Ett spår efter den lilla gröna strumpätaren!

Det är en klassiker; Man tvättar och när all tvätt är torr och uppburen har man en, eller i vissa fall flera, udda strumpor. Man kunde ha svurit på att det var jämna par man la i maskinen, men likväl försvinner den ena strumpan och till slut har man kanske, som vi, en hel hög med udda strumpor.

I vår familj finns ingen tvekan; Det är den lilla gröna strumpätaren som varit framme! Häromdagen när jag tog ut Vendels tröja ur maskinen fick jag en liten chock: Strumpätaren nöjer sig inte längre med strumpor, nu har han börjat ge sig på tröjor också! Eller blev han kanske lite förvirrad av den sladdriga tröjärmen och misstog den för en strumpa? Nu var tröjan inte i finaste skick ändå, för trycket hade blivit väldigt blekt och jag hade tänkt göra något kul av det, kanske måla om trycket eller sy om hela tröjan, men hur visste strumpätaren att just den tröjan var lovligt byte? Skrämmande!

Så här såg tröjan/offret ut efter attacken!
Närbild på skadan efter de långa, vassa huggtänderna!

Jag kan riktigt se för mig hur han slängde sig efter tröjan där den tumlade runt i maskinen, fick ett rejält tag med sina vassa tänder och med frenesi slet och tuggade i sig nästan halva ärmen. Kanske insåg han sitt misstag - att det var en tröja istället för en strumpa? Kanske orkar han inte äta mer än en strumpa och att ärmen blev honom övermäktig. Vi vet inte men vi ska forska vidare i fenomenet. Jag lovar att återkomma när jag vet mer om strumpätarens jakt- och matvanor!