tisdag 27 juli 2010

Gräsänka efter BUP-besök.

Ja, nu är jag ensam hemma med Vemund (och Bamse) till imorgon någon gång. Maken tog med sig Vendel och åkte upp till stugan där de ska ha lite far-son-bonding och kanske fiska lite och ha det gôtt. Jag orkade inte följa med den här gången, det är så mycket som ska packas och fixas med när vi ska dit. Det finns inte rinnande vatten (eller jo, fast det är bräckt) och så måste man på torrdass och vi måste ha engångsblöjor till Vemund och nää.. Jag stannar hemma den här gången så får vi planera vår tripp dit bättre vid nästa tillfälle.

Vi var i alla fall på BUP idag och fick träffa en jättego' och mysig sköterska. Vendel gick faktiskt in i ett annat rum och lekte helt själv, men kom ut med jämna mellanrum för att visa vad han hade byggt eller fixat med. Han radade upp alla leksaker jättefint - jämna fina rader, men en sorts leksak i varje rad - i sandlådan, maken var tvungen att ta en bild, men den är i hans mobil så jag kan inte lägga upp den här nu. :)

Vi pratade i en timme och sköterskan observerade Vendel och vad han lekte och sa. När vi var klara tyckte hon att det mesta tyder på att han har någon form av ADHD (vilket vi också börjat anta efter att ha läst mycket om det på nätet och i böcker vi lånat hem) och det kändes faktiskt bra att höra någon säga att det kanske är Vendel det är fel på och inte (bara) oss som föräldrar. Alltså, det känns ju inte bra att det är fel på honom, men det är skönt att få veta vad som är fel så att vi kan hjälpa honom och göra något åt det. Nästa vecka ska vi få träffa läkaren också och så ska vi få lite tips och råd angående hur man hanterar barn som kräver lite mer.

Nu ska jag gosa lite med Vemund som hittills hållit sig sysselsatt med att plocka ut alla kartongskivor, som hans pappa har till emballage när han säljer saker, från hyllan. De är företagsamma våra söner! :D

1 kommentar:

  1. Skönt att läget börjar klarna och att ni kommer att få hjälp nu. Som du sa så är det ju inte kul att det är fel på honom, men att få veta VAD som är fel så att ni kan få hjälp!
    Som vi pratade om igår är det ju inte så lätt heller när inga nära släktingar bor nära som kan hjälpa till och avlasta, vilket ju skulle vara bra för er humör och ork annars. Vi har ju supertur som har Tommys föräldrar såhär nära, för våra föräldrar är ju inte direkt kända för att ta våra barn frivilligt, särskilt inte en *harklar mig*. Oj, fick jag en tupp i halsen nu?? :-o
    ;-)

    SvaraRadera