Vemund på bvc 9 maj 2011.

Vemund har varit på 18-månaderskoll på bvc idag. Läkaren Magnus lyssnade på hjärta och lungor, klämde lite på puls och pung och frågade sedan om Vemund pratar. Jovars, kanske inte så att vem som helst förstår, men vi förstår ju vad han menar och det han inte får fram i ord kan inte misstolkas när han tar till kroppsspråk istället. De nya orden är "pappae" (papper) och nej (som han visserligen kunnat förut, men inte använt.)

Några klossar fick han att stapla på varandra och det gick förstås galant. Läkaren gav honom sedan några kritor och dem förstod Vemund inte riktigt meningen med, tills jag visade hur han skulle göra och då ritade han snabbt och smidigt ett virrvarr av cirklar och streck på pappret som lagts fram. ;)

Jag bad om någon form av intyg på glutenintoleransen, men det ville läkaren inte ge, eftersom inga prover kunnat tas. Fair enough! Vi fick i alla fall en remiss till en dietist som är knuten till barnmottagningen. Nu är jag ju en aning skeptisk till dietister i allmänhet, men när det gäller kostråd vid allergier kan jag tänka mig att göra ett undantag.

Vi har ju märkt att Vemund lagt på sig i vikt nu när han inte längre fyller de där 10-15 blöjorna om dagen i alla fall. Mycket riktigt. Från att inte ha gått upp ett enda gram under ett halvårs tid (innan vi tog bort allt gluten) har han nu ökat 900 g på 4 månader! Hurra! Häromdagen fick han, med Vendels benägna bistånd, tag i en godisbit med mjöl i och direkt hade vi 4 fulladdade blöjor att byta, mot mera modesta en om dagen, som vi har när han inte ätit något olämpligt. Det kan ju knappast bli tydligare än så, även om tester inte påvisar någon överkänslighet. (Vi kan inte provocera, som det kallas, eftersom man måste göra det i en månad och Vemund efter en vecka bara bajsade vatten till slut..)

Vikten för dagen är 11 875 g till 82,5 cm och ett huvudomfång på 47,7 cm.

Till slut gav sköterskan Eva honom en vaccinationsspruta i låret. Det var mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR). Vemund gnällde till precis när hon injicerade vätskan, men så fort det var klart var han sitt vanliga, glada jag igen. Han vinkade glatt till både läkare och sköterska när vi gick därifrån. :) *stolt mamma*