Städning, ett evighetsprojekt.

Idag har vi försökt att plocka lite efter de små huliganernas framfart i helgen och även städat upp ordentligt på Vendels rum. Han kan verkligen inte vara där mer än fem minuter innan det ser ut som om en tromb dragit fram! Han river ner allt från hyllorna, tömmer lådorna över golvet och sprider ut alla bilar och pusselbitar så gott det går. Jag minns att jag var likadan själv som barn, när mamma städat undan allt, så jag får väl skylla på mina gener, men lite tröttsamt är det ju.

Vi hade även dammsugit på hela övervåningen. Det känns absolut som "ogjort arbete" med våra söner och Bamse i samma hus. "Någon" (inga namn, men Vendel är en het kandidat) hade plockat ner ett paket med Vemunds smörgåsrån från en hylla och med gemensamma krafter hade småsorkarna sedan fördelat innehållet över hela Vendels säng. *suck* Några överblivna krossade chips från deras lördagsmys gjorde bilden fulländad. Nya tag imorgon när Vendel är på dagis säger jag bara! Vi vill ju att det ska se hyfsat ut här, om det skulle bokas in någon ny visning när Vemund och jag är iväg.

Imorgon måste jag tvätta det sista Vemund och jag ska ha med på resan och packa också. Bilen måste städas ur så att vi får plats med allt som ska med och sen ska jag försöka komma ihåg att be maken ta med resesängen när han ändå åker en sväng till stugan imorgon (för att hämta lite andra "viktiga" saker.) Det vore skönt att ha med resesängen, även om jag inte orkar bära den, för Vemund har jättesvårt att somna i en vanlig säng.. Hoppas att hans snälla gudfar kan ställa upp och baxa den uppför trapporna till deras lägenhet, om vi nu får den med oss alls då.

Nu är klockan mycket och Vemund sover oroligt. Jag ska ta en snabbdusch och hoppas att jag får sova en stund innan det är dags för nästa vrål och vakensession av den lille skrutten. Han ramlade förresten och slog huvudet i en låda på kontoret idag. Det är en låda, med lådstopp, som han dragit ut tusen gånger förut, så jag lät honom hållas. Helt plötsligt for hela lådan ut, Vemund var inte beredd på det, så när den ramlade i golvet följde ju han med och slog ögonbrynet mot en av de vassa kanterna. Stackars liten! Han grät förstås, men jag var glad så länge han gjorde det, för då visste jag ju att han var vid medvetande. Nu har han ett präktigt blåmärke i pannan, som matchar fint mot det han redan hade där.. Var han fick det ifrån är jag inte säker på, men det kan ha varit när han halkade in i dörrposten häromdagen. Han är så otroligt klumpig och fumlig just nu, han kan inte ens kliva över en tröskel utan att snubbla. Undrar om det hör till åldern..?

Nej, som sagt, en dusch och så i säng. Ha det gott!