Vemunds dop 6 februari 2010

*pheeew* Nu kan jag äntligen pusta ut efter allt som varit kring lille Vemunds dop. Det har varit mycket förberedelser och det är ju okej, men när saker gång på gång bara inte vill som jag så tär det på humöret och krafterna. Dels har jag bakat och det gick ju rätt bra, men inte ville spritsen som jag ville när jag skulle dekorera cup cakesen.. Sedan skulle jag brodera dopklänningen. Det finns ett starkt vägande skäl till att jag valde träslöjd i skolan!! Jag kan inte brodera och jag gillar det inte heller.. Nåja, det löste sig rätt väl ändå. Men när jag skulle ta fram mössan som hör till dopklänningen och stryka den var den puts väck! Vi har letat och letat, vänt upp och ner på hela huset, men mössan är och förblir borta!

För vår del var det väl inte hela världen att Vemund inte fick döpas i den, men nästa som ska ha klänningen (Vemunds syssling) vill ju säkert ha den. Vi MÅSTE hitta mössan! Den är handsydd och tillverkad speciellt för att höra ihop med klänningen av min lilla farmor som gick bort året innan hon skulle fylla 100 år, så det är mycket nostalgi förknippat med klänningen. Den är sydd 1939 tror jag. Farmors alla tre söner, några av deras kusiner, vi barnbarn och våra barn har alla döpts i klänningen, och förhoppningsvis ska även våra barnbarn döpas i den. Alla de som döpts har fått sitt förnamn och födelsedatum inbroderat och det är roligt att läsa på klänningen och se alla stilar som finns.. :-)

Nåväl, dagen före dopet anlände Vemunds gudfar med fru (min allra bästa tjejkompis) på morgonen och på kvällen kom min älskade dotter med båten. Det innebar att det inte blev så mycket sömn den dagen, förutom några timmar mitt på dagen som blev mig och Vemund förunnade. Vi ville ju ändå passa på att umgås med alla när de nu rest hit för vår skull. Som tur var skulle både bästisen, gudfadern och dottern bo hos oss så vi fick se dem rätt mycket ändå. Vi fick till och med lite egentid - utan barn - maken och jag eftersom vi kände att vi tryggt kan lämna ansvaret för både Vendel och Vemund till bästisen med man. Tyvärr var vi tvungna att använda den tiden till de sista matinköpen och tårtbeställning inför dopet. ;-)

På dopdagen, den 6 februari, var det till att gå upp tidigt och kolla att allt fanns på plats, fixa håret, sminka sig (tjejerna) och knyta slipsar (tjejerna!) och packa in allt i bilen (killarna). Vi skulle vara i kyrkan (Visby Domkyrka, Santa Maria) redan klockan 9.30 så vi åkte hemifrån 9.15. Vendel var riktigt duktig och tramsade inte så mycket som han brukar. Vemund var snäll och go som vanligt och hängde bara med.

Vi som skulle vara med i dopföljet samlades i ett eget litet rum där Vemund fick mat och vi klädde om honom i klänning och så varvade vi ner lite före ceremonin. Även där gick allt bra. Vemund var ett litet solsken, log och var glad och höll nästan på att somna precis innan det var dags för prästen att hälla vatten över hans huvud. Som första psalm sjöng vi "Du vet väl om att du är värdefull" och så talade prästen lite om dopet och vad det innebär. Efter en stund orkade jag inte hålla Vemund och då fick pappan överta. När det var dags för själva dopet fick de som ville komma fram till dopfunten och titta. :-) Vendel och hans kusiner skötte sig exemplariskt, väl påpassade av Vendels gudmor (min bästis) och min dotter, deras avgudade storasyster/storkusin. Lite russin gjorde väl sitt till.

Prästen var varm och mysig och lät barnen höras i kyrkan, det lilla de nu yttrade sig. Allt kändes jättefint. Nästa psalm var någon som heter något i stil med "Upp ur de vilda djupa vatten.." typ.. Vacker text i alla fall. Gudfadern fick hälla upp vattnet när vi sjöng den psalmen. Prästen frågade vilka namn vi valt till vår son och jag fick säga dem; Varg Sindre Vemund. Så fick Vemund vatten på huvudet, prästen försökte lyfta honom på raka armar, det gick rätt bra, men 8,6 kg bebis i dopklänning är rätt otympligt.. ;-) Därefter fick gudfadern hålla sin gudson medan gudmodern läste en vacker, egenkomponerad dikt till Vemund. Som sista psalm sjöng vi "Tryggare kan ingen vara". Gudmodern fick sedan hålla gudsonen hon med.

Efter ceremonin fick de som ville känna på dopvattnet, min mamma passade på att känna hon också. (Vattnet förvarades förresten i en dopskål som använts på min mammas sida, så även där kom lite tradition med.) När allt var klart blev det tillfälle till fotografering och sedan fick min syster (gudmodern) hälla ut vattnet i en speciell liten "ho" i sakristian som leder vattnet ner till "vigd jord". Det vattnet får ju inte komma i orätta händer eller på fel plats. Gudmor och gudfar fick sina fadderbevis och där kom nästa fadäs! Trött och förvirrad som jag var när jag bokade dopet uppgav jag gudfaderns namn som ogift till prästen.. Han bytte ju efternamn till min bästis namn när de gifte sig och det visste jag mycket väl, jag var ju tärna på bröllopet till och med. *skäms* Nåja, det får vi ordna så att det blir rätt!!

När vi bytt om på Vemund var det dags att låta gästerna åka till lokalen medan vi åkte till Ica Maxi och hämtade de beställda smörgåstårtorna och köpte lite kompletterande saker till fikat. Väl i lokalen var det trevlig stämning, maken och Vemunds gudfar hade dukat så fint kvällen innan och nu hade gudfadern och hans fru bryggt kaffe och dukat fram det som skulle till inför serveringen.. Bara att tacka och ta emot!

Tårtorna, en med räkor och en med skinka, var gudomligt goda (jag som inte är förtjust i smörgåstårta annars) och det var en strykande åtgång på dem. Efter maten öppnade vi doppresenterna. Tänka sig, inte en enda dublett den här gången heller. Vi lyckades med det konststycket till Vendels dop och nu körde vi favorit i repris.. Bara fina saker var det - bild kommer i senare inlägg. Efter presentöppningen bjöd vi på kaffe och cup cakes, kladdkaka och kärleksmums. Alla barnen satt snällt och stilla och åt under "sittningen" men efter fikat var det slut på lugnet och det blev ett väldans farande runt i lokalen. Tur att vi hyrde den för annars hade vi aldrig fått plats med allt. Vemund själv sov sig igenom det mesta, han vaknade mitt i för mat och sov sedan till presentöppningen.

På kvällen tog vi det lugnt i tevesoffan, åt chips och såg film. Maken var och städade lokalen och fixade allt själv. *älskar* Trots små missar och fadäser måste jag säga att Vemunds dopdag blev riktigt lyckad. Hoppas att våra inbjudna gäster och dopbarnet själv också håller med om det!