lördag 28 januari 2012

Inget jobb.. eller jo, hemma jo!

Idag på förmiddagen ringde de från en av de två avdelningar på jobbet där jag ännu inte varit. De ville att jag skulle jobba 14-21 och så nämnde de i förbigående att de hade kräksjukan där igår.. Behöver jag säga att jag tackade nej? Jag jobbar jättegärna helg, men då får det vara lite kortare pass och så är jag verkligen inte sugen på att bli kräksjuk igen!

Hemma kände jag ett antal gånger att det hade varit ganska avkopplande att vara på jobbet ändå. Vemund och Vendel bråkade och retade varandra hela tiden. Vemund bläddrade lite väl hårdhänt i min lånebok från bibblan. Vendel stal mitt halsband (som Vemund redan haft sönder en gång.) Vendel stal mina batteridrivna värmeljus. Vemund hällde ett rått ägg i sin säng, så både kudde, täcke och madrass blev kladdiga. Vendel och Vemund väckte Viljar gång på gång så han blev grinig. Han fick nämligen ligga i sin säng ute i hallen eftersom maken skulle måla sovrumstaket. Ja, så fortsatte det under hela dagen.

Jag "smet" iväg en stund (30 min) på sta'n och köpte en almanacka till maken, så han kan hålla reda på alla mina jobbtider, hans mötestider och dagis och hab-besök. Sedan gick resten av dagen åt till att dammsuga vardagsrum, hall och sovrum och att vika en enorm tvätthög. En överfull tvättkorg med tvätt finns kvar att vika och sen ska vi försöka få in allt i skåp och lådor. Vi måste ha bättre förvaring, nyss! Så är det bara att tvätta Vemunds sängkläder med.. Ja, det är ju tur att man har något att göra. :-)

Just nu ska jag dock titta klart på Gladiatorerna, dricka en mugg kaffe, försöka få Viljar att somna och sen ta en dusch innan det är läggdags.

Trevlig helg!

4 kommentarer:

  1. Ja, ibland önskar man att man tackat Ja till det där jobberbjudandet... =)

    SvaraRadera
  2. Det som inte dödar dig stärker dig! heter det helt käckt. Och som man bäddar får man ligga.
    Sedan undrar jag om det verkligen är rätt tid att måla taken. Taken!
    Tröstkramar från pappa

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag bara undrar om det inte är svårt med namnen, som klingar lika. Att hjärnan snabbt fattar vilket namn som ska passera läpparna. Mina 4 barn säger jag fel till jämt. Men det är kanske bara min hjärna som är lite trög eller glömsk! :o)

    SvaraRadera
  4. Jonas: Haha, jodå, visst händer det att jag säger fel namn på barnen. Å andra sidan fick min lillasyster och jag heta både varandras namn och mammas + mosters namn när mormor ropade på oss och våra namn börjar inte ens på samma bokstav! :-D

    SvaraRadera