Barndomsnostalgi!

När man får barn vill man göra saker för dem som ens egna föräldrar eller möjligen far- och morföräldrar gjorde för en själv. Det var inte alltid man uppskattade det som barn, men med åren läggs ett nostalgins skimmer över minnena och man önskar återuppleva dem både för egen del och tillsammans med sina barn. Ett sådant nostalgiskt minne som är väldigt kluvet inom mig är mellis med varm nyponsoppa som serveras med kall vaniljglass och mandelbiskvier. Som barn tyckte jag inte om nyponsoppa, men glassen och biskvierna var värda omaket och obehaget att sörpla i sig själva soppan också. Som vuxen tycker jag om kall nyponsoppa, men för att det ska bli rätt jämfört med barndomsminnet så värmer jag den ändå.. Det går ju an, men jag märker att mina barn är precis som jag; Det är inte soppan i sig självt som lockar!! Vendel och jag skulle äta nyponsoppa med glass idag och han var väldigt noga med att få en skvätt soppa i sin tallrik, men när han ätit upp glassen låg soppan kvar och simmade i lite glassrester. Han bad om mer glass, men ville att jag skulle skölja ur hans tallrik först.. ;-)