Vemund växer och utvecklas

Vemund är verkligen helt olik sin yngste storebror. Inte bara till utseendet utan också till sättet och lynnet. Om man skulle beskriva sorkarna lite stereotypt så är Vendel den finlemmade poeten, drömmaren som lever i sin egen lilla värld uppe i det blå. Vemund är den jordbundne, stadige praktikern som tar tag i saker och löser dem. Vendel var sen att röra sig, det kan man inte beskylla Vemund för. Nu ska man ju inte jämföra barn sägs det, men det har väl betydelse om man lägger värderingar i omdömena eller ej? Ingen är ju bättre än den andre, de är som sagt bara så olika, vilket är lite lustigt när de ändå är helsyskon. :) Äter gör han själv nu, både med sked och gaffel. (Hurra för dagis!) Det är skönt att kunna ställa fram en tallrik gröt på morgonen och själv få dricka sitt kaffe varmt, utan att behöva tänka på att man har en hungrig, gapande fågelunge bredvid sig. Nu blir han mätt för egen maskin istället! Födgeni har han också. Finns ingen mat framme så rotar han i skafferiet, själv eller med Vendels benägna bistånd, tills han hittar något ätbart. Tyvärr finns det väldigt mycket Vemund inte får äta, pga glutenintoleransen, så extra många blöjbyten blir det ju när han fått tag i någon av Vendels halvätna mackor eller några kvarglömda makaroner någonstans.. Jag funderar på att ta upp den där extra tillsynstiden och passandet i vb-ansökan också, månntro om det går igenom. För övrigt har vi inte hört något alls från FK i det ärendet, trots att alla intyg nu borde vara inne. Vemund tar sig fram överallt, han testar nya lösningar och går det inte på ena viset så provar han på annat vis. Han har temperament för sju, absolut, men det är sällan han blir arg eller ledsen. Så länge han inte har ont eller är hungrig så är han en liten solstråle. Likt Vendel är han inte särskilt pratsam i ord, men han är desto tydligare med vad han vill, genom gester, ljud och mimik. Det är svårt att missa hans budskap om man säger så. De ord han använt hittills är mamma, pappa, kaah (betyder lite av varje beroende på situation) baaah (samma där) bam (banan) och däää.. Förra gången Saga var här hörde vi tydligt att Vemund använde "Kaga" när han ville henne något och nu när hon varit här i nästan två veckor är det ingen tvekan. Han ropar lyckligt "Kaga" och springer fram till henne när han ser henne. Igår när hon hade åkt tultade han runt och ropade "Kaga" med ett betydligt olyckligare tonfall. Lilla fisingen då. :) En annan färdighet som jag minns att jag själv behärskade först i 7-årsåldern är att han kan vissla! För ett par dagar sedan satt maken och visslade i köket, som han ofta gör när han lagar mat eller fixar med något. Vemund iakttog sin far en stund, sedan formade han munnen till en vissling och blåste han också - och lyckades! Ingen melodi förstås, men helt klart en visselton. Först tänkte maken att det var en tillfällighet, men när Vemund upprepat bragden ett tiotal gånger på raken så insåg maken att Vemund kan vissla. Saga lyckades också få honom att vissla för henne. *lite stolt mamma* Ja, hela 17 månader har han ju hunnit bli också. Jag ska lägga in bilder när jag har tillgång till min dator igen. (Vendel har förmodligen skadat den lite, men jag hoppas att den går att laga.) Nu ska jag byta på "underbarnet" och sen är det full fart med städning och fixande inför husvisningen i eftermiddag. Wish us luck! :)