Lägesrapport...

Här händer mycket saker och min ork att uppdatera bloggen är inte riktigt i fas med det. ;)

Vi kan väl ta lite om förra veckan i alla fall. På tisdagen fick jag äntligen komma till tandläkaren (specialisttandvården på lasarettet). Sköterskan var jättegullig och tandläkaren visade sig vara en ung kille (nåja, i min ålder då) med skäggstubb och hästsvans. Han var väldigt lugn, trevlig och pedagogisk och skämtade en hel del. Det gjorde att jag nästan lyckades slappna av, men inte tillräckligt för mer än en undersökning + röntgen av tänderna. Han märkte hur spänd jag var och frågade flera gånger om jag ville ta en paus och bara det gjorde ju att det gick lättare. Däremot kände jag att tårarna var på väg varje gång han eller sköterskan frågade om det gick bra, det är verkligen en anspänning mentalt för mig att gå till tandläkaren. Nästa gång ska jag få prova en lugnande medicin så då kanske jag slipper muskelvärken som uppstod efter besöket. ;)

Maken och jag fortsätter vårt husletande, om än inte så allvarligt innan det här är i skick för försäljning, men det är ju alltid roligt att "fönstershoppa" lite. Vi har lagt ut lite trevare hos olika mäklare, men vi får se var det slutar nånstans.

För att få ordning på ekonomin försökte jag sälja min bil, eftersom jag ändå inte har råd att köra den och det är dumt att den bara står och förfaller. Jag fick besök av en riktig bilskojare som klämde, kände och körde bilen ett varv. Sedan kom han tillbaka med en lång lista på grejer som behövde åtgärdas och vad det skulle kosta och så ville han dra av den kostnaden från köpesumman. Innan han gick fick jag hans visitkort också och så bad han mig ringa så skulle vi nog komma överens. Haha! Han prutar bort 85 % av det begärda priset och tror att jag ska ringa honom..? Eh, tack för visat intresse! Ring inte mig, för jag tänker inte ringa dig!!

Några besök på BUP har det också blivit under senaste veckan. Båda mina äldsta söner har ju problematik som vi kan få hjälp med och den tas allra tacksammast emot.

Dieten går bra i alla fall, hittills har jag blivit av med 15 kg, vilket kanske chockar min läkare när hon får provresultaten från de blodprover jag tog i morse. Sköterskan bad om en vikt och skrev in den i papprena, men senast jag var hos dem vägde jag alltså 15 kg mer än idag. Läkaren lär ju tro att sköterskan hört fel eller att jag ljög. ;) En fördel till (i tillägg till de jag redan upptäckt med LCHF) är att jag inte var vrålhungrig när jag skulle ta fasteproverna. I vanliga fall brukar jag nästan få panik och vara svimfärdig när jag ska fasta från 20 på kvällen innan, så icke nu. Jag var nästan inte alls hungrig när jag klev upp.

Trött var jag däremot. Båda småsorkarna har tävlat om att hålla oss vakna inättras. Vemund började vid 00.27 och lagom när jag somnat om väckte Vendel mig och pappan. Sedan somnade vi alla om tills Vemund var hungrig igen vid halv 2-tiden och så höll de på, turades om en gång i timmen ungefär. Gaaah! Tortyr.. Till slut fick jag äntligen Vemund att somna vid 07.30, men då ringde makens alarmklocka 5 minuter senare och då gav jag upp!

Vemunds läkare har ringt också och vi ska få komma och ta prover för att se om han är allergisk mot vete. Visar det inget går vi vidare och kollar glutenintolerans. Det är ju skönt att veta hur det ligger till innan han börjar dagis. Idag fick jag en förfrågan om vi vill ha kvar honom i köplats till förskolan. Eh, ja! Jag måste börja söka jobb snart och då är det ju skönt om den biten är ordnad. Jag har varit runt på massor av ställen idag för att försöka få igång en fungerande ekonomi, men det ser lite mörkt ut. Hoppas att morgondagen ger bättre utdelning.

Det roligaste som hänt idag var att jag fick visa leg. på Systembolaget igen. Jag tackade och såg glad ut och kvinnan i kassan sa att hon tror att jag kommer att få visa leg. i många år till. Jo, det får man väl hoppas då. ;) När jag kom ut på Östercentrum kom en helt okänd tjej fram till mig och frågade om hon kunde få en kram. Mysigt såhär i höstkylan tyckte jag, så det är klart att hon fick det. Senare funderade jag på om det var något socialantropologiskt experiment, eller om hon helt enkelt bara behövde en kram. Vem vet. Fler kramar kan ju aldrig vara fel i samhället av idag. :)

Nu sitter jag och dricker en kopp kaffe med kokosfett (med kokossmak!) i. Ganska gott, men mest som "godissubstitut" tror jag. Till vardags ska det nog vara utan smak..

Vendel och jag hittade ett gammalt dockskåp häromdagen och idag har vi tillbringat någon timme med att tillverka möbler till det av gamla äggkartonger, andra sorters kartong och papper. Vad lycklig jag blev när han ville - och hade ro - att sitta ner med mig och pyssla!! Det har nog aldrig hänt förr, men jag hoppas att det ska upprepas många gånger.

Hmm, mer då? Jo, en kvinna från USA (Molly Ryan Stapelman) som jag träffat via Facebook har gjort så fina armband till Vemund och mig! Hennes dotter har också dysmeli och kvinnan har en liten smyckessajt (Bright shiny beads) och hon tillverkar armband som hon ger bort gratis till dysmelister och deras föräldrar. Armbandet består av flera små pärlor och så en stor pärla som påminner om clownfiskens mönster. Armbanden heter "Lucky fin bracelets" och anspelar på den lilla clownfisken Nemo som föds med en liten fena, som inte är något hinder för honom utan istället blir hans "lyckofena". Jag ska bära mitt armband med stolthet och glädje. Framförallt imorgon, för då är det dysmelidag på habiliteringen.

Nu ska jag gå och få i Vemund lite gottis, pannkaka kanske.