Deppar lite..

..bara allmänt sådär. Det kändes så bra med huset vi tittat på - jag vill verkligen ha det - det är mitt Drömhus, med stooort D! Så ska vi (läs: maken) sälja det här och det går "trögt". Visserligen har det bara gått en vecka än, men mäklaren tycker redan att vi ska sänka priset. :o Varför då liksom? Alla andra hus i området har lagts ut - och sålts - för betydligt mer. Nu börjar jag misströsta ändå (why egentligen? Vårdepp?) Men, tänk om vi inte får det huset? Då blir jag deprimerad på allvar! Om en dryg vecka hade jag tänkt åka och hälsa på bästisen, men då ska bilen ha nya sommardäck, framvagnsinställning och så når bensinpriset oanade höjder. Tack för det liksom! Nu ska jag göra mitt bästa för att resan ska bli av ändå (Vemund ska med och han måste ju få träffa gudfar med fru) men det känns som om jag blir motarbetad hela tiden. Kanske att jag kan skjuta på resan en vecka så att a-kasseersättningen hinner komma in åtminstone så vi kan åka och fika eller göra något trevligt ihop, jag och bästisen - och Vemund. :) Min egen ekonomi är kass (tack FK, CSN och a-kassan, jag ska komma tillbaka och hemsöka er alla när jag en gång dör!) men makens är ännu sämre. Därför vore det så bra om det kunde lösa sig med husaffärerna nu, nyss! Jag tror att vi lättare kan få en bra ekonomi i det huset. Dessutom kan vi/maken då lägga energin på att skapa arbetstillfällen för honom. Själv kommer jag ju att vara föräldraledig till sommaren om allt går som vi önskar, men sen vill jag också ha energi att söka jobb. Det är själsdödande att bara gå hemma och "dra" och inte ha en vettig sysselsättning. Ja, som föräldraledig har man såklart barnen att se efter, men som arbetslös känner man sig bara kass. :( Nej, nu ska jag gå och gosa lite med min man. Det är än viktigare att hålla kärleken levande när man är i en stressad och pressad situation, tror jag, än när allt bara flyter på. *kärlek*