torsdag 29 oktober 2009

Surrealistiskt!

Ja, det är precis vad det är. I min mage ligger en liten (?) bebis och sparkar för fullt. Om några dagar är det meningen att han ska komma ut och vi ska bli en ännu större familj. Jag har längtat så länge efter honom och det tog tid att få maken att gå med på ett litet syskon till vår son, men när jag väl blev gravid kändes det helskumt.

Sonen blev till efter 1,5 års försök. När vi började med syskontillverkning tog det sig på första försöket. Tyvärr slutade det i missfall i början av december förra året. Jag blev rädd och vågade inte försöka igen på ett par månader. När vi väl gjorde det tog det sig på första försöket igen. Till att börja med vågade jag inte tro på det, jag gick bara och väntade på att det skulle börja blöda. Tiden gick och den lille stannade kvar. Jag började känna sparkar och vi gjorde flera ultraljud som visade att det faktiskt fanns en liten bebis därinne!

Nu är det alltså snart dags för förlossning. Jag har inte riktigt tagit in att jag ska bli bebismamma igen. Jag känner ju hur han sparkar varje dag, min mage är stor och otymplig (det gäller förresten hela mig - hittills har jag nog gått upp närmare 30 kg!) och jag har foglossningen from Hell. Vi har boat och köpt massor av söta små kläder, ordnat vagn och spjälsäng som står bäddade och klara, ett nytt babyskydd till bilen är införskaffat. Maken har byggt en vagga och bb-väskan är packad, men ändå kan jag inte förstå.

Än en gång ska jag alltså in till BB, ligga och ha superont, tro att jag ska dö och skrika att jag vill hem för att till slut få ut en söt liten bebis som ska bli en del av vårt liv för all framtid. Hur gick det till? Jag kommer nog inte ens att tro att det är på riktigt när jag väl ligger där med det kladdiga lilla knytet på mitt bröst. Det jag kan förstå är att jag är lyckligt lottad som för fjärde gången ska få uppleva detta mirakel och att jag har tre barn sen tidigare som väntar och längtar efter att lillebror ska komma! *kärlek*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar