Vardag..

Just nu känns det mer som vardag än fest i livet.. Jag är så förbannat trött hela tiden, orkar ingenting! För ett par år sedan hade jag aldrig erkänt det om någon frågat, nu däremot gnäller jag glatt till alla som råkar yppa ett yttrande om hur jag eventuellt kan tänkas må, riktigt trycker ner min trötthet i halsen på dem. Det finns ingen som är så trött som jag.. Hehe! Nä, men allvarligt. Min sköterska på bvc vill att jag ska kontakta en läkare för att ta lite prover och se om jag har brist på något i kroppen. Sömn har jag ju inte brist på iaf. Både Vemund och jag sover massor massor massor dygnet runt.

Problemet är att jag är så trött att jag inte ens orkar gå upp och ringa läkaren när hon har telefontid. Jag kan vakna vid 10 på förmiddagen, mata Vemund och tänka att när han har ätit klart ska jag gå upp själv och äta frukost. Medan han äter somnar jag om - hårt - och vaknar två timmar senare! Vad ska jag göra? Vemund sover bra både natt och dag och jag själv kämpar för att hålla mig vaken åtminstone den tid han är vaken. Hur ska det gå sen när han blir mer vaken om jag är lika trött då? *ångest* Jag är till och med så trött att jag inte orkar gå på sta'n och shoppa! Då förstår ni kanske hur trött jag är.

Idag träffade jag ett par mammor, som jag gillar riktigt mycket, på öppna förskolan. Till dem kan man säga precis hur man mår och vad man tycker om det ena och andra. Då var det skönt att få erkänna att just nu är det fruuuktansvärt jobbigt att ha en treåring hemma. Få erkänna hur glad jag är att dagis finns.. Få erkänna att vissa dagar är man världens sämsta mamma; gnäller, skriker och är bara "dum". Få erkänna att utan dagis och öppna förskolan skulle jag gå under..

Hemma läste jag senaste numret av mama och där säger Rachel Weisz vad jag tänkte: "En sak som mammor inte riktigt får tala om när vi träffas är de där stunderna när du sliter ditt hår när du är ensam hemma med barnen... när allt kraschar och du bara vill skrika." Inför de här tjejerna på öppna förskolan behöver man inte ha en mask och låtsas att man är så präktig och "perfekt" för de vet att man inte orkar vara det hela tiden, varje dag. Tack för att ni finns tjejer!

När vi var och handlade träffade jag ett par f.d. arbetskompisar. Så kul att se dem och prata lite också. Jag måste ta mig i kragen och hälsa på dem någon gång under arbetstid. Bara jag inte var så förbannat trött..