Hinder på vägen..

Ja, dagarna trillar förbi som pärlorna i ett halsband. Jag har jobbat de två senaste helgerna och som tur var så kunde en kompis ta med Vendel på barngympan i söndags, så att han inte missar alltför mycket, även om jag inte kan följa med. Maken hade ingen lust att åka iväg med alla tre grabbarna ensam, och det kan jag lätt förstå.

Just nu är jag lite sur, för jag har fått kvarskatt - för första gången i livet - och sedan vill Försäkringskassan att jag betalar tillbaka pengar jag fick i december. Jag visste nämligen inte att man inte får ta ut föräldraledigt en helg om man jobbat närmaste vardagen före. En riktigt idiotregel om ni frågar mig. Dessutom har något blivit fel med min ansökan, så jag får bara betalt för 3 dagar i veckan, istället för sju! Vådan när man bara blir inringd på timmar. Nu försökte jag - efter ett telefonsamtal med en vimsig handläggare på FK - ansöka om nya dagar på FK, men då strular såklart deras hemsida och jag blir "utslängd" gång på gång.

Vädret är tråkigt, ekonomin är kass och huset ser ut som ett skrotupplag men jag har bestämt att jag inte ska bli nedstämd och deprimerad. Allt löser sig förr eller senare och inget blir bättre av att man surar, eller hur?

Några hundralappar av de pengar jag trodde mig ha gick åt igår när jag var hos en naprapat. Han klämde, tryckte, bände och knäckte och minsann om inte ryggen gjorde mindre ont när jag vaknade i morse. Jag ska göra lite bålstärkande övningar nu och en försökte jag göra igår, när Vemund såg sin chans att använda mamma som häst och slängde sig ner på min rygg, med hela sin tyngd. INTE KUL! Det gjorde så ont att jag började gråta, men tydligen gick inget sönder, för idag kom jag som sagt ur sängen utan hjälp. :-) En sak att vara glad över och det är jag!

Nu ska jag ta en mugg kaffe (dagens fjärde, tror jag) och fundera över hur jag kan förbättra ekonomin, förutom att jobba extra, lösa bekymret med min FP och sälja saker.. :-)