Föräldraträff på Hab.

I torsdags var det alltså en form av föräldraträff på Habiliteringen för föräldrar till barn med dysmeli. Jag fick äran att ta Vendel till dagis först, eftersom jag skulle ha bilen. Trots att Vemund slet upp mig redan strax efter 7 blev det stressigt mot slutet och jag kom ett par minuter för sent till träffen. Det gjorde nu inte så mycket för det var ett avslappnat och trevligt gäng som hade samlats.

Vi fick presentera oss och våra små dysmelister och sedan var det lite föreläsning med en kvinna från Röda Korsets sjukhus i Stockholm och arbetsterapeuten från Habiliteringen. De bjöd på kaffe och så fick vi prata lite fritt. På eftermiddagen följde maken och Vemund med också så nu har de andra föräldrarna fått se honom "live".

Ett par hade en dotter som är ungefär en månad yngre än Vemund och vi bestämde att vi ska träffas och fika lite och låta barnen leka så vi kan prata och utbyta erfarenheter. En av de andra mammorna har en dotter som är runt 3, och hon ville också vara med. Det kan bli roligt tror jag.

Inte för att jag är så jättesocial av mig nuförtiden (nästan tvärtom, umgås ju aldrig med någon!) men det kan vara kul att träffa någon som har jämnåriga barn med dysmeli på riktigt, inte bara via Internet så att man kan se hur barnen löser praktiska saker och hur föräldrarna gör, eller inte gör, för att fixa hjälpmedel osv.

I fredags (igår) hade Vemund en egen tid inbokad med arbetsterapeuterna och han visade hur duktig han är med sin lilla hand, hur han tar sig fram snabbt som en iller när han bara vill och hur han gör när han ska resa sig upp.. Allt det där som a-t ville se. :) Snart ska vi träffa handkirurgen och en sjukgymnast igen och i mitten av november bär det av till Astrid Lindgrens Barnsjukhus igen för att träffa dysmeliteamet. Det ska bli kul att visa hur han utvecklats på det år som gått sedan de såg honom senast. :)

Vi har ju funderat på hans små fingrar. De är ju så böjda och jag har tänkt att man kanske kan operera dem raka, men som arbetsterapeuterna sa; Om han har funktion i dem gör man ju ingen operation. Nu har vi även upptäckt att hans "pekfinger" vridit sig lite, så det fungerar nästan som en tumme!! Tänk vad kroppen kan. Vi får höra vad kirurgerna säger, men kan det fungera utan operation så är det ju kanon!