Misslyckat hörseltest - omigen!

Hmm, Vendel funkar ju bra med medicin, men nu börjar andra sidor komma fram.. De som inte syns när hans överaktivitet överskuggar det mesta. BUP-sköterskan ringde idag och då tog jag upp det. Hon sa att det förmodligen är så att han även har andra diagnoser, förutom ADHD, och närmast tillhands är ju att misstänka autism då. Det var det första hon sa efter att jag berättat för henne om besöket hos hörselkontrollant-tanten igår, se nedan.

Dagis har ju alltid sagt att allt går så bra och att han inte är onormalt sen i talet osv. Igår hade talpedagogen varit där igen och det var tydligen alarmerande dåligt, hans tal. Men vad tusan!! Vi har ju sagt det länge, men bara fått höra att det är vi som är nojjiga.. Gaaaahhh!!! För en månad sedan fanns inget alls att oroa sig över, enligt samma talpedagog!?

Vid nästa utvecklingssamtal ska talpedagogen vara med och då ska vi tillsammans göra upp om hur vi ska gå vidare med hans tal. Antingen kommer hon dit och tränar med honom och det kan tänkas att vi får hem ett träningsprogram, eller så kan det bli tal om att han får flytta över till språkförskolan, vilket ger mig väldigt ambivalenta känslor, men nu ska vi inte ta ut något i förväg, utan vänta till mötet och se vad som kommer fram där.

Ja, så var vi som sagt på hörselkontroll igår.. Det gick inte alls. Vendel GALLSKREK konstant i en halvtimme, från att jag satte honom i bilen (för att han inte fick köra) när vi lämnade bilen (han ville sitta kvar) när vi var inne hos hörseltanten (lurarna och "gubbarna" var inte gröna - då hade jag ändå sagt att lurarna skulle vara svarta och gubbarna röda) tills jag lämnat honom till en av fröknarna (han ville inte till dagis)!!! Han var helt hysterisk, rev sig i ansiktet och tårarna sprutade.. Han upprepade dessutom samma fraser om och omigen och var inte kontaktbar (förrän jag sa att han skulle få välja en glass för att han var duktig och åtminstone följde med in på vårdcentralen.) Riktigt autistiskt och riktigt jobbigt för oss båda. *suuuck*

När vi kom fram till dagis ville han inte ta av sig skorna och inte vara med och leka och ingenting. Jag lämnade honom helt krasst i dagisfrökens famn och gick, medan han fortsatte skrika att allt var fel. Ibland orkar jag inte. Vi hade ändå förberett noga med hörseltestet, pratat om det och han visste precis vad som skulle hända och vad han skulle göra men det sket sig trots det. Förmodligen blev det ju inte som han hade sett det i huvudet. Vi får en ny kallelse till test när han fyller 5 istället. Förhoppningsvis har medicin plus eventuell terapi gjort sitt tills dess.

BUP-sköterskan undrade om vi var intresserade av en s.k. Komet-utbildning. Jo tack! Det är en utbildning för föräldrar där man får verktyg att bemöta, hantera och kanske i viss mån stävja de problem som uppstår hemma med ett barn som är som min älskade lille Vendel. Please, give me!