torsdag 29 oktober 2009

Vuxenpoäng!

Igår var maken och jag på min äldste sons skola och hade utvecklingssamtal med hans lärare (och honom)! Jag känner mig själv som 14 när jag sitter där med lärarna men istället för att det pratas om mig och mina prestationer ska jag vara vuxen och komma med konstruktiva kommentarer och förslag om hur MIN SON ska klara sina studier. Nu är det hela 17 år sedan jag var lika gammal som sonen är nu, men det känns mycket närmare i tid. Det känns som om jag inte riktigt kom ifrån den där känslan av "fjortis".. Jag är inte vuxen!!

Jag menar.. jag har snart 4 barn, körkort, bil, är gift och har djur och bor i egen lägenhet som jag betalar med egna pengar och allt.. Jag pensionssparar till och med, men inte känner jag mig mer vuxen för det. När jag var barn trodde jag att man skulle "bli" vuxen automatiskt. Jag vet inte exakt när detta skulle inträffa, men nånstans efter att man fyllt 20 kanske? Nu är jag över 30 och fortfarande har inte den där känslan infunnit sig. Vad är det som saknas för att man ska KÄNNA sig vuxen också?

Min mamma har alltid varit vuxen för mig.. nu börjar jag undra om hon faktiskt känner sig vuxen. Kanske är det bara för att hon är mer strukturerad och pedantisk än jag som hon känns vuxen? Hon var lika gammal som jag är nu när hon fick mig, så kanske att jag blir vuxen om 10 år sisådär.. Vad det nu är att se fram emot. Den som lever får se!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar