Nu..

...har vi varit och handlat lite inför kvällsmaten och fredagsmyset. Vemund tål ju varken gluten eller glukossirap, den kan vara baserad på vete, och den finns banne mig i allt, så det påskägg hans farmor köpt åt honom får bli extragodis till Vendel istället. Många glutenintoleranta har inga problem med glukossirap, men Vemund blir jättedålig av vissa sorters godis och det är ju dumt att riskera en gnällig bebis med magont nu när vi ska ha en mysig helg. Kanske är han inte bara gluteintolerant utan även sädesallergiker? Nåväl, vi kunde ju inte med att låta Vemund bli helt utan något gott ändå (fast jag vet att han skulle klara sig förstås) så vi införskaffade lite vanlig ren mjölkchoklad att lägga i hans ägg istället. :) Personalen på dagis var förutseende och frågade om Vemund kan äta det godis de hade tänkt bjuda på och det kan han inte, så vi hade med lite choklad dit också igår. :)

Idag var Vendel jätteduktig i affären och följde med oss överallt. Det kan man inte säga att han gjorde häromdagen. Vi var och handlade på Willys då och där har de byggt om så man känner knappt igen sig alls. Det är svårt att hålla koll på var de varor man brukar handla finns och allt är omflyttat.. Känner mig nästan som en pensionär som gnäller över det, men man vänjer sig väl. I vilket fall som helst; Vendel skulle gå med sin pappa medan Vemund och jag var borta vid mejeriavdelningen. Plötsligt springer Vendel ifrån pappa med orden att han hellre vill gå med mamma. När vi (maken och jag) möts efter en liten stund undrar han om jag sett Vendel. Eh, nej, han skulle ju gå med dig! Jaha, leta runt, ingen Vendel. Ett varv till, ingen Vendel! Jag började få lite smått panik. Jag såg framför mig hur han gått ut på parkeringen och blivit påkörd eller rakt ut på den starkt trafikerade vägen utanför.. *ååångest*

Inte finns det något högtalarsystem i butiken heller så man kan efterlysa bortsprungna små barn eller mammor. Till slut fick jag tag i en tjej i personalen som lovade att ringa dem i kassorna och be dem hålla utkik. När jag efter ytterligare ett varv i butiken kommer ner mot kassorna ser jag maken stå utanför och han signalerar att han hittat Vendel. *pheew* Inte roligt! Jag försökte åtminstone att inte trilla i den klassiska fällan och skälla ut Vendel utan istället förklara att vi blir väldigt oroliga och rädda när han försvinner. Han bara skrattade, för honom var det ju ett spännande äventyr. Han hade hittat något annat barn att prata med och saknade inte oss.

Till idag hade vi ett ordentligt "briefing-samtal" och gick igenom gång på gång hur man ska göra i butiken och vad man inte får göra. Vendel repeterade snällt att han skulle vara lugn och hålla sig till oss - hela tiden - och faktiskt så gjorde han det också. Då förtjänar han nog ett litet smakprov på sitt påskägg redan ikväll. Egentligen är det ju imorgon det är äggjakt, men godiset räcker nog till det också. :) Glad Påsk!