat ut sin bil över helgen.

Nu känner jag mig jätte-ego som surar för det här för hälften av ansvaret är ju mitt, men ändå. Bläh och dubbelbläh! Nu ska jag ta en djupdykning ner i godispåsen och se om det hjälper. Förmodligen inte eftersom jag kommer att känna mig ännu fetare och mer misslyckad och bli ännu surare för det. Visst är sådana här dagar underbara?

7 kommentarer:

  1. Du kan få låna mitt körkort, jag använder det bara som leg på systemet :-D!! *blink blink*

    SvaraRadera
  2. Stackars dig! Såna här dagar har ju de flesta någon gång men det gör ju inte dig gladare.
    Du tar på dig halva ansvaret skriver du. Men ser man det från ovan så här så är det ju bara du som har ställt til det både med din bil och ditt körkort. Du måste växa upp och inse att allt ansvar är ditt.

    SvaraRadera
  3. Hade min bil varit pålitlig hade du fått låna den, men den behöver dessvärre en tur till bildoktorn. :-S
    Hoppas att de löser sig med körkort, resa å allt. Kram

    SvaraRadera
  4. Tack för kommentaren på min blogg! Du kan läsa om mina skötbordsunderlägg på www.onomak.se Ta gärna en titt! :)
    Förresten, som mamma har man rätt att vara gnällig och bitchig ibland ;)

    SvaraRadera
  5. Tack allihop, vad ni är söta! (Hmm, Anonym kanske var mindre söt då..)

    Klart att bara HALVA ansvaret är mitt, om ens det.. Maken har ju lovat mig att hjälpa mig med bilen i över ett år. Har det hänt? Nää.. Alltså tar jag bara på mig ansvaret för att inte ha tjatat tillräckligt på honom - så det så. Förresten är det fegt med sådana påhopp anonymt! *räcker ut tungan*

    SvaraRadera
  6. Usch, sån där dag hade jag med igår, imorse kom tant röd på besök :S

    SvaraRadera
  7. Trist Ninna! Här lyser tanten med sin frånvaro, men det skulle inte förvåna mig om hon är på ingång trots allt. Med de äldsta barnen fick jag ju besök av T.R redan efter 2 månader.. :(

    SvaraRadera