Vendels första natt utan oss!

I torsdags 17 maj, Norges nationaldag, var det en stor dag för vår familj. Vendel skulle för första gången någonsin sova borta, utan någon av oss föräldrar närvarande. Vi hade förberett detta i veckor och han hade fått vara med och packa väskan med sängkläder, bok, en leksak och ett gosedjur. Jag åkte iväg och lämnade honom på korttidsboendet vid klockan 14. Under kvällen och en bit inpå natten gick jag bara och väntade på att telefonen skulle ringa och att de skulle be oss komma och hämta Vendel, men inte då.

Strax före klockan 9 på fredagsmorgonen klev jag in på boendet, eller "Stället" som Vendel döpt det till, och hämtade en glad och utvilad unge som lekt en hel eftermiddag/kväll och sedan sovit gott hela natten! Nu ser vi med tillförsikt och förväntan fram emot nästa helg då han ska sova där från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag! Tänk så skönt om detta funkar och vi kan få lite avlastning och paus från varandra istället för att nöta sönder varandras öron och nerver i onödan!

Studiebesök på korttids..

Idag var maken och jag iväg med Vemund och Viljar på ett litet studiebesök på ett av kommun.. förlåt, regionens korttidsboenden för barn/ungdomar med fysiska och/eller psykiska funktionshinder. Den som var yngst där just nu var runt 9-10 år om jag förtstod det hela rätt, men jag är inte säker, för det var mycket information som skulle hamras in.

I vilket fall som helst sa chefen för boendet att det inte var säkert att Vendel kan få vara där över helger på länge än och nog tusan är det omorganisationer på gång där, liksom överallt i regionen. Dessutom fick vi veta att om han ska sova där en vardagnatt så måste vi (föräldrar) hämta och köra honom till dagis på morgonen. Personalen får inte köra honom i egen bil och han är inte berättigad till taxi/skolskjuts om han inte går i särskolan.. *suck* Då försvinner ju poängen med TVÅ nätter där mitt i veckan omgående!

Efter en stunds prat och beundrande av Viljar som tokcharmade dem och Vemund som var sitt soligaste jag, så bestämdes i alla fall att Vendel och jag ska dit på tisdag och känna in läget en timme eller två, för att sedan komma dit en längre stund både lördag och söndag. Om det går bra så kan vi börja prata övernattning ganska snart och sedan kanske han kan få sova där var fjärde helg. Vi kan bara hoppas att allt funkar till det bästa, för vi behöver verkligen den här avlastningen nu.

Wheeeeiiii!

Wohoo! Äntligen! Efter nästan 5 månaders väntan och ett antal påstötningar ringde de äntligen från LSS-enheten och berättade att vi har fått en handläggare tilldelad vårt "fall". Yay! Hon hade tyvärr inte tid att träffa oss förrän den 7 mars, det vill säga om ganska exakt en månad, men det är så skönt att ha kommit så långt i alla fall. Hon kommer att göra ett hembesök och träffa Vendel (och oss) för att se vilka vi är och vad vi har för behov och sedan kommer allt att göras upp utifrån det. *pheeew* En stor sten föll från mina axlar! Så glad!