Men vad i ******* då?

Jag brukar absolut inte se fredagen den 13:e som en olycksdag, snarare tvärtom eftersom både mamma och mormor fyller den 13:e men olika månader. Igår var det dock en riktigt rutten dag!

Maken pratade med mäklaren som säljer huset vi ville köpa i Klintehamn. Hon har ju efterlyst kontraktsskrivning länge, men varje gång maken frågar vad som ska ingå i kontraktet och hur lång tid vi har på oss att göra affär efter att kontraktet är påskrivet så får han bara ett "goddag yxskaft" till svar. Inget vettigt alls! Nåväl, via telefon gjorde de till slut upp om innehållet i ett så'nt kontrakt och mäklaren mailade över det. Vi läste igenom det, kollade att villkoren var korrekta och sedan skulle maken bara skriva under.

När han satte sig vid datorn några minuter senare hade han fått ett nytt mail från mäklaren där hon meddelar att både hon och säljarna tröttnat (igen, för typ 10:e gången) och att de nu lägger ut huset igen. Givetvis är vi välkomna som spekulanter igen! Eh, jaha... Tack för inget! Jag säger bara det, aldrig att jag kommer att anlita den mäklarfirman för några affärer i framtiden! Vad skulle skillnaden dessutom vara om vi nu skulle anmäla intresse igen? De har ju tydligt visat att vi inte är intressanta, även om säljarna så sent som i veckan sa sig vara glada över att vi fortfarande var intresserade av att köpa..

Idag såg vi att huset ligger ute igen. Samma utropspris som tidigare.. Hon (mäklaren) har inte skrivit ett ord om att balkongen är livsfarlig och kan rasa ihop vid minsta belastning. Det fick vi ju reda på vid besiktningen värd 8000:- (bortkastade pengar) som vi gjorde. Det vore ju lite snyggt att upplysa ev. nya spekulanter om den saken istället för att skryta över den fina utsikten från nämnda balkong..

Ja ja. Om vi ska se det positivt så är det ju att vi nu är fria att lägga ett lägre bud om det blir aktuellt och att vi har förkunskaper om huset på hand. :) Igår kändes det som sagt väldigt surt, men nu har vi funderat och försöker se det positiva i allt istället. Vi har inte hört med om ev. köpare av det här huset, men som maken sa; "Nu ska vi flytta och så får vi se var vi hamnar." *försiktigt optimistisk*