torsdag 18 februari 2010

Stackars mig!

Gapa! Du är lik en apa!! Hahaha! Precis som en skrikande vrålapa såg jag ut när tandläkaren var klar med min rotfyllning idag. Min käke hade nämligen låst sig så jag kunde inte stänga munnen! Förra gången jag var hos tandläkaren hände samma sak, men då kunde hon med en smidig knix fixa till det. Den här gången hade käken hoppat ur led på båda sidorna. Satan i gatan vad ont det gjorde!! Den ena sidan lyckades min tandläkare putta rätt igen, men det gick bara inte på den andra sidan!!


Jag började gråta för att det gjorde så ont och för att jag i ärlighetens namn blev lite rädd. Jag menar, hur kul är det att gå runt och gapa hela tiden..? Det andra som skrämde var att OM hon fick igen käken, tänk om den skulle gå av, av kraften när hon tryckte igen den! Därav tårarna. Det slutade med att tandläkaren fick ropa in en kollega som fann en gråtande, skrikande, vitt gapandes kvinna med tårar och mascara rinnandes nerför kinderna och en lätt desperat tandläkare samt ett förvirrat biträde som varken visste ut eller in, på behandlingsrummet. Kollegan var inte riktigt lika försiktig som min tandläkare och med ett fast grepp och en rejäl knyck fick han min trilskande käke i läge igen! Huuuh, vilken skräckupplevelse. Själva rotfyllningen var ju en barnlek i jämförelse.


Något chockad körde jag själv hem till lägenheten och hämtade en avi på blöjbyxor i ull som jag ska ha till Vemund. Mina vanliga tygisar som jag beställde för en vecka sedan har dock inte kommit. *snyft* Dock glömde jag alldeles bort att tvätta och ullkura dem, så de ligger fortfarande kvar i påsen, blöjbyxorna alltså. Hemma hos maken berättade jag om mitt skräckfyllda tandläkarbesök och sa som Vendel brukar säga; "Stackars mig!" Faktiskt tyckte både maken och tandläkaren och hennes assistent också synd om mig.. På något sätt blir ens smärta en aning lättare att uthärda om någon annan också tycker att det är synd om en. :-)


Nästa tid hos tandläkaren blir inte förrän om nästan två månader, för hon vill inte riskera att käken hoppar ur led igen. Nu vågar jag inte ens gäspa och jag blev förbjuden att gapa stort eller att bita i alltför hårda saker.. Check! Det blir till att äta platt mat i några veckor nu! ;-)

5 kommentarer:

  1. Vilken hemsk upplevelse. Notera att jag inte passar på med några lustiga råd i anledning av händelsen...
    Kram!
    Pappa

    SvaraRadera
  2. Meep. Låter riktigt läbbigt!! Tur att det gick bra till slut!
    *Gapar av skräck :-o!!!*

    SvaraRadera
  3. men HJÄLP!!!
    Verkligen stackars dig!

    SvaraRadera
  4. Mmm, skyller det mesta på amningen som ger uppluckrade leder, även i käken. Dessa hormoner!! Jag har ju överrörliga leder även i vanliga fall, men nu verkar det vara extra känsligt..

    Pappa: Noterat! :-D

    SvaraRadera
  5. Ursäkta, men jag måste ju kväva ett fniss vid tanken på foglossning i käken och vad glada min omgivning skulle bli om jag hade det och det innebar att jag måste vara tyst...
    Hoppas du inte har ont mer!
    Kram

    SvaraRadera